Efter en lugn skön morgon och Alfapetspel på förmiddagen åkte vi ut i Knutsboskogarna för att hälsa på faster Sara, farbror Peter och kusin Hanna.

  Andra- och förstapristagarna i ett tidigt stadium av spelet

Snön låg om möjligt ännu djupare där och julstämningen var på topp. Roger och Hugo testade snöscotern till bådas tillfredställelse, även om Hugo hävdade att Roger körde alldeles för fort.

Den brinnande stocken på bilden är julens stora projekt för farfar och Peter. Fenomenet observerades tidigare i år på en fest och skulle nu återskapas till Jul. Farfar jobbade hårt på juldagen med en granstock som vägrade brinna mer än 30 sekunder i taget, sedan falnade den. Farbror Peter fortsatte projektet med två björkstammar - ett antal liter tändvätska, bensin och lampolja, brinnande handskar och urdruckna glöggmuggar senare fick även han se sig besegrad. Båda två är dock envisa typer och brukar lyckas med vad de föresatt sig, så förr eller senare är jag övertygad om att det kommer att gå vägen - lovar att återkomma så att de får ta åt sig äran.

Vi bjöds på lyxig och god julbarbecue. På särskild begäran av kockens fru (som förekom på bilderna från julafton här på bloggen) får ni här en stilstudie inklusive den oumbärliga pannlampan. Lite Floyd-varning på detta eller hur? Men delikat blev det och en trevlig kväll för alla.

Allra först - tack för julhälsningarna som inkommit. Hoppas att ni alla får en God Fortsättning och kan njuta riktigt av helgerna!

Juldagen gick i snön's tecken. Nya skridskor skulle testas, spark och kälke hårdköras och frisk luft inandas i våra genomrökta lungor.

Temperaturen steg lite och låg vid lunch runt 0:an vilket gjorde att den idealiska kramsnön också skapades, till barnens glädje.

På Bengtsbos hockeyplan var det ganska lugnt och Hugo invigde sina nya skridskor med lite problem. Nyslipade och oinkörda var åkglädjen begränsad och han föredrog att åka i full fart rakt in i snödrivorna och kasta sig handlöst. Norton höll sig vid sidan av och ägnade också han sig åt sin favoritsysselsättning - att kasta sig på rygg eller mage i den vita fluffiga snön. Ibland är det osofistikerade nöjen som är bäst.

Inte så mycket åkning, men posering kan man ju alltid ställa upp på

En liten fluffig kerub 

Det blåste upp runt lunch och luften kändes kallare än den egentligen var, men vi kämpade på och gjorde snögubbar för glatta livet allihop hemma i trädgården. En liten glad en och en större, mer melankolisk variant som idag på morgonen påminner starkt om Edvard Munchs "Skriet".

Hade vår snögubbe en av rollerna i The Shining?

Den förfärlige snömannen x 2 

Till Hugos stora glädje dök kompisarna A och M upp igen och alla 3 kastade sig in i ett intensivt byggande av en snöborg, med benägen assistans av oss andra. Norton körde sitt eget race och testade farmors gamla kälke, till allas glädje.

Det går inte fort det här

Efter matpaus på varsitt håll kom A och M tillbaka. De inledde lite käckt inomhus med legolek och PSP samt att jaga runt Norton över hela huset. Trots mörker, kall vind och snöyra kom de dock fram till att de var tvungna att fortsätta med snöborgen och drog ut igen. Ett par timmar senare tvingade vi in dem och de deklarerade stolt att de "överlevt sin första snöstorm" - tur det tycker vi!

Survivorman - caught in the swedish snow

Den friska luften tog ut sin rätt och båda grabbarna somnade som små ljus - men ack och ve, Norton envisas fortfarande med att vakna 6.30 så grus i ögonen är denna julens morgontema.

Idag drar vi till faster och farbror i Knutsbo, åker snöskoter och myser på landet med björnar och vargar utanför husknuten.

