Vår nya ayi började idag - glad och entusiastisk men snuvig, vi får hoppas det inte är "svinis" som jag läst att det kallas nuförtiden i Sverige.

Ayi vill kallas för sitt familjenamn som är Li  - ett namn som hon delar med väldigt många andra kineser. De 5 vanligaste namnen i Kina är, i fallande ordning: Wang (som betyder Kung), Chen, Li, Chang och Liu.

Det finns över 700 olika kinesiska familjenamn men de 20 vanligaste täcker en majoritet av befolkningen.

Då det innebär att 1,3 miljarder kineser delar på enbart 20 olika familjenamn så är det egennamnet som skiljer en från mängden och man kan i princip döpa någon till vad som helst. Kvinnonamn associeras ofta till mjuka värden som skönhet och blommor och mansnamn med styrka och beslutsamhet (någon som är förvånad?).  Under revolutionen var det populärt att döpa barn till "den lilla röda" och "starkt land", på landet använde man kanske "stor oxe" och en flicka kan också få heta "väntar på en liten bror"....

Det fullständiga namnet skrivs alltid med Familjenamnet först och sedan Egennamnet. Mao Zedong hette alltså Mao i familjenamn och Zedong i egennamn.

Det är oftast bara inom familjen eller nära vänkretsen som man använder egennamnen. Och yngre familjermedlemmar använder i regel inte egennamnen om äldre familjemedlemmar - istället använder man ofta familjetiteln som moster/farbror. För personer man inte känner väl eller inte alls använder man Mr/Mrs eller Titel + Familjenamnet eller som i fallet med min ayi så säger man Ayi Li.

Kinesiska kvinnor behåller i regel sina familjenamn när de gifter sig.

Personer med utlandskontakter tar sig ofta ett nytt anglifierat förnamn och vänder dessutom på ordningen - t ex Bruce Lee. Själv har jag stött på

t ex Cindy, Vivian och Leo och faktiskt också en tennistränare som verkligen kallar sig för Bruce Lee. Ibland blir stavningen lite konstig - Terrace (antagligen Terence) och Chace (förmodligen Chase) har Roger mött.

Godnatt önskar

Ao Kuanghan

http://www.mandarintools.com/chinesename.html

Förutom skojsport på gatan blir det också lite organiserat sportande i höst. Hugo och M. spånar på vad de tycker skulle vara kul och de är öppna för det mesta; tennis, golf, kung fu, hockey, innebandy - you name it. I första hand blir det nu nybörjarhockey i regi av Beijing Sports. Hugo har ju hela kitet med sig hemifrån och har redan testat isen en gång så det kändes ganska självklart, roligt nog ville M. hänga på också. I början blir det säkert lite basic för Hugo eftersom de kommer att koncentrera sig på skridskoåkningen som han ju behärskar redan men det är ju kul att bara göra nåt ihop med en polare. På lördagen tog vi oss in till stan' där det var "sign up weekend" på ett stort varuhus.

(Parantes för l'Oréalanställda; kollade in en kosmetikavdelning som var jättefin men väldigt tom på kunder. Fräscha diskar på våra märken, men lite synd om Lancôme vars mittenpelares ena sida totalt dominerades av brandsläckarutrustningen och blaffiga varningstexter på kinesiska. Mycket Génifique och Aquasource. Nästan en fjärdedel av Biothermdisken ägnades åt Biotherm Homme som var väldigt synligt och lättillgängligt. Viktigt att tänka på nu när vi är på G att bygga nya diskar).

Lunch på supertrevlig innergård på italienska Cipriano's - klimatet är riktigt skönt nu eftersom den värsta superhettan lagt sig, luften är lättare och en lätt bris blåste. Känns som man är på semester...

I Kina gillar man vakter. Alla "bättre" bostadsområden är nedsållade av säkerhetsvakter och inne i Beijing kryllar det av grönklädda Beijing Security- män. De finns överallt - i affärer, på allmänna platser, på restauranger, turistanläggningar och både inne och ute.  Det är inte några anabolstinna alfahannar direkt - de flesta är tunna som grässtrån med "bröst och bringa som en frukostflinga" och väldigt unga så man känner sig egentligen varken särskilt hotad eller trygg - de är mer trevliga och hjälpsamma och finns på plats om de behövs; Att säga till någon att inte sitta på fel ställe, att inte röka eller att hjälpa en med barnvagnen eller om man tappar något. Innergården där Cipriano's låg var också bevakad av en tunn liten kille som föll pladask för Norton. De lekte tittut och kurragömma över hela gården både länge och väl och han hjälpte till att ta upp tappade servetter och visa var toaletten låg. När vi sedan lämnade restaurangen vinkade Norton glatt åt vakter vi passerade - typ "tjena polaren, vi känner ju varandra".

