Dags för pappa Abrahamsson att skriva några rader runt observationer gjorde de två senaste dagarna.

Betala skatt:

Man får börja med att besöka bankomaten, det blir några uttag a 2500 RMB även om skatten i Kina är längre än vad man behöver betala i Sverige. Näste steg är att gå in på banken och lämna över sin papperslapp med stämplar (som redovisningsbyrån i Shanghai förberett). Min kollega T lämnar fram sitt papper, som svar får han ett ”money”, pengarna lämnas över och efter en hyfsat smärtfri process så har han befriats från en bunt med kinesiska 100 lappar (största sedeln vad jag vet). Jag försöker samma process i kassan bredvid, får inget ”money” som svar. Hon pekar istället på ett fält på papperet där något skall fyllas i. Jag kollar med min infödda kollega som fyller i något. Hon tar lappen men verkar inte nöjd, nåt med att man inte kan se vad det står (förstår inte om det är stämplarna eller om det var det min kollega precis skrev). Dödläge uppstår – hon sätter sig hel overksam utan att titta på eller tilltala oss. Efter en stund byter hon några snabba ord med sin ”supervisor” som sitter på en stol 2-3 meter bakom, verkar inte hjälpa – tillbaka i samma position. Försöker övertyga min kollega att det borde funka eftersom det gick bra i kassan bredvid med precis samma underlag. Efter en stunds diskussion går det tydligen bra. Skatten är betald!

Pratar med min chef i telefon och passar på att skryta lite om att vi fixat skatten. 30 minuter senare ringer det någon ”Ni Hao!....”, Ni Hao, do you speak English? - hon pratar inte engelska. Jag lämnar över luren till en kollega. Vi får av kollegan veta att vi måste tillbaka till banken, skatten måste betalas i Shanghai! Självklart! Sagt och gjort, vi går tillbaka, får våra pengar och blir på nytt rika för ytterligare någon dag.

Sporta:

Dags för lite sport med kollegorna. Vi satsar på ett ställe som erbjuder diverse racketsporter + bad. På vägen dit pratar vi lite. Jodå man spelar pingis även i Sverige. Någon känner också till ”Wal-de-ner”. Jag är lite sugen på pingis, lite lagom ansträngande. Promenaden på knappa 10 minuter har gjort mig lite småsvettig, går in och byter om. De flesta av mina kollegor tycker inte att man behöver byta om utan spelar i jeans och skjorta men de är precis som svenskar, de svettas också (minst lika mycket). Jag spelar lite badminton också innan jag måste duscha och bege mig hemåt. De andra badar, vilka kläder de sen satte på sig vill jag nog inte veta…..

Luncha:

Passar på att sträcka på benen när städerskan arrangerar om dammet på skrivbordet. Tittar ut genom fönster mot baksidan av kontorsbyggnaden. Bredvid cykelparkeringen ligger det 2x2 meter med wellpapp på asfalten, på denna wellpapp ligger 2 grisar mer eller mindre uppdelare i delar. Förstår att det är lunchen som förbereds. 5-6 personer jobbar frenetiskt med såg, yxa och andra verktyg för att göra den lunchklar. Jag tror jag väljer ett annat alternativ än källarresturangen idag……även om den kostar 10 kronor. Rent generellt så är lunchmaten super (förutom bricklunchen i källaren som jag inte heller gillade innan dagens upptäckt). Allt är fräscht och välsmakande för vilket man får betala runt 15-23 kronor.        

Mycket snack om influensan nu och extremt mycket spekulationer. I Sverige där vi ju i alla fall har en öppen kommunikation och information om läget snackas det väl en hel del antar jag, så ni kan ju föreställa er hur det blir här där all offentlig information måste tas med en rejäl nypa salt och regelverket för drabbade skolor etc är hårt med hot om nedstängning av skolor vid minst tre konstaterade fall. Vi får väl se om det blir "hemskolning" här under hösten.

Det stora höstlovet närmar sig med stormsteg och det blir en ovanligt lång nationell ledighet även för kinesiska arbetstagare i år. Den 1:a oktober firar Folkrepubliken Kina sitt 60-årsjubileum och förberedelserna har redan hållit på länge. Med jämna mellanrum, och oväntat, spärras centrala delar av Beijing av för repetitioner av militärparaden som kommer att äga rum på Tiananmen Square (Himmelska Fridens Torg) och disciplinen är stenhård med linjalmätning för exaktast möjliga precision. Tyvärr kommer vi nog inte att kunna beskåda spektaklet, det kommer att vara packat med folk i hela stan och säkerhetspådraget totalmaxat så jag tror att vi får nöja oss med TV.

