En typisk morgon i Shunyi, Beijing, Kina:

Vi går upp vid 7-snåret alla 4 - Roger drar iväg med bilen och Mr Gao vid 8-rycket och vi andra med cykel senast vid 8.15 (alltför ofta blir det 8.20 vilket innebär tokcykling).

Efter dusch äter vi gemensam frukost vilket fortfarande känns som en lyx - i Sverige äter vi alltid i skift.  I början är alla entusiastiska och ropar högt efter yoghurt och flingor, sedan sveper Hugo i regel i sig sin portion efter att ha blivit påmind ungefär 100 gånger. Norton börjar antingen med att gråta en skvätt ned i yoghurten av olika anledningar (fel flingor, för mycket resp. för lite flingor, mamma häller i flingorna fast han vill hälla i dem själv....) eller med ett glatt leende och ett glas juice. Ibland åker hela portionen in och ibland enbart flingorna. Då blir det komplettering med "mejan" vilket betyder banan (han kan säga det men mejan sitter i sedan barnsben:-)

Sedan TV-tittande en kort stund, tandborstning ("gapa nu för Mr Gao") och sedan börjar mamma hetsa om att nu MÅSTE vi åka. Då kommer Hugo i regel på att han behöver gå på toa, packa ihop sina Bakugans, ha med sig en Bionicle som han inte hittar delarna till eller något annat angeläget ärende. Norton greppar ryggsäcken och drar på sig skorna och står sedan och väntar innanför dörren. 5 minuter senare än vi borde rullar vi ut cyklarna ur garaget, spänner fast Norton i stolen och drar iväg i full fart. Säkerhetsvakterna släpper ut oss till ett glatt Ni hao och vi cyklar sedan genom Yosemite förbi tidiga trädgårds- och byggnadsarbetare som jobbar på. Ibland kraschar Hugo med cykeln, som när han behöver korsa en vattenslang, men för det mesta flyter det på och vi kommer ut på gatan där vi nästan alltid möts av "gubben med rottweilern" som gödslar allén utanför Yosemite.

Ut på stora gatan i gott sällskap av mängder av kineser av olika yrkeskategorier som är på väg till sina jobb från byarna i närheten, gående och på cykel i regel men också via diverse motordrivna fordon (flakmoppar, elmoppar, små lastbilar, vanliga bilar). Jag säger vanligtvis något till Hugo om att kineser kör bil som biltjuvar men cyklar som gamla tanter (vrålfort och huvudstupa kontra lååååångsamt och vinglande) och vi cyklar hetsigt om flertalet av dem. Hugo säger något om varför kineser alltid cyklar med stödbenet nere.

Vi kryssar förbi det eviga glassplittret som av någon anledning alltid täcker marken i cykelbanan (vad kommer det ifrån, är det gubben som lagar punka i byn som strör ut det på natten?) och kör förbi första ingången till bostadsområdet Gahood där en tant och en farbror från byn sitter i ena vägkanten och skrapar av majskorn från kolvarna och på andra sidan gatan, på marken, torkar kornen jämt utspridda över vägen.

Sedan sneddar vi in genom säkerhetskontrollen i Gahood och kör säkert och fint sista biten till skolan via villaområdet. Vi har hittat en genväg där vi kan undvika fyrvägskorsningen vi annars måste igenom för att komma till skolan. I korsningen gäller inga regler alls, den som kör fortast och kommer snabbast fram kör först är en princip och en annan den gamla hederliga störst går först. En cyklist är liten och långsam och har med andra ord lägst prioritet.

Efter tempning och handspritning rusar Hugo uppför trappan till sitt klassrum och jag går med Norton bort till Trollen - sen börjar en ny spännande dag i skolan.