Förmiddagens innebandypass är alldeles nyss avklarat och det är dags för en lätt lunch för familjen Abrahamsson.

IKEA-besöket tidigare i veckan gör att det finns IKEA-varmkorv att tillgå vilket mamman steker upp. Till det får de som vill ett pocherat ägg, fint skall det vara på lördagen!

Lillebror tar lite tid på sig att komma till bordet då han är fullt upptagen med att leka Starwars med Hugos gubbar, men till slut kommer han ändå glatt skuttande och hoppar upp på sin stol.

Som vanligt är förväntningarna på lillebrors matintag inte särskilt höga, förutom på grund av det vanliga matstrulet men också för att han ätit en ovanligt robust frukost tidigare på dagen. Hugo säger, "kolla korv Norton" och mamman suckar lite uppgivet och säger något om att "det bryr sig ju inte han om" och ger något konstigt förhastat löfte som man brukar när man verkligen inte tror att något skall inträffa.

Dock greppar Norton kniven och hugger tag i en korvbit! Fortfarande ingen klang och jubelfest, liknande ting har skett förut och brukar bara leda till ett konstaterande från hans sida om att "Norton inte ha sån" med en fnysning.

Men han stoppar den i munnen, tuggar och sväljer! Förstår ni, jag vågar nästan inte titta på honom. Vi spruttar ketchup på hans tallrik och frågar om han vill ha en bit till - och det vill han! Det hela resulterar i en hel uppäten varmkorv, något som inte skett på minst ett kvartal (det närmaste vi kommit är 1 skiva Gustafskorv på Annandag jul).

Mamman är så tagen och chockad att hon rusar efter kameran och ber sonen posera medan han äter, vilket han glatt ställer upp på.

Undrens tid är inte förbi, Norton har påstått att han skall äta fläskfilé ikväll också men gör han det tror jag att jag svimmar och undrar om vi fått en bortbyting i huset.

Nedan bildbevis för de som tvivlar:

Norton greppar en korvstump helt utan tvång och historia håller på att skrivas

Han "boppar" den i ketchup

Jorå sörru, snart skall den in i lejongapet

....och skjuss in i ugnen!

Mmmmmm, delikat på det hela taget!