Har tidigare skrivit om att det känns som att bo i ett reservat ibland härute i förorten och att man skulle kunna befinna sig egentligen var som helst i världen...

Men den kinesiska verkligheten finns vägg i vägg med vårt priviligierade, västerländska bostadsområde och idag tog vi en cykeltur genom byn som ligger mitt bland expat-områdena. Genom att  bara svänga vänster där vi i vanliga fall åker rakt fram kommer man in i en labyrint av hutonger och smala, leriga gator.

Massor av folk som bor, jobbar, handlar och går i skolan i en helt annan miljö än vår. Sopor i gatuhörnen, hönor i burar och fritt springande, vilda och tama hundar, barn, vuxna, gamla och unga. Restauranger, frisörer, verkstäder, skomakare. Telefonnummer sprutmålade på väggarna som hänvisar till folk som handlar med falska "fa piao" (kvitton, har med svartjobb att göra). Marknadsstånd med frukt- och grönsaker, skor, kläder, sopkvastar, hinkar, nudlar, baozi, omeletter ja, allt man kan behöva. Och allt detta, vägg i vägg med Yosemites A-område med villor på 900 kvadratmeter med egen hiss.

Fascinerande och en bra påminnelse var vi faktiskt befinner oss och hur majoriteten lever i Kina, även om väldigt många har det väldigt mycket sämre än i vår by där levnadsstandarden förmodligen är hyfsad, även om den är väldigt olik den vi är vana vid.

Nu ikväll har Hugo och jag sett Kung Fu Panda igen och vi tyckte båda att det var ännu roligare att se den nu, när vi bor och lever i Kina. "Det är ju verkligen jättemycket Kina, mamma" sa Hugo och tyckte det var kul att känna igen miljöer som han sett liknande av nu när vi är här.  Har ni inte sett filmen så gör det, den är fantastiskt bra.

För att citera Mästare Oogway i filmen "Yesterday is history, Tomorrow is a mystery but Today is a gift - that's why it's called the Present". Ta med den klyschan när ni går och lägger er i kväll, även clichéer har en botten av sanning.