Jag vet att ni är trötta på höstens eviga regnande i Sverige men betänk föjande:

Enligt SMHI har Stockholm idag en luftfuktighet på 76%.

Enligt motsvarande kinesiska institut har Beijing idag en luftfuktighet på 15%.

Det är torrt här!

Vi går omkring och ser ut som rynkiga, nariga rumpnissar hela familjen. Torrhosta, spruckna läppar, självsprickor, torrhets"pluppar" över hela kroppen och torrhetsrynkor invaderar oss allihop - charmigt eller hur? Och håret - ja det spretar av statisk elektricitet och sebumkörtlarna överproducerar om jag säger så...

Handcremer, bodylotions, balsam och läppcerat är våra nya bästa vänner - ju fetare desto bättre.

Så....det är torrt och kallt här, kanske behöver vi lite gratis champagne som fukttillförsel?

Ingen rast och ingen ro för svenska skolans barn. Igår hade ett av företagen som har barn på skolan frågat om det var möjligt att få ta del av ett Luciatåg vilket skolan gick med på. Det var dock ett något reducerat tåg, minus dagis och förskoleklass av organisatoriska skäl, som drog iväg i full utstyrsel.

Mörkt skulle det vara när de uppträdde, det skall det ju av tradition så att det blir lite stämning. Visade sig dock att det som vanligt i Kina inte finns några nyanser när det gäller belysning. Antingen är det kolmörkt eller så är det fullt strålkastarsken.  Så barnen inledde i totalt mörker. Eftersom ingen såg något så tändes belysningen och alla fick en ljuschock. Dessutom såg då barnen hela publiken som bestod av (här citerar jag Hugo) "minst 100 kineser".

Lite pinigt tyckte Hugo, men de tog sig igenom hela programmet och applåderna dundrade. Extra högt klappade man när barnen la till en vers på kinesiska i ett par av sångerna. Generellt var uppträdandet mycket uppskattat även om Hugo påstod att "de fattade inte vad det rörde sig om". Alla ville klappa om barnen efteråt och Hugo sa "jag tror att de tyckte jag var söt, de drog i mig hela tiden". Ni förstår, ett 25-tal barn i röda och vita kläder som sjunger med änglaröster - kan man bli annat än förälskad?

För övrigt kör vi på med sista skolveckan nu, på fredag är det halvdag och sedan ledigt ända till 12 januari - läxfri vecka är utlovad.

Hugo har varit hos skolsköterskan idag och för specialintresserade kan jag rapportera följande:

Längd 137 cm!!!

Vikt 30 kg

(vikt och längd helt i balans)

Syntest; med beröm godkänt (pust, hoppas han får sin fars syn)

Norton hängde med på ett hörn och kan rapportera följande:

Längd 94 cm

Vikt 16,8 kg

(Fortfarande lite tyngre än lång, men han börjar bli mer balanserad)

Som vanligt när man skall upp tidigt snarkar barnen hårdare än någonsin - och i natt låg vi i samma rum alla 3. Fixade inte att få i Nortons madrass som M lånat pga ryggont så det enklaste var att lägga honom i min säng inatt också. Och sedan helt plötsligt mitt i natten kommer Hugo inspringande, utan ett ord, och kastar sig i sängen mitt emellan Norton och mig. Det var helt omöjligt att få honom därifrån så jag fick dra in madrassen från hans rum och rulla ned honom på den. Vem behöver 3 sovrum...

Barnen dressades till tomtar vilket gick förvånansvärt smidigt och sedan drog vi iväg före 8. Väl på plats på skolan förberedde Luciagruppen fika och "garage sale" innan själva tåget.

Och Luciatåget sedan - som vanligt höll jag på att säga var det det bästa någonsin som barnen varit med i. 1 Lucia, massor av tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar, från 2 år till 12 år gamla. De sjöng fanstastiskt bra, flera solonummer men också tomtarna och pepparkaksgubbarna fick framföra egna låtar. Uppträdandet höll på i 45 minuter och ingen flippade ur, svimmade, började gråta eller fick blackout - otroligt! Mixen av sångar var mycket bra, både de klassiska "måstena" och nyare inslag som t ex Leonard Cohens "Hallelujah" med svensk text - jättefint!

Hugo sjöng och Norton behöll tomteluvan på så man får väl ge familjen Abrahamsson godkänt också - de var så pluttesöta som ni kan se på bilden.

Efteråt pepparkaksfika i skolans matsal - lite lätt hysteriskt när mängder av människor forsar ned för trapporna och alla vill ha kaffe samtidigt men till slut gick det bra. Jag investerade i ett par tjejhockeyrör för 75 RMB så nu överger jag svärmors gamla Sonja-skridskor! Hugo var het på ett "fussball"-spel i bordsmodell men det var det fler som var så det gick oss ur händerna. Men det kommer ju en hel del högtidsdagar framöver så man vet ju aldrig...

