Idag var det pappadag (och premiärbloggning för Pappan). Mamma och A-C lämnade Peking för Shanghai tidigt på morgonen för den ”Medical Examination” som behöver genomgås som en del i processen för att få det permanenta uppehållstillståndet. Naturligtvis vaknande barnen ovanligt tidigt och det var bara att ta sig ner ett plan och försöka sova vidare i soffan framför barn-TV. 

Vi fick snart i oss frukost och efter ytterligare en stund i TV-soffan medans ”Ayi” städade så tog vårt dåliga samvete oss ut på en liten promenad. I dag har vi haft en klar himmel och runt 35 grader så promenaden blev ganska kort och svettig och avslutades som sig bör med en glass i skuggan. Vi bestämde oss för att ett bad var nog precis vad vi behövde i eftermiddag och efter ytterligare lite slappande så var det dags för lunch. Medan jag slängde ihop lunchen gav jag Hugo order om att packa väskan. Efter lite protester så hade han ändå lyckats få ihop våra badkläder.

Efter en snabbt avklarad lunch så packade jag resten och vi mötte upp med den manliga delen av familjen i hus 2106 för en kort cykeltur mot klubbhuset och den hägrande svalkan i poolen. Tyvärr visade sig att vår gemensamma packning saknade viss kvalitetskontroll; Norton fick bada i mammas badmössa (alla måste ha badmössa, denna blogg kommer dock inte att innehålla några bilder på vuxna män i badmössa) och pappa fick bada i de kalsonger som Hugo så snällt packat ner i tron att det var badbyxor (vilket förhoppningsvis alla andra också trodde). 

Framåt 18-tiden då det svalnat en del så tog vi en cykeltur till Pinnacle Plaza för lite middag (Norton tyckte att två körsbärstomater räckte) och handlande. Vi klockade oss på tiden 13,45 på hemvägen, det är nog den bästa så här långt. Nu väntar vi på att mamma skall komma hem vilken minut som helst och rapportera från sin snabbvisit till Shanghai.

Då tar Lotta över bloggandet igen - har alltså spenderat dagen i Shanghai där jag presterat i typ 30 minuter och övrig tid väntat, väntat, väntat.

Vill man ha uppehållstillstånd måste man göra en auktoriserad läkarundersökning som måste göras av kinesiska läkare i den stad där företaget man jobbar för är registrerat. Eneas kontor i Beijing är ännu inte helt färdigregistrerat (kinesisk byråkrati är omständlig och hyfsat långsam) så då får man helt enkelt åka 100 mil till Shanghai istället. Eneas trevliga Marketing Assistant Vivian tog hand om oss och såg till att vi hamnade på rätt ställe och sedan drog en fascinerande process igång:

Lucka 1 - lämna ifyllt formulär och bilder, gå till Lucka 2 där ytterligare bild tas för registrer med webkamera, gå till Lucka 3 för betalning av undersökningen, gå till Lucka 4 där någon tittar på ens formulär och frågar vad man egentligen menar med det man fyllt i, gå till rum 119 och ta av "upper underwear" (???) och sätt på liten rock, gå till rum 120 och gör bröströntgen, gå till rum 107 och gör synundersökning, gå till rum 111 och gör EKG, gå till rum 109 och gör ultraljud på inre organen (får man förmoda), gå till rum 115 o tag blodtyck samt förklara att blindtarmsärret och kejsarsnitt faktiskt sitter på samma ställe, gå till rum 110 och ta blodprov sedan I MÅL!  Men först gå till lucka 5 och betala för att få resultatet skickat. Ungefär 20 personer av olika nationaliteter springer om varandra och byts av i de olika rummen, vänligt men bestämt påfösta av rosaklädda sköterskor.

Ännu en unik dag i vårt nya land. Godnatt.

Hur bor vi då?  Jo, i ett stort parhus i 4 våningsplan - större än vårt hus hemma i Sollentuna. Vi har en lagom stor trädgård med gräsmatta för bra bollspel och en stenlagd uteplats (dit vi hoppas få utemöbler snart). Mycket träd och buskar också, bland annat ett som vi tror är ett granatäppelträd. Vi får väl testa när äpplena ser mogna ut, om vi vågar. Personalen som sköter trädgårdarna är rätt heta på att spruta oidentifierade substanser för att motverka alla sorters skadedjur (Anders K. du skulle känna dig hemma :-). Gräsklippning fick vi också hjälp med härom dagen - en liten tunn kvinna som drog en jättestor elgräsklippare under övervakning av en man som pekade vart hon skulle klippa (känns symboliskt på nåt vis).

Barnen har varsitt rum men Norton bor än så länge inne hos oss eftersom han inte fått någon säng än (vår land lord har inte varit så kvick med möbleringen, nu visar det sig att det bästa är att vi köper möblerna själva så får han ersätta oss i efterhand = själv är bäste dräng). Vi har massor med badrum, typ 5 stycken, och minst två rum tillgängliga för gäster som vill komma och hälsa på - se det som en uppmaning!

Stort vardags- och matrum i öppen planlösning och ett rätt litet kök med gasspis som funkar ok men det är ju en lite annan tillagningsmetodik än med el.

