Förmiddagens stora projekt var att sätta ihop alla Hugos legogubbar exakt rätt. Dvs Starwarsgubbarna som de skall se ut, piraterna, riddarna, racerförarna, sopgubbarna etc med allt vad det innebär av rätt färg på byxor, tröja, armar, händer, rätt huvud och huvudbonad och rätt accessoirer exempelvis vapen, ryggsäckar, simfötter... Som man kan förstå, är det inget man gör klart på nolltid och en stackars mamma gör lätt många felval som sonen suckar lätt över och sedan rättar storsint.

Efter lunch tyckte jag att vi borde göra lite nytta (!) och drog iväg till frisören för att klippa de blivande skolpojkarna. Jag fruktade kinesisk crew cut som de flesta pojkar går runt med här men lyckades med bestämda gester skrämma upp frisören så att han knappt vågade klippa någonting. Det slutade med att jag hetsade honom att klippa mer, mer. Resultatet blev riktigt bra och specialstol med ratt och Tom & Jerry på DVD fick Norton att sitta blick still helt själv.

Dagen var riktigt varm med blå himmel och strålande het sol så efter en efter-klippningen-glass flöt vi nästan bort när vi kom hem på cyklarna. Bada ropade vi högt alla 3 och fick med oss grannen M.

Vi fortsatte fira lyckade klippningar och åt middag ute - Norton tog spaghetti bolognese igen och Hugo bakade sin egen pizza. Ett kul initiativ från restaurangen.

Avslutningsvis lektion i kinesiska för mor och far - repetition är framgångens moder och jag tror att det är tjata, tjata, tjata som gäller tills ljuden sitter som de skall.

("Frisören: Hur vill ni ha det?  Kunden: Som min bror. Frisören: Hur har han det då? Kunden: Jotack, bra."  Lotta skrattar lika mycket varje gång åt denna toppenskojiga vits)   

Jag menade förstås inte att man skulle le åt tyfonen Morakot, i mitt tidigare inlägg, utan åt den taffliga översättningen, men det hoppas jag var uppenbart?

För eventuellt oroliga kan jag lugna med att vi inte alls är berörda här i norr, även om vi hade mycket kraftiga regnväder igår. Det är de sydöstra delarna och Taiwan som är drabbade och över 1 miljon människor har evakuerats under helgen.

Själva närmar vi oss skolstarten med stormsteg och barnen försöker utnyttja de sista självande dagarna på sommarlovet så mycket som möjligt. Hugo leker med sin nya kompis M och idag äter de både lunch och middag ihop, förhoppningsvis blir det lite Wii innan kvällen blir för sen också. Hugo är sugen att sova över men tiden är inte riktigt mogen för det än, men det dröjer nog inte.

För de som är nyfikna på barnens nya skola så finns länk här:

http://www.swedishschool.org.cn/

Svenskt i Kina:

1) Läste nyss en intervju med Ebbot i Sountrack of our Lives i tidningen The Beijinger. Han berättar bland annat att han funnit den kinesiska maten ovanligt god (det syns ju!), jämfört med den variant som serveras i Sverige. Va, vad är det för fel med friterade bananer och stor stark?

2) Hörde för några dagar sen en kinesisk cover på Lena PHs Det gör ont. Yue man Yue mei li med Jolin Tsai - finns säkert på YouTube för eventuella hard core fans. Synd att inte kineserna kunde rösta i Melodifestivalen, den är tydligen väldigt populär här.

3) Snälla varna mig om ni hör något om att Robert Wells och Sofia Källgren skall invadera Beijing igen, så att jag kan utrymma till fjärran provins

Vådan av direktöversättningar.

Om man öppnar kinesiska nyhetsbyrån Nya Kinas hemsida via Google från en svensk dator, görs en automatisk översättning till svenska via Google Överästt. Testa länken nedan

http://translate.google.com/translate?hl=sv&langpair=en|sv&u=http://www.xinhuanet.com/english/&prev=/translate_s%3Fhl%3Dsv%26q%3DNya%2BKina%26tq%3DNew%2BChina%26sl%3Dsv%26tl%3Den

och läs om "typhoon morakot" och le.

