Samtliga familjemedlemmar mottog tacksamt en sovmorgon och förutom en lapsus vid halv 6, när mormor släckte en hallampa som lyste in i hennes rum, och därmed väckte "prinsen på ärten" Hugo som tyckte det bankade i golvet när hon trippade lätt, så fick alla sova ut (Hugo somnade om i mormors säng).

På förmiddagen shoppade morfar lite musik (han är förälskad i det vemodiga kinesiska soundet och den kinesiska cittran) - han försökte sjunga den låt han främst var intresserad av för butikskillen, som dock var inne mer på moderna tongångar och bara tittade frågande på honom. Hugo och jag stannade hemma och jobbade med läsläxan - eftersom Hugo fått extra ledigt så har han en hel del uppgifter som måste göras hemma och nu rinner tiden snart ut...

Efter lunch hemma på kyckling och grönsaker inköpta i grannbyn hämtade Mr Gao upp oss för ett besök i Olympic Village. Beijingborna är omåttligt stolta över att ha varit värdar för det enorma Olympiaspektaklet och de olika anläggningarna och parken runt omkring är en populär sevärdhet även såhär ett år efteråt.

Området är enormt och man kan tänka att mycket gammal bebyggelse fick ge vika för att ge plats. Mest imponerande är helt klart "national stadium" eller "Birdnest" som den kallas efter sin form.  http://en.wikipedia.org/wiki/Beijing_National_Stadium. "Vattenkuben" är också häftig och det faktum att bubbelfasaden är semitransparent något som var nytt åtminstone för mig http://en.wikipedia.org/wiki/Beijing_National_Aquatics_Center.

I högtalare över hela området spelas all musiken från invigningen och avslutningsceremonierna. Massor av volontärer finns på plats för att visa en rätt och maskotarna står uppställda i jätteformat till barnens förtjusning. Ikväll och imorgon spelas en uppsättning av Turandot i Birdnest, regisserad av den kände kinesiske regissören Zhang Yimou http://english.sina.com/life/p/2009/1005/275377.html. Kan nog bli en imponerande upplevelse. Imponerande var i alla fall de avspärrningar som var gjorda runt arenan dagen till ära och även antalet säkerhetsvakter som kretsade runt den. Vi missade nästan vår chaufför för hemresan eftersom vi inte släpptes varken ut eller in där vi hade planerat. Tack vare mormors argusögon såg vi honom dock körande ute i gatan och kunde flaxande kasta oss fram och in i bilen, i princip i farten eftersom han inte fick stanna.

Middagen avåts på Haru i form av japansk teppanyaki, i eget chambre separée och med privat kock. Jättegott och en upplevelse för mormor och morfar som inte provat förut. Själva testade vi ju precis i början av vår Kina-vistelse och Hugo har tjatat om att gå tillbaka ända sedan dess. Jätteräkor, pilgrimsmusslor, fisk, filé mignon och massor av grönsaker tillagade på stekhäll framför våra ögon - très bon!

Imorgon spelar Roger golf med grannen O. och vi cyklar och shoppar nog, kanske åker lite skridskor - vi får se.

Igår somnade alla 6 rekordtidigt, före skamgränsen som är satt till 22.00 - det tar hårt att vara turist! Dessutom hade jag beordrat uppstigning ännu tidigare än vanligt, så alla hade nog lite sovångest. Mormor hanterade detta genom att vakna kl. 4 så hon var färdig för lunch när vi andra kravlade upp vid 6-snåret.

7.35 (lite sena ) körde vi iväg med vår egen Mr Gao upp mot bergen och den del av Kinesiska muren som vi hade valt för vårt besök, Mutianyu. De allra flesta åker till Badaling som ligger närmast Beijing och där är det följdaktligen som mest trångt och mycket försäljare även uppe på själva muren. Chansen till lite mer ostörd upplevelse skall vara större i Mutianyu men den är fortfarande lättillgänglig även för småbarn och pensionärer som vi ju har i släptåg.

