En reflektion om betydelsen av ljus...

Första dagen vi anlände hit till Beijing, efter 9 timmars flygning, i princip ingen sömn alls och 6 timmars tidsskillnad i kroppen, slogs jag när jag först steg in i vårt nya hus av hur mörkt det var!

Det kändes murrigt och dunkelt och jag minns att jag var förvånad över att det var den här hustypen vi hade valt. Vi som är vana vid stora fönster och öppna ljusa ytor skulle bo i det här dunkla huset med brun soffa, mörkbrun matsalsmöbel, brunt trägolv och dunkelbeige tunga gardiner. Oj, oj. Morgonen därpå, efter 12 timmars sömn, kändes det fortfarande mörkt inomhus och jag minns hur tungsint det fick mig att känna mig.

Men så, dag 2 insåg jag när den värsta jetlagen började skingra sig att jag ju faktiskt kunde dra isär de tunga gardinerna som hängde framför alla fönster och - varde ljus - ljuset strålade in i hela huset! Vi hade ett öppet och fint hus, med stora fina fönster åt 3 väderstreck i bottenvåningen och genast kände jag mig piggare och betydligt mer opimistiskt till sinnet.

När man promenerar genom vårt område slås man snabbt av alla gardiner som dygnet runt täcker alla stora, fina fönster. Antingen är de tjocka och tunga och täcker helt, eller så är de av tunnare material men dock ogenomskinliga. Sedan ser man plötsligt ett enstaka hus med gardinerna fråndragna och då kan man ge sig tusan på att det är en skandinav som bor där!

Behovet av ljus verkar medfött och obotligt, hur länge man än bott utomlands. Den långa mörka perioden inpräntar ljuslängtan i våra ryggmärgar och vi gör allt vi kan för att söka upp varje möjlig ljusstråle.

Det blev också väldigt konkret när vi var i Sverige över julhelgen. När man är mitt i det så är det så självklart att det är mörkt från 15 till 09.00 men har man varit ifrån Sverige ett tag är det verkligen som att dra ned en rullgarndin. Vanligtvis brukar man ju sucka över klagande utlänningar som beklagar sig över mörkret och dra till med att "då skulle du se hur de har det i Kiruna - där är det mörkt dygnet runt!" Vad förvånad jag var första morgonen i Avesta när jag drog upp persiennerna vid 8 och det var kolsvart ute, jag hade faktiskt glömt hur det var eftersom det är ljust mellan 7 och 17.30 här. Det är mer än 4 timmar längre dagar!

Men hörni, nu är vi tillbaka i ljuset i Beijing och för er har det väl vänt nu äntligen! Dra ifrån gardinerna och persiennerna och vänd upp huvudet så där typiskt svenskt mot solen varje chans ni får - sen' ses vi i sommar och njuter av de ljusa nätterna.

PS Grattis till farfar som fyller år idag! Ett fyrfaldigt hurra från oss alla.

Efter två dagar på hemmaplan börjar vi acklimatisera oss igen även om sömnrytmen fortfarande är något störd för Norton och mig. Hugo däremot är i balans igen. Norton slockar som ett ljus på kvällen men vaknar framåt 23-tiden och stökar sedan i en-två timmar innan han somnar igen - och då i vår säng! Mycket lång tid har han ju sovit toppenbra i sitt eget rum men nu har han tappat formen - antingen gråter han tills vi inte kan stå emot längre eller så gör han som i natt.... gråter och säger "mamma, jag kommer" och stapplar själv upp och letar sig in till oss. Voj, voj - hoppas det är en fas!

Annars har vi lekt en himla massa på områdets nya inomhuslekplats som är toppen - ett lekland i miniformat helt enkelt. Perfekt för dagar med dålig luftkvalitet eller när man bara har tråkigt. Vi hade sällskap av några av Hugos skolkompisar och de var grymt imponerade; Wow, vad häftigt! Och är det gratis? var kommentarerna från barn som luttrats av ett land där alla lekplatser och parker i regel tar inträde. Efter många turer fram och tillbaka har jag nu lyckats boka lekplatsen för Hugos födelsedagskalas som kommer att äga rum på söndag nästa vecka - hoppas att allt går enligt planerna, kommunikation och förståelse är svårt ibland.

Sedan har Hugo och M jobbat hårt med att bygga ihop sina jullegoset. De kompletterar varandra bra och har nu fått ihop allt. Som tur är har de fått olika set så samlar de ihop dem får de en hel Starwars-armada.

Vi tog också en slölunch andra dagen på Hungry Horse, västerländsk mat med lokal personal som är världens gulligaste. Hugo körde igång att spela ett Fotbollsspel medan vi väntade på maten, men det är ju inte särskilt kul att göra själv. Då kom en av servitörerna fram och körde en match mot honom, vilken klippa!

