Så, tillbaka till Beijing efter värme och sol i två veckor. Flyresan från Kuala Lumpur gick bra förutom sista halvtimmen då bröderna Brothers fajtades hårt om ett armstöd som båda hävdade sin äganderätt till. Fascinerande hur en bagatell kan förvandlas till en livsavgörande konflikt som involverar de närmaste 20 stolsraderna i ett helt vanligt flygplan.

Kylan slog emot oss direkt när vi kom ut på parkeringen och lite chockade var vi nog även om vi försökt förbereda oss så gott det går. Men vi överlevde hela vägen hem tack vare mr Gao som förbarmade sig över oss en söndag och skjutsade hem oss.Chocken som drabbade oss en timme efter hemkomsten var dock svårare att överkomma. Det började snöa! Och grannen som mailat om tennisspelande i t-shirt och shorts helgen innan! Snö var det sista vi förväntade oss - huuuuuu!

Senare på kvällen kämpade Roger sig iväg för hockeymatch; han var aptrött som han själv uttryckte det men samtidigt ruskigt sugen på att spela så han övervann sig själv och drog iväg. Snopet nog kom han hem ett par timmar senare - strömmen gick i ishallen och ingen visste vem eller hur eller när det skulle gå att fixa. Hur sugen man än är på att spela så finns det ju gränser för vilka förhållanden man kan acceptera, så han kom hem igen med lite slokande öron.

Söndagkvällen var också sista dagen för det kinesiska nyårsfirandet - det var s k Lyktfestival. Förutom att man tänder tusentals röda lyktor så brassar man också på extra mycket med de smällare och fyrverkerier som man redan hållt på att smälla i två veckor. Och jäklar vad det smällde - ett vanligt fyrverkeri på nyårsafton i Sverige är en västanfläkt emot vad man smäller av här. Det låter som artillerield - smäller helt galet och man är övertygad om att Nord-Korea nu slutligen bestämt sig för att göra slag i saken och visa de militära musklerna. Det höll på i flera timmar och dagen efter såg omgivningarna ut som ett slagfält med rött krut och smällarrester i drivor. Galet tycker vi - toppenkul tycker kineser så det är bara att anpassa sig. Men det var skönt när det tog slut...

Veckan inleddes sedan med skola i två dagar, sedan blev familjen förkyld. Började med mig, efter följde Norton, Roger fick en släng till och igår däckade Hugo också. Så idag har jag båda barnen hemma - Norton pigg och busig och redo att gå på dagis igen, Hugo oerhört låg med feber. Härlig kombination, vi har det så mysigt tillsammans. Inte ens biff och bea och chokladpudding som Hugo önskat som mat idag har hittills piggat upp honom. Så - vi kämpar vidare och hoppas på en frisk helg så vi kan hitta på något kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion. Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag...

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut e...

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över ...

Helgen börjar gå mot sitt slut och en summering kan väl vara på plats av en händelserik sådan. Två trötta golfare kom hem efter mörkrets inbrott, varsin QP Cheese tjockare och däckade i soffan framför TVn. På lördagsmorgonen tog vi oss i kragen ...

Första skolveckan har flutit på med lite avbrott för hösthostan som drabbat båda sönerna. Typiskt terminsstart och i fredagens veckobrev varnas för det sedvanliga lössutbrottet på skolan. Är det någon som kan tala om för mig var dessa löss kommer ifr...