På eftermiddagen våldgästade vi familjen W lite längre än vad vi hade tänkt med Hugo lekte med T och Norton med N. De slog till med ett lussekattsbak också som båda sönerna glatt deltog i och vi fick också äran att smaka på resultatet - tack för det!

Nu väntar vi på att pappsen skall komma hem från Xian med en överaskning till Hugo som han utlovat, vi får se om två trötta tomtar kan hålla sig vakna tills dess. Spungebob Squarepants gör sitt bästa för att hjälpa till.

Imorgon lussar Hugo igen på ett svenskt företag i närheten - det är hårt att vara stjärna!

PS För bilder från gårdagen -se föregående inlägg.

Tomtefnatt

Hugos och kompisen Axels framtidshus, från Nobelutställningen

Lussekattsbak med familjen W

Hej alla - idag är det Norton som gästbloggar. Mamma har fått härja fritt i flera månader så nu är det dags för mig att göra en insats också.

Inatt sov Hugos kompis M över och generös som jag är lånade jag givetvis ut min madrass till honom. Var väl inte direkt nödbedd eftersom det innebar att jag fick ligga i pappas säng istället. Han skulle upp supertidigt i morse så han blev förvisad till gästrummet. Snacka om att jag hade gott om plats att mysa på, men man vill ju ändå ligga så nära mamma som möjligt.

Klockan 6.30 vaknade jag av att det kurrade ordentligt i magen - det gör ofta det nu för tiden när jag går på diet, som ni kanske känner till. För att få mamma att fatta hur hungrig jag var så var det första ordet jag yppade; Hårdsmögås! Med kaviar!  Slö som hon är orkade mamma naturligtvis inte gå ner och kirra riktig frukost utan hon släpade sig ner för trappan och gjorde en macka som hon kom upp med till sängen istället (säg inget till pappa, han blir galen av brödsmulor i sängen).

Brorsan och M vaknade en stund senare men dem hade man inte mycket glädje av, de drog ned i källaren och fortsatte kolla på Starwars. Tråkisar! Mamma och jag fick tjata upp dem och tvinga i dem lite frukost med gemensamma ansträngningar.

Efter lunch hade mamma och AC bestämt att vi två familjer skulle göra en utflykt tillsammans. Självklart fick inte jag vara med och bestämma vart vi skulle åka, är man minst och snackar lite otydligt så är det ofta så. Mammorna debatterade och funderade och till slut blev det Tågmuseet som skulle vara kul hade de hört!

Ja, inte vet jag vad de menar med kul men det var ju värsta skräckstället ju! Överallt stod det jättestora svarta lok som bara ville köra över mig. Lok, lok, lok och tåg och räls i hela museet och till råga på allt försökte mamma fotografera mig nära ett sådant där åbäke. Lägg av säger jag bara - hur ska ni ha det egentligen? Skall man akta sig för tåg och bilar eller inte? Brorsan och de andra killarna var helt galna och ville klättra upp i loken, förstår verkligen inte varför, men det visade sig att man fick inte det. Tala om att de var besvikna - nä, tågmuseet sög fett! Och dessutom var det svinkallt därinne och mamma glömde naturligtvis mina vantar i bilen.

Men ok då, mammorna gjorde vad de kunde för att muntra upp oss. Vi fick varm choklad och goda kakor och vi fick köra radiostyrda bilar på en bana på Euro Plaza, sen kändes det lite bättre även om jag tyckte vi var där alldeles för kort tid.

På kvällen kom V, J och AC hem till oss för filmkväll. Vi tittade på Kalle och Chokladfabriken, åt popcorn och lördagsgodis och hinkade litervis med juice. Party, party som det heter. Filmen var toppenkul men sen blev jag lite mosig och mamma brottade ned mig i sängen. Typiskt, när man hade så kul!

Ja mamma förresten. Ni vet ju att hon börjar bli lite till åren - hon är ju snäll men lite skröplig faktiskt. Nu har hon fått så ont i ryggen att hon ser ut som ett krokigt gammalt träd och hon gör konstiga grimaser hela tiden och tycker att jag skall plocka upp grejer från golvet åt henne. Tur att henne kinesiskalärare lovat att komma hit imorgon och ge henne lite kinesisk massage så man kan ha någon nytta av henne igen.

Imorgon Lucia - jag tänker INTE sjunga och det vet i tusan om jag tänker sätta på mig den där löjliga tomteluvan som mamma försöker tvinga på mig. Men, man får väl bita ihop och stå ut - det blir ju fika efteråt.

Godnatt!

Såna tåg gör di inte nu för tien

Dagens ledord - buuuuu!  

Närmare än så här kom vi inte.....

