Efter att ha levererat två laddade killar till skola och dagis gled jag vidare på SWEA-träff med frukost hemma hos en av medlemmarna som bor i området brevid skolan, Capital Paradise (vilket underbart namn - få förunnat att faktiskt kunna hävda att man bor i paradiset).

Väl där möttes vi av en imponerande mängd svenska flickor i förskingringen som entusiastiskt smaskade frukost och glatt konverserade. Efter att ha hälsat på ordföranden lyckades vi trycka oss fram till köket och faktiskt också hälsa på värdinnan som med svettdroppar i pannan men glatt sinne hälsade oss välkomna på sjungande dalmål. När jag skriver "flickor" ovan så är det med en liten blinkning till min mamma som alltid hänvisar till att hon skall träffa "flickorna" när hon skall hänga med sina väninnor som alla passerat de 70 :-). De swenska sweaflickorna låg väl mellan 30-50 ungefär och med en härlig spridning av folk som anlänt till Beijing för ett par veckor sedan till de som bott här i 5 år. Kul att träffa nya ansikten och även många redan bekanta ansikten - ser fram emot att kunna hänga på lite kul utflykter framöver. Än så länge blir det svårt eftersom jag måste hämta Norton redan 12.30 - hoppas på att få förlänga hans vistelsetid senare i höst och kanske kan vår nya ayi hämta honom någon gång om det skulle krisa till sig.

Hämtade sedan Norton som ätit på dagis för första gången - mycket bra enligt fröken (har vi hört den förut?). Sedan tog han och jag med oss grannen J. på lunch. Där hittade Norton en kinesisk pojke i 6-årsåldern att leka med. Pojken och hans bröder hade dagen till ära fått nya leksaker av sina stolta föräldrar - charmiga ninjavapen i form av karatepinnar, kaststjärnor och dolkar. De var i plast men en välartad svensk mamma häpnar. Norton och pojken sprang sedan runt och jagade varandra med ninjadolkarna under glada skratt, både från dem själva och den kinesiska familjen. Och ja, många restauranger har väldigt hög tolerans mot lekande barn och personalen uppmuntrar det till och med själva rätt ofta.

Efter en snabb cykelfärd hem träffade vi vår nya ayi Li, pratade igenom hennes arbetsuppgifter och visade henne runt huset. Hon gav ett gott intryck, är förhållandevis duktig på engelska och var hemskt gullig mot Norton. Och halleluja, när vi visade henne källaren hittade Norton sin Renault Clio som varit borta i över en månad - den som han kallar morfars bil. Dagen var räddad!  Vi testar nu Li i en månad och hoppas att det skall fungera bra.

På eftermiddagen var det lek på gatan igen. Hugos grannkompis M. och hans systrar T. och M. samt V. och J. från vår vänfamilj. Full fart med kick bikes, roller blades och cyklar + bullfest. Vår danske granne S. anslöt med sina två söner också och då var partyt totalt. Norton började snacka med en av de chaufförer som alltid hänger på gatan medan de väntar på att köra sina arbetsgivare. De tittade på bilen, Norton pekade och frågade vad det stod på bilen och chauffören svarade och visade runt honom. Ingen språkförbistring där inte! Sedan bestämde sig Hugo och M. för att Hugo skulle sova över  - det blir hans första översovning hos en kompis. I skrivande läge har det gått bra, han har inte kommit hem så på ett eller annat sätt har han somnat. Snart är han tonåring....