Så här "dan före dan" hade dagis maskerad och Norton startade upp dagen i full Spidermanmundering inklusive mask. Han var supertaggad redan ute i hallen på dagis och studsade runt som en gummiboll av entusiasm. På samlingen hade alla fått berätta vad de var utklädda till och sedan hade de dansat som tokar och ätit popcorn så det stänkte om det. Enligt både fröknar och barn en superlyckad maskeradfest!

Hugo hade native english och där pratades det Halloween också. Han kom hem med en äkta minipumpa som han fått av fröken - jättefin! Nu har han en mask också inför lördagens aktiviteter så han har alla förutsättningar att bli ett fullfjädrat skelett och skrämma vettet av lillebror.

Efter fredagskvällens vanliga hockeyträning drog vi direkt hem till vår grannfamilj på "halloweenpizza". Ett monster med lasersvärd mötte oss vid porten och släppte bara in oss efter att vi fått en särskild stämpel på handen som inträde till "skräckens hus". Sedan försvann Hugo och M direkt upp på rummet för att bygga lego som Ms mormor haft med sig - Starwars såklart - så deras kväll var perfekt redan från början. Övriga barn lekte med dockor som också mormor bidragit med och var nöjda med det. Lilla M. förvandlades under kvällen till fullfjädrad balettdansös med rosa "tutu" och rosa ballerinaskor vilket kan få vilken pojkmamma som helst att sucka sentimentalt...

Alla åt pizza så det stänkte - Hugo proppade i sig 8 bitar, han som alltid vägrat pizza har plötsligt utvecklat en besvarad passion för denna maträtt. Norton däremot höll sig till chipsen. Monsterdricka i blått eller rött till detta och en grön slimekaka med daggmask till efterrätt. Härligt äckligt!

Sedan började spökvandringen - Hugo, Roger och M. i ett lag och Norton, jag och T. i det andra laget gick runt i ett mörkt hus med bara stearinljus till belysning. Vi letade ledtrådar till skatten i en "slemmig pöl", under "något blodrött som låg under sängen", bland häxtänder i en skål och till sist i en korg framför en riktig, levande häxa. Huuuuuu! Ledtrådarna ledde till sist fram till källaren där stormonstret själv befann sig. Tyvärr kom mitt lag aldrig så långt eftersom 2/3 av laget vägrade gå ned, så grabblaget slog oss tyvärr! Skatten bestod av slimiga aliens, lite godis och skelettklistermärken - alla var supernöjda!

Nu laddar vi på nytt inför kvällens hiskliga begivenheter.

Idag var det äntligen dags för J, AC och mig att dra till "lampfabriken" som SWEA lockat med tidigare som besöksmål och som vi försökte ta oss till för en månad sedan (se tidigare inlägg).

Vi åkte i ca 40 minuter genom Shunyi-distriktet, ut på landet och landade vid en gård i klassisk kinesisk stil. På innergården odlades diverse grödor och där sprang höns och hundar. Det fanns också staplar av kinesiskt gult taktegel och även färdig delar av tegeltak med de karakteristiska hörnen. I den stora huvudbyggnaden möttes vi av en av lampmakarna själva samt ett par som förmodligen ägde stället. Lamporna, eller snarare lyktorna är gjorda av metalltråd och klädda med tyg i olika färger och det fanns massor av olika utföranden. Allt är helt handgjort och medan vi valde och tvekade och provade oss fram till vad vi ville ha,  så bankade lampmakaren på med metallhöljet till nya lampor.

Två stora lyktor och två små blev det för mig och de står nu på plats i vårt vardagsrum - äntligen lite mysbelysning som alla i familjen efterlyst så länge. I Kina vill man att det skall vara LJUST inne. Alla lampor har effektivt vitt ljus, aldrig under 60W, och gärna i form av lysrör för maximal ljustäckning i alla vinklar och vrår. Så även i vårt hus - det är liksom allt eller inget. Men inte nu längre, perfekt för mörka vinterkvällar.

