Så blev det första advent i Beijing också. Lite gråmulen och några plusgrader, ungefär som i Sverige tror jag.

Vi roade oss med SWEAs julbasar vid skolan (missade tyvärr advents-gudstjänsten på grund av diverse strul) men fick goda möjligheter att öka på mängden julpynt och köpa lite saffransbullar. 

Hugo hängde dessutom kvar så länge han bara kunde på basaren, tillsammans med familjen R, så han lyckades snika åt sig en påse skumtomtar också. När han kom hem meddelade han direkt han kom innanför dörren att han hade ätit hela påsen, inte sparat några till oss, för han ville passa på att njuta.... Jag har närt en egoist vid min barm, för att parafrasera Karl Bertil Jonssons pappa!   Ja, ja lite njutning är han ju värd om det bara handlar om skumtomtar, det blev i alla fall "pay back time" en stund senare när magknipet grep in...

Vi hann också se Wallace & Gromit-filmen "The curse of the were-rabbit" och den kan starkt rekommenderas till både stora och små; strålande humor, kluriga personligheter och hjärtklappningsspänning. Perfekt aktivitet en gråmulen söndag i november.

Slet mig från bakandet av mjuka pepparkakor till SWEAs julbasar (jag var inte så svårövertalad) och tog med familjen på museibesök.

Hugo har tjatat hål i oss om att åka tillbaka till New Science & Technology Museum, sedan han var där på utflykt med skolan och vi enades om att det bästa sättet att få tyst på honom var att helt enkelt åka dig.

Efter lite osäkerhet om adressen - museet nyöppnades i september i helt nya lokaler som ligger i Olympiaområdet - tog vi första bästa taxi och drog dit. Vi hade lite svårt att förklara vart vi skulle men klippan till taxichaufför (jo, det finns bra sådana i Beijing också) ringde helt enkelt översättningsservice som sedan guidade honom rätt. Smidigt!

Museet var stort stort, men Hugo kände igen sig och kunde guida oss rätt. Och utställningen visade sig vara gigantisk med mängder av experimentmöjligheter för alla som ville prova. Transport, molekyler, kroppsdelar, fysik ja allt man kan tänka sig. Nästan överväldigande mycket att göra och att titta på och i och med att bara bråkdelen av den förklarande texten är på engelska blir det lite tufft för en icke-kines. Men barnen hade riktigt kul, som syns nedan och det var svårt att till slut dra dem därifrån, när Roger och jag hade blodsockret nere i tårna och skrikande magar.

På plats i cockpit efter att grabbarna trängt sig på kinesmanér

Res med mig Stina, i en roddbåt till Kina....

Nämen, då drar jag nu'rå mamma

Norton blev kär i ett tåg

Nämen, jag har en dubbelgångare där inne i lådan!

Hur går det till egentligen? (eller, jag har ingen aning om att mamma fotograferar nu) 

Vi hittade en hot pot-restaurang i närheten av museet och beslöt oss för att testa den. Hot pot är kinesisk fondue helt enkelt och man lagar själv till sin mat vid bordet där man har en eller flera hot pots med kokande grytbas. Vi körde nöt- och lammkött i tunna skivor, mängder av bladgrönsaker av olika sorter, frikadeller och nudlar. Till det har man sedan en eller flera dipsåser, vi körde en vitlöks- och en seafoodvariant. Behöver jag säga att det var strålande gott och vi åt upp vartenda smul (tack för nudlarna och körsbärstomaterna som var det enda Norton diggade).

Så här delikat ser det ut innan man ätit fondue med pinnar - efteråt något mer slabbigt

Hugo har tekniken inne

Barnen fick varsin Picachu på restaurangen - bäst idag?

Sedan hem till pepparkaksbakandet igen, trötta men glada. Imorgon - adventsfirande.

....är Roger och jag nu influensavaccinerade! Efter mycket tjat och långvarig mailkorrespondens fick vi våra sprutor på Beijing United Family Hospital, tack vare min nya kompis Whistle som var den som till slut gav upp och bokade in oss.

Och vilket schysst sjukhus - ganska stor skillnad mot det vi var på när Hugo och kompisen V fick sina sprutor. Det här var klart mer utlänningsanpassat med engelsktalande personal och fina och fräscha lokaler, känns skönt att ha ett sådant ställe att vända sig till om något skulle gå på tok när vi är här.

