Idag tog Hugo och jag chansen, kanske den sista för den här säsongen, att åka skidor. Familjen R. var på G och vi beslöt oss att hänga på, förra veckan blev det ju inget.

Så, vid 9-snåret drog vi iväg till Nanshan Ski Resort, upp i bergen cirka en timme hemifrån.  Nästan all snö är borta här nu så vid såg fram emot massor av konstnö. Och precis så såg det ut när vi närmade oss - de omgivande bergen var helt bruna och Nanshans backar lyste vita i läcker kontrast.

Först får man beta 20 kuai i entré till anläggningen, det visar sig att det vimsar runt en massa människor där inne som inte åker skidor och som ibland tar liften upp bara för att titta - intressant. Resten av rutinen för att få tag på skidor etc var inte helt självklar men tack vare familjen R så gick detta oerhört smidigt. Vi fick tag på varsitt par skidor och pjäxor plus hjälm och glasögon till Hugo i ett kick. Och allt passade så vi var nöjda. TR hade dock lite svårt att gå pjäxor som passade, dels är stolekarna lite skumma, dels missbedömde nog personalen hans skostorlek något - första paret var stl 51, till sista landade han på stl 47!! De flesta kineser jag såg i liftkön hade 40 - tiny feet....

Hugo värmer upp med lite "nudelsnacks" 

Vi började mjukt i barnbacken efter att ha köat med ett myller av glada nybörjarkineser i knappliften (brevid fanns också ett åkband att åka upp på om man var riktigt illgrön på det här att åka skidor). Nedfarten gick strålande men det var så platt så vi hade svårt att få upp någon fart alls, så vi bestämde oss för att gå vidare till något mer avancerat direkt.

Så här ser man ut om man hyrt en av Nanshans egna skiddräkter - very early 80s 

Även nästa blå backe var "piece of cake" så då fick det bli sittliften upp i den ena röda backen istället. Det visade sig vara ett bra beslut och vi hade riktigt kul när vi åkte ned och Hugo ville upp igen och bara åka mer. Sagt och gjort.

Efter ett antal åk började jag dock lacka till ordentligt på liftdisciplinen hos lokalbefolkningen. Köa med disciplin är det ju få som slår oss svenskar på men här var det verkligen under all kritik. Ruff, knuff, folk som stod på våra skidor och körde fram sina skidor mellan våra - och ingen tog någon särskild hänsyn till barn heller. Jag kände mig som "Liftwaffe" och morrade till ordentligt åt några sällsynt klantiga exemplar. Vi lärde oss dock snabbt rutinen för hur man behåller sin plats i liftkön och lyckades riktigt bra att hålla oss i frontlinjen.

Hugo "in action"

Kinesisk liftkö - vassa armbågar och skygglappar funkar bäst

Vi hade så kul att vi höll på att glömma att äta lunch men till slut petade vi i oss vår medhavda matsäck och titta på Samsung som var eventvärd på stället dagen till ära och deras Singing Bee-tävling på pågick för fullt.

Gott-gotti-gott-gott; inget smakar bättre än mat utomhus

Solen i ögonen - wunderbar!

Vi fortsatte kämpa på och krigade nu mot klockan för att få in så många åk som möjligt, backarna var ganska korta så det blev mycket upp-och-ner. Även de branta partierna klarade vi galant och snön var alldeles utmärkt - betydligt mer lättåkt än den vi hade i Sälen förra året i mitten av april.

Snart dags att kasta sig utför - jihaaaa

Överblick över Nanshan

Uppe på toppen - dåligt med snö i dalen  

Hem kom vi vid 17-snåret - trötta men mycket nöjda, efter en trevlig bilfärd där AC läste Lasse-Maja för de tappra skidåkarna. Kort sagt - en riktigt toppdag för mor och son som vi kommer att minnas länge.  

Förmiddagens innebandypass är alldeles nyss avklarat och det är dags för en lätt lunch för familjen Abrahamsson.

IKEA-besöket tidigare i veckan gör att det finns IKEA-varmkorv att tillgå vilket mamman steker upp. Till det får de som vill ett pocherat ägg, fint skall det vara på lördagen!

Lillebror tar lite tid på sig att komma till bordet då han är fullt upptagen med att leka Starwars med Hugos gubbar, men till slut kommer han ändå glatt skuttande och hoppar upp på sin stol.

