Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion.

Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag felstavningen, låter det stå kvar då det ligger en viss sanning i denna stavning också) och åska. Tillbringar ju inte så mycket tid utomhus nu i veckorna eftersom lunchmatsalen på jobbet ligger i samma hus som kontoret, så jag upplever de flesta väderväxlingarna enbart genom fönstret på mitt rum. Dock skall man ju transportera sig till och från jobbet och dagis/skola och då gäller det att passa på att känna in läget. Löven ligger i drivor på parkeringen och dagis sandlåda är återigen en ocean och ett paradis för plaskglada treåringar.

Jobbet rullar på med mängder av spännande projekt men jag känner mig fortfarande så väldigt NY. Chefen tjatar på mig om att jag måste fortsätta min introduktionsrunda på kliniken - än så länge har jag bara hunnit med våra produkter, Akademikliniken Cosmeceuticals, samt en briefing från en av våra superrutinerade sköterskor. Så på måndag är det jag som bokar tid för operationsobservation - bukplastik och bröstlyft, here I come!

Skulle ha rest till vår systerklinik i Malmö i torsdags för ett företagsevent, men blev tvungen att resa hem till sängen på Lomvägen istället med feber och halsont. Febern blev dock inte så långvarig så på fredagen var jag tillbaka på jobbet igen, dock med kvarhängande halsont som vägrar att ge med sig.

Barnen har varit friska och krya (peppar peppar) men plaskvåta större delen av veckan på grund av allt regnande. Norton kämpar på med toaträningen och Hugo med fotbollsträningen och numera återkommande läxor. Hugo har också utvecklat en passion för svampar under veckan, tack vare lektion i skolan och rabblar nu skivlingar och giftsvampar på löpande band. Måste ha ärvt det från farfar med släktens bästa svampnäsa....

Helgen har varit trevlig och lugn. Ihärdigt regnande på lördagen gjorde att ett besök i Sollentuna Centrum blev dagens attraktion. Kvällen tillbringade vi sedan utomordentligt trevligt ihop med familjen L som kom på middag. Storbarnen hade disco på Hugos rum och småbarnen smällde av en handgranat inne på Nortons rum - inte visste jag att han hade så många träklossar, pusselbitar och memorykort i sina gömmor!

Söndagen inleddes med Familjegympa för Norton och mig. Vi värmde upp med hopp och dans, körde en stenhård hinderbana med ringar, rep, plintar, balansgång och grodhopp. Avslutningsvis körde vi två lekar där mamma kämpade hårdast med Norton hängande på ryggen (han tycker nämligen att charmen med lekar är betydligt överdriven och deltar med STOR tveksamhet). Efteråt kände vi oss duktiga och ännu duktigare blev vi när vi passade på tillfället att gå och rösta också.

Hugo körde sedvanlig fotbollsträning och sen blev det plötsligt vackert väder. Jag tog tillfället i akt och gav mig ut med storstövlarna för höstgrävning i våra rabatter som är fruktligt vanvårdade av våra f d hyresgäster. Orkade ungefär hälften, sedan fick Roger muskelknutte ta över grävande och jag assisterade som skräpinsamlare och goda-råd-givare. Eftermiddagen har Hugo och Roger tillbringat golfandes på driving rangen och Norton och jag tittandes på Min vän Charlotte-filmen.

Alldeles nyss startade det numera dagliga ösregnet som vi vant oss vid den här hösten. Om 15 minuter börjar sändningen från Valvakan på SVT som jag kommer att sitta klistrad framför resten av kvällen - vem behöver fiction när verkligheten finns? Sänder en tanke till mamma och pappa som gör sin plikt för demokratin och sliter som valförrättare hela kvällen - räkna rätt nu!

För er som har lite småtråkigt - nedan länk till veckans mest sedda Youtube-klipp i familjen Abrahamsson. Tror ni det citeras när vi sitter och äter Bengtsbotomater till söndagmiddag, eller? Tala om "annoying"....

http://www.youtube.com/watch?v=xjdBCeUdAmI

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut efter mina mammaledigheter men var tröskeln verkligen så här hög? Nu är det ju ett HELT nytt jobb med nya kollegor, okända informella beslutsvägar, nya produkter etc så en mindre kris i tisdags kväll kan nog förklara det. Fredag kväll kändes det däremot mycket bra - det här kommer att bli kul - jobbigt men roligt, det känner jag på mig.

Hugo kämpar på i skolan och hade simning i badhuset i onsdags inklusive simprov. De skulle visa att de kunde simma 10 m på djupt vatten, att de var allmänt vattenvana och kunna hoppa i från kanten - piece of cake med andra ord för vår poolälskande simgroda.  Fröken är tillbaka efter en veckas sjukdom och nu är första läxan utdelad med inlämning på onsdag - känns bra att komma igång ordentligt igen. 