Efter en soft lördag med trevlig amerikansk lunch (igen) som enbart förmörkades av att Norton rusade rakt in i ett bord och använde pannan som stötdämpare, efterföljt av trevligt skvaller med veteransvenskar, tog vi oss i kragen och satte på oss turistkepsarna igen.

Hugo fick välja mellan polismuseum, dinosaurieskelett, planetarium och militärmuseum - gissa vad det blev? Behövdes inte så många gissningar där, va?

Sagt och gjort, Militärhistoriska museet blev det och när vi bromsade in framför en jättebyggnad med en stor öppen plats framför, var det en ny sida av Kina som uppenbarade sig. Klassisk Sovjetstil med en jättestor stjärna på toppen av byggnaden och statyer i grovhuggen teknik av det kämpande folket och de tappra soldaterna. En militärbåt man fick gå ombord på och en jättestor Dong Feng-missil lovade gott.

Väl inne mötte ännu mer klassisk kommunistisk design med röda fanor och massor av tanks, kanoner, haubitsar, flygplan och diverse vapen. Pampiga bakgrundsmålningar som satte allt i sitt sammanhang och mycket fakta, bilder och autentiska föremål från bl a det kinesisk-japanska kriget http://sv.wikipedia.org/wiki/Andra_sino-japanska_kriget  gjorde att man lätt tillbringade några timmar där. http://www.stenborg.com/beijing2007/militarmuseum.htm

Varsin militärbil rikare tågade vi över gatan för sen lunch och lyckades hitta ett ställe som kändes genuint, efter all usa-imperialistisk mat som glidit ned för våra strupar de senast dagarna.

Genuint - men med menyn tillgänglig på engelska - underbart! Vi kunde undvika grislunga, åsneskank och annat delikat och lyckades beställa en toppengod måltid med något för alla; kyckling/cashew för Hugo, söt-surt fläsk för Norton och enormt goda "rostade" haricots verts med chili och vitlök för Roger och mig. Norton charmade som vanligt gästerna runt omkring genom att killa dem under armen och ropa ni hao - behöver jag säga att det var poppis.

Hemfärden tog låååång tid eftersom det värsta regnovädret hittills under vår vistelse valde att bryta ut vilket tvingade bilarna att köra oortodoxa genvägar genom rondeller för att inte få in de enorma mängder vatten som fyllde vissa gator, i motorn.

Ikväll drar Lotta till gymmet med AC, får se hur det går. Roger har kört inlines med Hugo som påhejande bihang på cykel - vi inte bara äter fläsk, vi rör på det också.

Efter pittoresk marknadsupplevelse på onsdagen tänkte vi testa ett expatställe som vi fått många rekommendationer om, Mrs Shannen's Bagels. Kaffe, hamburgare och bagels samt lekrum för de yngre familje-medlemmarna och ett favoritställe för mammorna i området.

Stället ligger i änden av det lokala hutong-området bland andra affärer och kaféer som vid första anblicken ser rätt ruffiga ut. När barnen och jag första gången skulle försöka hitta det, trodde vi att vi hamnat fel och vågade oss knappt dit, men nu har vi ju vant oss vid att inte döma för mycket av ytan...

Fasaden är inspirerad av amerikanskt 50-tal och utbudet på menyn känns också genuint amerikansk - burgers, bagels, sallader och milkshakes. Maten god och fräsch och mycket att välja på och trevlig stämning. Förstår att det lätt kan bli ett stamställe.

Men på ett skönt sätt blir det ändå Kina av det....ägaren och grundaren av stället är från Taiwan, det obligatoriska tvättstället för handtvätt finns där, lekrummet är utformat som en kinesisk restaurang+kök med kinesiska traditionella redskap och möbler och toaletten... inget rinnande vatten trots WC och handfat. Istället får man använda en stor vattentunna med skopa för att spola. Hugo gruffade men själv är jag lycklig så länge jag slipper stå-varianten som är extremt populär i det här landet.

Grannen J som är lika nyinflyttad som vi, kom förbi på väg för att betala sin telefonräkning - telefonen hade nämligen blivit avstängd utan förvarning. Ingen räkning eller påminnelse hade dykt upp. Efter att hon konsulterat områdets Management Office visade det sig att detta vara normalt och helt enligt Beijing-standard.

