Vi har vid ett flertal tillfällen stött på kineser av båda könen, oftast medelålders, som går omkring i hutongerna mitt inne i stan iklädda pyjamas. Inte tidigt på morgonen eller sent på kvällen, utan mitt på dagen, gärna med matkassar i handen och handväska på axeln. För det mesta är de av modellen rustik, dvs långbenta och långärmade flanellpyjamasar. Mönstren varierar men mönstrade är de alltid - männen med ett försiktigt rutmönster, men kvinnor gärna med pastellfärgade krambjörnar.

Det är en fascinerande vana som vi hittills inte hittat någon direkt förklaring på och i ärlighetens namn är den ju rätt harmlös, om man jämför med att spotta och urinera på gatan.

Själv älskar jag att gå runt i pyjamas hemma och jag vet att det finns fler i bekantskapskretsen som gillar det , men jag har hittills aldrig gått iväg till Vivo eller Sollentuna Centrum iklädd detta plagg. Har svårt bara att gå ned till brevlådan i pyjamas - får för mig att det ger ett intryck av att jag rymt från någon instutition eller liknande.

Så idag stötte jag på en artikel om just detta fenomen i Kinas enda engelskspråkiga dagstidning, China Daily. Enligt artikelförfattaren Raymond Zhou är detta pyjamasfenomen extra vanligt i Shanghai (men jag har som sagt sett det ett flertal gånger i Beijing) och de kinesiska myndigheterna jobbar nu på att få bort denna vana / ovana att bära pyjamas offentligt på gatan inför den stora världsutställningen som äger rum nästa år i Shanghai.

Zhou har flera olika teorier hur detta "mode" uppstått i Kina;

- komfort; något man gärna bär när man är ledig från jobbet och vill slappa

- gränsen mellan privatbostaden och offentligt område är hårfin i kinesiska, trånga hutongkvarter och många betraktar de närmaste affärerna och gatorna som "hemma" helt enkelt

- status; går man omkring i de centrala delarna av Shanghai i pyjamas visar man att man bor där, vilket har högre status än att bo i förorten och Shanghaibon är väldigt noga med "status" (lite "Torekov-varning" på den teorin, va?)

- mode; när pyjamasen först kom till Shanghai från väst, sågs den som något nytt och trendigt och användningsområdet var inte helt uppenbart för de isolerade kineserna. Denna uppfattning har levt kvar hos de 50+ som oftast syns iklädda dessa plagg.

Man skulle kunna tro att detta enbart är ett vår- och sommarfenomen men faktum är att det fortgår året runt. Dock byltar man på sig varmt under pyjamasen nu när vintern kommer. Klokt.

Zhous slutsats, som jag tillfullo håller med honom om, är att man bör låta sådana typer av avvikelser i modet som pyjamasbärandet vara i fred och se det som en charmerande kulturell skillnad i denna likriktningens tidevarv. Tids nog kommer det, och andra klädfenomen som män med t-shirten upprullad över magen upp till bröstet, att försvinna och då blir världen lite tråkigare att leva i.