Air China fick köra hem oss till jul och resan gick smidigt tack vare filmtittande och snacksätande. Efter att ha klämt igenom Sex & the City, Mama Mia, Kung Fu Panda, Madagascar 2, Mumien 3 och en samuraifilm, landade vi på ett snöigt Arlanda. Med hyrbil tog vi oss sedan till ett ändå mer snöigt Avesta och väntande farmor och farfar - alla var otroligt nöjda med att vara framme och på hemmaplan igen.

Dan' före dopparedan' strålade solen från klarblå himmel och vi laddade upp med varsin Twinrix-vaccination hela familjen - Norton tyckte inte alls att han behövde någon spruta men genomled tappert och fick glansiga klistermärken som tack. Efteråt gjorde Roger och jag stan' för sista desperata inköpen samt en fika med Farbror Peter i Plus-huset - universums mitt.

Hugo har med stor entusiasm återsett sina kompisar A och M som bor inte långt från farmor och farfar och han var grymt otålig och ville gärna ringa på dörren vid 9-snåret. När vi hindrade honom från det föreslog han 9.30 istället.... till slut blev det i alla fall dags och sedan såg vi honom inte förrän framåt femtiden igen - oerhört nöjd!

Julaftons morgon inleddes med strumpplundring för Hugo och Norton - tomten hade inte helt oväntat tänkt "lego" för dagens "hålla-sig-lugn-till-kvällen-present" och båda var nöjda och glada med det. Hugo drog sedan återigen iväg till A och M som ringde och inte kunde vara utan honom. Perfekt sätt för honom att fördriva en lång dags väntan mot kvällens clou.

Vi lovar - vi skall hålla oss lugna en stund!

Vi andra tog en lång promenad med vagn och spark - sparkföret är perfekt och Norton gillade skarpt att stå på medarna medan Roger sparkade på. Vi tog en tur till kyrkogården och tände en jullykta på gammelfarmor och gammelfarfars grav. Norton passade också på att njuta av snön och tumla runt och kasta snöboll.

Farmors gamla spark kom till heders - perfekt före

En liten polarbjörn

Lagom vinterfrusna gick vi sedan in i ett varmt hus där elden sprakade i vedspisen, och frossade i lussekatter - mums! Sedan vidtog de sista förberedelserna för eftermiddagens delikata julbord.

Hög julmysfaktor - har Ernst varit här och stylat?

Norton med ny kompis

Vid 15-tiden dök Farbror Peter, Faster Sara och kusinerna Johan och Henrik upp och det riktiga firandet kunde äntligen börja med massor av god mat och dryck. Efter kaffe och hemgjord hallonparfait var det äntligen dags - Bengtsbotomten gjorde sin traditionella entré med huff och puff, tunga steg och tung säck. Han visade sig leva i all högönsklig välmåga även i år (se tidigare inlägg om tomtens eventuella bortgång)...

Bengtsbotomten behöver läshjälp

Blir det  något till mig i år - hur snäll har jag varit egentligen?

Stor kram till tomten

.....tydligen jättesnäll!

Och snälla faster Sara också 

Star Wars och Bilar var genomgående teman för våra söner och verkade nöjda och glada med kvällen när de till slut törnade in och somnade sött. Vi andra fortsatte umgås och jobba ikapp ett halvårs frånvaro till även storkusinerna gav upp och längtade hem till bingen.

Nu har vi inlett dagen med god frukost och intensivt lekande med gårdagens klappar -nästan ännu bättre än själva julafton. 

Efter en hektisk dag fylld med lek, packning och pepparkakshuskrashning så varvar vi nu ned och förbereder oss för Sverige-resan imorgon. Ayi Li lagar en lammrätt i köket och det doftar ljuvligt - vilken lyx att få slå sig ned om en stund och bara bli serverad.

Nu passar vi på att önska alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR med två favorit-i-repris bilder på bröderna Abrahamsson.