Roger krävde sedan att få gå in på klädmarknaden på Yashow (se tidigare inlägg) som visade sig ligga i närheten. Jag var inte så sugen men böjde mig och vi tågade rask ned till väninnan Es stambutik. Det visade sig att vi hade nytta av minstingen - de kände igen Norton och gav oss Es vanliga pris direkt. No pruta - I like! Av bara farten köpte jag sedan två par skor efter brutal prutningsomgång. Jag som inte ens skulle gå in...

Efter att ha levererat två laddade killar till skola och dagis gled jag vidare på SWEA-träff med frukost hemma hos en av medlemmarna som bor i området brevid skolan, Capital Paradise (vilket underbart namn - få förunnat att faktiskt kunna hävda att man bor i paradiset).

Väl där möttes vi av en imponerande mängd svenska flickor i förskingringen som entusiastiskt smaskade frukost och glatt konverserade. Efter att ha hälsat på ordföranden lyckades vi trycka oss fram till köket och faktiskt också hälsa på värdinnan som med svettdroppar i pannan men glatt sinne hälsade oss välkomna på sjungande dalmål. När jag skriver "flickor" ovan så är det med en liten blinkning till min mamma som alltid hänvisar till att hon skall träffa "flickorna" när hon skall hänga med sina väninnor som alla passerat de 70 :-). De swenska sweaflickorna låg väl mellan 30-50 ungefär och med en härlig spridning av folk som anlänt till Beijing för ett par veckor sedan till de som bott här i 5 år. Kul att träffa nya ansikten och även många redan bekanta ansikten - ser fram emot att kunna hänga på lite kul utflykter framöver. Än så länge blir det svårt eftersom jag måste hämta Norton redan 12.30 - hoppas på att få förlänga hans vistelsetid senare i höst och kanske kan vår nya ayi hämta honom någon gång om det skulle krisa till sig.

Hämtade sedan Norton som ätit på dagis för första gången - mycket bra enligt fröken (har vi hört den förut?). Sedan tog han och jag med oss grannen J. på lunch. Där hittade Norton en kinesisk pojke i 6-årsåldern att leka med. Pojken och hans bröder hade dagen till ära fått nya leksaker av sina stolta föräldrar - charmiga ninjavapen i form av karatepinnar, kaststjärnor och dolkar. De var i plast men en välartad svensk mamma häpnar. Norton och pojken sprang sedan runt och jagade varandra med ninjadolkarna under glada skratt, både från dem själva och den kinesiska familjen. Och ja, många restauranger har väldigt hög tolerans mot lekande barn och personalen uppmuntrar det till och med själva rätt ofta.

Efter en snabb cykelfärd hem träffade vi vår nya ayi Li, pratade igenom hennes arbetsuppgifter och visade henne runt huset. Hon gav ett gott intryck, är förhållandevis duktig på engelska och var hemskt gullig mot Norton. Och halleluja, när vi visade henne källaren hittade Norton sin Renault Clio som varit borta i över en månad - den som han kallar morfars bil. Dagen var räddad!  Vi testar nu Li i en månad och hoppas att det skall fungera bra.

På eftermiddagen var det lek på gatan igen. Hugos grannkompis M. och hans systrar T. och M. samt V. och J. från vår vänfamilj. Full fart med kick bikes, roller blades och cyklar + bullfest. Vår danske granne S. anslöt med sina två söner också och då var partyt totalt. Norton började snacka med en av de chaufförer som alltid hänger på gatan medan de väntar på att köra sina arbetsgivare. De tittade på bilen, Norton pekade och frågade vad det stod på bilen och chauffören svarade och visade runt honom. Ingen språkförbistring där inte! Sedan bestämde sig Hugo och M. för att Hugo skulle sova över  - det blir hans första översovning hos en kompis. I skrivande läge har det gått bra, han har inte kommit hem så på ett eller annat sätt har han somnat. Snart är han tonåring....

Inskolningen av Norton flyter på bra och idag var han själv på dagis från 8.30 till 11 - allt gick strålande och imorgon lunchar han där också. Kanske är han rentav färdiginskolad till på måndag nästa vecka? Den lille gullegrisen har charmat sina fröknar på sitt sedvanliga vis och de tycker det är sååå roligt att ha honom där. Inför lunchandet imorgon har jag förvarnat att det kan bli i princip hur som helst - antingen äter han tills de får stoppa honom som han gjort på dagis i Sverige, eller så äter han absolut ingenting förutom en tomat. Vilket som än gäller har jag försäkrat dem om att det är OK, vi är vana vid snabba kast när det gäller den lille mannen.

