I lördags förmiddag, när Roger och Hugo spelade innebandy som vanligt, bestämde Norton och jag oss för att "nu var det vår". Solen tittade fram och det var inte minusgrader, vad mer kan man begära i dessa tider?

Så - vi rensade bort gamla vissna blommor och förberedde för de dagar som förhoppningsvis kommer snart med stadiga plusgrader. När vi kan plantera i krukorna och våga sätta ut dem. Vi var på blomstermarknaden härom dagen och den svämmade över av söta primulas i alla färger som verkligen skulle pigga upp i allt det brun-gråa som dominerar Beijing vintertid.

Vi tog också fram sparkcykeln och sedan, efter några förströdda sparkningar upp och nedför gatan, plockade vi fram Nortons nya cykel!

Stödhjulen var inte monterade än men vi tog en provtur ändå när jag höll i styret, för att testa tramptekniken. Och den var alldeles utmärkt efter ihärdigt trehjulingscyklande på dagis.

Ser jag snygg ut så här?

Så vi ringde på hemma hos vor lokala cykelhandlare, familjen S. mitt emot som även levererat själva cykeln, och efterfrågade de utlovade stödhjulen. Tillsammans med en ordentlig skiftnyckel gav vi oss på projektet omgående. Första försöker var mindre lyckat, bakhjulet gick helt fritt från marken, så kallad luftcykling. Lättrampat men man kommer ju inte så långt. På andra försöket fick vi så fast dem och sedan susade Norton iväg. Helt själv och han strålade med hela ansiktet. Han har cyklingen i blodet helt enkelt.

Volvo, volvo, volvo (alltså jag rullar, jag rullar, jag rullar)

Tala om att storebror och pappa var förvånade när de på håll såg en liten kille som kom cyklande, och så var det Norton!

Vår våriver visade sig smitta och snart trillade det ut barn på gatan, systrarna T och lilla M på rollerblades, våra australiensiska grannar till höger som kastade rugbyboll, våra nya grannar till vänster som cyklade och körde kickbike och till sist också våra färskaste, norska grannar som flyttade in för en vecka sedan. Varmt - nej! Trevligt - ja!

Hugo och kompisarna M och E avslutade sedan utomhusleken med en klassisk plumsning i den isiga bäcken som rinner genom området. Vilket fick dem att inse att våren inte riktigt är här än och att t shirt och crocs inte är aktuell klädsen ännu. Hugo och M fick komma in och värma sig och sedan ägnade de kvällen åt Kenny Starfighter och översovning.

Idag söndag har vi köpt jeans till Roger och signat upp Hugo för nästa sportaktivitet. Innebandyn är slut om ett par veckor och den kommer att avlösas av - bergsklättring!  Svimma inte mormor och farmor, klättrandet kommer att ske på klättervägg inomhus med säkerhetslinor och erfarna instruktörer. Blir kanon, kanske innebär det lite mindre klättrande och klängande här hemma?

Hugo hemma idag också. Tack och lov mår han mycket bättre och får väl betraktas som i princip frisk med lite hostrossel kvar bara. Dock var natten lite tung med feber som pendlade upp och ner så han behöver ta det lite lugnt idag. Lillebror skeppades dock iväg till dagis då han var i toppform.

Efter att ha haft filmmaraton igår då Hugo inte orkade något annat än ligga på soffan (Monsters vs Aliens, Den otroliga resan och Kenny Begins i ett sträck) var det läge för lite mer aktivitet idag då feberdimman släppt. Hugo har länge velat åka till pysselparadiset Happyland som ligger här i närheten. De var och besökte Svenska Skolan före lovet och då pysslade han loss ordentligt, dock fick han inte behovet helt tillfredställt så vi ställde kosan dit idag.

På Happyland kan man dreja lera, pyssla med pärlor, väva, skapa med annan typ av lera, göra fönsterstickers etc etc. Ett stort rum fullt med material, bord och pallar och maaaasssor av personal som ivrigt väntar på att få assistera. Så ivrigt att man nästan blir lite nervös. Och de har en lite kluven inställning till konstnärlig frihet också - de jobbar gärna med färdiga mallar så att barnen verkligen skall göra rätt (använda rätt färgkombinationer, i rätt ordning etc). Otroligt snälla men lite överambitiösa.

50 RMB för en timmes pyssel - vi hann med 2 rymdskepp i lera och en kyckling (gissa vem som gjorde vad av oss), en fönstersticker i form av en tiger och en glitterteckning av en Transformer. Ganska bra jobbat och framför allt kul - dit går vi igen!

Så lunch på McDonald's och sedan Kenny Starfighter (TV-serien) på DVD. Ibland är det mysigt med en "sjukdag" på tu man hand när man egenligen är rätt frisk.

Så, tillbaka till Beijing efter värme och sol i två veckor. Flyresan från Kuala Lumpur gick bra förutom sista halvtimmen då bröderna Brothers fajtades hårt om ett armstöd som båda hävdade sin äganderätt till. Fascinerande hur en bagatell kan förvandlas till en livsavgörande konflikt som involverar de närmaste 20 stolsraderna i ett helt vanligt flygplan.

Kylan slog emot oss direkt när vi kom ut på parkeringen och lite chockade var vi nog även om vi försökt förbereda oss så gott det går. Men vi överlevde hela vägen hem tack vare mr Gao som förbarmade sig över oss en söndag och skjutsade hem oss.Chocken som drabbade oss en timme efter hemkomsten var dock svårare att överkomma. Det började snöa! Och grannen som mailat om tennisspelande i t-shirt och shorts helgen innan! Snö var det sista vi förväntade oss - huuuuuu!

Senare på kvällen kämpade Roger sig iväg för hockeymatch; han var aptrött som han själv uttryckte det men samtidigt ruskigt sugen på att spela så han övervann sig själv och drog iväg. Snopet nog kom han hem ett par timmar senare - strömmen gick i ishallen och ingen visste vem eller hur eller när det skulle gå att fixa. Hur sugen man än är på att spela så finns det ju gränser för vilka förhållanden man kan acceptera, så han kom hem igen med lite slokande öron.

Söndagkvällen var också sista dagen för det kinesiska nyårsfirandet - det var s k Lyktfestival. Förutom att man tänder tusentals röda lyktor så brassar man också på extra mycket med de smällare och fyrverkerier som man redan hållt på att smälla i två veckor. Och jäklar vad det smällde - ett vanligt fyrverkeri på nyårsafton i Sverige är en västanfläkt emot vad man smäller av här. Det låter som artillerield - smäller helt galet och man är övertygad om att Nord-Korea nu slutligen bestämt sig för att göra slag i saken och visa de militära musklerna. Det höll på i flera timmar och dagen efter såg omgivningarna ut som ett slagfält med rött krut och smällarrester i drivor. Galet tycker vi - toppenkul tycker kineser så det är bara att anpassa sig. Men det var skönt när det tog slut...

Veckan inleddes sedan med skola i två dagar, sedan blev familjen förkyld. Började med mig, efter följde Norton, Roger fick en släng till och igår däckade Hugo också. Så idag har jag båda barnen hemma - Norton pigg och busig och redo att gå på dagis igen, Hugo oerhört låg med feber. Härlig kombination, vi har det så mysigt tillsammans. Inte ens biff och bea och chokladpudding som Hugo önskat som mat idag har hittills piggat upp honom. Så - vi kämpar vidare och hoppas på en frisk helg så vi kan hitta på något kul!