Vi har en vattenreservoir med dricksvatten som funkar lite udda. Istället för ljummet respektive kallt vatten som det brukar vara, producerar vår ljummet och kokhett vatten, så jag som är fixerad vid kallt vatten har ständigt flaskor på kylning.

I diskbänken finns två kranar, en för "fulvatten" och en för "finvatten" som skall kunna drickas, det filtreras först genom en sinnrik apparat under diskbänken.

Sist en källarvåning med garage/tvättstuga (och spännande kryp med många ben - uäää).

Dagens projekt - cykelutflykt till västerlänningarnas paradis i området, Pinnacle Plaza, med Starbucks och Subs mm. Ca 5 km i vardera riktning med en 7-, en 6-, en 4- och en 2-åring + 2 mammor. Låter som ett skakigt upplägg men gick alldeles utmärkt (bilder på G). Lunch på kinesisk restaurang på "kinavis", dvs flera rätter som vi alla delade på, utefter vad man var sugen på. Perfekt för mig som har svårt att bestämma mig och nästan alltid blir sugen på vad andra i sällskapet beställt.

Kakbakning på eftermiddagen (låter husligt men... tack till Betty Crocker för de som vet vad det innebär).

Imorgon Shanghai tur och retur för läkarundersökning, rapport följer.

Med skissad beskrivning och muntlig uppmuntran gav vi oss ut på cykelköparutflykt. Trots all hjälp var vi ändå tvungna att ringa på support - mitt ibland stenhuggare och möbelloppmarknad hade vi svårt att tro att vi hittat rätt. Men självklart visade det sig att vi stannat med taxin ca 50 m från cykelaffären.

Butiken visade sig vara ett veritabelt mecka för cykelentusiaster och vänlig och entusiastisk personal sålde mer än gärna ;-) på oss 2 vuxencyklar + 1 barncykel + 1 barnsadel + hjälmar + lås+ cykelkorg = en bra deal för dem helt enkelt.

Vi tog oss helskinnade därifrån, cyklande i den kinesiska trafiken med Hugo som var stadig som en klippa på sin sportiga bike (jag har minst sportig cykel och han mest sportig hävdar han). På många mellanstora vägar och gator finns det markerade ganska breda cykelbanor, så man märker verkligen att det är ett cykelbaserat land.

Lunchen blev italiensk och på tillbakavägen cyklade vi förbi Hugos och Nortons skola, Svenska Skolan, som såg bra ut. Vi timade cykelvägen hemifrån till 10 minuter - perfekt!

Bad på eftermiddagen tillsammans med kompisarna och sen skypade vi mormor/morfar och farmor/farfar på kvällen.

Åska, blixtar och kvällsregn.

Lördag och Roger ledig - dags för lite kvalitetstid med familjen. Självklart fick vi fel yoghurt i alla fall, MED socker, men barnen är ju glada i alla fall. Ovant med en morgon utan aiji som fixat disken och plockat undan, man vänjer sig snabbt....

Anne Charlotte och barnen ringde och frågade om vi ville hänga på och bada och det krävdes ingen betänketid, Hugo var på direkt och även Norton har ju förvandlats till badfisk. Roger tog storpojkarna i herrarnas omklädningsrum - förhoppningsvis fixar det det nu själva nästa gång. Vi hann bada i cirka en halvtimme innan receptionisten kom och sa att Cindy ringt och sagt att vi måste gå hem och ta emot vår nya tvättmaskin - så jag drog hem snabbt som tusan, fick intrycket av att de stod och väntade. Det tog en timme innan de kom och under tiden passar jag på att skriva det här - hoppas den funkar nu!!!!!

Kvällens projekt är att hitta en schysst restaurang, vi får se var vi hamnar. Just nu regnar och åskar det - juli och augusti är de varmaste men också de regnigaste månaderna på hela året - men det verkar inte bli något skyfall av det.

Imorgon försöker vi hitta cykelaffären, känns rätt brådskande att få tag på cyklar så att vi kan röra oss lite mera fritt och framför allt spontant. Tyvärr är det ju inte bara att sätta sig i en bil och säga "kör till cykelaffären", vi måste ha en vägbeskrivning som skall vara nedskriven på kinesiska som vi kan ge till chauffören först, annars är det kört.

Restaurang - det blev japanskt i Kina. Vi hade en toppenbra kväll med god mat och matlagningsshow i eget chambre separée och med egen kock. Bäst är vi alla eniga om var den "brinnande löken" (vill man veta mer får man fråga Hugo).

Förmiddag i huset med fotbollsspel och bowling i trädgården och lite legobyggande. Anne Charlotte och barnen skall dra iväg med lånad cykel och cykelkärra för att hitta cykelaffären, de har lovat att spana vad som finns tillgängligt till oss också.

Vi tar en badpaus idag - personalen på klubben vill helst inte att Hugo byter om i damernas omklädningsrum, de tycker han är för gammal. Verkar vara en generell regel i Kina, Roger såg anslag om samma sak på sitt hotell förra gången. Lite knasigt känns det ju att en sjuåring inte får följa med sin mamma men vad gör man, man måste ju respektera om andra tycker att det är jobbigt. Hugo är dock inte pigg på att byta om alldeles ensam inne på Herrarnas, Roger få gå dit med honom så att han har varit där och hittar så går det säkert bättre sen'.