Som vanligt är förväntningarna på lillebrors matintag inte särskilt höga, förutom på grund av det vanliga matstrulet men också för att han ätit en ovanligt robust frukost tidigare på dagen. Hugo säger, "kolla korv Norton" och mamman suckar lite uppgivet och säger något om att "det bryr sig ju inte han om" och ger något konstigt förhastat löfte som man brukar när man verkligen inte tror att något skall inträffa.

Dock greppar Norton kniven och hugger tag i en korvbit! Fortfarande ingen klang och jubelfest, liknande ting har skett förut och brukar bara leda till ett konstaterande från hans sida om att "Norton inte ha sån" med en fnysning.

Men han stoppar den i munnen, tuggar och sväljer! Förstår ni, jag vågar nästan inte titta på honom. Vi spruttar ketchup på hans tallrik och frågar om han vill ha en bit till - och det vill han! Det hela resulterar i en hel uppäten varmkorv, något som inte skett på minst ett kvartal (det närmaste vi kommit är 1 skiva Gustafskorv på Annandag jul).

Mamman är så tagen och chockad att hon rusar efter kameran och ber sonen posera medan han äter, vilket han glatt ställer upp på.

Undrens tid är inte förbi, Norton har påstått att han skall äta fläskfilé ikväll också men gör han det tror jag att jag svimmar och undrar om vi fått en bortbyting i huset.

Nedan bildbevis för de som tvivlar:

Norton greppar en korvstump helt utan tvång och historia håller på att skrivas

Han "boppar" den i ketchup

Jorå sörru, snart skall den in i lejongapet

....och skjuss in i ugnen!

Mmmmmm, delikat på det hela taget!  

Pluggandet har präglat de senaste två dagarna och idag lade jag upp mina första bidrag för granskning av läraren - lite nervöst innan man kommer in i det!

Efter pluggeri, pluggera drog jag iväg till täckjacksstället igen för att hämta Hugos kanadensiska gåsjacka som inte håller originalets kvalitetsnivå och behövde ny dragkedja. 20 kuai senare håller den ett litet tag till och det tackar vi för.

Sedan var det dags för den månatliga telefonräkningsbetalningen, den här gången på Posten vilket visade sig fungera lika bra som på China Telecom. På vägen passerade vi ett riktigt Kodak moment - en snubbe med ett avhugget kohuvud på axeln. Jag lovar, allt var intakt utom kroppen som saknades. Skall sy fast kamerafodralet i handen tror jag, de mest oväntade saker dyker upp när man minst anar det.

Ikväll sover kompisen T. över hos oss och kvällen inleddes med XBOX-spelande - Spiderman. Vem har sagt att tv-spel är för stillasittande soffpotatisar?

Lillebror får titta på och bidra med uppmuntrande tillrop - skall tilläggas att spelandet sker nästan helt på engelska...

Till mat blev det hemmafixad pepperonipizza - den gick i dem. Efter lego- och bionicleslek på Hugos rum är det nu filmtajm med Starwars the Clone Wars för örtitredje gången - men så länge de är nöjda är vi nöjda. För att inte tala om Norton som får sova i vårt rum när vi lånar ut hans madrass till den som sover över för tillfället.

Om jag verkat lite frånvarande i bloggen senaste veckan så beror det på att jag satt mig i skolbänken igen. Tanken är att jag skall plugga interkulturell kommunikation på högskolan, på distans. Jag har varit lite trög i starten och nu är det dags att leverara första delen av kursen, närmare bestämt nästa fredag, och ni vet hur det är - när kvällen kommer får den late brått...

Interkulturell kommunikation handlar bland annat om utmaningarna i kommunikation mellan människor från olika kulturer och religioner och det känns som ett aktuellt ämne när man befinner sig i ett land som skiljer sig så diametralt från Sverige som Kina.

Det är lite trögt i början, att komma in i den akademiska begreppsvärlden igen och vänja sig vid att inte bara bluddra på som man vill utan följa vetenskapliga metoder och referera och hänvisa rätt i allt man påstår. Sedan är det ju nytt att plugga via datorn och 1000 olika mått och steg som måste vidtas innan det går att köra igång. Ibland känns det som "mycket skrik för lite ull" men när allt är fixat behöver man ju inte göra om det igen.

Lovar att berätta lite mer framöver vad kursen handlar om och om jag får några intressanta uppenbarelser, jag skall hålla på till sista mars om allt går som det skall. 