Vi passade också på att äta lunch ihop. Vi bad vår snälle chaufför Mr Gao att köra oss till en restaurang i närheten av gården och tvi änkte oss något genuint och lokalt. Han hävdade dock att det inte fanns något precis nära men att han visste ett ställe på vägen hem. Varpå han kör oss till en jättestor restaurang i två plan med typ 250 bord, hög ljudnivå, lysrör i taket och kakelväggar = topprestaurang från en kines synvinkel, vilket vi borde ha lärt oss vid det här laget. Kanske inte riktigt vad vi var ute efter...men maten var god och sällskapet trevligt.

Hugo var på Science & Technology Museum med sin klass på heldagsutflykt och han var helentusiastisk! Enligt fröken ville han inte åka hem när det var dags eftersom de bara hunnit med en bråkdel av det jättestora museet. Så perfekt - då har vi ett garanterat uppskattat helgutflyktsmål framför oss.

Nortons dagisgrupp gjorde "fotspöken" - målade fotsulorna med vit färg, tryckte på svart papper och målade dit ögon etc. Kittligt enligt Norton men kul, vi ser fram emot att se resultatet. Nu laddar han för maskeraden på dagis imorgon. 

Först och främst vill vi passa på att i efterhand gratulera faster/gudmor Sara på födelsedagen! Vi missade rätt dag som var i måndags men firar nu med lite fina bilder på grabbarna Abrahamsson som sjunger födelsedagssången på kinesiska och hurrar så det surrar!

Höst i vår trädgård

Spiderman med assistent 

Norton var hemma igår för säkerhets skull trots att han egentligen mådde ganska bra. Han fick äran att följa med mig till blomstermarknaden Beidong där vi köpte en fin, höstfärgad croton till vår entré och 3 stora fina orkidéer för en spottstyver. Tjejerna som jobbade på marknaden försökte skoja med honom men han var ovanligt klängig och de blev nog lite besvikna. Till slut kom han igång med ett "tre-i-rad-spel" som han fick låna medan jag fick mina orkidéer planterade och sen vinkade han glatt när vi bar ut allt till bilen som väntade.

Sedan unnade vi oss en sjuklingslunch på McDonald's och myste vidare hemma med Meckar-Micke på DVD tills det var dags att hämta Hugo från efter-skolan-aktiviteten. Han var som vanligt slut efter intensivt innebandy- och fotbollsspel och bröt ihop fullkomligt när han kom hem och upptäckte att lillebror "prajat" hans fina Starwarsskepp som var med på bloggen för några dagar sedan. Oftast älskar de varandra högt och rent men i det här läget var Norton inte populär, minst sagt. Det är hårt med klåfingriga småsyskon. Tack och lov blev de sams till slut och Hugo fick en teckning av Norton på en "ambulansbil" som försoningsgåva.

På kinesiskalektionen lärde vi oss färger och namn på olika klädespersedlar. Jeans heter ordagrant  översant "ko-manbyxor" - det är ju lite gulligt. T-shirt heter ti xu shan (uttalas tischushan) så det kan ju alla uttala. Ett annat roligt fakta är att färgen "brunt" heter "kafei se" vilket ordagrant betyder "kaffefärg". Så nu har ni lärt er lite mer kinesiska - förhör i Jul när vi kommer hem.

Idag var Norton tillbaka på dagis igen och mycket nöjd med det kan tilläggas. Ayi och jag har ägnat dagen åt att få taklampan fixad, det visade sig att alltför  många spotar understöddes av för få transformatorer men allfixarna på Customer Service fixade det också. Dessutom putsade ayi prismorna i lampan som var grovsmutsiga så nu kommer lampan att vara i toppform när den väl kommer upp igen - fabriksvisslan ljöd kl. 5 och då var det bara att avbryta och komma tillbaka imorgon. Toppen också att elektrikerna hade höga stegen med sig, då kunde Hugo få ned sina pappersflygplan och drakvingar som legat uppe i sovrumslampan de senaste två månaderna. Flexibilitet minsann.

