Klockan 5 tvingade vi upp de stackars sönerna. Mosiga och vimmelkantiga fick de på sig kläderna och tog sig ut i taxin som lämnade Yosemite vid 5.30 – starkt jobbat av 4 midsommartrötta svenskar.

Air China tog oss till Guilin i södra Kina på ca 3 timmar. Varmt och mycket fuktigt väder var vad vi hade att vänta oss. Vi möttes av en chaufför som direkt tog oss till de berömda risfälten i Longsheng. 1,5 timmar först på motorväg men sedan på smala slingrande vägar där de senaste veckornas ymniga regnande syntes tydligt i form av jordskred och högt vattenstånd. Vi fick också se en hel del av den kinesiska landsbygden med vattenbufflar på vägen, kvinnor och män i halmhattar med ok på axlarna och olika typer av last och en helt annan typ av arkitektur än i Bejing-trakten med mycket bambuträ i fokus.

Vägen var så ”krokig så en orm skulle bryta ryggen” som morfar skulle ha uttryckt det och det gick uppför, uppför hela tiden. Vår chaufför hade en intressant körteknik – så fort det började gå uppför stängde han av ACn och rullade ner rutorna istället. Ryktet säger att bilförarna i Kina stänger av luftkonditioneringen för att spara bensin….

Till slut var vi framme i byn Ping’an som lever av turism och risodling. Vi travade uppför en promenadväg, genom byn på vindlande trappor och genom smala gränder innan vi nådde toppen och utsikten över risterrasserna som på kinesiskt sätt så poetiskt benämndes ”Seven stars with the moon”.

Ping'an "von oben"

De där killarna känner jag väl

Hugo tycker att något luktar ruttet

Den mer kommersiella och mindre genuina delen av Ping'an

Mor och son på väg uppåt  

Terrassodlingarna är fascinerande och det är spännande att få se hur risodling går till i verkligheten, med fälten så tätt inpå sig att man kan se fotspåren från risbönderna i leran. Utsikten är hänförande och olikt allt annat vi tidigare har upplevt – en helt ny värld. Vägen upp var också spännande. Barnen var glada över djur av olika slag; gäss, grisar, kor, bufflar, skalbaggar i olika storlek och färg, en liten mus, grodor, en tupp och höns. Vi mötte många trevliga bybor (kvinnorna är kända för sitt extremt långa hår som de bär i konstfulla knutar på huvudet), självklart en del försäljare och även tålmodiga bärare som kånkade upp slöa turister till toppen via bärstolar.

Risfält i närbild

De berömda terrassodlingarna

Man kunde bli buren upp om man hade en sadistisk ådra - vi gick självklart!

Ris byggde denna vackra kropp

Det byggs nytt i Ping'an  

På vägen ned unnade vi oss lunch på ett byhak. Vi var oerhört fega och skippade specialiteterna som var groda och sniglar (restaurangen skyltade med levande sniglar i en vattenfylld plastbytta utanför ingången) och satsade på säkra kort. Lustigt nog hade vi tagit med oss begränsat med kontanter – resten lämnade vi i bilen med chauffören. Efter inköp av inträdesbiljetterna och av majskolvar till barnen på vägen upp, visade det sig att vi inte hade tillräckligt för att betala det vi hade beställt. Vi skippade det mesta av drycken men maten var redan på tillagning så vi lyckades pruta 5 yuan på lunchen – ja, man skall ju pruta i Kina men lite pinsamt var det.

Norton tycker att det är helt OK att pruta på lunchen  

Nästan ända upp vid de röda flaggorna var vi - ser ni dem?  

På 3 timmar tog vi oss sedan med bil till vår slutdestination – Li River Retreat strax utanför staden Yangshou. Resan gick bra – vi har ju vant oss vid kinesisk körteknik numera. Som tur var är bilar mindre frekventa här än i Beijing - majoriteten av fordonen man möter är på två hjul i form av mopeder och motorcyklar, så tredubbla simultana omkörningar fungerar.... På slutet kom regnet som vi klarat oss ifrån hela dagen och vid 19-snåret rullade vi in framför hotellet. Slutspurten på vägen var dock extra intressant eftersom strandpromenaden som leder fram till hotellet håller på att renoveras vilket innebär att man får köra på en mycket smal vägstump mellan byggställningar och tegelhögar. Sista leriga backen upp fick chauffören backa!

Den obligatoriska utsikten från hotellrummet. Ja, vi har faktiskt 2 perspektivfönster ut mot denna vy  

Vi möttes av ett helt gäng fnittriga, snälla och entusiastiska tjejer i personalen som genast tog barnen till sitt hjärta och hjälpe oss att installera oss på bästa sätt. Rummet var stort och rymligt i ”lagom” kinesisk stil med fina breda sängar till oss alla och effektiv luftikonditionering i den fuktiga hettan. Efter middag i hotellrestaurangen slocknade hela familjen – barnen behövde bara vältas omkull i sängarna så sov de som stockar, trots att de hade ”slaggat loss” i bilen i 2,5 timmar. Det tar hårt, det här med frisk luft och miljöombyte (och hårda uppförsvandringar så klart).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion. Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag...

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut e...

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över ...

Helgen börjar gå mot sitt slut och en summering kan väl vara på plats av en händelserik sådan. Två trötta golfare kom hem efter mörkrets inbrott, varsin QP Cheese tjockare och däckade i soffan framför TVn. På lördagsmorgonen tog vi oss i kragen ...

Första skolveckan har flutit på med lite avbrott för hösthostan som drabbat båda sönerna. Typiskt terminsstart och i fredagens veckobrev varnas för det sedvanliga lössutbrottet på skolan. Är det någon som kan tala om för mig var dessa löss kommer ifr...