Några av er kommer vi att träffa och andra får vi hälsa till så här via bloggen. Hoppas att ni får det riktigt skönt och trevligt - vi ser fram emot en svensk, vit jul!

Lördag innebar en snabbrush in till stan' för sista julklappsinköpen. Snabbt in, snabbt ut och så lite tid som möjligt utomhus. Vi har strålande solsken och blå himmel men det är runt -5 grader och kraftig vind, vilket gör att det känns som dubbelt så kallt. Burr!

På kvällen hade vi bokat in en konsert i julanda för 3/4 av familjen. Lilleman fick stanna hemma med ayi medan Roger, Hugo och jag gick iväg till den stora internationella skolan här brevid och lyssnade på International Festival Choir och Beijing Sinfonietta som framförde Messias av Händel. Härlig julstämning och maffig körsång -men Hugo blev lite trött på mitten. Han vaknade dock till när slutet närmade sig och trumpetarna och pukspelaren fick komma med också. Trötta men nöjda ramlade vi hem vid 10-tiden där vi hittade Norton, pigg och vaken och helt ointresserad av att gå och lägga sig. "Sen" är patentsvaret när det gäller att gå och lägga sig, äta, plocka undan, byta blöja.....

Även idag var det ärenden på schemat så vi tog taxi till närmaste köpcentrum. Exklusivt skall det vara när vi åker taxi - fick mana barnen att hålla sig i skinnet och borsta av skorna innan de klev in på Louis Vuitton  gummimattorna, Är Ebba och Sofi medvetna om att märket har denna referens i sortimentet, tro?

Vi smet in på Maidanglao (McDonald's) för en snabblunch, och utan större förhoppningar om succé beställde vi en liten hamburgare till Norton. Döm om vår förvåning när han slukade den på rekordtid och såg riktigt nöjd ut! Vi vågade nästan inte andas och tvingade oss själva till att spela oberörda - det är det första av animaliskt ursprung, utom kaviar, som han har fått i sig på drygt 1,5 månader. Norton refererade till Svampbob Fyrkant - han äter ju burgare så därför var det helt ok tyckte han. Svampbob hör väl inte till Rogers och mina favoriter direkt, men får han Norton att äta så älskar vi honom!

Nyligen har vi avslutat en julig kväll tillsammans med M och hans familj, som varit här på glögg och middag och nu softar vi i soffan framför Dr Doolittle 2 med M som blir kvar här i natt.

Imorgon packning och julfika med Hugos kompis T som snart fyller år - vi missar ju kalaset så vi får fira honom lite i förväg.

....räknas det som självförsvar då?

Vaknade lite stel och med känsla av träningsvärk i vissa delar av kroppen, efter massageomgången igår. Kände mig rätt tveksam till att utsätta mig för ytterligare en holmgång men har man tillräckligt ont så är det en tillräcklig motivator.

Norton inledde dagen med ett nytt sovrekord till 8.35 - vi hoppas det bådar gott för jullovet men å andra sidan vet man ju inte vad lite jetlag kan ställa till med. Tur att det är lättare att åka västerut än österut, det bör göra övergången lite smidigare.

Hugo hade sin sista skoldag idag, de myste och åt pepparkakor som de bakade tillsammans i tisdags - sedan var dagen slut redan kl. 12. Tala om att han har räknat ned den senaste veckan.

Själv låg jag även idag på en massagebrits och plågades svårt i 1,5 timme - och idag var det ännu värre eftersom sviterna från gårdagen satt kvar i kroppen.  Smärtan ville inte riktigt ge med sig och vi hittade nya "teng" lite överallt, så min "doktor" beslöt sig för att ta till det tunga artilleriet inom TCM (traditional chinese medicine). Kolla på bilden nedan och gissa vad detta är?

Ja, jag menar inte överhänget utan de runda märken på ryggen...