För oroliga kan jag precisera att Nortons förkylning inte är av det allvarliga slaget, ingen feber, lite hosta och så snuva. Sin vana trogen ropar han "snor igen" var 3:e minut när han är hemma och inte har något bättre för sig. Så fort vi lämnar huset och ägnar oss åt något mer intressant upphör av någon magisk anledning dessa frekventa snytbehov för att sedan återkomma så fort vi kliver innanför dörren igen.

Dock fick han vara hemma idag för att inte riskera smittspridning. Vi tog en soft morgon tillsammans då Roger tog med sig Hugo i bilen för lämning. Smaskade färska scones till frukost och tog sedan ett bad respektive dusch. Fräscha som nyponrosor åkte vi sedan iväg till Rogers kontor där vi hämtade upp honom för en lunch på "restorang" som Norton säger.

För matintresserade kan jag rapportera om en kanongod lunch igen; wokad biff i "tons of chili", smaskigt sötsurt fläsk för Nortons skull, deep fried bambuskott (ny delikat erfarenhet) och vitkål i buljong. Det där med vitkålen låter ju inte så märkvärdigt och i vanliga fall är varken Roger eller jag några kålälskare, men här i Kina är de verkligen experter på att tillaga den så att smaken blir fantastisk och konsistensen perfekt krispig. Till och med en så banal och vattnigt smaklös gröda som "kinakål" smakar här som en dyr delikatess.

Restaurangen var försedd med mängder av akvarier som innehöll diverse läckerheter från havet; fiskar från minismå till jättestora, håriga krabbor (se tidigare inlägg) och humrar som Norton med stor tvekan kollade in - tänk om de hoppade ut helt plötsligt! Ostron, små räkor och jätteräkor och till och med en rosa-orange sjögurka som gav lätt obscena associationer. Vissa saker vill man gärna äta - andra skulle det krävas mer övertalning för att överhuvudtaget överväga.

Sedan stormarknadsshopping för att fylla på förråden följt av upphämtning av Hugo på skolan. På eftermiddagen lyckades vi få till en spökmobil som vi hängt upp i entrén tillsammans med våra fantastiska halloween-lyktor som faktiskt spökar på riktigt - de lyser ibland, slocknar plötsligt och funkar sedan igen helt oväntat. Andarna närmar sig!

Lite bloggtorka på senaste tiden, jag ber om ursäkt men vi blev lite krassliga i fredags sådär lite till mans. Norton började nysa och snora och nästan samtidigt gjorde jag samma sak. Jag var dock först övertygad om att jag fått en allergisk reaktion av Hugos nyinköpta kanadensiska gåsjacka - den kinesiska versionen kanske har kattskinn på luvan? - men det visade sig vara samma förkylning som Roger simultant drabbades av precis samtidigt sittandes på kontoret.

Nu har vi dock hämtat oss och det verkar vara Norton som är värst däran, dock inte "svinis" den här gången heller utan en vanlig bonnförkylning, så han blir nog hemma imorgon.

I fredags shoppade jag, som man kan ana av inledningen, och det inköptes varma vinterjackor och annat trevligt på Silk Market tillsammans med väninnorna AC och A. Stort utbud och trevlig dag inklusive god gemensam lunch. När jag hämtade barnen fick jag häpnadsväckande information från Nortons äldre dagiskompisar att de hade haft springtävling och att Norton vunnit varje gång, så nu hade han fått medalj av dem. Dags att anmäla honom till "Track and Field"?

Lördagen bjöd, precis som hela veckan, på fantastiskt höstväder med t-shirtvärme och strålande solsken så vi cyklade till vårt centrum, fikade på Starbucks och inhandlade Halloween-material. Norton har maskerad på dagis på torsdag och han kommer att dyka upp som Spiderman enligt eget önskemål. Pumpor har också införskaffats som ligger utanför vår port mot gatan och fina orange papperslyktor hänger i entrén till huset. Många i området har satsat hårt på spökdekorationer vid sina hus, så jag antar att det är bäst att ladda på godisfronten, annars vaknar man väl upp med ett hus inlindat i toapapper och pepprat med gamla tomater.