En timmas bilfärd genom Beijings genom förstäder och sedermera byar tog oss ända fram till Mutianyu och linbanan som vi valt att utnyttja för att ta oss upp. Mormor var mentalt förberedd på höjdäventyret sedan ett par veckor men kände sig ändå lite skakis när hon insåg hur högt upp vi skulle - hon hade nog inte föreställt sig det riktigt så. När vi skulle köpa biljetter uppstod panik - min plånbok var inte med trots att jag visste att jag hade dubbelkollat den på morgonen. De som delat arbetsplats med mig vet ungefär hur jag reagerar när något kommer bort - blir superstressad, river och sliter bland sakerna och hojtar okvädningsord till omgivningen. Helt i onödan givetvis då Mr Gao hittade min fina röda kinesiska sidenplånbok på bilgolvet efter en stund.

Linbanan tog oss snabbt och smidigt upp till en utsiktsplatå nedanför själva muren och sedan började själva vandringen. Upp och ned för trappor och branta backar, på vissa ställen ordentligt brant och meterhöga trappsteg gjorde att vi fick kämpa bra alla 6. Den del av muren som man kan vandra på vid Mutianyu är restaurerad och därmed återuppbyggd så som den en gång såg ut. Vad kan jag säga - den första titten ut över muren som slingrar sig långt bort är fascinerande och man får den där overklighetskänslan som man kan få när man ser saker i verkligheten som man hittills bara sett på bild - när man förstår att det faktiskt finns i verkligheten!

Vi gick en bra bit, stannade till emellanåt och åt vår picknick när vi behövde vila benen. Som vanligt togs det många bilder på oss. Vi hade satt på barnen deras skoltröjor från Swedish School Beijing och texten på tröjorna är på både engelska och kinesiska. Det gjorde att man läste på deras tröjor var de kom ifrån och det verkade många tycka vara kul. Roger, Hugo och morfar gjorde den längsta hiken, mormor, jag och Norton vände lite tidigare så att vi skulle vara säkra på att orka tillbaka också - det lutade nedåt hela vägen vi gick ,vilket innebar att det gick uppför på tillbakavägen så det gällde att veta sina begränsningar.

Barnen var dagens absoluta hjältar - båda två gick oerhört långt, i trappor och backar och kämpade som illrar. Inga protester eller strul, bara glada tillrop och miner. Tror att de hade kul båda två och Hugo har längtat så länge att få åka till muren. En eloge även till mormor som bemästrade höjdrädslan och kämpade på i alla trappor!

Den första timmen var det riktigt lugnt och inte alls så mycket folk, så den tidiga timmen lönade sig absolut. Sedan fylldes det på varefter. Jag kan inte sluta fascineras över kinesernas klädval när de skall på utflykt. En typisk svensk outfit för en murvandring är fotriktiga skor, shorts med många fickor, t-shirt och ryggsäck och/eller magväska samt keps. En kines vandrar gärna i kostymbyxor, skjorta och slips, eller spetsblus, nylonkjol och pumps eller svarta ullstrumpbyxor, kort kort kjol och kofta med pälsbrämad kant (dagens temperatur cirka 25 grader). INGEN har shorts! Och det är lite "rattmuff på - rattmuff av"-mentalitet här i Kina, nu i oktober har hösten infallit och då har man inte sommarkläder helt enkelt utan klädkoden anbefaller ylle, polotröjor och strumpbyxor, oavsett temperatur. Annars kan man bli sjuk (precis som man blir om man dricker kallt vatten, i alla fall om du är kines).

Cirka 3 timmar senare tog vi oss ned från muren, till byn nedanför och där var kommersen helt galen! Tröjor med "I climbed the great wall" inköptes till barn och morfar, Hugo fick en modell av muren som han bespetsat sig på sedan tidigare och morfar investerade också i en "Mao-mössa" för 5 kr som vi ser fram emot att se honom i gåendes Storgatan i Nyköping fram och tillbaka.

En kort promenad senare åt vi en delikat middag i The Schoolhouse - och vi njöt av husets hemgjorda pasta med pestosås gjord på valnötter från byn. Äppelkaka med hemgjord kanelglass till efterrätt. Smask!

Och nu är vi hemma - helt slut som vanligt, det blir avkoppling för Roger att gå tillbaka till jobbet på fredag. Imorgon har jag utlovat sovmorgon till alla slitna familjemedlemmar, planerar som bäst morgondagens aktivitet.

PS Stort grattis till Malin och Roger!!!!!! - vi ser fram emot besök på Tjörn.

