Allra först - rapport har nått oss om att min moster Wickie är dålig och det gör oss ledsna. Vi skickar massor med positiv energi och alla våra önskningar om god bättring härifrån Beijing. Om Wickie inte har möjlighet att läsa detta själv så ber jag någon berörd att framföra det till henne.

Dagsutflykt låg i planen och Mr Gao, vår chaufför, var bokad till kl. 10. Några av attraktionerna som står på listan över saker-att-göra visade sig vara stängda på måndagar så det blev ett besök till Beijing Zoo, med fokus på jättepandorna och Akvariet.

Det var mulet men varmt och Mr Gao hade laddat med vattenflaskor i bakluckan som han försåg oss med när vi var framme. Det var vi och halva Kinas befolkning som bestämt sig för Zoo den här dagen (men så känns det ju alltid) och efter lite missförstånd i kassan om vad vi skulle betala för, fick vi rätt biljetter och gav oss in på området. Generellt för inträden gäller inga åldersgränser för barn, utan det är deras längd som avgör. Under 1,20 går i regel gratis, så man tjänar bra på att vara kort i rocken (Hugo åker dock dit på att betala hela tiden :-)

Efter demokratisk omröstning avgjordes det att vi skulle börja med Akvariet och avsluta med jättepandorna. Först behövde vi bara en kort näringskontroll med påfyllning av kex, vatten och äppelklyftor så vi satte oss ned i godan ro och började tugga. Det skulle vi inte ha gjort - plötsligt hade vi förvandlats till en av Zoos största attraktioner och folk flockades runt om oss (se bild längre ned). Vi, eller barnen naturligtvis, har fått mycket uppmärksamhet tidigare, som jag skrivit om, men det här var extremt. Och alla ville ta i barnen, klappa dem på kinden och ta dem på håret. Till slut övergick det från att vara lätt roande till riktigt jobbigt för barnen så vi lärde dem att säga bushi (nej) och så drog vi bestämt därifrån. Alla är verkligen snälla och vill väl, det känner man, men det blir påfrestande för barnen.

Akvariet var fint med regnskog + fisktankar och korallrev+fisktankar men tyvärr är det ju så att har man varit på Sea World i Florida så ligger ribban rätt högt och riktigt så bra var det inte. Det fanns också extremt mycket leksaks-, souvenir- och godisshoppar inne i själva akvariet som jag personligen tycker hade kunnat få lämna plats för mer vattenrelaterade attraktioner - våra hårt hållna stackars barn :-) fokuserade dock på fiskar och dylikt och plånboken överlevde pärsen. Vi hade också tur och lyckades matcha en delfinshow som var kul och uppskattad av barnen.

Sedan var det jättepandorna som gällde som Hugo väntat på hela dagen. Först en trött panda som låg och sov vilket inte bådade gott men sedan stötte vi på en gladare, hungrig kille som showade och smaskade bambu för fullt - fantastiskt fin och vi lyckades titta på den en bra stund efter att brultalt ha trängt oss fram och mosat lite folk på vägen.

Pandashopen gick dock inte att motstå och Hugo och Norton gick därifrån med varsin äkta kinesisk panda att gosa med.

Efter 5 timmar på zoo var det underbart att hoppa in i Mr Gaos luftkonditionerade bil och på vägen hem passerade vi OS-arenorna Bird's Nest och Vattenpalatset, fascinerande anläggningar. Dem måste vi titta närmare på vid senare tillfälle.

En bra dag med mycket intryck - och jag är ytterligare stärkt i min frustration att inte tala språket. Jag är så van att klara mig med engelska, franska, och fusk-spanska och italienska men nu är man i princip hela tiden helt körd. Massor med folk vill prata med en och frågar hela tiden saker men man står där som en tönt och bara ler - de måste ju tycka att man verkar helt debil. Jag pysslar vidare med min gloslista och letar bra mandarin-lärare. Bättring!