Ja det är helt klart en ny fas vi går in i nu med barnen på skola och dagis efter ett rekordlångt sommarlov. Rutiner att följa, en specifik tid att gå upp och en tid att passa att vara på plats på skolan.

Hugo som nu lämnat dagisvärlden bakom sig mer definitivt än vad man gör i förskoleklassen - han går i 1:an och har Matte och Svenska istället för att "leka med siffror" och "upptäcka språket" - mer allvar helt enkelt. En skolbyggnad där man förväntas hitta själv och klara sig mer på egen hand än tidigare och massa ny personal man inte känner igen, där vissa inte ens talar svenska (som vaktmästare, städare och matsalspersonalen). Och han börjar bli "smygbra" på engelska, i alla fall på att förstå. Han översätter långa meningar från TV helt korrekt - nu gäller det bara att få honom att våga prova att prata också.

Och Norton som sakta vänjer in sig vid ett nytt dagis, med nya kompisar, fröknar och rutiner - och att släppa greppet om mamma efter 2 månaders symbios och en osynlig navelsträng som nästan fått fäste igen.

Vi är också på väg att byta Ayi - hade intervju med Li igår som rekommenderats av familjen mittemots ayi. Söt och glad och barnkär med erfarenhet från skandinavisk familj och som talar lite engelska (halleluja!). Vi testar från och med måndag och det känns som det kan bli bra - någon som man kan kommunicera lite enklare med, utan att behöva tolk, och som dessutom kan hoppa in och hämta barnen om nödvändigt och ställa upp som barnvakt på kvällstid ger oss mer flexibilitet och mer tid över.

Vilket leder automatiskt till förändringar för mamman i familjen. Mer tid över vilket jag (förutom att ta hand om mig själv och "självförverkligande" whatever that means) tänkt ägna åt att jobba lite grand. Dock verkar mina kollegor tagit "lite grand" på alltför mycket allvar och INGEN har hittills hört av sig med den minsta lilla arbetsuppgift och eller några frågor om tidigare förehavanden. Som en bitter gammal grapefrukt inser jag min egen överflödighet och att alla klarar sig utmärkt utan mig (det är ju lätt att känna sig oumbärlig när man jobbar som en tok för att få allt att gå ihop). Så, till er som läser bloggen får jag väl signalera detta som en "önskar arbete"-annons. Om ingen behöver hjälp med något så är risken överhängande att jag börjar skriva en roman eller nåt och den risken vill nog ingen ta :-)

Så jag ägnar nog eftermiddagen åt det jag verkar vara bäst på i livet - att göra av med pengar. Kick bikes till båda killarna från Decathlon står på dagens inköpslista + en yoghurtmaskin (nu jäklar gör jag yoghurt utan socker själv om den inte går att få tag på någonannanstans).

Lite senare - gud vad bittert det lät ovan men det är faktiskt inte helt självklart att gå till att "bara" vara behövd som familjens projektledare och inte på någon slags professionell basis. Särskilt när resten av familjen har ett "jobb" att gå till. Många "medföljare" här löser det med att gå in fullständigt för något annat som att inreda sitt hus, sy upp nya garderober, plugga kinesiska etc. Det är nog viktigt att hitta sin grej för att göra det bästa av tiden som expat. Det enda jag kan är att "jobba" så jag får söka vidare vad som är min grej.

 

Helene

25 augusti 2009 11:10

Jag ser fram emot romanen, det kommer att blir spännande.....
Jobb kommer säkert så småningom

Kram Helene

 

Malin

25 augusti 2009 16:22

En till mig nästående person har ju tränat en del på ovanstående roll - den som helt pragmatiskt kallas MEDFÖLJANDE... Men hon har blivit så bra på den rollen så hon är numera att betrakta som proffs på att vara "ledig"! Kanske får du till sist smak på det hela så att arbetslivet blir ett minne blott..? Nej, skämt åsido förstår jag att det är en stor omställning. Men det är inte för evigt och jag tror du hittar sådant som du vill göra när du fått tid att fundera på det. Den nya Sörenstam kanske? Själv har jag inte varit på en golfbara i år överhuvudtaget! Och det känns rätt ok ändå. Kram! Malin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion. Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag...

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut e...

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över ...

Helgen börjar gå mot sitt slut och en summering kan väl vara på plats av en händelserik sådan. Två trötta golfare kom hem efter mörkrets inbrott, varsin QP Cheese tjockare och däckade i soffan framför TVn. På lördagsmorgonen tog vi oss i kragen ...

Första skolveckan har flutit på med lite avbrott för hösthostan som drabbat båda sönerna. Typiskt terminsstart och i fredagens veckobrev varnas för det sedvanliga lössutbrottet på skolan. Är det någon som kan tala om för mig var dessa löss kommer ifr...