....än att gå i lera och sörja" (Robert Broberg)

Och de visdomsorden tog vi till oss under en del av dagen idag. Norton var fortfarande ordentligt snorig så det blev som sagt ingen heldag i skidbacken. Men något ville vi absolut göra i det fina vintervädret och en obligatorisk aktivitet i Beijing så här års är att åka skridskor på någon av sjöarna inne i centrum.

Sagt och gjort, vi tog en taxi in till Drum tower, Gulou, vid Houhaisjön som är ett poppis ställe för isaktiviteter. Och som vanligt i Kina var det MYCKET folk; Folkligt/Festligt/Fartfyllt som någon djup tänkare uttryckte det.  Alla som sommartid befolkar sjöarna i trampbåtar och parkernas promenadvägar vistades nu ute på isen istället.

Qianhaisjön med Drum tower och Bell tower i bakgrunden

Det härliga med Beijing är att skridskor är bara en möjlighet att ta sig fram på det hala. Metallkälkar som man sitter bekvämt på och stakar sig fram med ispikar är ett annat. Man kan också testa iscykling och radiobil på is - inte en tråkig sekund i den vackra vintersolen med andra ord. Riktigt kul kan man ha om många kör kälke i rad tillsammans.

Vi släpade med oss egna skridskor och hockeyklubbor och sjuklingen fick sitta i vagnen som vi skjöt framför oss. Hugo hade nya skridskor att åka in - fortfarande lite hårda men de blev bättre vartefter. Även jag har "nya" skridskor som jag köpte på skolans garage sale, de är väl från 60-talet eller så - jag har hört att det här med vintage är ENORMT i Sverige - men duger gott till mig. Dock slipades de nog senast på  60-talet också så de var lite svåråkta.

Roger ville representera sitt hockeylag och stilade runt i lagtröjan. Tro det eller ej men han har själv valt sitt nummer - 44 - vilket betyder typ Dubbeldöd för en kines och en kines skulle troligen verkligen hellre dö än sätta på sig en tröja med ett sånt otursnummer. Men Roger är en hårding och räknar med att det istället skall sätta skräck i hans motspelare - fördelen med att leva med två kulturer är att man kan välja den som passar en bäst för stunden!

Norton softade och slumrade till i vagnen. Flera småtjejer gjorde närmanden men han vände nonchalant bort huvudet och tog sig ett "bajde" istället (släktbenämning på tupplur).

Överallt där det samlas folk finns det alltid ett eller fler stackars djur som skall roa barnen och denna gång var det ett lamadjur som drog runt alla som tyckte att de slog ut med stanken i mer än 10 sekunder. Notera lamans isskor - kanske något för alla er som grubblar över vilken typ av dobbar under skorna som är bäst egentligen, skulle detta kunna vara en lösning?

När vi inte orkade åka längre promenerade vi runt sjön med en specifik restaurang i sikte. Den var dock vinterstängd och så vi hoppade in på ett ställe längre bort. Som så ofta så här på vintern var det svinkallt inomhus på restaurangen och servitrisen var tvungen att fråga om flera gånger om vi verkligen ville ha kall öl att dricka. Vi insisterade vilket visade sig vara ett misstag, sällan har jag längtat så efter varmt gott te till maten. Kläckte ur mig när vi gick därifrån att jag "aldrig mer skulle dricka kall öl" vilket Roger lovade påminna mig om när vi är i Malaysia om 3 veckor. Ja, ja, jag skulle ju tillägga "när det är kallt ute"...

Trötta och frusna och hungriga - med munnen ful av Kele (Hugo)