Sedan infaller årets Moon Festival den 5 oktober och då är man ledig för att fira mångudinnan och höstens ankomst. Så från 1-8 oktober är det nationell sammanhängande ledighet, men med reservation.... två av dagarna måste jobbas in under september! Exakt när den nationella ledigheten skulle ligga bestämdes rätt sent av myndigheterna, vilket bland annat ställt till problem för Swedish School som chansade och trodde att det skulle bli veckan innan när deras läsårsplanering las i februari. Tydligen är dessa sena beslut rätt vanliga men det blir ju lite annorlunda i ett land där flertalet högtider anpassas efter månkalendern och därför kan infalla på helt olika datum från år till år (Moon Festival, Chinese New Year t ex).

Är man arbetsgivare även i "det lilla" måste man spika med sina anställda när de skall jobba....pust! förhandlingar inleds snart med Chaufför och Ayi. Med mormor och morfar på besök behöver vi verkligen hjälp. Å andra sidan kan vi locka med en trevlig ledighet för deras del i december när vi drar hem till Sverige och firar jul. Återkommer med resultatet från förhandlingsbordet.

Gårdagens stora event var en tripp till stormarknaden Auchan, dels för inköp av dammsugare som Ayi Li har önskat sig och vem är väl jag att neka henne denna fantastiska maskin. Dels reklamation av CD/DVD-spelaren som inköptes för 3 veckor sedan för en hyfsat billig penning. Plötsligt, efter att ha gått varm på Enea-middagen förra veckan, vägrade den bara att fungera i helgen. Vi försökte allt men den var tvärdöd.

Så...reklamera på Auchan där personalen inte pratar engelska, ja det kändes lite motigt men man har ju turen att vara arbetsgivare till hyggliga kineser och jag bestämde mig för att vi skulle be vår chaufför om hjälp. Hämtade upp Roger på lunchen och steg in på Auchan tillsammans med mr Gao. Det visade sig finnas en särskild disk för byten och reklamationer, så långt hade vi klarat det själva. Men sedan var det mycket oklart vem av alla de människor som hängde vid disken som man skulle prata med om sitt ärende, åtminstone för Roger och mig. En dam före oss i kön reklamerade en platt-tv och var djupt inbegripen i en hyfsat hetsig diskussion med två män. Oklart om de jobbade på Auchan, hade en familjerelation till damen eller bara hängde vid reklamationsdisken för att de inte hade något bättre för sig. Mr Gao lyckades dock reda ut begreppen och som två vilsna får lomade vi efter honom in på AV-avdelningen.

Väl där visade det sig givetvis att CD-spelaren fungerade alldeles utmärkt - Drömmen om Elin med Tommy Körberg vrålade ut på högsta volym över hela Auchan, gång på gång eftersom personalen verkligen ville försäkra sig om att den inte var trasig. Det du Tommy, kan dock inte påstå att det rusade till mängder av folk som ville köpa skivan... (det bisarra låtvalet kan skyllas på min vän K. som skickat med mig en CD-box med "svenska sommar hits" och skiva 4 råkade ligga i spelaren). Generat leende men nöjda kunde vi lämna Auchan med CD-spelare och dessutom en dammsugare rikare.

Idag har jag äntligen! fått håret klippt och färgat efter att under en längre tid varit i desperat behov. Har fått flera tips på frisörer som hanterar tunt flygigt nordiskt hår men alla har varit inne i stan och ryktet säger att en slingning tar minst 4 timmar i Kina, vilket har hindrat mig hittills. Igår tog dock grannen J mod till sig och besökte en frisör i det närliggande centrat som hon fått rekommenderad och det blev toppen, så jag härmade givetvis, kastade mig över telefonen och fick en tid redan dagen därpå. Det blev riktigt bra, färgen jättefin och klippningen helt ok även om den kanske inte är imponerade kreativ och nydanande men det bad jag ju inte om heller. Två damer samarbetade om att lägga slingorna under glada tillrop vilket kändes effektivt och bra och i schamponeringen ingick en superskön huvudmassage som nästan fick mig att somna. Mer sånt!

En typisk morgon i Shunyi, Beijing, Kina:

Vi går upp vid 7-snåret alla 4 - Roger drar iväg med bilen och Mr Gao vid 8-rycket och vi andra med cykel senast vid 8.15 (alltför ofta blir det 8.20 vilket innebär tokcykling).