Solen har strålat från klarblå himmel sedan vi kom tillbaka men det är kallt, kallt och torrt, torrt i luften. Man har hotat med mera snö men än så länge har det inte blivit något. Massor av gubbar jobbar hela dagarna med att hacka bort den hårdpackade snön från gatorna med spadar och hackor - effektivt men vilket slit.

Nu är det lördag och Hugo och M är på väg ut för att bygga ett Starwars snöläger i Ms trädgård, kanske kommer det en bild så småningom om jag hinner ta någon innan lägret har attackerats av fientliga styrkor och helt pulvriserats...

Finnair, som posititionerat sig som en Asien-expert, fick äran att flyga oss hem och det visade sig bli en positiv upplevelse, snäppet bättre än Air China som vi flugit med hittills fram och tillbaka till Beijing.

Finnair kör sport coupé mellan Stockholm och Helsinki

Fräscha fina plan, trevlig personal och lite mer barnvänliga helt klart. Tidigare har vi flugit direkt men nu mellanlandade vi i Helsinki och det kändes helt OK med ett litet avbrott i flygningen. Tyvärr var flyget till Beijing 2 timmar försenat så vi fick spendera lite mer tid än planerat på Vantaa. Det är ju ingen jätteflygplats men gott om plats att springa på för ben med pirr i sig fanns det (Hugo) och en Muminhörna för de lite mindre (Norton) vilket fick tiden att gå lite fortare.

Tomten och hans nisse hängde fortfarande på Vantaa 

Själva flygresan gick i stort sett strålande och båda barnen får högsta betyg. Hugo var god hjälp för mig som ju reste ensam med barnen, och höll reda på Norton och släpade på sin egna tunga ryggsäck hela tiden. Under flygningen var han hur cool som helst, åt och kollade på film och pysslade på och la sig sedan att sova på eget initiativ. Vilken klippa! Norton var också en kämpe men fick en liten downperiod efter att ha sovit lite för lite, så han och jag fick utstå lite "onda blickar " från medpassagerare utan barn men sådant tjafs står vi över. Vi kämpade på och han kom hyfsat snabbt i form igen och avslutade resan storskrattande framför Tom & Jerry.

Det var ett kallt (-14 grader) och riktigt snöigt Beijing som mötte oss när vi kom fram, med strålande solsken. Den värsta chocken över all snön hade lagt sig och en hel del var undanröjt på vägarna så det var ok att ta sig fram, även om det går mycket långsammare än vanligt, med sommardäck.

Vi var alla 3 nöjda med att vara "hemma" igen och ägnade resten av dagen åt att komma i balans efter tidsomställningen = hårdslaggade på soffan i 3 timmar framför Meckar Micke.  Trots eftermiddagsluren blev det sedan sängen igen ganska tidigt, efter att vi kramats med Roger, och vi sov allihop i mer än 12 timmar. Skönt!

Så har jag begått den värsta synden som en bloggare kan göra - jag har gjort ett uppehåll och inte kreerat några nya inlägg på VÄLDIGT länge. Har inget speciellt att skylla på men lovar nu bättring efter vår återkomst till Beijing.

Börjar med ett sammanfattande inlägg över besöket i Nyköping.

Efter ett snabbstopp i Stockholm där Roger passade på att jobba lite och jag att träffa mina kära exkollegor så landade vi i ett snöigt Nyköping. Tomten hade varit förbi där också på julafton och dumpat en hel del kunde vi konstatera när vi firade julafton nr 2 - Lego tjänade många sköna kronor på oss där och barnen glittrade nöjt över skörden. Ett intensivt byggande körde igång direkt och fortgick resten av kvällen.

I pappas lusekofta framför Nyköpingsgranen

Tomten var en snubbe vi kände väl

7675 - kommentar överflödig

Tomten hjälpte till att bygga ihop legot också

Det är kallt här i Svedala!

Tur att man kan kramas med mormors tomtar 

I Nyköping fick vi också önskemiddag nr 2 - torskrygg med skirat smör och färskriven pepparrot. Önskemiddag nr 1 fick vi i Avesta med tjälknöl av älg, kantareller och hasselbackspotatis. Sånt man längtar efter på andra sidan jordklotet!

Nyårsafton fick vi oväntat möjighet att i alla fall delvis fira tillsammans med Anders och Lena och morfar agerade mästerkock och bjöd på en superdelikat trerättersmiddag.

Resten av tiden hos mormor och morfar ägnades åt lek i snön, inköp av proviant som skulle med tillbaka till Kina som tacokrydda, nyponsoppa, mandelmassa, saltlakrits, mannagryn etc etc och till och med ett snabbstopp hos Wickie och  Roland i Oxelösund - trevligt!

På det hela taget är vi väldigt nöjda med vår Sverige-resa och det var skönt att få träffa alla, nu dröjer det ett tag till nästa gång men vi lever fortfarande på hoppet om besök här i Beijing under våren.