Har just läst ett inlägg på en av mina favoritbloggar, Alex Schulmans "Att vara Charlie Schulmans pappa". Om ni inte har upptäckt den så kolla in den omedelbart, den är oerhört bra.

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/12/barn-nej-tack

Inlägget ifråga (länk ovan) handlar om att Alex blivit nekad att komma in på ett flertal caféer i Stockholm tillsammans med sin lilla dotter Charlie med motivationen att de inte tillåter barnvagnar eller helt enkelt inte tar emot barn överhuvudtaget.

Visst känner man igen det här från sin tid som mammaledig bland annat och även när barnen blir större är det oerhört besvärligt för vissa ställen att ta emot en familj, det märker man redan i dörren.

Tala om att det är skillnad i Kina! Sällan har jag känt mig så välkommen som barnfamilj som  man är här. Oavsett om det är en lite "finare" restaurang eller ett enkelt "hål-i-väggen"ställe blir man oerhört väl mottagen, till och med nästan ännu bättre om man har barn i sällskapet än om man är utan.

Man får omedelbart hjälp att ta sig in och hitta ett lämpligt bord som rymmer alla. Vagnen är en självklarhet att man tar med sig in, jag har ett flertal gånger erbjudit mig att lämna vagnen utanför eller innanför entrén men personalen insisterar på att den skall med.

På många av de stora restaurangerna och kedjorna finns det specifika barnrum med böcker, leksaker, dataspel och filmer där mätta småttingar kan roa sig.

Och på alla ställen, oavsett standard, tar personalen hand om barnen. Pratar med dem, leker med dem, ger små presenter, hjälper dem med bestick, servetter och glas, plockar upp om de tappar något, visar runt dem på restaurangen om barnen vill det och pysslar om i största allmänhet. Helt fantastiska.

Och ingen fryner på näsan om någon råkar spilla eller blir ledsen. Istället är personalen snabbt framme för att se om de kan assistera på något vis.

Även övriga gäster är mycket milt inställda till barn och jag har aldrig hittills känt mig besvärad tillsammans med barnen för att någon vid borden intill ser ut misstycka. Tvärtom känns det som om de ibland tycker att vi är för hårda mot barnen när vi ber dem sitta still, dämpa höga röster och inte leka med maten.

Barn är kungar i Kina  - och det kan ju givetvis vara både på gott och ont. Ibland kan det ju gå till överdrift och man blir för medgörlig och icke-auktoritär bara för att man vill dem så oerhört väl. Men grundinställningen är oerhört positiv och man får lätt intrycket av att alla i Kina älskar barn. 

Mer sånt!