Och det tunga artilleriet när det gäller olika smärttillstånd är så kallad koppning. En riktigt gammal metod som förekommit ända sedan 3000 år före Kristus över hela världen, och som lever i högsta välmåga i Kina fortfarande.  Den moderna medicinen hävdar att man inte har några bevis för dess effektivitet att bota några tillstånd men här är det väldigt populärt. När jag berättade för vår chaufför Mr Gao att jag hade ont i ryggen började han direkt beskriva koppning och att det var det enda rätta för mitt tillstånd.

Glaskoppar sätts fast på kroppen via ett vakuum som skapas på olika sätt, i mitt fall via en luftpump, och sannolikt befrämjar det blod-och lymfcirkulationen och minskar spänningar i muskulaturen.

Om jag säger så här, det gör ont att sätta på dem! Efter ett tag går smärtan över, de skall sitta i ca 20 minuter, men det är oerhört skönt att ta bort dem.  Jag tror att smärta i sig är en förutsättning för bot i Kina - no pain, no gain är helt klart ledordet här. Svenska siter som jag gogglat om koppning hävdar att det inte skall göra ont, men jag tror att det är en del av poängen för kineserna.

Fungerar det då - vet inte, men jag ÄR helt klart bättre i ryggen och är oerhört nöjd med att ha fått provat något så genuint kinesiskt som koppning.(vad gör man inte för att skapa inlägg på bloggen...). Vår ayi skrattade gott när jag berättade och visade och sa "typical chinese" och Mr Gao var oerhört nöjd över att jag lytt hans råd.

Blä mamma, har du brottats med en bläckfisk eller?

Tur att vi inte skall på badsemester - ayi Li säger att det tar minst en vecka att får bort "sugmärkena"....

Det är några nya snubbar som har flyttat in hos oss...

Igår skulle jag lyfta ut Norton ur bilen och lyckades då vrida till ryggen så smärtorna, som nästan var borta, kom tillbaka med råge! Aj, aj, aj...inte kul.

Inte blev det bättre av att jag cyklade hem från tjejmiddagen igår kväll, med en handbroms som hängt sig och i isande minusgrader. Så imorse var det svårt att bara komma ur sängen. Med småbarn i familjen så finns det inga alternativ, man måste vara mobil och i topptrim så det var bara att akut uppsöka massör.

Grannen J har tidigare varit på en klinik som ligger precis i närheten av Svenska Skolan. Hon hade blivit "gravt misshandlad" av den kinesiska, terapeutiska massagen men kände sig mycket bättre efteråt ändå, så jag beslutade mig för att testa samma ställe med tanken att ont skall med ont fördrivas.

Jag hade tur och fick komma in för behandling hos "doktorn" direkt. Receptionisten talade engelska så jag kunde förklara att det var ryggen som gjorde ont och att jag behövde akut hjälp med den. "Doktorn" visade sig dock enbart tala kinesiska, men jag kunde säga yao teng, vilket betyder ryggvärk, grimasera för att visa exakt hur ont det gjorde och peka på den vänstra sidan som det gällde. Han verkade förstå precis, gav mig ett glas varmt vatten att dricka (det är bra mot allt enligt kineserna) och visade in mig i behandlingsrummet.

Sedan påbörjades en kinesisk massage som skulle visa sig pågå i över 1,5 timmar! Och som han masserade, klämde, tryckte, gnuggade, drog, bankade.... Det fanns inte en del på kroppen som inte togs under behandling. Allt från huvud- och hårbottensmassage, via nacken och vidare nedåt kroppen ända ned till fötterna - självklart med fokus på rygg, rumpa och axlar. Till och med öronen fick sig en omgång - han vek dem dubbla och knäppte på dem med fingrarna. Fascinerande upplevelse. En annan förvånande gest var när han blåste mig lite lätt i handflatorna efter att ha dragit i varje finger så att det knakade till.