Idag har hela familjen spelat tennis. Bana bokades på klubben och vi frågar oss varför vi inte gjort detta tidigare. Roger och Hugo körde först själva en halvtimme och det märks att Wii-spelandet gjort en hel del nytta för Hugos teknik. Sedan dök Norton och jag upp - jag lyckades få iväg förvånansvärt många bollar över nätet även om kontrollen över vart de hamnade var helt obefintlig (en till och med över på grannbanan) och jag lyckades skrapa upp knät och hamna på rumpan så ingen kan säga att jag inte ansträngde mig till max. Jag lyckades också få in en fullträff på Hugos kind så han var tvungen att begära time out, senare gav han igen med en riktig rökare på min vad. Norton älskar tennis och springer runt och agerar bollkalle och viftar vilt med racketen som han inte gärna släpper ifrån sig.

Nu går Roger och Hugo igenom läsläxan och sedan skall de ut och köra lite rollerblades. Det är egentligen bestämt att Roger skall vila från dagens hockeymatch, eftersom han smällde i ordentligt förra söndagen och har haft superont i ena sidan vid revbenen hela veckan, men nu suger det i hockeytarmen och han skall ut och testa om han pallar, säger han. Norton leker med sina bilar äntligen efter att ha klängt på mig hela dagen och ropat "snor igen" som innebär att man snabbt skall gripa in med närmaste papper.

Kul med hälsningen från Ingmarie på Nortons gamla dagis! Vi frågade honom om han kom ihåg fröknarna och barnen på Optimisten - han såg först lite tveksam ut, sedan sa han "Norton liten då" så någonstans ligger det väl i bakhuvudet. För övrigt anser att han ju att han är en "stor kille" vilket han känner sig tvungen att påpeka ganska ofta och det var mycket som hände när han "var liten". Bland annat säger han att han minns att "pappa hade Volvo när Norton var liten". Tur att han har äldre kompisar som vänligt men bestämt påpekar att han faktiskt inte är lika stor kille som dem - det är noga med åren i den åldern.

Igår kväll lärde vi oss namnet på en mängd frukter och bär på vår kinesiskalektion och hur vi skulle bära oss åt för att pruta och slutligen köpa den mängd vi ville ha.

I Kina använder man sig inte av kilo som mått, utan istället uttrycks de flesta priser per "jin". 1 jin = 1/2 kilo, så det är hyfsat lätt att hålla reda på, om man jämför med andra hopplösa måttenheter som "pounds" och "ounces" som vissa besvärliga länder envisas med att hålla fast vid.

Vad gällde prutandet så envisades vår lärare Eileen med att vi måste göra det och hon tyckte att de priser hon föreslog och som vi skulle använda oss av i dialogen var på tok för höga och definitivt måste förhandlas ned. Jag förklarade att jag själv tycker det känns onödigt att pruta på frukt och grönsaker här i Kina eftersom priserna är så låga redan från början, om man jämför med svenska priser. Man får hur mycket som helst för 30 RMB och det känns bara fånigt att börja deala om det.

Hon frågade vad som var billigt i Sverige och vi svarade potatis. Eileens följdfråga var då om potatisen i Sverige är likadan som i Kina och vi sa att det är den väl, men att vi har många olika sorters potatis att välja mellan i Sverige. Då såg hon alldeles förvånad ut och menade att hon aldrig hört talas om att det skulle kunna finnas mer än en sort. När vi drog till med att det säkert finns 10-15 olika sorter i en stor matvarubutik, såg hon ännu mera paff ut och undrade vad man skulle göra med alla de sorterna. Då kontrade jag med att jämföra med hur många sorters nudlar de har att välja mellan - same same but different.