Efter dusch äter vi gemensam frukost vilket fortfarande känns som en lyx - i Sverige äter vi alltid i skift.  I början är alla entusiastiska och ropar högt efter yoghurt och flingor, sedan sveper Hugo i regel i sig sin portion efter att ha blivit påmind ungefär 100 gånger. Norton börjar antingen med att gråta en skvätt ned i yoghurten av olika anledningar (fel flingor, för mycket resp. för lite flingor, mamma häller i flingorna fast han vill hälla i dem själv....) eller med ett glatt leende och ett glas juice. Ibland åker hela portionen in och ibland enbart flingorna. Då blir det komplettering med "mejan" vilket betyder banan (han kan säga det men mejan sitter i sedan barnsben:-)

Sedan TV-tittande en kort stund, tandborstning ("gapa nu för Mr Gao") och sedan börjar mamma hetsa om att nu MÅSTE vi åka. Då kommer Hugo i regel på att han behöver gå på toa, packa ihop sina Bakugans, ha med sig en Bionicle som han inte hittar delarna till eller något annat angeläget ärende. Norton greppar ryggsäcken och drar på sig skorna och står sedan och väntar innanför dörren. 5 minuter senare än vi borde rullar vi ut cyklarna ur garaget, spänner fast Norton i stolen och drar iväg i full fart. Säkerhetsvakterna släpper ut oss till ett glatt Ni hao och vi cyklar sedan genom Yosemite förbi tidiga trädgårds- och byggnadsarbetare som jobbar på. Ibland kraschar Hugo med cykeln, som när han behöver korsa en vattenslang, men för det mesta flyter det på och vi kommer ut på gatan där vi nästan alltid möts av "gubben med rottweilern" som gödslar allén utanför Yosemite.

Ut på stora gatan i gott sällskap av mängder av kineser av olika yrkeskategorier som är på väg till sina jobb från byarna i närheten, gående och på cykel i regel men också via diverse motordrivna fordon (flakmoppar, elmoppar, små lastbilar, vanliga bilar). Jag säger vanligtvis något till Hugo om att kineser kör bil som biltjuvar men cyklar som gamla tanter (vrålfort och huvudstupa kontra lååååångsamt och vinglande) och vi cyklar hetsigt om flertalet av dem. Hugo säger något om varför kineser alltid cyklar med stödbenet nere.

Vi kryssar förbi det eviga glassplittret som av någon anledning alltid täcker marken i cykelbanan (vad kommer det ifrån, är det gubben som lagar punka i byn som strör ut det på natten?) och kör förbi första ingången till bostadsområdet Gahood där en tant och en farbror från byn sitter i ena vägkanten och skrapar av majskorn från kolvarna och på andra sidan gatan, på marken, torkar kornen jämt utspridda över vägen.

Sedan sneddar vi in genom säkerhetskontrollen i Gahood och kör säkert och fint sista biten till skolan via villaområdet. Vi har hittat en genväg där vi kan undvika fyrvägskorsningen vi annars måste igenom för att komma till skolan. I korsningen gäller inga regler alls, den som kör fortast och kommer snabbast fram kör först är en princip och en annan den gamla hederliga störst går först. En cyklist är liten och långsam och har med andra ord lägst prioritet.

Efter tempning och handspritning rusar Hugo uppför trappan till sitt klassrum och jag går med Norton bort till Trollen - sen börjar en ny spännande dag i skolan.

Efter en soft lördagsmorgon utan särskilda planer för dagen kickade grabbarna loss på sina sparkcyklar med grannbarnen.

Kickar och kickar, Norton pratar mest. Sparkar ett par meter och stannar sedan för att sladdra med lilla M eller hennes mamma, sparkar lite till, ropar nåt åt Hugo och stora M och så där håller det på. Vår grannfamilj hade bestämt sig för lunch på Blue Frog i närliggande centrum och M tjatade först till sig att Hugo skulle hänga med, sedan kom resten av familjen Abrahamsson med av bara farten.

Det blev en lång och avslappnad lunch - som vanligt på restaurangerna här i omgivningen finns lekrum och dataspel så när maten avslutats kan slöa föräldrar få en lugn stund. Lugn och lugn, med Norton i sällskapet vet man ju aldrig vad som händer. Han stannar inte i något lekrum utan föredrar att springa runt i restaurangen, snacka med folk och upptäcka allt spännande som finns där. Med jämna mellanrum är han försvunnen och personalen och vi hjälptes åt att lokalisera honom - bakom bardisken, nedkrupen på knä vid en trave ved, bakom en gardin...

