Allra först, slogs av en känsla av att jag gett intrycket av att klaga på bloggen, hoppas det inte stämmer. Även om mycket strular så här i början så har vi kul och man blir nöjd när man tar sig igenom svårigheter - hoppas verkligen det skiner igenom?

Tänkte skriva lite om hur det är att ha en "ayi" eller "liten moster" som det betyder på svenska ungefär. Vi har fått lite skämtsamma kommentarer om det och det är ju lite ovant för oss präktiga svenskar som skall klara av allt själva. Städhjälp kan vi möjligtvis tänka oss, men därutöver vågar vi inte riktigt be om hjälp. 

Vi hade nog inte tänkt ha en ayi innan vi åkte hit, men andra dagen vi var här fick vi starka rekommendationer om att vi behövde det och trötta som vi var köpte vi argumenten och gick med på att prova. Och jag måste säga att jag hittills inte ångrar det. Även om vår ayi inte pratar engelska så är det en trygghet att ha henne i huset, hon hjälper till att prata med alla "workers" som springer här med jämna mellanrum, felanmäler sådant som inte fungerar, gullar med barnen som hon verkar tycka mycket om.

Ayi är en klippa på att städa och tvätta och med ett stort hus och två barn som behöver mycket uppmärksamhet så känns det skönt. Även inför framtiden - jag vill kunna utnyttja tiden här att lära mig och uppleva saker, inte främst torka golv och putsa köket. Ayi är också det perfekta "offret" att träna kinesiska på, och jag har redan plågat henne med mitt urusla uttal :-), men hon är tålmodig (och van).

Idag satt vi ned för första gången och pratade igenom vad som behöver göras och när, med hjälp av en hjälpsam tolk från bostadsområdets Customer Service, och det känns som vi är på samma våglängd. Generellt är svenska familjer populära att arbeta hos verkar det som - och vi är väl ödmjuka och ber artigt om vad vi vill ha hjälp med, samt betalar rätt bra - militär ordergivning är väl inte vårt stil direkt, även om jag har märkt att när det gäller "workers" så är det det som funkar bäst, helt klart. Jag får väl öva helt enkelt (det blir ju kul för mina kära kollegor när jag kommer tillbaka till jobbet).

För övrigt har det regnat hela dagen idag och på förmiddagen roade vi oss med Trazan och Banarne via SVT Play - fungerar kanon och det är ju tryggt att veta när man får lite småtråkigt och längtar hem.

På eftermiddagen hälsade vi på en annan svensk familj som bor i ett annat område och som är lite mer veteraner, de kom hit i april. De hade ett fantastiskt fint hus som de hade fått betydligt mer personligt än vårt och det är det vi får jobba på nu, att få huset att kännas som hemma och inte som en hotellägenhet.

Norton hittade en liten kompis, Axel, som förmodligen kommer att gå i samma dagisgrupp som han (skiljer 4 månader emellan dem) och de lekte bra ihop med alla hans fina bilar.

Ikväll blir det skaldjur - pilgrimsmusslor och jätteräkor, som man kan unna sig att frossa i här.