Igår kväll kom vi fram till att vi inte pallade taxispåret för dagens utflykt och den stora jakten på en "chaffis" började. Taxi till ett utflyktsmål härifrån förorten fungerar prima men så fort man skall hem, är taxichaufförerna rädda för att inte få någon körning in till stan' igen och de vägrar helt enkelt att köra hit. Utsikten att leta två taxibilar till trötta turister som bara vill hem fick oss att cykla till vårt centrum Pinnacle Plaza för att ragga någon chaufför - det brukar stå ett gäng där och vänta på uppdrag - men det misslyckades. Ringde väninnan L. men även där gick vi till slut bet efter samtal på knackig engelska med chaufförens kusins brylling som "tyvärr inte hade tid". Tack och lov hittade vi till slut en polare till vår egen chaufför som kunde köra oss för en hyfsat saftig penning, men det fick det vara värt!

Morgonen började tidigt vid 6 när mormors väckarklocka ringde - tyvärr väckte den alla som inte skulle vakna riktigt än,  alla utom mormor som sov jättegott utrustad med öronproppar. Dock unnade vi oss att ligga kvar och mysa tills det verkligen var dags att pallra sig upp för dagens uppdrag.

Vi tog oss så idag till Sommarpalatset, varifrån änkedrottningen Cixi regerade på 1800-talet. Hon föredrog det svalare klimatet vid sjön utanför centrala Beijing, framför Förbjudna staden och blev kvar där på heltid i över 20 år. Vi var där vid 8.50 på morgonen, vidhållande vår "early bird" taktik. Även idag visade det sig vara klokt då trängseln var något mindre påträngande än vad den var ett par timmar senare - men ändå! Mängden folk i denna jättepark är ändå överväldigande, tur att vi har vant oss. Och mormor och morfar har förberett sig mentalt så de fixar det också alldeles utmärkt.

Vi tittade på Cixis teater där en kinesisk orkester uppträdde och sedan också akrobater utklädda till apor. Vi gick i den "långa korridoren" längs med vattnet - en träkorridor med öppna sidor byggd för kejserliga promenader i skydd från sol och regn. Alla utom mormor och Norton, som gjort till en vana att hänga bara de två och charma kineser, besökte det buddhistiska templet på höjden. Sedan åt vi picknick och då började det stora fotograferandet igen. Busslast efter busslast passerade oss där vi satt och smaskade försynt på våra smörgåsar och alla skrattade, tjoade och fotograferade som besatta - så himla exotiska är vi väl inte i alla fall. Jag passade på att fotografera lite kineser samtidigt - rätt skall vara rätt.

Vi tog oss förbi den berömda marmorbåten och gick ned längs den västra delen av sjön, där guiden tipsat om att det var lugnare och mindre folk. Helt korrekt och vi fick en skön promenad i strålande solsken och en lätt behaglig, svalkande bris. Sedan drakbåt rakt över sjön över till östra sidan. Där väntade äldre kinesiska damer med "bergsprängare" som vrålade ut valsmusik. Äldre kineser har en förtjusande vana att utöva "ballroom dancing" offentligt i Beijings parker och damerna vi stötte på dansade både själva och med lätt förskräckta turister som drogs upp mer eller mindre frivilligt.

En underbar dag som avslutades med sen lunch på Blue Frog hemma i förorten och sedan en soft seneftermiddag hemma hos oss i lugn och ro.

Imorgon Muren!

Nedan några bilder från gårdagen.

Mormor och morfar anländer till Beijing Capital Airport

På promenad i vår grannby

Hugo ringer i stora bronsklockan i Biyun Si templet

Drum Tower Biyun Si

Men...de har ju tappat skidorna!

Hur många kineser får man in på en och samma bergstopp?

Trappsteg är populärt i buddhistiska tempel

Finns det nån fisk eller?

Lunchchansning som dock gick hem           

Då var det dags att lämna förorten och börja turista på riktigt med mormor och morfar. Ryktena talar om enorma människorhorder vid alla sevärdheter under denna s k "Golden Week" när hela Kina är lediga så vi har generellt bestämt oss för taktiken "starta tidigt och kom först i kön".