Själv blev jag inbjuden på kaffe till annan mamma under förmiddagen. En riktig veteran med 4 år i ryggen i Beijing. Fötterna på jorden och en otrolig rutin - skönt för en relativ nykomling. Lyckades få bra med input inför "kickandet" av vår nuvarande ayi som skedde idag.

Med hjälp av vår lärare i kinesiska, Eileen, tog vi samtalet med vår ayi idag. Det är aldrig kul att säga till folk att man inte vill fortsätta samarbetet och när man dessutom inte kan säga det direkt på ett språk som personen förstår så blir det knepigt. Eileen är dock en klippa och vi förklarade för henne i förväg exakt vad vi ville få sagt. På typiskt svenskt sätt var vi oroliga för hur hon skulle reagera och man vill framstå som en schysst person men Ayi tog det med fattning - jag tror att hon ev. har extraknäck som kan täcka upp och hon verkade vara efterfrågad på annat håll. Hon verkade mest bli ledsen för Nortons skull, tror att hon blivit lite förälskad i honom.  Imorgon kommer vår nya ayi Li för en introduktion.

Jag förstår att skandinaviska familjer är populära att jobba hos. Vi har det här med anställningstrygghet, uppsägningstid, socialt skyddsnät i ryggmärgen. Här är sannolikt den största delen av den arbetande befolkningen anställda helt utan kontrakt och därmed trygghet. Uppsägning kan ske på dagen, utan förvarning. Arbetstiden kan vara in princip hur lång som helst utan semester (utom några obligatoriska dagar runt Nationaldagen och Kinesiska nyåret). Olika typer av praxis finns som man förväntas följa, t ex förväntas man betala en extra månadslön vid det kinesiska nyåret, men i slutändan är det ju välvilja eller önskan om en bra arbetsinsats som avgör om man följer dessa praxis.

Den allmänna sjukvården verkar också vara baserad på att man kan betala för sig vid samma tidpunkt som man behöver den. Ambulanserna tar betalt i kontanter enligt taxi-taxa för att köra en till sjukhuset och väl där förväntas man betala en deposit på runt 5000 RMB (det samma i SEK) för att överhuvudtaget bli omhändertagen. Varje injektion, ordination och ingrepp kostar och en operation kan gå på tiotusentals kronor. Skall man sedan vårdas på sjukhus förväntas man själv försäkra sig om omvårdnaden, genom anhöriga eller inhyrda sköterskor.  Återigen fakta som gör att man uppskattar att vara priviligierad västerlänning med schyssta försäkringar och ett hemland som erbjuder avancerad vård "gratis" utan att fråga om man har råd först.

Idag är det Hugo som gästbloggar:

Ikväll har jag lekt med mina kompisar Marcus, Victor och Jonathan. Vi har cyklat och jag har invigt min nya kick bike. Mamma och pappa var lite snurriga och glömde ta med min gamla från Sverige, men som tur var har de en toppenbutik som heter Decathlon här med massor av bra sportprylar. Lillbrorsan fick också en kick bike - han är jätteduktig men måste ha mycket skydd på sig eftersom han vinglar lite. 

Nästa grej jag skall lära mig är att åka roller blades - pappa kör ju varje vecka och Marcus och hans syrra är också ganska bra. Skridskor är jag ju rätt bra på, kanske går det jättebra.

Igår hade jag min första lektion i kinesiska i skolan med Miss Hong. Det var kul men lite svårt. Vi fick lära oss lite färger och hur man säger sitt namn. Vi har också haft flera lektioner i svenska och matte och jag har provläst med min nya fröken Ditte. Jag tycker att det är kul i skolan och på söndag skall jag gå på kalas hos en av mina nya klasskompisar som heter Axel.

Tack alla kompisar för mail som ni har skickat till mig, det är så himla kul att få dem- mamma säger att jag snart skall ta mig i kragen och svara på dem ett och ett. Jag längtar efter er.

Jag längtar efter mormor och morfar och farmor och farfar också. Det gör nog Norton med. I dag var han lite kul när vi åt mellis - mamma skar upp en grapefrukt åt honom och då sa han "morfar äter sån". Konstigt att han kom ihåg det!

Jag leker mycket med lego, transformers, bionicle och nåt som jag inte sett i Sverige som heter Neo Shifters som min kompis Marcus har. Jättehäftiga!