Norton stortrivs på dagis med bästa kompisarna A och F och sina toppensnälla fröknar som är verkliga klippor att lita på. Känns skönt för en harig mamma som har lite ångest över att vara borta så mycket från sina pöjkar efter ett år i halvsymbios.

En till två gånger i veckan kommer vi att samarbeta med familjen L om hämtning av sönerna som går i samma klass respektive dagisgrupp. Det känns underbart att man kan hjälpas åt och det minskar den eviga "hämtstressen" som jagar alla småbarnsföräldrar. Dessutom är det ju kul för barnen med garanterad kompislek ett par eftermiddagar i veckan. Norton vill helst inte gå hem från kompisen L i torsdags och Hugo och I kämpade hårt vid minipingisbordet som installerats på övervåningen.

Helgen har bjudit på småtråkigt väder och praktiska göromål samt fotbollscup idag på förmiddagen. Hugos lag Falkarna torskade i en match men spelade oavgjort i de övriga två, vilket var en framgång jämfört med förra cupen. Kul hade de i vilket fall som helst och klarade sig från spöregn gjorde de också.

Norton har haft feber i helgen och hela lördagen sov han i princip med korta avbrott för lite slött TV-tittande och vattendrickande. Framåt kvällen piggade han på sig tack vare lite febernedsättande och han somnade i bättre form än han vaknade. Hela söndagen har han varit i god form och inga övriga symptom har dykt upp så vi tror att han är tillbaka i topptrim imorgon.

Vännen K dök upp en stund på eftermiddagen och vi hann prata lite över en kopp te - välgörande att äntligen ses efter Kinavistelsen.

Ikväll spelar vi in valduellen och kollar in efter läggning - nu skall även jag in i valspurten på annat sätt än bara genom att skratta rått åt de olika valreklamfilmerna i pauserna av Idol.

Oj, jag höll ju på att glömma helgens stora sensation! Norton har plötsligt börjat säga till själv när han behöver göra nr 1 och han har kört kalsonger i två dagar utan olyckor. Jiiiihaaaa!  Håll alla tummar ni har för att det fortsätter så här (och att han även kan lära sig att säga till när han behöver göra nr 2.....)

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över att den sköna tid barnen och jag haft tillsammans är slut nu, i alla fall i den form som vi haft i drygt ett år. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, det är ju det som är kul.

Barnen har kämpat på i skolan och på dagis och kommit in bra i de nya rutinerna. Det har blivit mycket kompislek för Hugo efter skolan med A, L och I så han har haft fullspäckat schema men jättekul. På gympan har de bland annat hoppat höjdhopp och det verkar han tycka vara kul.

I torsdags kom Hugos fröken från Kina, Ditte på besök och det blev en toppenmysig eftermiddag. Vi åt först lunch ihop och gick sedan och hämtade upp Hugo när skolan var slut. Hugo visade sitt klassrum, sin plats, och resten av skolan för Ditte och sedan gick vi hem och fikade och pratade om allt som hänt sedan vi sågs sist. Vi saknar verkligen Ditte men ser fram emot att hålla kontakten här i Sverige.

Själv har jag försökt vara social - man vet ju hur det blir när heltidsjobbet sätter igång och tiden är knapp. Jag besökte mina gamla kollegor på L'Oréal och åt trevlig lunch med dem. Om någon läser den här bloggen fortfarande så tackar jag för de fina presenter som ni skickade med, jag uppskattar dem verkligen.

På onsdagen träffade jag min "gamla" kompis L som blev mamma för ett halvår sedan. Det var länge sedan vi sågs sist och vi hade en del att prata ikapp om, förhoppningsvis behöver det inte dröja lika länge till nästa gång. Sonen E visade sig vara en charmör av stora mått med smilgropar och fart i benen - Norton är väldigt intresserad av bäbisar så vi får försöka ses allihop nästa gång.

Och på fredagen lunch med fd kollega och vän H i Kista centrum. Också vi hade mycket att avhandla sedan sist och det blir tydligt när man ses hur mycket man saknar alla de som man är van vid att omge sig med på daglig basis men som man sedan plötsligt inte träffar så mycket längre. Tack för bra peppning inför nya jobbet, H :-) !

Helgen ägnade vi åt att fixa till vårt kontor/gästrum som vi omstrukturerat ganska ordentligt. Det blir kanonbra och snart är allt på plats. Mormor fick också överta en fåtölj som vi körde på söndagen - en riktig win/win situation med bra sittplats åt mormors onda rygg och vi som fick bort åtminstone EN pryl från vårt överfulla garage (halleluja). Hugo hann också med fotbollsträning på söndagmorgonen - nästa helg är det Cup på Sollentuna- vallen!

Denna vecka...... jobb!