Varför åkte vi inte till shoppinggallerian direkt?!

En riktig toppendag till här i Beijing. Jag startade upp på skolan där L och jag, som ingår i Luciagruppen, tog emot begagnade prylar som vi skall sälja i en liten "garage sale" i samband med Luciafirandet på söndag. Temat är "saker som är svåra att få tag på i kina och som jag inte behöver längre". Lite klassisk återvinning helt enkelt med avkastning till välgörande ändamål och möjlighet att få rena sina prylsinnen.

Sedan hade jag och 3 andra väninnor bestämt oss för en shoppingdag på stan. Gud vad ytligt det låter - och gud vad roligt vi har haft det! Ätit en lyxig fredagslunch tillsammans, pratat om högt och lågt, peppat varandra på alla områden och provat, prutat och skrattat.

Picture this - Yashow market, jeansstånd 139 efter god lunch med ett glas vin. Alla vill köpa jeans. Ståndet är ca 6 kvm stort. För provning spänns ett blommigt lakan upp diagonalt mellan väggarna, i axelhöjd, och det är bara att krypa bakom och dra av sig brallorna - 3 i taget medan den 4:e får vänta i korridoren. 3 huvuden ploppar upp och ned medan det kämpas med att gå i lite för  tajta jeans. Samtidigt kryper damen som jobbar i ståndet fram och tillbaka under lakanet med nya storlekar och modeller som skall provas. Det börjar lugnt med klassiska blåjeans och flippar sedan ur med röda, lila, bruna - ja alla varianter som finns. Resultatet mycket tillfredställande - alla går därifrån med "märkesjeans", 1 - 4 par beroende på person, till oerhört schyssta priser. Snacka om att jag är nöjd med att ha skippat HM-jeansen jag skrivit om tidigare.

Shoppingen var rolig men bäst var ändå en toppendag med fantastiska, roliga människor. Jag känner mig så priviligierad att få träffa så många nya vänner och väninnor här på andra sidan jordklotet.

Hugo har M här för översovning och de kollar just nu på avsnitt 87 av Starwars the Clone Wars - de är jättenöjda!

Norton har lekt hemma hos kompisen A och de hade också toppenkul. Det var bara As lillasyster A som blev lite besviken när Hugo inte var med, hon är nog lite förtjust i honom.

Och Far i familjen åker på teambuilding till Xian med jobbet imorgon över helgen. Jäklar också, han får se Terrakottakrigarna före Hugo och mig, men vi har redan bestämt att tvinga dit honom igen i vår tillsammans med oss.

Trötta men nöjda - nu är det bara 1,5 veckor tills vi kommer till Sverige. Vi längtar efter familj och vänner nu!

Dagens huvudaktivitet för lyxhustrun var jullunch med SWEA Beijing hemma hos en av medlemmarna. Knytis var anbefallt och sillsallad föll på min lott - dock lyckades jag inte hitta någon sill som kändes fräsch så den förvandlades till rödbetssallad istället. Svängde ihop en jättesats - 30 personer hade tackat ja till lunchen - som tyvärr blev lite svagare rosa än normalt, men smaken var det inget fel på. Ayi Li tittade fascinerat på och konstaterade att A) det alltid är mycket fett och grädde i svensk mat (creme fraice i detta fallet), B) rödbetor var en ny bekantskap för henne och hon var inte sugen på att prova C) svenska kvinnor måste äta väldigt mycket.

Grannen J skulle också med och langade in ett stort fat revbensspjäll i bilen och sedan drog vi iväg till ett annat expat villaområde närmare flygplatsen. Värdinnans hus var jättefint och stort vilket gjorde att 30 personer kunde äta en sittande julbuffé i ett och samma rum - häftigt och supertrevligt!

Julbordet var enormt och jag kan inte komma på något som saknades. Uppfinningsrikedomen är fantastisk och alltid är det någon som lyckas hitta det som behövs eller kompensera med något liknande vilket gjorde att allt smakade strålande.

På Svenska Skolan var det pampiga festligheter idag - Nobeldagen firas traditionsenligt även här i Beijing och alla barn var uppklädda till tänderna när de kom till skolan. Alla tågade in i Aulan till Drottningholmsmusiken av Romann där det stora Kamratpriset delades ut. Efteråt var det musikunderhållning och dans. Sedan följde Nobellunch i matsalen vid vackert dukade bord med vita dukar och vikta servetter - till efterrätt självklart glass. I foajén kunde man avnjuta en utställning om framtidens boende som barnen från F-klass upp till 6:orna jobbat fram den senaste veckan. Sveriges Ambassadör i Beijing skulle normalt ha deltagit i festligheterna också men han blev brådskande kallad till överläggningar om klimatfrågor och skickade därför sin andreman som representant - stort!