Tanken slog mig att detta kanske skulle kunna hända oss också och mycket riktigt, när jag försökte ringa från vår fasta telefon till Roger sa en röst först på kinesiska och sedan faktiskt på engelska (halleluja) att vi också var avstängda och måste betala innan vi kunde ringa igen.

Efter att ha forskat vidare i saken gick det plötsligt upp ett ljus för mig - de samtal som kommit de senaste dagarna där en automatisk telefonsvararröst sagt något på kinesiska var förmodligen förvarningssamtal om att telefonen snart skulle stängas ned, och inte "säkert någon som vill sälja nåt" som jag varit övertygad om när jag kastat på luren.

Någon räkning skickas inte ut, man förväntas själv betala ändå i slutet av varje månad genom att uppsöka ett bankkontor  (!) eller China Unicom, där man uppger sitt telefonnummer och då får veta hur mycket man är skyldig.

Vidare forskning visade också att i princip alla nykomlingar råkar ut för nedstängda telefoner, då ingen som vet hur det funkar verkar ha lust att upplysa rookiesarna hur de bör bete sig. Tror att det är ett  folknöje i Beijing med omnejd att se utlänningarna köa på banken med sina telefonnummer i högsta hugg och skammens rodnad på kinderna. Självklart är det denna sammansvärjning som är orsaken till att de automatiska varningssamtalen enbart framförs på kinesiska, men meddelandet om att telefonen stängts ned för att man inte masat sig iväg för att betala, också uttalas på engelska!

Eftermiddagen tillbringades lekandes hemma hos grannen som har en ayi som kan baka kanelbullar - hurra för kulturutbyte mellan nationerna.

Marknader är ju inte riktigt min grej. Svenska marknader undviker jag i regel - det är något med folkmängden, den i regel taskiga kvaliteten på varuutbudet och hela känslan av damm, varma plastpresenningar, svensk country i högtalarna och vild-hasse som vrålar om körv.

Därför är jag också dålig på marknader när jag är utomlands. Det spelar ju egentligen ingen roll vilket land eller stad man reser till - i alla guideböcker refereras alltid till genuina marknader "där lokalbefolkningen handlar" eller där man kan göra fantastiska fynd till bottenlåga priser, bara man letar noga och prutar flitigt med försäljarna.

Och där kommer nästa problem in - pruta! I jobbet gör jag vad jag kan för att pressa leverantörspriser men privat hatar jag att pruta och försäljare som hetsar och drar i mig. Jag vill tänka i lugn och ro på vad jag skall köpa utan att någon tjatar på mig. Prutning är en konst - det gäller att ha koll på vad saker är värda, vilken kvalitet de har (dåliga eller bra kopior t ex) och var normpriset ligger. Och övar man inte så....

Beijing är ju kopie-marknadernas högborg och man måste bara shoppa på det visetenligt alla. Roger är het och jag skall ge mig på det också, måste bara vänja mig vid tanken på den typen av shopping först och att vi väljer en med bra kvalitet.

Min väninna AC lyckades dock dra med mig på marknad idag med hänvisning till att man kunde köpa frukt och grönsaker där till toppenpriser och mycket bättre kvalitet än expat supermarketen där vi vanligtvis handlar. I guiden refererade de till denna marknad som "if you want to shop where the locals shop" och det visade sig vara helt sant. Inte ett blekansikte i sikte förutom oss, grönsaksmarknaden med jordigt golv och lukt av kompost och mycket riktigt - fantastiskt utbud. Shoppade grönsaker som en galning och passade på att köpa saker som vi inte riktigt visste vad det var. Notan slutade på ca 40 RMB = ungefär det samma i SEK. Potatis, tomater, bambuskott, broccoli, blomkål, gurka, aubergine, nåt som liknade gräslök med mer substans, bok choi, morötter, världens längsta gröna bönor (typ en halvmeter)... you name it. Behöver jag säga det - vi kommer att återvända. Resten av marknadsutbudet var dock inte så imponerande för oss bortskämda svenskar.