En egen blogg är väl det perfekta stället att ohämmat skryta upp sina barn och få släppa ur sig hur oerhört stolt man är över dem, tycker ni inte det? Det är jag som bestämmer över vår blogg och då säger jag att det är OK, så det så   

Efter snart 3 veckor in på vårterminen är det så häftigt att se hur mycket Hugo lärt sig på det här första halvåret i första klass. Vår lille plutt läser nu sammanhängande texter med riktigt långa ord med bra flyt och han börjar uppfatta snabbt förbipasserande text på TV också.

Skrivandet avancerar också och han skriver nu med stor bokstav först i meningen, små bokstäver och har koll på punkt och vet vad komma, talstreck och bindestreck är för något. Han plitar och plitar med stor koncentration och bokstäverna blir bara snyggare och snyggare - ett resultat av tragglande och envishet som belöning.

Annars är matte Hugos favoritämne och kastar sig över veckans matteläxa med stor entusiasm. Fröken är ombedd att ge lite extra läxa för att han tycker att det är så kul - efter addition under höstterminen är det nu dags för subtraktion och det flyter på bra. Målsättningen vi satte upp vid utvecklingssamtalet i höstas var att sniffa på 2:ans matte under våren och så motiverad som han är är jag säker på att Hugo klarar det.

Vad gäller kinesiskan så är väl inte motivationen på topp - miljön runt omkring Hugo motiverar honom betydligt mer till att lära engelska och där springer han framåt i utvecklingen hela tiden. Spännande att se - han frågar hela tiden vad ord betyder på svenska eller vad svenska saker heter på engelska och i hans ålder fastnar ju sådana där saker i minnet också och glider inte bara av som hos oss gamlingar som kan repetera ett och samma ord på kinesiska vääääldigt många gånger innan det sitter där.

Avslutar med några bilder på vår toppenkille - you're the man, Hugo.

Texten till vänster läser han lekande lätt och till höger ett skrivexempel - snart skriver han en roman och jag börjar planera outfit till Nobelfesten!

Intelligensreserven har samanträde - den ene har kollapsat framför Tom & Jerry - den andre har räknat matte så det blixtrar om blyertspennan.

Dags för AC och  mig att hämta våra uppsydda dunjackor! Med spänning drog vi iväg med Mr Gao och väninnan U som också är sugen på jacka. Norton var hemma från dagis, fortfarande lite snuvig, och fick hänga på.

Den här gången visste vi hur vi skulle hitta dit så vi var snabbt på plats. Våra jackor låg färdiga och väntade och för min del var resultatet över det förväntade. Alla detaljer jag hade definierat stämde och passformen var alldeles utmärkt, så nöjd var jag. ACs jacka såg också ut som hon hade tänkt sig och de hade även fått till de extralånga muddar hon bett om. Dock var den lite smal över axlarna - något de lovade åtgärda på ett par dagar.

Glada i hågen passade vi på att ta en promenad i byn alla 4. Massa butiker med allt man kan önska. Många av butikerna har inspelade högtalarröster som ropar ut butikens erbjudande mot gatan, högt och gällt och om-och-om-och-om igen. Tala om att vi var stolta när vi uppfattade brottstycken som "25 kuai", "jeans", "stor utförsäljning" - vilka klippor vi är på kinesiska....

Har ni några smaskiga nudlar att bjuda på här eller?

På bypromenad med AC och U

Någon av byarna i omgivningarna kallas för "flygplatsbyn" - undrar om det inte är den här? Plötsligt skakade luften och ett mer än öronbedövande dån fick tinnitusen att ligga på lut - visade sig att byn ligger brevid landningsbanan på Beijing Capital Airport så planen ligger mycket lågt för inflygning precis över husen. Det var nästan så man kände vinddraget i håret. Och så klagar de i Bromma...

Jag älskar doften av flygbränsle på morgonen 

Eftermiddagen tillbringade Hugo hos kompisen Ph. Medan jag lagade middag passade han och Norton på att möblera om vardagsrummet - fascinerande vad som kan hända på några få minuter medan mamma gör något annat!

Är det Stonehenge eller?

På kvällen kom Roger hem och självklart var det läge att mannekänga den nya jackan. Han såg dock något tveksam ut och påstod att jag såg ut som en skinnsoffa från 70-talet.

Mio Möblers soffa "Rio" i 1975 års modell - den bruna alltså!  

Som om jag skulle bry mig om det - vintage är hett och soffor är mjuka och sköna, precis som jag vill att min jacka skall vara. Han veknade dock efter att ha sett min min och påstod att den är helt ok - vi får väl tro på det då.   