Så nu är vi alldeles utfestade här hemma och funderar på hur vi skall orka med terminens sista kinesiskalektion ikväll.

En vanlig morgon i familjen Abrahamssons tillvaro just nu:

Rogers mobil ringer kl. 7. 2 alternativa skeenden finns att välja mellan. Antingen är vi redan vakna för att Norton agerat väckarklocka och blivit inhämtad i stora föräldrasängen. Eller så orkar vi inte lyfta på huvudet utan väntar på snooze-signalen...

... som kommer ett par minuter senare, i form av ett mail som påminner Roger om att hans "Mail box is over size limit". Då är det dags att kravla sig upp.

För det mesta är båda barnen redo att skutta upp men då och då smygbörjar de dagen med att Norton kryper upp i Hugos säng och de slappar där en stund innan de kommer utrusande i badrummet för toalettbesök (ja, Hugo då - Norton vägrar prova överhuvudtaget). Mor och far befinner sig på samma plats, med grus i ögonen i kö till duschen. Den som inte börjar duscha stapplar ned för trappan för frukostfix.

Norton är alltid väldigt sugen på frukost, ända tills yoghurtskålen är fylld och flingorna uppätna. Ibland fortsätter han faktiskt äta och då suckar föräldrarna av lättnad, men ofta stoppar det där och det gäller att hitta alternativ; banan brukar funka och just nu hårdsmörgås med kaviar. Hugo vill helst slänga sig i soffan under ett täcke och titta på TV men hans tjatiga pestföräldrar tvingar ned honom vid frukostbordet och har mage att kräva att han skall peta i sig en skål yoghurt med flingor. Om mamma är riktigt mild och tidsschemat gynnsamt kan det hända att han får mannagrynsgröt (dock inte Norton som aldrig smakat och vägrar att göra det också).

Ofta försvinner Hugos mat rätt snabbt ned i den smala kroppen men vissa mornar vill det sig inte. Då skall innehållet i frukostskålen förvandlas till ett starwarslandskap och en strid äga rum innan en hopjoxad röra som ser extremt oaptitlig ut tjatas ned av herr och fru Gnatlund.

Samtidigt drar Norton ut i köket och börjar bygga torn av plastburkar, som han kvickt sparkar omkull efter att ha hojtat ett entusiastiskt "tolla mamma" (kolla mamma). Detta fortgår en liten stund, sedan flyttar plötsligt alla plastburkarna och locken ut i vardagsrummet och båda sönerna tycker att detta är en riktigt toppenaktivitet ungefär 10 minuter innan vår chaufför dyker upp.

Mamman brottar istället ned den yngste sonen och tvingar på honom dagens outfit under milda protester. Samtidigt försöker hon övertala den äldste att klä på sig själv, vilket vissa dagar går på 2 sekunder utan minsta knot, andra dagar tar eoner av tid under mycket klagande om olika diffusa smärtor i kroppen och hur tröööööött han är - charmen är att man aldrig riktigt vet vilken variant som skall infrias just idag!

Sedan dagens stora favoritaktivitet - tandborstning. Norton måste övertalas, smickras, krusas, ja allt som finns på kartan och ändå slutar det ofta med tvångsborstning. Hugo håller på att smälla av av tristess - det är så trååååkigt att borsta tänderna, och behöver oftast assistans för att det skall bli riktigt och rätt. Tänker varje dag att nu kör vi snart en tandborstningskurs så att han får göra det själv, men det är ju så joooooobbbigt att borsta själv.

Eventuellt uppstår nu 5 minuter av lugn och frid framför Cartoon Network, sedan rullar vår chaufför in framför porten och nu återstår ytterkläder och ryggsäckar samt diverse leksaker som absolut måste med för att säkerställa barnens överlevnad under den långa skoldagen. Norton dissar fett sin overall och kör just nu jacka och överdragsbrallor istället, Hugo fladdrar ut med dunjackan på svaj, mössan neddragen över ögonen och skorna oknäppta, det är ju så jooooobbbigt att stänga kardborrspännena.

Grabbarna tumlar ut genom dörrarna och in i Mr Gaos bil för vidarebefordring till familjen R-L för upplock och vidare transport till skolan - Hugo går ju faktiskt i skolan nu och då måste tiden passas och det håller inte att trilla in lite hur som helst som på dagis. Lugnet lägrar sig över huset och lyxhustrun uppsöker badrummet för att bli människa i lugn och ro - himmelriket!

Tack och lov för helgerna när ingen tid måste passas - då såsar vi istället runt i evigheter i pyjamas om inga specifika planer finns och frukosten intas i flera omgångar i någon typ av brunchanda.

Sånt här roar vi oss med i Kina, måste dela med mig av detta guldkorn som just nu cirkulerar på kinesiska Youtube - Youku:

http://v.youku.com/v_show/id_XMTM1OTYzODEy.html