Rubriken har jag lånat av Farbror Melker, som i sin tur enligt obekräftade källor planket Tomas Thorild. Det är ett uttryck som säger allt, som passar perfekt när det känns som om dagen varit alldeles för händelserik på det ena eller andra sättet, och man bara längtar till lugn och flyt.

Idag var det dagen D för influensavaccination och planen var upplagd. Norton till dagis, Hugo, jag, V och AC med vår chaufför till sjukhuset vid cirka 9.30 tillsammans med ACs ayi som tolk. Tidpunkten vald för att chauffören skulle hinna skjutsa våra män till jobbet och jag skulle hinna med möte med skolans rektor. Perfekt plan, klappad och klar in i minsta detalj, min vana trogen.

1) Planen pajade direkt på morgonen. Chaufförens dotter var sjuk och han behövde köra henne till sjukhus så följdaktligen kunde han inte köra oss. Trofast som han är lovade han dock att skicka en ersättare. Javisst, problemet var bara att polaren kom i en liten bil med plats för 4 passagerare och vi var 5 och med tanke på barnstol etc så var det en omöjlig ekvation. Jag flippade självklart och drog iväg på möte. Under tiden fixade AC fram ytterligare en bil och så var det problemet löst.

2) På plats hos rektor visar det sig att det vaccinerande sjukhuset glömt att säga att de kräver att en representant från skolan skall vara där för att intyga att alla som dyker upp verkligen kommer från Svenska Skolan och inte är vilka som helst. De första barnen som dök upp för vaccinering blev helt enkelt hemskickade. Så - en lång diskussion följde och rektor löste till slut situationen.

3) På plats på sjukhuset gick väl allt som det skulle efter lite palaver om att barnen var tvungna att gå in för vaccinering 2 och 2 eftersom de bröt en förpackning med två doser och ville kunna använda båda? Var man inte två fick man vänta. De 4! inblandade sjuksköterskorna gav ett något nervöst intryck, de fnissade hela tidenvilket brukar vara ett tecken på att en kines känner sig lite obekväm i kläderna. De var nog inte vana att hantera västerlänningar. Med tanke på sjukhusets standard är det nog tveksamt om blekansikten brukar söka sig dit i vanliga fall, när jag smet in i ett angränsande rum för att tala i telefon stod det t ex 4 porslinspottor med gamla fimpar i där...smask! Pojkarna var dock hjältar som vanligt och tog stoiskt emot sina sprutor.

4) Kommer hem och värmen och varmvattnet fungerar inte. Visar sig att gasen är slut - det går betydligt mer nu än tidigare då uppvärmningen av huset går på gas med kylan gick på elen. Hetsar till Management Office och för köpa gas för 500 RMB max, så kallad Emergency Gas. Normalt kan man bara köpa gas 2 dagar i veckan under vissa tider, annars får man vänta. Men då vår var helt slut löste vi det på detta vis. Får tillbaka på måndag och köpa mer (före kl. 11 nota bene)

5) Får plötsligt en sprängande huvud- och magvärk och måste uppsöka sängen, tillsammans med två hyperpigga barn, i väntan på faderns återkomst. Kvällen fortsätter på samma sätt med avbrott för "you know what". Livet är stenkul!  Mår dock mycket bättre nu och misstänker en rutten sallad till lunch snarare än k...ksjukan.

Det blir aldrig som man tänkt sig - är också en bra beskrivning om dagen och snott från en filmtitel av Holm och Herngren om jag inte misstar mig. Nu känns det som om vi stänger den här dagen och går vidare mot ljusare tider. Lite mer bilder kommer imorgon.

Och....jag vet att det är fredagen den 13:e idag men det här är ju löjligt! Dessutom är inte 13 ett olyckstal i Kina, så det så.