Så, tillbaka till Beijing efter värme och sol i två veckor. Flyresan från Kuala Lumpur gick bra förutom sista halvtimmen då bröderna Brothers fajtades hårt om ett armstöd som båda hävdade sin äganderätt till. Fascinerande hur en bagatell kan förvandlas till en livsavgörande konflikt som involverar de närmaste 20 stolsraderna i ett helt vanligt flygplan.

Kylan slog emot oss direkt när vi kom ut på parkeringen och lite chockade var vi nog även om vi försökt förbereda oss så gott det går. Men vi överlevde hela vägen hem tack vare mr Gao som förbarmade sig över oss en söndag och skjutsade hem oss.Chocken som drabbade oss en timme efter hemkomsten var dock svårare att överkomma. Det började snöa! Och grannen som mailat om tennisspelande i t-shirt och shorts helgen innan! Snö var det sista vi förväntade oss - huuuuuu!

Senare på kvällen kämpade Roger sig iväg för hockeymatch; han var aptrött som han själv uttryckte det men samtidigt ruskigt sugen på att spela så han övervann sig själv och drog iväg. Snopet nog kom han hem ett par timmar senare - strömmen gick i ishallen och ingen visste vem eller hur eller när det skulle gå att fixa. Hur sugen man än är på att spela så finns det ju gränser för vilka förhållanden man kan acceptera, så han kom hem igen med lite slokande öron.

Söndagkvällen var också sista dagen för det kinesiska nyårsfirandet - det var s k Lyktfestival. Förutom att man tänder tusentals röda lyktor så brassar man också på extra mycket med de smällare och fyrverkerier som man redan hållt på att smälla i två veckor. Och jäklar vad det smällde - ett vanligt fyrverkeri på nyårsafton i Sverige är en västanfläkt emot vad man smäller av här. Det låter som artillerield - smäller helt galet och man är övertygad om att Nord-Korea nu slutligen bestämt sig för att göra slag i saken och visa de militära musklerna. Det höll på i flera timmar och dagen efter såg omgivningarna ut som ett slagfält med rött krut och smällarrester i drivor. Galet tycker vi - toppenkul tycker kineser så det är bara att anpassa sig. Men det var skönt när det tog slut...

Veckan inleddes sedan med skola i två dagar, sedan blev familjen förkyld. Började med mig, efter följde Norton, Roger fick en släng till och igår däckade Hugo också. Så idag har jag båda barnen hemma - Norton pigg och busig och redo att gå på dagis igen, Hugo oerhört låg med feber. Härlig kombination, vi har det så mysigt tillsammans. Inte ens biff och bea och chokladpudding som Hugo önskat som mat idag har hittills piggat upp honom. Så - vi kämpar vidare och hoppas på en frisk helg så vi kan hitta på något kul!