Så nu funderar vi på att skaffa medlemsskap just där, antingen vi som individer eller Rogers företag som företagsmedlem. Vår nya vän Whistle lovade fungera som vår kontaktperson och vi skall gå tillbaka och kolla upp alternativen. Han var välinformerad och hade kollat upp Enea med sina bekanta - han smickrade Roger och T. med att det var ett mycket "famous company" och att han visste vilka stora viktiga kunder de hade. Kanske får vi belöna hans vänlighet vad gäller influensasprutan med att skaffa oss ett medlemskap i sjukhuset.

Hoppas bara att hans kollegor i receptionen på sjukhuset inte skvallrar om att jag gjorde bort mig! Jag hade via mail kommit överens med Whistle om att jag skulle säga till när vi var på plats på sjukhuset idag, så att vi fick hälsa på varandra efter all mailkontakt vi haft. Sagt och gjort, jag bad personalen kontakta HENNE så att vi kunde säga hej, varpå de vänligt upplyser mig om att "Actually, Whistle is a man". Ridå.... tror ni jag rodnade eller?

Där ser man vådan av de konstiga engelskklingande namn som man skaffar sig i Kina - vem tusan kunde ana att Whistle var en snubbe? Kanske hade jag använt ett annat sätt att uttrycka mig i vår mailkonversation om jag visste att det var en man jag kommunicerade med - men kanske var det tonen i mina mail som avgjorde, som min vän AC så klokt uttryckte det.

I vilket fall - den här gången var det maskarna som förlorade....

http://abrahamssonsikina.bloggagratis.se/2009/11/20/2207262-att-banka-pa-maskar-i-beijing/

Igår blev det akututryckning till IKEA. Ett besök var planerat sedan tidigare då det är hög tid att skaffa julpynt och vi har ju inte tagit med någonting från Sverige. Visst finns det hur mycket som helst att få tag på  på annat håll än just IKEA, skulle tippa på att 90% av allt julpynt som säljs i världen är Made in China, men är man på utländsk mark längtar man efter typiskt svensk julpynt och det säljer bara IKEA.

Det visade sig att jag var lite sent ute, det såg ut som en orkan gått igenom julpyntsavdelningen och det var bara enstaka strån kvar av halmbockarna och den typiskt svenska elljusstaken var också slutsåld. Inte heller fanns det några adventsljusstakar för vanliga stearinljus - överhuvudtaget inga fyrarmade eller fyrhålade ljusstakar så jag får gruppera 4 enstaka glasvarianter istället och "julpimpa" dem så den rätta julstämningen kan infinna sig på söndag.

Ett besök på IKEA är ju tryggt och skönt för en svensk och man skulle nästan lika gärna kunna befinna sig i Barkarby eller Älmhult. Men, ABBA-musiken som spelas håller på att driva mig till vansinne vid det här laget. Samma låtar varje gång, ingen variation, på ändlös repeat. Och inte de stora hitlåtarna heller - urvalet är mycket udda med höjdpunkter som "The day before you came", "Under Attack" och "Head over Heels". Minns ni dem? Det gjorde inte jag innan jag besökte IKEA Beijing, men nu är jag fullkomligt hjärntvättad och just Under Attack har suttit som Hubba Bubba i huvudet hela dagen. Byt spår!

http://www.youtube.com/watch?v=_T9wSGlqYgM

Anledningen till att det blev ett akut besök tidigare en beräknat är Nortons kosthållning. Han har gått in i en period när han är MYCKET selektiv med vad han äter. Förmodar att det har att göra med att han varit sjuk och det har hänt förut. Men dock - det är oerhört frustrerande och på dagis är de helt chockade. De är van vid att han trycker in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. En sak som han har sagt att han vill ha är knäckebröd med kaviar - därav IKEA-trippen alltså då ju det är enda stället där dessa delikatesser är åtkomliga.

Förutom detta blev det också tomteskumsgodis, glögg, ost (halleluja, de hade Västgöta Kloster för första gången på 4 månader), pepparkakshus, tunnbröd, varmkorv. Men ingen sill! Har sagt det förut och säger det igen - var är sillen, Ingvar?