Vår chaufför tog oss till Xiangshan (Fragrant Hills) som ligger väster om Peking - tack vare smidigt trafik och faktumet att vi kom iväg vid 8 gjorde att bilturen gick fort och vi kunde ägna oss åt upplevelser istället. Xianshang är en stor park uppåt bergen med ett stort buddhistiskt tempel, Biyun Si, och många andra intressanta byggnader bl a Mao Zedongs sommarvilla och minnesmärke över republiken Kinas grundare, Sun Yatsen. Parkens "clou" är dock den drygt 500 m höga berstoppen "Fragrant Hill" som den kallas då den påstås likna en rökelsebrännare.

Vi var inte ensamma kan man ju säga, mycket folk var på plats redan när vi kom men i Kinamått mätt var det riktigt lugnt och skönt och vi kunde snabbt och smidigt ta oss in i parken och börja upptäcka templets alla byggnader och vrår. Hugo och morfar fick möjligheten att ringa i den stora bronsklockan och Norton sysslade som vanligt mest med att charma kineser - nu fick också mormor och morfar känna av hur det är att vara ensamt "blekansikte" och få all uppmärksamhet. Efter en hyfsat lång promenad genom templet satte vi oss ned utanför pagoden högst upp för lite förfriskningar - trevligt nog blev vi påminda om att det var Moon Festival och Mid Autumn day då vi blev bjudna på Mooncakes av ett kinesiskt par som satt brevid. En söt gest även om mooncakes inte riktigt kvalar in på topp 10-listan över våra kulinariska favoriter i Kina.

Sedan var det dags för parkens "måste-aktivitet" dvs att ta sig uppför berget till toppen. Man har ett val mellan att gå i en superbrant stentrappa uppför hela berget eller att åka "skidlift" av sittmodell och vi valde det senare. Mormor som inte uppskattar öppna liftar som gungar och kränger stannade nere med Norton och vi andra drog upp. Färden upp var suverän och utsikten var otrolig eftersom vädret var strålande och klart, vi såg hela Beijing! Resan upp tog 15 minuter och var den bästa upplevelsen. Toppen visade sig vara totalproppad av kineser som satt, låg, stod, gick, sprang och pratade, pratade, pratade. Sorlet av alla pratande människor som steg upp från toppen var öronbedövande - ingen tyst bergstopp med enbart vindens sus i öronen där inte.

Kaxigt bestämde vi oss för att gå trappan nedför berget - men det var tufft! Jättelångt - det tog oss 55 minuter att gå ned - brant, trångt. Vi var helt darriga i benen när vi kom ner men nöjda med oss själva. Dock måste jag säga att jag är full av beundran över de mängder av kineser som faktiskt valde trappan UPPFÖR! Det var hur många som helst och det var allt från 3-åringar till gamla tanter i 80-årsåldern. Det är ett segt släkte kan man konstatera, men vi skrattade gott när vi mötte människor som flåsade som ånglok efter att de bara klarat av den första fjärdedelen av hela trappan - undrar om de visste vad som väntade dem.

Hungern grep oss efter att vi gjort mormor och Norton sällskap igen. Roger och jag bestämde att fortsätta vara kaxiga och vi gick in på ett ställe som såg genuint ut (lysrör i taket, spindelväg, kladdiga bord, mycket kineser...). Visade sig så klart att de inte hade några menyer på engelska utan enbart på kinesiska. Ofta brukar man klara sig ändå, efter som det i regel är bilder på rätterna i menyn men icke sa nicke! Jag slet fram min mandarinparlör och lyckades få fram att vi ville ha något med kyckling, något med fläsk, gurksallad, gröna bönor och ris. Och något fick vi - soppa med hela kycklingbitar inkl. ben och skinn som visade sig smaka helt ok även om den var komplicerad att äta med bara pinnar. Supermört, grytkokt fläsk i en riktigt god sås med paprika, kanongoda "dry fried" bönor, god gurksallad. Helt ok var omdömet - och en kul upplevelse för mormor och morfar.

Nu ligger vi på soffan och vilar trötta ben - imorgon tar vi nya krafter och besöker Sommarpalatset. Då får vi nästa utmaning, vi har ingen chaufför utan tvingas förlita oss på taxi både dit och hem. Får se om vi blir shanghaiade... det visar sig imorgon här i bloggen.

