Akuta klädbehov har uppstått för Roger och barnen och detta var vi tvungna att åtgärda idag - en kartong med kläder som vi packat för att skicka till Kina har uppenbarligen hamnat hos Shurgard istället och den innehöll primära plagg som byxor t ex. Visst vore det gulligt att klä barnen i kinesiska sidendräkter eller gråa maojackor men tråkiga svenskar som vi är slogs vi av ett akut H&M- behov. Vi googlade och lyckades hitta ett nära Tiananmen Square/Himmelska fridens torg och tänkte slå två flugor i en smäll och shoppa "svenskt" och kanske se något samtidigt.

Innan vi hoppade av bilen åkte vi förbi hela torget och porten in till Förbjudna staden och kunde konstatera att något "Kodak moment" var det inte läge för idag. Flera av byggnaderna var täckta av byggställningar och gröna nät - förmodligen putsas det på allt inför 60-årsjubileet av Folkrepubliken Kinas bildande som ju kommer att firas stort just här 1 oktober. Vi får komma tillbaka när upplevelsen blir lite vackrare.

Qianmen Daije som H&M skulle ligga på visade sig vara en nykonstruerad shoppinggata med nya byggnader i gammal stil där många västerländska kedjor var inhysta. Allt var väldigt fint, rent och tjusigt dekorerat men det kändes lite som en kulisstad i Vilda västern av någon anledning (tänk Blazing Saddles med Mel Brooks - om ni inte sett filmen, googla och se den!).

Efter att uppdraget att shoppa kläder utförts till belåtenhet kurrade det ordentligt i samtliga magar och vi sökte oss in på sidogatorna till denna absurda gata. Och där hamnade vi mitt i turistens paradis / eller mardröm beroende på vad man har för målsättning i livet. Massor av souveniraffärer - gamla väletablerade affärer med allt en turist kan önska sig av krims krams, siden, pärlor och "antika" möbler. Mitt i allt lyckades vi hitta en klassisk kinesisk restaurang som bland annat erbjöd den berömda Pekingankan, som barnen och jag ännu inte testat. Med tanke på läget var jag lite nervös för kvaliteten på maten - det andades ju turistfälla - men den visade sig vara utsökt till OK pris och vi fullkomligt rensade faten alla 4.

Trötta och mätta vandrade vi sedan vidare genom gatorna tillbaka till platsen där vi skulle möta vår chaufför. På vägen gick vi förbi en gammal tant som satt på marken och tiggde. Brevid henne låg en liten pojke i Hugos ålder och han hade en jättestor missbildning i ansiktet som såg oerhört obehaglig ut. Det var som att få en knuff i magen och en påminnelse om hur oerhört bra vi har det. Hugo blev ledsen och sa att han fick en klump i magen och vi prataden en lång stund om hur olika förutsättningarna är för människor i världen. Nyttigt men ledsamt.

Varje gång man är inne i centrala Beijing blir man sugen på att se mer, det är verkligen en fascinerande stad och det känns verkligen som ett privilegium att vara här. Vi längtar efter att få visa upp den för mormor och morfar som kommer i slutet av september och sedermera också farmor och farfar.