Nej, nu skall jag kolla lite på TV innan jag lägger mig. Det finns ingen svensk TV och det är lite tråkigt ibland men jag kollar på Cartoon Network Discovery Channel och National Geographic Channel på engelska och det är ganska kul också. Längtar lite efter svenska böcker och serietidningar också - mamma köpte en Transformerstidning på kinesiska åt mig och den var ganska bra men det var lite tråkigt att bara titta på bilderna.

Godnatt!

Ja det är helt klart en ny fas vi går in i nu med barnen på skola och dagis efter ett rekordlångt sommarlov. Rutiner att följa, en specifik tid att gå upp och en tid att passa att vara på plats på skolan.

Hugo som nu lämnat dagisvärlden bakom sig mer definitivt än vad man gör i förskoleklassen - han går i 1:an och har Matte och Svenska istället för att "leka med siffror" och "upptäcka språket" - mer allvar helt enkelt. En skolbyggnad där man förväntas hitta själv och klara sig mer på egen hand än tidigare och massa ny personal man inte känner igen, där vissa inte ens talar svenska (som vaktmästare, städare och matsalspersonalen). Och han börjar bli "smygbra" på engelska, i alla fall på att förstå. Han översätter långa meningar från TV helt korrekt - nu gäller det bara att få honom att våga prova att prata också.

Och Norton som sakta vänjer in sig vid ett nytt dagis, med nya kompisar, fröknar och rutiner - och att släppa greppet om mamma efter 2 månaders symbios och en osynlig navelsträng som nästan fått fäste igen.

Vi är också på väg att byta Ayi - hade intervju med Li igår som rekommenderats av familjen mittemots ayi. Söt och glad och barnkär med erfarenhet från skandinavisk familj och som talar lite engelska (halleluja!). Vi testar från och med måndag och det känns som det kan bli bra - någon som man kan kommunicera lite enklare med, utan att behöva tolk, och som dessutom kan hoppa in och hämta barnen om nödvändigt och ställa upp som barnvakt på kvällstid ger oss mer flexibilitet och mer tid över.

Vilket leder automatiskt till förändringar för mamman i familjen. Mer tid över vilket jag (förutom att ta hand om mig själv och "självförverkligande" whatever that means) tänkt ägna åt att jobba lite grand. Dock verkar mina kollegor tagit "lite grand" på alltför mycket allvar och INGEN har hittills hört av sig med den minsta lilla arbetsuppgift och eller några frågor om tidigare förehavanden. Som en bitter gammal grapefrukt inser jag min egen överflödighet och att alla klarar sig utmärkt utan mig (det är ju lätt att känna sig oumbärlig när man jobbar som en tok för att få allt att gå ihop). Så, till er som läser bloggen får jag väl signalera detta som en "önskar arbete"-annons. Om ingen behöver hjälp med något så är risken överhängande att jag börjar skriva en roman eller nåt och den risken vill nog ingen ta :-)

Så jag ägnar nog eftermiddagen åt det jag verkar vara bäst på i livet - att göra av med pengar. Kick bikes till båda killarna från Decathlon står på dagens inköpslista + en yoghurtmaskin (nu jäklar gör jag yoghurt utan socker själv om den inte går att få tag på någonannanstans).

Lite senare - gud vad bittert det lät ovan men det är faktiskt inte helt självklart att gå till att "bara" vara behövd som familjens projektledare och inte på någon slags professionell basis. Särskilt när resten av familjen har ett "jobb" att gå till. Många "medföljare" här löser det med att gå in fullständigt för något annat som att inreda sitt hus, sy upp nya garderober, plugga kinesiska etc. Det är nog viktigt att hitta sin grej för att göra det bästa av tiden som expat. Det enda jag kan är att "jobba" så jag får söka vidare vad som är min grej.

Pappan som ”gästbloggar igen”.Vaknade imorse av Norton som ropade på mamma, storebror sprang genast in och assisterade. Norton och Hugo kom inspringande och hoppade upp i vår säng, mysigt….ja en stund….efter några minuter med fyra personer i samma säng blir läget snart ohållbart - alla är i luven på alla, nån som är sugen på frukost? Vi fasade lite inför hur det skulle funka att ha Norton i eget rum i ”stor” säng men det har inte varit några problem (så här långt), han har i stort sett sovit som en prins och är märkbart stolt över ”sitt” rum. ”Norton stor kille…” - Ja visst! 