I morse var jag med när skolan hade samling i aulan med anledning av FN-dagen som infaller i helgen. Barnen sjöng sånger om vänskap och fred med änglaröster och avslutade med en version av We are the world som kan få vilken förälder som helst att smälta. Det hade varit läge för "tändargung" om inte rektor avslutat samlingen med att förvarna alla om att skolan skulle ha utrymningsövning idag - hade varit pinsamt att dra igång den i förtid.

PS senare under dagen kommer jag att lägga in en ny bild på Hugos Starwarsbygge, på begäran av honom själv. Han tyckte att den bilden jag valde, fokuserade för mycket på honom och visade alldeles för lite av det primära, dvs bygget. Vi har lite olika prioriteringar han och jag....

Sitter just nu och pluggar på min kinesiskaläxa och blir lätt frustrerad. Allt är baserat på att dunka in kunskapen i hjärnan och repetera, repetera, repetera tills det sitter där. Man har inga referenspunkter att luta sig emot, inga ord som påminner om något annat språk man kan sedan tidigare, ingen självklar logik som jag på basnivå ännu kan uppleva.

Jag slåss med idag, igår, i övermorgon, i förrgår och i år, nästa år och förra året. För att inte tala om det sätt man definierar tiden på dygnet. På engelska säger man bara AM eller PM och på svenska säger man 8 eller 16 men i Kina skall det vara något särskilt så klart. Fatta logiken i detta:

kl. 06.00-09.00           zao shang

kl. 09.00-12.00           shang wu

kl. 12.00-14.00           zhong wu      (finns alltså ingen motsvarighet till "noon", hur översätta detta?)

kl. 14.00-18.00           xia wu

kl. 18.00-21.00           wan shang

sedan finns det ännu fler beteckningar för resten av dygnet också, men vi stoppade där för "enkelhetens" skull .

Så skall man alltså vara bombsäker på att få fram exakt rätt tidpunkt man menar så måste man lägga till någon av ovanstående beteckningar. Plugga in det ni!

Skall man be sin chaufför om en sån enkel grej som att plocka upp ens barn i morgon kl. 18.00 i skolan så blir det så här:

Siji, mingtian xia wu 6 dian qu xuexiao jie wode haizi, hao ma? 

(Ordagrant; Chaufför, imorgon sena eftermiddagen klockan 6 åka till skolan och hämta mina barn, okej?)

Vrickar man tungan rätt där blir förhoppningsvis svaret "Mei wenti" eller "Inga problem" - ett mycket vanligt svar i ett land där ingen vill tillstå att något är svårt, omöjligt eller inte kan göras. Den dagen den sorgen helt enkelt.

Lägg märke till att jag skippat alla accenter som betecknar hur varje ord skall betonas för att uppfattas rätt när jag skrivit ned meningen i s k pinyin som är det sätt man skriver kinesiska på med romerska bokstäver, för att man överhuvudtaget skall kunna lära sig språket och t ex kunna läsa välskyltar. Men eftersom pinyin är till för att man skall uttala ord som skrivs likadant korrekt, så skall de egentligen vara med och självklart korrekta, annars förlorar pinyin hela sin funktion.

Så nu har jag fått klaga lite, tillbaka till pluggandet och sedan hämta Norton. Tills nästa kinesiska lektion kan ni öva på Happy Birthday-sången på kinesiska, förväntar mig att NÅGON ringer mig på Skype och sjunger denna på min födelsedag.

Zhu ni shengri kuai le, zhu ni shengri kuai le, zhu ni shengri kuai le, zhu ni shengri kuai le!

Vissa saker vänjer man sig vid efter att ha blivit utsatt för dem tillräckligt ofta. Andra typer av upplevelser ackumuleras och man når istället en punkt när man känner att nej, det här skulle jag verkligen helst vilja leva utan...

!Känsliga läsare uppmanas sluta läsa här och scrolla nedåt till avslutningen av inlägget istället!

