En reflektion om betydelsen av ljus...

Första dagen vi anlände hit till Beijing, efter 9 timmars flygning, i princip ingen sömn alls och 6 timmars tidsskillnad i kroppen, slogs jag när jag först steg in i vårt nya hus av hur mörkt det var!

Det kändes murrigt och dunkelt och jag minns att jag var förvånad över att det var den här hustypen vi hade valt. Vi som är vana vid stora fönster och öppna ljusa ytor skulle bo i det här dunkla huset med brun soffa, mörkbrun matsalsmöbel, brunt trägolv och dunkelbeige tunga gardiner. Oj, oj. Morgonen därpå, efter 12 timmars sömn, kändes det fortfarande mörkt inomhus och jag minns hur tungsint det fick mig att känna mig.

Men så, dag 2 insåg jag när den värsta jetlagen började skingra sig att jag ju faktiskt kunde dra isär de tunga gardinerna som hängde framför alla fönster och - varde ljus - ljuset strålade in i hela huset! Vi hade ett öppet och fint hus, med stora fina fönster åt 3 väderstreck i bottenvåningen och genast kände jag mig piggare och betydligt mer opimistiskt till sinnet.

När man promenerar genom vårt område slås man snabbt av alla gardiner som dygnet runt täcker alla stora, fina fönster. Antingen är de tjocka och tunga och täcker helt, eller så är de av tunnare material men dock ogenomskinliga. Sedan ser man plötsligt ett enstaka hus med gardinerna fråndragna och då kan man ge sig tusan på att det är en skandinav som bor där!

Behovet av ljus verkar medfött och obotligt, hur länge man än bott utomlands. Den långa mörka perioden inpräntar ljuslängtan i våra ryggmärgar och vi gör allt vi kan för att söka upp varje möjlig ljusstråle.

Det blev också väldigt konkret när vi var i Sverige över julhelgen. När man är mitt i det så är det så självklart att det är mörkt från 15 till 09.00 men har man varit ifrån Sverige ett tag är det verkligen som att dra ned en rullgarndin. Vanligtvis brukar man ju sucka över klagande utlänningar som beklagar sig över mörkret och dra till med att "då skulle du se hur de har det i Kiruna - där är det mörkt dygnet runt!" Vad förvånad jag var första morgonen i Avesta när jag drog upp persiennerna vid 8 och det var kolsvart ute, jag hade faktiskt glömt hur det var eftersom det är ljust mellan 7 och 17.30 här. Det är mer än 4 timmar längre dagar!

Men hörni, nu är vi tillbaka i ljuset i Beijing och för er har det väl vänt nu äntligen! Dra ifrån gardinerna och persiennerna och vänd upp huvudet så där typiskt svenskt mot solen varje chans ni får - sen' ses vi i sommar och njuter av de ljusa nätterna.

PS Grattis till farfar som fyller år idag! Ett fyrfaldigt hurra från oss alla.