Efter maten köpte Hugo Bakugans för sina fickpengar. Det är just nu ett glödhett intresse för dessa "bollrobotar" på skolan och det byts och tävlas febrilt. Så febrilt att bytesaffärer nu förbjudits på skoltid för att undvika konflikter... känner man igen det där från barndomen och "filmisperioden" eller? Kvällen förflöt sedan med Bakugans-pysslande och Hugo och M som åkte roller blades i jetfart på gatan utanför. Jag tror att Hugos skridskolektion i fredags gav honom en extra boost teknikmässigt och nu flyger han fram som ett proffs.

Jaha, då gör jag väl ett nytt försök att skriva det här inlägget. Skulle precis spara det jag skrivit då systemet hävdade att jag använde en annan IP-adress än den jag loggade in på och därför inte kunde spara....???? Då börjar vi om igen...

På fredagen tog vi oss äntligen i kragen och lämnade kuvösen i förorten för en tur in till stan'. Nu när Norton går på dagis till 14.30 istället för 12.30 hinner jag utnyttja tiden barnen är i skolan till något annat än att bara cykla fram och tillbaka till skolan 3 gånger om dagen. Förutom ev. jobb och praktiska göromål kanske även se och uppleva något. Grannen J och jag har inhandlat guiden Beijing by foot av Eric Abrahamsen med 40 olika rekommenderade vandringsturer i och runt om Beijing - en bra hjälp i en så vidsträckt stad som den här med så fantastiskt mycket att se.

Vi valde turen i Houhai-området, med utgångspunkt från Drum Tower, längs med Houhai-sjön och in i de omgivande hutongerna. En supertrevlig tur med spännande hus och affärer, ivriga rickshawförare som försökte ragga upp oss genom att hävda att vår rundtur skulle ta minst 3 timmar till fots, spännande street food i varje hörn och vackra courtyardportar (tyvärr finns det inte många hus man kan gå in i eftersom de är privata bostäder). Vi avslutade med en god lunch i skuggan vid sjökanten på en restaurang med mat från Yunnan-provinsen. Vi ratade delikatesser som orm, larver och sjögurka och höll oss till en läcker bondböne- och sparrismix, fantastisk wokad blomkål och goda guotie (stekta dumplings).

Under vandringen stötte vi också på ett förvånande stort antal brudpar som blev fotograferade för sina bröllopsbilder. Verkar som om de vackra omgivningarna är omtyckta för syftet. Fick då också lära mig att fotograferingen av brudparet inte alls äger rum vid själva bröllopet, det kan ske i princip när som helst och till och med flera år efteråt. Kanske hade man inte råd när man gifte sig eller så vill man fira igen genom att ta snygga bilder på sig själv i vackra kläder.

Vid 5-tiden var det dags att köra iväg 2 övertända killar till deras första "ice hockey skating fundamentals"träning. Hugo och M var så peppade att de bara studsade omkring brevid rinken iklädda skridskor och alla skydd och tjatade "får vi åka nu, får vi åka nu".  Totalt var det kanske 15 barn som deltog och det visade sig att deras skicklighetsnivå varierade väldigt - det var allt från "bambi på hal is" till t ex Hugo som behärskar lite svårare manövrar. Som tur var delade de upp sig i 3 smågrupper baserade på kunskapsnivån, vilket gjorde det lite roligare för alla.

Förutom Hugo och M var det ytterligare en svensk kille med - alla 3 i schysst hockeymundering. För övrigt mycket amerikaner och tyskar som mer körde cykelhjälmar och roller blades skydd. Tränaren och hans tonåriga hjälptränare pratade givetvis engelska men Hugo fixade det bra. Han "gjorde som de andra" som han sa och sen fick han lite översättningshjälp av M.

Tränaren var nöjd med Hugo och tyckte att han skulle prova in till en mer avancerad grupp. Dels finns ett alternativ med träning 2 ggr i veckan och match 1 g men det känns för seriöst för Hugos del. Dels finns det en house league som spelar 3 mot 3 matcher en gång i veckan och det kanske kan vara något. Vi skall klura på det i helgen. Hugo och M var i alla fall väldigt nöjda efteråt och började direkt planera in nästa skridskopass.

Torsdagen blev intensiv med förberedelser och sista-minuten-shopping inför kvällens event.

Tillsammans med ayi Li putsade och filade vi på huset, piffade med blommor och ljus, helstekte 2 kilo rostbiff och skalade ett par kilo potatis så skalen skvätte över hela köket. Li, som ändå jobbat i svensk familj tidigare och känner till skandinaviska potatisberoende, utropade "so much potatoes" och skrattade glatt. Hon såg också mycket tveksam ut till rostbiffen som kom ut ur ugnen - "not ready" var hennes dom över det lagom rosastekta köttet som uppenbarligen inte var enligt kinesisk standard.