På söndag ser vi fram emot Adventsgudstjänst och SWEAs Julbasar på Svenska Skolan!

Ledsen om jag tråkar ut er med tjat om luftkvalitén, men nu är den mer än usel igen och det är ett problem så upptar en rätt stor del av vår vardag här i Beijing. Efter strålande vackra dagar förra veckan (då var ju president Obama på besök....) med låga API-värden, är vi nu tillbaka på absurt höga värden, skalan slutar på >300 och igår var det 500 ett tag:

Värden som dessa innebär att alla människor, även de mest kärnfriska, riskerar negativa hälsoeffekter. Känner man sig trött, hängig och har ont i huvudet så är med med stor sannolikhet luften som är orsaken. Och enda sättet att hålla sig någorlunda fräsch är att hålla sig inomhus. Barnen får inte gå ut på rasterna i skolan och cykling är ju bara att glömma.  Vi jobbar också på att skaffa luftrenare till huset.. Öppna fönsterna är ju helt uteslutet så vi får försöka göra den luft vi har inomhus så bra som det bara går.

Just nu hetsar vi upp oss över influensa och vilka risker den för med sig, och myndigheterna är duktiga och vidtar snabba åtgärder för att minska effekterna av pandemin så mycket som möjligt. Men vad gör man för att rädda sina medborgare från de långsiktiga effekterna av den dåliga luften? Svårt när man är ett land på tillväxt och alla vill maxa utvecklingen så mycket som möjligt. Och det går ju att göra schyssta vinster på luftrenare och munskydd också....

Luften vid Temple of Heaven i centrala Beijing igår...

Har idag äntligen lämnat förorten för lite cityshopping tillsammans med grannen J som också varit planterad i hemmet med eviga sjukdomar de senaste veckorna. Fantastiskt ändå vad ens krav sjunker när man inte "gjort nåt" på länge - en biltur in till stan', shopping på HM och Zara och en god lunch på fräsch kycklingsallad och underbar hummus får en att känna sig lyxig och priviligierad igen. Det kulturella tillskottet var minimalt, för att inte säga helt obefintligt, men att bara få babbla loss och prova kläder i sin egen takt räcker för att fylla på reserverna igen.

Jag har nu också definitivt utnämnt mig till tant. Min vän L. uttalade sig på TV för typ 20 år sen om att tant, det blir man när man är 55 - men hör i Kina går utvecklingen tydligen snabbare så jag är där redan nu.

Det började  förra torsdagen när jag klippte lugg och lite kortare frisyr som känns effektiv och "fräsch" (herregud, vilket ordval). Ostylad ser jag ut som Per Gessle när jag har torkat håret, men lite "root booster" från Paul Mitchell och jag ser riktigt "käck" ut.

Sedan fortsatte det idag. Jag hade satt upp som mål att köpa mig ett par nya jeans. Hade väldigt klart för mig vilken modell det skulle vara - långa smala ben och helst lite mörkare i färgen - och utgick helt ifrån att jag skulle kunna hitta något på HM. Efter en halvtimma på jeansavdelningen kunde jag konstatera att storlekarna var klart Kina-anpassade - 24-26 dominerade - och jag hittade bara 3 varianter som jag kunde tänka mig och som fanns i min jättestorlek 28. Ett par var för tråkiga, ett par för ljusa och sedan kom det tredje paret - perfekt i färgen, rätt modell men....färdiggjorda revor på två ställen. Och det var då jag tänkte tanken som fick mig att för evigt förpassas in i tanthimlen - "Näe, jag köper inte ett par jeans som det är hål i redan från början".  Jag insåg samtidigt som jag tänkte tanken vad den egentligen innebar, gav upp mitt jeansuppdrag, gick ned till gatuplanet och köpte mig två gråa stickade tröjor.

Nu skall jag googla jeans som går att få tag på i Kina som en galning - lovar och svär att jag skall försöka hitta en så glammig variant som möjligt!

Håller sakta på att nöta ned Beijing United Hospital och den stackars människa jag fått på kroken där, för att vi skall få våra H1N1-sprutor innan vaccinet tar slut helt. Nu har jag tjatat så mycket på henne att hon pratat med chefen och lovat göra oss till ett specialcase - håll alla tummar ni har för att det går igenom och att vi inte blir sjuka innan så vi missar tillfället i alla fall! Vem kunde tro att man skulle få kämpa så hårt för ett enkelt stick i armen.