Eftermiddag - de tappra 3 tillbaka från cykelutflykten, dock utan framgång. De hamnade med cykeln ute på en "motorväg" och vågade inte fortsätta tills de hittade rätt. Kom förbi oss och fick lite förfriskningar, vi får kolla upp en lite mer exakt vägbeskrivning istället för den skiss som vi har just nu.

Sedan drog vi iväg med chauffören till Rogers jobb (obligatorisk feberkontroll innan vi fick komma in på kontorsområdet). Våra blonda pojkar gjorde succé på kontoret men Norton blev blyg och vägrade vara med på bild som en av Rogers kollega ville ta :-). Efteråt storhandling på Carrefour - känns tryggt med fransk stormarknadskedja men tro mig, det bar inte mycket franskt över den. Däremot väldigt exotiskt med stora bord med färska skaldjur, fiskar, kycklingfiléer mitt ute på golvet och försäljare som stod och ropade ut erbjudanden. Hela kycklingar till försäljning (med betoning på HELA med huvud och fötter kvar), halva grisar hängande i taket och 1 miljard olika alger, kryddor, frukter, grönsaker som var helt omöjliga att identifiera. Allt detta sida vid sida med helt vanliga "stormaknadsprodukter" som Nivea deodorant, handdukar, leksaker, Cornflakes etc. Superhäftigt och totalt förvirrande!

Skulle försöka få tag på en taxi för att åka hem med allt men ingen ville stanna och ta upp oss. Blev stående vid sidan av gatan och betittade av en buss proppfull med kineser som skrattade och pekade. Till slut fick vi hjälp av hotellet brevid, kom hem, åt en Hot Pot och somnade ett antal erfarenheter rikare.

4 svimfärdiga lätt förvirrade svenskar landade lördag morgon i Beijing och fick komma av planet efter obligatorisk febertagning av speciella febermätarpersoner, utrustade med munskydd. Efter ungefär 3 delkontroller inklusive minst en febertagning till, åkte vi fint flygplatståg till bagageutlämningen, där vi efter en stunds orolig väntan insåg att barnvagnen skulle plockas upp på ett helt annat ställe än resten av bagaget...

Slängde oss först in i en "stortaxi" men efter hot om att det skulle kosta oss RMB 300 att ta oss till vårt bostadsområde (normalt ca RMB 30-50), packade vi ur allt igen och fick äran att åka med två andra taxibilar. Barnen och jag hamnade i en med världens suraste chaufför (utbildas kinesiska och parisiska taxichaufförer på samma skola?) och han skällde på gulle-Norton för han hade fötterna på sätet. Sedan vägrade han att köra igenom gaten till vårt bostadsområde, så vi fick rulla 4 resväskor + handbagage + barnvagn själva hela vägen till huset. Tur att säkerhetsvakterna på området var så gulliga och hjälpte oss en bit av vägen. Dessutom - det var ca 35 grader varmt.

Sedan följde en kaotisk dag med hantverkare som fixade gasen, varmvattenberedaren, elektriciteten, bytte glödlampor - allt medan vi satt som 4 zombies i soffan och tuppade av med jämna mellanrum. Alla pratade enbart kinesiska, som tur var hade vi vår "husmäklare" Cindy här som kunde hjälpa oss att tolka när det var nödvändigt.

Roger fick dra iväg med Cindy till IKEA för att skaffa det nödvändigaste (inget fanns, inga tallrikar, inga bestick, kastruller......) och sedan en snabb nödhandling på Jenny Lou's - sen tuppade vi av och Norton och jag sov 12 timmar.

Äntligen dags att "åka Kina" som Norton uttrycker det. Vi möttes på Arlanda hela familjen, barnen och jag kom från Nyköping tillsammans med mormor och morfar, och Roger direkt från jobbet.

Efter ompackning av väskor i avgångshallen (!) gick allt smidigt och vi avslutade tiden i Sverige med en klassisk "fika".

I planet hamnade vi på de mittersta 4 platserna - vi försökte separera barnen.... men det visade sig att de inte fick sitta på ytterplatserna. Dock tog vi oss upp i luften utan alltför mycket slagsmål, båda barnen hade glömt hur det var att flyga och var fullt koncentrerade på känslan att lyfta från marken.

Vi utnyttjade underhållningen maximalt - Hugo föredrog "samurai"film - åt den godaste flygmat jag någonsin fått (Air China kan med andra ord rekommenderas) och sedan försökte vi sova.... Det var den största utmaningen, Hugo låg dubbelvikt i sitt säte med huvudet i mitt knä, Norton knölade frenetiskt i säkert en timme innan han tuppade av med fötterna hos Roger och huvudet hos mig. Totalt fick de nog 3 timmars sömn den natten (själv fick jag 10 minuter :-) så vi var lite groggy när vi landade på kinesisk mark, och då hade det blivit lördag.