Igår somnade alla 6 rekordtidigt, före skamgränsen som är satt till 22.00 - det tar hårt att vara turist! Dessutom hade jag beordrat uppstigning ännu tidigare än vanligt, så alla hade nog lite sovångest. Mormor hanterade detta genom att vakna kl. 4 så hon var färdig för lunch när vi andra kravlade upp vid 6-snåret.

7.35 (lite sena ) körde vi iväg med vår egen Mr Gao upp mot bergen och den del av Kinesiska muren som vi hade valt för vårt besök, Mutianyu. De allra flesta åker till Badaling som ligger närmast Beijing och där är det följdaktligen som mest trångt och mycket försäljare även uppe på själva muren. Chansen till lite mer ostörd upplevelse skall vara större i Mutianyu men den är fortfarande lättillgänglig även för småbarn och pensionärer som vi ju har i släptåg.

En timmas bilfärd genom Beijings genom förstäder och sedermera byar tog oss ända fram till Mutianyu och linbanan som vi valt att utnyttja för att ta oss upp. Mormor var mentalt förberedd på höjdäventyret sedan ett par veckor men kände sig ändå lite skakis när hon insåg hur högt upp vi skulle - hon hade nog inte föreställt sig det riktigt så. När vi skulle köpa biljetter uppstod panik - min plånbok var inte med trots att jag visste att jag hade dubbelkollat den på morgonen. De som delat arbetsplats med mig vet ungefär hur jag reagerar när något kommer bort - blir superstressad, river och sliter bland sakerna och hojtar okvädningsord till omgivningen. Helt i onödan givetvis då Mr Gao hittade min fina röda kinesiska sidenplånbok på bilgolvet efter en stund.

Linbanan tog oss snabbt och smidigt upp till en utsiktsplatå nedanför själva muren och sedan började själva vandringen. Upp och ned för trappor och branta backar, på vissa ställen ordentligt brant och meterhöga trappsteg gjorde att vi fick kämpa bra alla 6. Den del av muren som man kan vandra på vid Mutianyu är restaurerad och därmed återuppbyggd så som den en gång såg ut. Vad kan jag säga - den första titten ut över muren som slingrar sig långt bort är fascinerande och man får den där overklighetskänslan som man kan få när man ser saker i verkligheten som man hittills bara sett på bild - när man förstår att det faktiskt finns i verkligheten!

Vi gick en bra bit, stannade till emellanåt och åt vår picknick när vi behövde vila benen. Som vanligt togs det många bilder på oss. Vi hade satt på barnen deras skoltröjor från Swedish School Beijing och texten på tröjorna är på både engelska och kinesiska. Det gjorde att man läste på deras tröjor var de kom ifrån och det verkade många tycka vara kul. Roger, Hugo och morfar gjorde den längsta hiken, mormor, jag och Norton vände lite tidigare så att vi skulle vara säkra på att orka tillbaka också - det lutade nedåt hela vägen vi gick ,vilket innebar att det gick uppför på tillbakavägen så det gällde att veta sina begränsningar.

Barnen var dagens absoluta hjältar - båda två gick oerhört långt, i trappor och backar och kämpade som illrar. Inga protester eller strul, bara glada tillrop och miner. Tror att de hade kul båda två och Hugo har längtat så länge att få åka till muren. En eloge även till mormor som bemästrade höjdrädslan och kämpade på i alla trappor!

Den första timmen var det riktigt lugnt och inte alls så mycket folk, så den tidiga timmen lönade sig absolut. Sedan fylldes det på varefter. Jag kan inte sluta fascineras över kinesernas klädval när de skall på utflykt. En typisk svensk outfit för en murvandring är fotriktiga skor, shorts med många fickor, t-shirt och ryggsäck och/eller magväska samt keps. En kines vandrar gärna i kostymbyxor, skjorta och slips, eller spetsblus, nylonkjol och pumps eller svarta ullstrumpbyxor, kort kort kjol och kofta med pälsbrämad kant (dagens temperatur cirka 25 grader). INGEN har shorts! Och det är lite "rattmuff på - rattmuff av"-mentalitet här i Kina, nu i oktober har hösten infallit och då har man inte sommarkläder helt enkelt utan klädkoden anbefaller ylle, polotröjor och strumpbyxor, oavsett temperatur. Annars kan man bli sjuk (precis som man blir om man dricker kallt vatten, i alla fall om du är kines).

Cirka 3 timmar senare tog vi oss ned från muren, till byn nedanför och där var kommersen helt galen! Tröjor med "I climbed the great wall" inköptes till barn och morfar, Hugo fick en modell av muren som han bespetsat sig på sedan tidigare och morfar investerade också i en "Mao-mössa" för 5 kr som vi ser fram emot att se honom i gåendes Storgatan i Nyköping fram och tillbaka.

En kort promenad senare åt vi en delikat middag i The Schoolhouse - och vi njöt av husets hemgjorda pasta med pestosås gjord på valnötter från byn. Äppelkaka med hemgjord kanelglass till efterrätt. Smask!

Och nu är vi hemma - helt slut som vanligt, det blir avkoppling för Roger att gå tillbaka till jobbet på fredag. Imorgon har jag utlovat sovmorgon till alla slitna familjemedlemmar, planerar som bäst morgondagens aktivitet.

PS Stort grattis till Malin och Roger!!!!!! - vi ser fram emot besök på Tjörn.