Vi behövde ett bord att duka upp buffén på och i sista sekunden kom jag på en lösning - Hugos hylla från hans rum. Den var dock lite tung och jag såg inte riktigt hur Li och jag skulle få ned den för trappan själva. Men ibland glimrar det till och jag såg två av områdets "workers" utanför fönstret som höll på att laga trasiga plattor i gatan. Bad Li fråga dem om de inte hade lust att flytta lite möbler och det hade de uppenbarligen. Övervakade av en 3 kille (som alltid i Kina) kånkade de glatt ned hela möbeln som blev perfekt som serveringsbord. Tack för det Yosemite!

Vid 18.30-snåret anlände hela personalen inklusive Kina-chefen och Rogers kollega T som var medarrangör tvingade av alla skorna i hallen - "swedish tradition" hojtade han glatt och alla lydde snällt. Sedan minglade alla friskt, länsade faten, skojade med barnen och hade allmänt trevligt. Vi pratade mycket Kina-Sverige och olikheter och likheter, exotisk mat (baby mouse var en ny variant vi inte hört talas om tidigare och som vi nog fortsätter att avstå ifrån, Roger har dock testat åsna och godkänt det som människoföda), saker man måste se i Kina mm.

En trevlig och lättsamt avslappnad kväll helt enkelt. Och med kanonhjälp från Li som stöttade i köket och tog hand om barnen och nattade Norton utan några problem. Det utlovades en kväll med kinesiskt tema hemma hos Rogers kollega Y nästa gång - det ser vi fram emot. Dock kommer hon inte att bjuda på sin kanin till middag även om en av kollegorna, som tagit hand om den under hennes semester, gött den med choklad i två veckor och skämtsamt erbjudit sig att laga till den (Malin, ta det inte personligt).

PS - ingen risk för botulism mamma, det blev ingen sillimprovisation

Så har jag nu tagit steget och går i min faders fotspår och engagerar mig i barnens skola via Föräldrarådet. Och inte nog med att jag är en av medlemmarna i rådet - plötsligt fann jag mig säga att jag kunde påta mig rollen som länk mellan rådet och skolledningen, läs rektorn. Ooops, så det kan gå. Det verkar vara svårt för mig att avstå från att sätta lite press på mig själv.

Vi får se vad barnen tycker - som barn till en engagerad förälder är man ju ganska tudelad, minns jag själv. Min pappa engagerade sig under många år i Hem & Skola, var aktiv på alla föräldramöten och deltog i alla aktiviteter som skolan arrangerade utanför skoltid. Å ena sidan är det ju fantastiskt att ha en förälder som bryr sig om och vill vara med och påverka sitt barns "arbetsliv" och som barn uppskattar man det väl, men kanske på ett lite mer indirekt sätt. Å andra sidan kan det ju bli "guuud så piiiinsamt" ibland när mamma eller pappa dyker upp i alla möjliga sammanhang titt som tätt.

Detta om detta, skall bli kul med lite uppdrag för barnens bästa på lite mer professionell nivå.  Skall bara försöka att inte avbryta och prata i munnen på folk för mycket, finns risk att jag blir lika uppeldad som på ett CA Hebdo-möte på jobbet (l'Oréalfolk vet vad jag menar :-).

Förberedelserna inför torsdagens Enea-middag rullar på. Storshopping på Jenny Lou's som de snabbt och rappt körde hem till oss på flakmoppe (ICA och Coop - hör min bön. Återinför springpojkarna). Köttshopping hos Tyske Slaktaren och Kladdkakebakning på kvällen. Kakao är en utmaning att få tag på och vi lyckades inte, hittade dock en flytande osötad variant från Nestlé som smakade som kakao blandat med vatten. Funkade utmärkt så nu står två dalahästformade kladdkakor redo i köket.

Den sillbefriade menyn ser ut som följer:

Snittar bestående av mörkt fullkornsbröd med  rökt lax och stenbitsrom

Pepparkakor med ädelost

Mjukt tunnbröd

Kall rostbiff med pesto och pinjenötter

Potatissallad med sparris och rödlök

Kladdkaka med kiwi och vispgrädde

Svensk öl

Svenskheten är väl inte 100-procentig men det får gå. Tusan också med sillen, pressade alla svenskar jag mötte under dagen på om de inte hade en liten sillaburk längst in i skafferier men icke... Mamma M. åkte till IKEA och kunde konstatera att det fortfarande inte fanns någon där heller så Roger får väl återkomma till Påsk med sillinvitationen.