Det är en välkänd sanning för alla som någon gång besökt Kina att människor här har en väldigt avslappnad attityd till att utsöndra diverse kroppsvätskor på offentliga platser. Så är det och jag kan verkligen inte vänja mig trots att jag inte är särskilt "äckelmagad" av mig i vanliga fall.

Som tidigare nämnt så använder ju kinesiska barn inte blöjor, de har istället ett stort hål i sina byxor som gör att de vid behov endast kan huka sig ned och göra det de behöver. I idealfallet gör de ett särskilt ljud innan så att en vuxen i närheten hinner reagera och se till att de gör det de skall där de skall. - bra så då det gör barnen "torra" betydligt tidigare än våra och miljövänligt då de inte producerar miljarder med blöjor. Miljövänligt var det - frågan är för vem? Vart det görs skiljer sig nämligen från var en taktfull svensk skulle välja. Närmaste buske, lyktstolpe eller papperskorg duger utmärkt (det sistnämnda upplevt på Carrefour alldeles nyligen) och toaletten kommer rätt långt ned på listan av lämpliga ställen.

Victoria's Secret? 

Följden av detta blir också vuxna människor som tycker att det är helt ok att använda den omgivande miljön som toalett i högre utsträckning än vad vi i den kalla nord är vana vid. Och man har heller inga problem att använda offentliga toaletter med dörren öppen, rökandes och snackandes med grannen (också upplevt på Rogers kontor).

Inför OS i Beijing hölls det kurser som skulle putsa på Beijingbornas uppträdande så att alla väntade utlänningar skulle slippa mötas av taxichaufförer som skällde ut dem eller alla dessa spottande människor på gatorna. Och de som vet hävdar att spottandet har blivit mycket bättre men man undrar ju hur det var innan? ALLA spottar, män och kvinnor, unga och gamla, snygga och fula, gamla och rika - ja där råder det i alla fall jämlikhet. Och var som helst, från cykeln, gåendes på trottoaren, springandes, från bilen... och inte bara spott, det går bra att snyta sig också genom bilrutan (upplevt på väg till teatern härom veckan, fråga mamma).

Nu tycker ni kanske att det räcker, så här äckliga saker vill ni inte läsa om och jag lovar att inte ta upp detta igen, men det kändes som om jag var tvungen att få det ur mig någon gång. Kanske tycker ni att jag är en fördomsfull västerländsk tant som borde se charmen och sluta klanka ned på ett helt folkslag. Må så vara, men jag tror inte att någon skulle fara illa av viss förbättring ändå.

Nu kan du som slutade läsa ovan börja läsa igen!

Hugo har som sagt byggt värsta Starwarsanläggningen som skall läggas upp på Legos site. Lägger upp en bild här också så att ni alla kan beundra den, han är superstolt.

Stolt legobyggare

Sedan dagens roligaste läsläxa (Hugos läsebok "Olas Bok"):

JUL MED JOHANSSON

Nu är det jul.

Mormor ska komma.

Johansson är i sitt lilla hus.

När Johansson är ensam, super han.    (Illustrerat med bild på äldre herre, ensam med ett glas i stökigt rum)

Vi kan inte ha Johansson på kalas, sa pappa.

Mormor ska komma.

Men Johansson och mormor kommer.

Johansson är tomte.  (illustrerat med bild på glad, rödnäst tomte)

Nu är det jul.

Vad ger ni  mig för den - hos oss orsakade den ett långt samtal om vad supa är, kan man dö om man super etc etc. Inte helt förberett och  långt ifrån Tomtebobarnen och Far ror, mor är en orm. S

Även hos mig väcker det tankar - vilken relation har mormor och Johansson? Är det ett lyckigt eller tragiskt slut? Borde inte Johansson besöka AA istället för Olas familj? 

Och bilden jag ser framför mig är Johan Ulvesons aspackade tomte i "Ogifta par - en film  som skiljer sig".