....än att gå i lera och sörja" (Robert Broberg)

Och de visdomsorden tog vi till oss under en del av dagen idag. Norton var fortfarande ordentligt snorig så det blev som sagt ingen heldag i skidbacken. Men något ville vi absolut göra i det fina vintervädret och en obligatorisk aktivitet i Beijing så här års är att åka skridskor på någon av sjöarna inne i centrum.

Sagt och gjort, vi tog en taxi in till Drum tower, Gulou, vid Houhaisjön som är ett poppis ställe för isaktiviteter. Och som vanligt i Kina var det MYCKET folk; Folkligt/Festligt/Fartfyllt som någon djup tänkare uttryckte det.  Alla som sommartid befolkar sjöarna i trampbåtar och parkernas promenadvägar vistades nu ute på isen istället.

Qianhaisjön med Drum tower och Bell tower i bakgrunden

Det härliga med Beijing är att skridskor är bara en möjlighet att ta sig fram på det hala. Metallkälkar som man sitter bekvämt på och stakar sig fram med ispikar är ett annat. Man kan också testa iscykling och radiobil på is - inte en tråkig sekund i den vackra vintersolen med andra ord. Riktigt kul kan man ha om många kör kälke i rad tillsammans.

Vi släpade med oss egna skridskor och hockeyklubbor och sjuklingen fick sitta i vagnen som vi skjöt framför oss. Hugo hade nya skridskor att åka in - fortfarande lite hårda men de blev bättre vartefter. Även jag har "nya" skridskor som jag köpte på skolans garage sale, de är väl från 60-talet eller så - jag har hört att det här med vintage är ENORMT i Sverige - men duger gott till mig. Dock slipades de nog senast på  60-talet också så de var lite svåråkta.

Roger ville representera sitt hockeylag och stilade runt i lagtröjan. Tro det eller ej men han har själv valt sitt nummer - 44 - vilket betyder typ Dubbeldöd för en kines och en kines skulle troligen verkligen hellre dö än sätta på sig en tröja med ett sånt otursnummer. Men Roger är en hårding och räknar med att det istället skall sätta skräck i hans motspelare - fördelen med att leva med två kulturer är att man kan välja den som passar en bäst för stunden!

Norton softade och slumrade till i vagnen. Flera småtjejer gjorde närmanden men han vände nonchalant bort huvudet och tog sig ett "bajde" istället (släktbenämning på tupplur).

Överallt där det samlas folk finns det alltid ett eller fler stackars djur som skall roa barnen och denna gång var det ett lamadjur som drog runt alla som tyckte att de slog ut med stanken i mer än 10 sekunder. Notera lamans isskor - kanske något för alla er som grubblar över vilken typ av dobbar under skorna som är bäst egentligen, skulle detta kunna vara en lösning?

När vi inte orkade åka längre promenerade vi runt sjön med en specifik restaurang i sikte. Den var dock vinterstängd och så vi hoppade in på ett ställe längre bort. Som så ofta så här på vintern var det svinkallt inomhus på restaurangen och servitrisen var tvungen att fråga om flera gånger om vi verkligen ville ha kall öl att dricka. Vi insisterade vilket visade sig vara ett misstag, sällan har jag längtat så efter varmt gott te till maten. Kläckte ur mig när vi gick därifrån att jag "aldrig mer skulle dricka kall öl" vilket Roger lovade påminna mig om när vi är i Malaysia om 3 veckor. Ja, ja, jag skulle ju tillägga "när det är kallt ute"...

Trötta och frusna och hungriga - med munnen ful av Kele (Hugo)  

Husets golvvärmesystem gör att det händer saker med vårt trägolv i bottenvåningen. Det rör på sig kan man säga och gliporna mellan plankorna blir bara större och större.

I morse när jag skulle gå ned för trappan såg jag plötsligt att det låg något i glipan mellan trappan och golvet, som nu är rekordbred. Kunde det vara...? Nä, det är väl inte möjligt?

Man läser om folk som renoverar sina hus och hittar spår efter byggare och hantverkare; gamla tidningar, inkarvade initialer, årtal och liknande som bidrar till att ge huset en historia.

I vårt hus hittar vi detta

Funderar på att låta fimpen ligga kvar så att den kan beundras av kommande generationer i huset, varje vinter när golvvärmen sätter igång och glipan kommer fram.