Efter lite förmiddagsslappande så tog vi en cykeltur till Euro Plaza för lite fönstershoppande (blev iofs varsin liten leksak) och lunch på Blue Frog – populärt expat ställe visade det sig. Maten var OK men inget extra. Dags att cykla hemåt i värmen, solen har lyst på oss större delen av helgen 

Väl hemma så var det snart dags för ny cykelfärd för Pappan och Hugo. Denna gång med siktet inställt mot ”Ice Zone” för lite skridskoåkning. Området River Garden har en liten ishall (15x30 meter) inrymd på klubbhusets 2:a plan. Tyvärr var det bara 25 minuter kvar till stängningsdags men vi snörade snabbt på oss skridskorna och körde hårt till vi blev utkastade. Isen var väl inte den bästa men Hugo tyckte det var riktigt kul och vi kommer nog att besöka Ice Zone snart igen. En annan hockeykille hittar ni längre ner...

Hemma igen så blev det lite lek på gatan utanför med kompisen M och hans yngre systrar. Norton vill alltid vara med så han provade lite kick-bike.

Kvällen avslutades med lite söndagsskypande med farmor och farfar. Barnen tittade parallellt på Tom&Jerry så dialogen blev lite osammanhängande ibland. Det skall gärna vridas runt på dator/kamera och i samma bildsekvens visas närbilder på tappade naglar, leksaker och nya tänder som är på väg upp vilket gör skypandet smått hysteriskt - uppfattas kanske lite Dogmalikt på andra sidan. Imorgon är det dags för dagis, skola, jobb och intervju av Ayi.

Akuta klädbehov har uppstått för Roger och barnen och detta var vi tvungna att åtgärda idag - en kartong med kläder som vi packat för att skicka till Kina har uppenbarligen hamnat hos Shurgard istället och den innehöll primära plagg som byxor t ex. Visst vore det gulligt att klä barnen i kinesiska sidendräkter eller gråa maojackor men tråkiga svenskar som vi är slogs vi av ett akut H&M- behov. Vi googlade och lyckades hitta ett nära Tiananmen Square/Himmelska fridens torg och tänkte slå två flugor i en smäll och shoppa "svenskt" och kanske se något samtidigt.

Innan vi hoppade av bilen åkte vi förbi hela torget och porten in till Förbjudna staden och kunde konstatera att något "Kodak moment" var det inte läge för idag. Flera av byggnaderna var täckta av byggställningar och gröna nät - förmodligen putsas det på allt inför 60-årsjubileet av Folkrepubliken Kinas bildande som ju kommer att firas stort just här 1 oktober. Vi får komma tillbaka när upplevelsen blir lite vackrare.

Qianmen Daije som H&M skulle ligga på visade sig vara en nykonstruerad shoppinggata med nya byggnader i gammal stil där många västerländska kedjor var inhysta. Allt var väldigt fint, rent och tjusigt dekorerat men det kändes lite som en kulisstad i Vilda västern av någon anledning (tänk Blazing Saddles med Mel Brooks - om ni inte sett filmen, googla och se den!).

Efter att uppdraget att shoppa kläder utförts till belåtenhet kurrade det ordentligt i samtliga magar och vi sökte oss in på sidogatorna till denna absurda gata. Och där hamnade vi mitt i turistens paradis / eller mardröm beroende på vad man har för målsättning i livet. Massor av souveniraffärer - gamla väletablerade affärer med allt en turist kan önska sig av krims krams, siden, pärlor och "antika" möbler. Mitt i allt lyckades vi hitta en klassisk kinesisk restaurang som bland annat erbjöd den berömda Pekingankan, som barnen och jag ännu inte testat. Med tanke på läget var jag lite nervös för kvaliteten på maten - det andades ju turistfälla - men den visade sig vara utsökt till OK pris och vi fullkomligt rensade faten alla 4.

Trötta och mätta vandrade vi sedan vidare genom gatorna tillbaka till platsen där vi skulle möta vår chaufför. På vägen gick vi förbi en gammal tant som satt på marken och tiggde. Brevid henne låg en liten pojke i Hugos ålder och han hade en jättestor missbildning i ansiktet som såg oerhört obehaglig ut. Det var som att få en knuff i magen och en påminnelse om hur oerhört bra vi har det. Hugo blev ledsen och sa att han fick en klump i magen och vi prataden en lång stund om hur olika förutsättningarna är för människor i världen. Nyttigt men ledsamt.

Varje gång man är inne i centrala Beijing blir man sugen på att se mer, det är verkligen en fascinerande stad och det känns verkligen som ett privilegium att vara här. Vi längtar efter att få visa upp den för mormor och morfar som kommer i slutet av september och sedermera också farmor och farfar.