Men vi fick också en exotisk matupplevelse. På marknadsområdet låg det kanske 6-7 "restauranger" på rad och dessutom matstånd där man sålde olika typer av omeletter och nudlar t ex. Utseendet på dessa matpalats var SUNKIGT minst sagt och i Sverige där ytan avgör vad man väljer i regel skulle jag aldrig ha satt min fot på ett matställe med den looken. Från ett ställe kom kocken ut och försökte locka in oss, enbart iklädd shorts och marschkängor samt ett blommigt gult plastförkläde och lite för få tänder. Vi valde dock plejset brevid, armbågade oss in genom "köket" som låg precis innanför den öppna dörren och försökte förvirrat avgöra vad som serverades denna dag. De flesta åt nudelsoppa med någon typ av kött och koriander så vi gestikulerade att det ville vi ha till oss alla. Det visade sig att nudelbagaren bakade nudlarna medan vi tittade på och sedan slängdes de à la minute i soppan för servering inom 3 minuter. Kanongott! Betonggolv, rostiga väggar av plåt, halta pallar och typ campingbord med utslängda vitlöksklyftor för kryddning efter egen smak. Både vuxna och barn var grymt skeptiska till en början men den goda maten besegrade oss och vi gick nöjda därifrån efter att ha betalat typ 11 RMB för lunch till oss alla 6. Ett kap för oss men självklart en livsnödvändighet för folk som inte tjänar mer än kanske 1500-2000 RMB i månaden.

Avslutade utflykten med besök på blomstermarknaden där jag prutade 5 RMB på en blomma och 10 på två krukor - I'm the man!

Idag har det äntligen hänt - gudarna ler mot oss och Asian Tigers har äntligen levererat våra kartonger från Sverige som varit på väg i en månad till Beijing.

Det har inte tagit tid för att Asian Tigers var långsamma, tvärtom har de varit ett under av effektivitetk under kartongernas hela väg. Nej, det är tullen som varit kinkiga och inte velat leverera något innan våra permanenta uppehållstillstånd varit klara.

Kundserviceansvarige "James" som ledsagade bärarna var otroligt trevlig och korrekt och flytande på engelska. Medan vi väntade på att kortbetalningen för leveransen skulle gå igenom till banken, passade han på att leka med barnen, krama och skoja med dem, tipsa mig om bra restauranger och vilken del av The Great Wall som är bäst att besöka. Kan man hyra honom på heltid som personlig ledsagare?  

Innehållet i kartongerna är sammanfattningsvis kläder, skor, böcker, hockeyprylar "en masse" (man skulle kunna tro att vi flyttat till Canada och inte Kina men Roger har hittat nån' expatliga att spela med och det finns gott om åkbara isar här vintertid) och LEKSAKER!

Barnen har varit saliga hela dagen, vi har inte kommit utanför huset för de har varit tvungna att leka med bilar, lego och star warsgubbar. En lekstund för Hugo med grannens son M och en glass på affären så att jag fick handla var det enda som kunde locka ut dem - någon badstund hade de inte tid med nu på eftermiddagen. Jag lever i salighet, läser några sidor i en bok och njuter av lugnet medan det varar.

Känns också skönt att ha lite mer skor och kläder att välja på - har känt mig som en trashank med enbart två par skor (sneakers och sandaler) och samma shorts och kjol på evig repetition i 4 veckor. Enda fördelen är att det inte varit särskilt svårt att bestämma sig för vad man skall ha på sig idag då?

Vår ayi är annars flitig med att tvätta, hon kör maskiner varje dag och miljövännerna rasar. Om något klädesplagg är använt 1 gång och faktiskt möjligt att återanvända måste man nästan gömma det. Ibland drabbas vi också av klädkris när allt omgående hamnar i tvättmaskinen bara vi släppt det på en stol - förra veckan när vi skulle till Zoo hade Hugo varken byxor eller shorts. Allt var på tvätt och jag fick slita ut ett par fuktiga shorts ur torktumlaren 3 minuter innan vi skulle åka - tur att det är varmt ute när man måste gå med våta kläder :-).

Snart dags för middag - det blir inte kött. Floppade igen med köttinköp på Carrefour igår - smakade gummislang och gammal ladugård som Hugo påpekade. Sätter mitt hopp till den tyske slaktaren jag fått tips om - lite schweinebraten und bratwurst kanske men kom ihåg - don't mention the war.