Efter en mjukstart med god frukost tog en del av gänget taxi (mormor, morfar, Norton och Lotta) och resten cykel  till Pinnacle Plaza som är vårt närmaste centrum med affärer, caféer och restauranger - det kändes som en lagom dagsutflykt. Efter kaffe på Starbuck's (väldigt kinesiskt!) bestämde taxigänget sig för att gå hem de 3 kilometrarna och titta på omgivningarna lite mer noggrannt än via taxifönstret.

Vi träffade på våra goda vänner L och R med barnen A och A och pratade en stund med dem - kul! Sedan passade vi på att få lite "äkta Kina" också och tog en ganska lång, och stundtals virrig promenad genom den närliggande byns hutonger med mormor och morfar. Vi hittade till slut rätt i de vindlande bygatorna, handlade grönsaker och även Pomelo, som morfar älskar, och insöp atmosfären rent generellt. Pomelo är en mycket populär frukt i Kina och enligt traditionen sägs den bringa Familjelycka, vilket kändes klockrent i sammanhanget när vi åt den tillsammans hemma i trädgården efteråt.

På eftermiddagen var det dags för Hugo att visa sina simkunskaper som han skaffat sig här i Kina via ivrigt badande i våra fina pooler. Även mormor och morfar tvingades ned i bassängen iförda de obligatoriska badmössorna som krävs på klubben - ekollon är en bra liknelse är jag rädd . Efter ett pass i varmvattenbassängen med 41 graders värme kände sig majoriteten av sällskapet klara med badandet och vi vandrade, glupande hungriga, hemåt.

Middagen beställdes från närliggande restaurangen Piazza Café och det var dags att presentera lite äkta Kina-mat för gammelpäronen. Det blev Gong Bao chicken, Beef with garlic in Lotus flower leaf, sweet and sour pork, gurksallad, bönor sichuan, fried rice w. pork och green beans, smaskig broccoli i vitlök och massa ris. Toppengott och snuv-starkt!

Imorgon dagsutflykt till Fragrant Hills - Xianshang!

Dagen startade tidigt för mig och Hugo minst sagt.

Jag vaknade av att Rogers telefon ringde. Eftersom det var han som hade till uppgift att ställa in väckningen så att vi skulle hinna till flygplatsen i tid, så flög jag kvickt upp, frågade Roger "är klockan 6 nu?" varpå han muttrade "hmmm" vilket jag tolkade som ett ja. Raskt in i duschen, på med kläderna och in och väcka Hugo. Hugo vaknade tvärt med ett "åh, det känns som om jag nyss gick och lade mig" men han kravlade upp och gick in på toaletten. Väl där tittade jag för första gången på klockan - kvart i 3!!!! Rusade in till Roger, skakade liv i honom och krävde att få veta vad klockan egentligen var. Den var kvart i 3.... Det är ju bra att vara ute i god tid men 3,5 timme är ju att ta i så vi la oss på soffan fullt påklädda och somnade om tills det var dags att åka med vår chaufför.

Mormor och morfar anlände förvånansvärt fräscha och det blev en glad återförening. Efter en bastant frukost hemma hos oss var de i toppform och berättade om en behaglig resa som gått smidigt utan problem. Sin vana trogen var även de ute i god tid - efter 4 timmar (!!!!) på Arlanda fick de äntligen boarda på väg mot Beijing via Helsinki.

Dagen har fördrivits med prata, prata, prata och att läsa svenska tidningar, legobygge för Hugos del, promenad runt vårt bostadsområde, middag i trädgården och tennis på gatan. En stund tittade vi också på den stora militärparaden inne i centrala Beijing som direktsändes i TV, men efter 402 soldater i perfekt marsch tröttnade vi och gick ut i solen istället, vädret har varit kanon med klarblå himmel och säkert 25 grader varmt.

Kvällen blir nog tidig för två trötta resenärer som ändå kämpat på fantastiskt bra och klarat hela dagen med en mindre tupplur, de har ju ändå varit vakna i mer än ett dygn nu då sömnen på flyget blev begränsad.

Imorgon blir det nog bad och en tur utanför Yosmemite också, men inte så långt eftersom vår chaufför är ledig.