Förutom det har jag ägnat dagen åt möte med Luciagruppen på skolan, en avknoppning av föräldrarådet och representanter från skolans personal. Ni anar inte vilken rusning av frivilliga föräldrar det var som ville vara med och hjälpa till...not! Vi gör ett försök till att på frivillig basis få folk att kursa kaffe och stå i basaren, och går inte det blir det tvångsuttagning helt enkelt! Plötsligt är jag den som är med och fixar och är irriterad på alla som duckar - i vanliga fall finns nog risken att jag brukar befinna mig på andra sidan, överhopad med jobb som man brukar vara...

Jag har också lagat till en hel, fryst kyckling idag för första gången. Baggis, tycker ni men då har ni inte köpt fryst kyckling i Kina. Då sitter både fötter och huvud kvar kan jag meddela. Och med fötter menar jag klorna - och med huvud menar jag verkligen hela huvudet. Hugo och jag gjorde det till en biologilektion, jämförde med när vi tillagar hel fisk och lärde oss något på kuppen. Sedan fick han gå ut och jag choppade av det vi inte tänkte äta upp. Hu, nu hamnar jag väl på en kolsvart veganlista med den här bloggen. Slutresultatet blev dock bra och kinesiska kycklingar är väldigt goda har vi konstaterat. Man får bara ta seden dit man kommer och inse att "if you gonna do the crime, you gotta do the time".

Söndagen har varit en lugn och skön dag med möjlighet för oss krassliga att komma i form igen.

Hugo har vi knappt sett röken av - han lekte inne hos grannen M. hela förmiddagen, kom in en sväng vid halv 1 och åt tre varmkorvar på 5 minuter och drog sedan iväg igen. Han hann också konstatera att det var en väldig tur att han kunde leka med M just idag för de hade så mycket att göra...

Norton fortsätter att vara mycket selektiv i vad han äter. Vi har varit igenom det här förut. Även tidigare har han följt upp en sjukdomsperiod med en matvägrarperiod, så vi känner ju igen det men det är lite trist ändå. Idag har han ätit fil med musli, en banan, ett korvbröd med gurkskivor och ketchup, ett äpple, 10 jordnötter, en halv dl ris och till sist på kvällen en rostad skiva grovt bröd med mjölk. Låter misstänkt lik någon typ av veckotidningsdiet, eller hur? Dock är han pigg och glad och kör på i 180 som vanligt så man får väl lugna sig med att han äter om han behöver.

På tal om mat avslutade vi helgen med trevlig söndagmiddag tillsammans med M och hans familj på en restaurang i närheten som har ett brett utbud för alla smaklökar. De har kinesiskt, thailändskt, mexikanskt och italienskt inklusive pizza. Barnen är helt fast i alternativet där de kan göra sin pizza själva och kör benhårt på det, utom lilla M som föredrog att göra sina egna, vegetariska makirullar. Très sophistiqué!

Kvällen var kall och vi klämde in oss alla 9 i grannfamiljens bil, vad skulle man göra utan SUV? På vägen hem från restaurangen konstaterade vi att julen närmar sig och att det faktiskt är första advent om en vecka. Julpyntet skall fram för deras del och vi skall shoppa på IKEA för att skapa lite julkänsla vi också. Diskussionen flöt givetvis över på ämnet julklappar, vad annars med 5 barn i bilen.

Alla visste vad de ville ha och vi vuxna ifrågasatte huruvida barnen hade gjort något försök att kommunicera detta tydligt och klart till tomten? Sedan kom Hugo med sin vanliga story om att han sett på ett fotografi från en tidigare jul att tomten i Sollentuna minsann hade fuskskägg - och hur är det egentligen, var det en fusktomte då? Barnen tjafsade lite om det, Roger försökte med att det finns olika typer av tomtar, fuskiga och riktiga.... varpå M avslutar hela diskussionen med ett bestämt: "Det finns bara en riktig tomte, och han är död".

Vad säger man efter ett sådant djupt filosofiskt uttalande - orden räcker liksom inte till, istället vek vi oss alla 9 av skratt, inklusive filosofen M själv, och det kändes som vi fått en skön distans till julen allihop!