Har idag äntligen lämnat förorten för lite cityshopping tillsammans med grannen J som också varit planterad i hemmet med eviga sjukdomar de senaste veckorna. Fantastiskt ändå vad ens krav sjunker när man inte "gjort nåt" på länge - en biltur in till stan', shopping på HM och Zara och en god lunch på fräsch kycklingsallad och underbar hummus får en att känna sig lyxig och priviligierad igen. Det kulturella tillskottet var minimalt, för att inte säga helt obefintligt, men att bara få babbla loss och prova kläder i sin egen takt räcker för att fylla på reserverna igen.

Jag har nu också definitivt utnämnt mig till tant. Min vän L. uttalade sig på TV för typ 20 år sen om att tant, det blir man när man är 55 - men hör i Kina går utvecklingen tydligen snabbare så jag är där redan nu.

Det började  förra torsdagen när jag klippte lugg och lite kortare frisyr som känns effektiv och "fräsch" (herregud, vilket ordval). Ostylad ser jag ut som Per Gessle när jag har torkat håret, men lite "root booster" från Paul Mitchell och jag ser riktigt "käck" ut.

Sedan fortsatte det idag. Jag hade satt upp som mål att köpa mig ett par nya jeans. Hade väldigt klart för mig vilken modell det skulle vara - långa smala ben och helst lite mörkare i färgen - och utgick helt ifrån att jag skulle kunna hitta något på HM. Efter en halvtimma på jeansavdelningen kunde jag konstatera att storlekarna var klart Kina-anpassade - 24-26 dominerade - och jag hittade bara 3 varianter som jag kunde tänka mig och som fanns i min jättestorlek 28. Ett par var för tråkiga, ett par för ljusa och sedan kom det tredje paret - perfekt i färgen, rätt modell men....färdiggjorda revor på två ställen. Och det var då jag tänkte tanken som fick mig att för evigt förpassas in i tanthimlen - "Näe, jag köper inte ett par jeans som det är hål i redan från början".  Jag insåg samtidigt som jag tänkte tanken vad den egentligen innebar, gav upp mitt jeansuppdrag, gick ned till gatuplanet och köpte mig två gråa stickade tröjor.

Nu skall jag googla jeans som går att få tag på i Kina som en galning - lovar och svär att jag skall försöka hitta en så glammig variant som möjligt!

 

Lena

27 november 2009 22:25

Ha, ha du minns alltså min gamla kommentar. Det roliga var att den var så specifik - 55 år- och inget jidder om att det beror på eller att man är så gammal som man känner sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion. Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag...

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut e...

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över ...

Helgen börjar gå mot sitt slut och en summering kan väl vara på plats av en händelserik sådan. Två trötta golfare kom hem efter mörkrets inbrott, varsin QP Cheese tjockare och däckade i soffan framför TVn. På lördagsmorgonen tog vi oss i kragen ...

Första skolveckan har flutit på med lite avbrott för hösthostan som drabbat båda sönerna. Typiskt terminsstart och i fredagens veckobrev varnas för det sedvanliga lössutbrottet på skolan. Är det någon som kan tala om för mig var dessa löss kommer ifr...