Så har jag idag lärt mig det som man hoppas att man aldrig skall behöva använda sig av; Första Hjälpen. Instruktör var den  blygsamme men envise Dr Neil Hu från SOS International.

7 käcka SWEOR skulle instrueras i de senaste rönen i hur man (förhoppningsvis) räddar sina medmänniskor i en krissituation. Neil tog sig an uppgiften med stort allvar och kom välutrustad med bl a dockan Anne och diverse defibrillatorer och mitellor och gasbindor.

AC och Anne i närkontakt   - kan ni se bröstkorgen lyfta sig?

Först CPR både i teorin och sedan i praktiken på stackars "Anne". Vi fick gott om tid att träna grundligt och många bra tips för att se till att det verkligen blir rätt när stunden kräver det.  Sedan fick vi träna på att vältra över varandra i det gamla klassiska "framstupa sidoläget", lite Heimlichmanöver och sist lite blödning och stabilisering av diverse kroppsdelar i praktiken.

Dr Hu inprintar många siffror - 30 gånger, 4-5 cm djupt, 2 ggr/sekund....mycket att hålla reda på  

Spännande också att få testa en liten bärbar variant av defibrillator. Kände mig som George Clooney i ER - stand back, charging....ja ni vet. Anne hade dock inte vett att hoppa till sådär coolt som man ser på TV - visade sig att övningsdefibrillatorn inte gav någon riktig ström. Surt!

4 timmar höll vi på, trakasserade stackars Neil med många kluriga frågor och kände oss betydligt mer kompetenta när vi kom därifrån. Rekommenderar verkligen att alla går en sådan här kurs - och att man repeterar den med jämna mellanrum då teknikerna uppdateras med jämna mellanrum.

Vi avslutade med god kinesisk lunch efter att jag gjort debut som passagerare på flaket till en av tjejernas mopeder - Trafiksäkerhetsverket skulle ha gråtit blod, men hey - nu är vi ju experter på första hjälpen....(OBS! så kallad galghumor).