Efter en stund kände jag mig som om jag blivit utklämd ur en kaviartub, utsatt för alla typer av tortyrmetoder man kan tänka sig och när han tog polisgreppet på mig och tryckte på bröstkorgen så att revbenen knakade, trodde jag att min sista stund var kommen. Men det blev ännu värre, han vände runt mig på rygg och fick mig att dra upp ena benet med knät mot hakan. Sedan la han sig med hela sin tyngd på mitt ben och tryckte. Då var det nästan att jag såg änglarna på andra sidan vinka åt mig.

Vår dialog var något torftig under tiden massagen pågick, men fullt tillräcklig för syfter. Jag kved till med jämna mellanrum, han frågade "Teng?" vilket betyder "Smärta" och jag stänade Uhu och nickade nedifrån massagebritsen.

Till slut var det över, jag fick lite mer varmt vatten och order om att komma tillbaka igen imorgon kl. 10. Ganska vimmelkantig, med den klassiska "massageringsmarkeringen" i ansiktet och håret på ända efter hårbottensmassagen, gick jag därifrån efter att ha betalat. 180 pix för mer än 90 minuters totalgenomgång - helt fantastiskt.

Blev jag bättre då? Ja, jag kunde böja mig ned och sätta på mig skorna själv och även vrida överkroppen i sidled hyfsat obehindrat, så visst hjälpte det. Förmodligen blir det ännu bättre efter morgondagens nya dust, om jag bara överlever. Nu vet jag ju vad jag har att förvänta mig....

Ja, vi puttrar på här i Kina med lite lagom aktivitetsnivå.

Norton har blivit förkyld igen så han pyser hemma med mig vilket innebär bokläsning, Meckar Micke eller Rorri på DVD, promenad och idag ett IKEA-besök, innan storebror stormar in med dagens pust från verkligheten.

Igår kväll bestämde vi oss för att snickra ihop pepparkakshuset, vilket givetvis köpts monteringsfärdigt från IKEA tidigare. Jag hade förarbetat lite tidigare på förmiddagen då det som vanligt visade sig att flera av delarna var trasiga - lyckades laga riktigt bra med smält socker. Hugos kompis M ville vara med och jag förvarnade killarna om att pepparkakshusbyggande med mig kan innebära en eller flera aggressionsattacker, men de vidhöll att de ville vara med.

För första gången i världshistorien blev kristyren helt rätt i konsistensen (aggressionsattack nr 1 avvärjd) och plastpåsen jag valt att använda istället för sprits fungerade också (nr 2 eliminerad). Jag spritsade kristyr så det stänkte och grabbarna fäste M&Ms och Skittles på de olika husdelarna - otroligt tjusigt. Och otroligt hur många M&Ms och Skittles som INTE hamnade på huset utan någon helt annanstans - lördag hela veckan eller?

Sedan förvisade jag samtliga barn från köket när det var dags att montera ihop eländet. Där brukar attack 3 vara obligatorisk och den visade sig omöjlig att unvika även i år. Varmt socker är helvetiskt varmt vilket två av mina fingertoppar fick känna av på nära håll. Och att lyckas hålla ihop alla husdelarna medan sockret stelnar, utan att de glipar, lutar eller spricker kräver egentligen en bläckfisks koordination.

Till slut fick jag ihop det dock och resultatet blev väl godkänt från barnen - men storgrabbarna tappade intresset efter att karamellerna var monterade om man säger så.... tur att man har en liten kille kvar att imponera på.

Idag har vi pyntat vidare på huset, både inför Jul och mer permanent. Hugo har haft "pyssel" som Efter-Skolan-Aktivitet de senaste veckorna, och mycket av resultatet kom hem igår. En toppenfin grön/röd julgirlang som åkte upp genast. Dessutom har han gjort en fin målning av ett höstträd och ordet "höst" skrivet med kinesiska tecken - den ramade jag in direkt och den pryder nu sin plats i huset.

Överraskade också Hugo med en inramad Star Wars The Clone Wars-affisch - var ju som ett skott på öppet mål egentligen, men det var i alla fall kul att se hur glad han blev.

Ikväll tjejmiddag med svenskkollektivet...