No comments

Beijings många fina parker är otroligt viktiga för invånarna och för många säkerligen den enda "naturupplevelse" de får i stenöknen. Mycket av det sociala livet både i veckorna och framförallt under helgerna äger rum där. Just nu befinner vi oss i en mellanperiod - inte tillräckligt kallt för de populära isaktiviteter som jag tidigare skrivit om och som sker på minsta lilla pöl så fort den frusit till. Och inte tillräckligt varmt för sällskapsdans, instrumentspelande och körsång till bläckblåsorkester.

I alla parken finns dagstidningen uppsatt på anslagstavlor - praktiskt och billigt helgnöje  

Men, längtan efter vår bland Skandinaverna i Beijing blev i helgen tillräckligt svår för att få ett stort gäng att ta sig till Side Park, som ligger ca 20 minuter med bil från där vi bor (i normala fall, igår var det riktigt tjockt i trafiken och tog säkert dubbelt så lång til). Vi medförde en lättare picknick, kick bikes, bollar och "diabolos" som är rätt populärt just nu bland de äldre barnen http://en.wikipedia.org/wiki/Diabolo,

Vi samlades innan för entrén till parken och fick många förvånade blickar av fridfullt strosande kinesiska familjer - så många blekansikten på så liten yta på samma gång, var det något särskilt på gång?

Så - hur många svenskar kan man få plats med på några kvadratmeter, fler är på G!  

Vi picknickade, kickade kick bike, några testade isresterna i dammen...., kollade in några fåtaliga rollerbladesåkare och roade oss sedan på parkens lekplats. Skall man leka i en park i Kina är det viktigt att ta med sig pengar - alla lekplatser inkluderar ett otal karuseller och andra liknande attraktioner man i Sverige finner på ett tivoli. Har man tur finns också en mer traditionell lekplats med klätterställningar och gungor men även dit är det inträde som gäller.

Kan man inte busa med de stora killarna får man flyga högt med pappa - inte illa det heller!

Den "traditionella" lekplatsen. Notera grindvakten i svart med hökögon och fotografiskt minne. Och skylten som informerar om inträde och ordningsregler.  

Efter en trevlig eftermiddag i parken samlades vi på en restaurang i närheten av våra respektive bostadsområden, ca 25 personer inklusive barn så det var ett stort gäng som åt indiskt på Victor's Place. Hovmästare ville gärna veta orsaken till att vi var där allihop och hade lite svårt att smälta att vi inte firade något särskilt evenemang utan bara ville socialisera lite. Hursomhelst blev det en trevlig kväll med god mat, lagom stimmande barn och trevligt sällskap.

Indisk hetta och svensk god aptit

Norton och kompisen N på biltur mellan borden

Men A, kompis, skall du inte ha spaghettin? Jag kan ta den, mitt fat är redan tomt!

Storgrabbarna klämde varsin pizza och ägnade sig sedan åt Nintento DS i grupp     

Så har jag idag lärt mig det som man hoppas att man aldrig skall behöva använda sig av; Första Hjälpen. Instruktör var den  blygsamme men envise Dr Neil Hu från SOS International.

7 käcka SWEOR skulle instrueras i de senaste rönen i hur man (förhoppningsvis) räddar sina medmänniskor i en krissituation. Neil tog sig an uppgiften med stort allvar och kom välutrustad med bl a dockan Anne och diverse defibrillatorer och mitellor och gasbindor.

AC och Anne i närkontakt   - kan ni se bröstkorgen lyfta sig?

Först CPR både i teorin och sedan i praktiken på stackars "Anne". Vi fick gott om tid att träna grundligt och många bra tips för att se till att det verkligen blir rätt när stunden kräver det.  Sedan fick vi träna på att vältra över varandra i det gamla klassiska "framstupa sidoläget", lite Heimlichmanöver och sist lite blödning och stabilisering av diverse kroppsdelar i praktiken.

Dr Hu inprintar många siffror - 30 gånger, 4-5 cm djupt, 2 ggr/sekund....mycket att hålla reda på  

Spännande också att få testa en liten bärbar variant av defibrillator. Kände mig som George Clooney i ER - stand back, charging....ja ni vet. Anne hade dock inte vett att hoppa till sådär coolt som man ser på TV - visade sig att övningsdefibrillatorn inte gav någon riktig ström. Surt!

4 timmar höll vi på, trakasserade stackars Neil med många kluriga frågor och kände oss betydligt mer kompetenta när vi kom därifrån. Rekommenderar verkligen att alla går en sådan här kurs - och att man repeterar den med jämna mellanrum då teknikerna uppdateras med jämna mellanrum.

Vi avslutade med god kinesisk lunch efter att jag gjort debut som passagerare på flaket till en av tjejernas mopeder - Trafiksäkerhetsverket skulle ha gråtit blod, men hey - nu är vi ju experter på första hjälpen....(OBS! så kallad galghumor).

Idag avbröt vi förortslivet för lite fashionabelt minglande på Svenska Ambassaden!

Sveriges ambassadris inbjöd alla Beijing-SWEOR till semmelvimmel och vi var naturligtvis inte sena att hänga på. Kul att få se ambassaden och höra lite mer om verksamheten där, äta delikata semlor på det svenska officiella porslinet och givetvis prata högt och lågt med likasinnade.

Jag vet inte vad jag har för uppfattning om ambassader, har faktiskt aldrig beökt någon tidigare, men jag har nog sett för många agentfilmer. Hade förväntat mig "high security", AK5:or och bistra vakter och började yra nåt till AC om att vi kanske borde ha pass med oss för att bli insläppta. Behövdes inte då vakten glatt släppte in oss utan frågor. Det är betydligt svårare att ta sig in i vårt villaområde om man säger så.

Ambassadris i det gröna - en hel djungel emellan oss

Klart godkänt - men inte slår de ayi Lis semlor  

Interiören var klassiskt ljust skandinavisk, första intrycket var "församlingshem inrett på 60-talet" men lite längre in var möbleringen mer samtida och exklusiv.

Det blev en trevlig stund i ett riktigt vårlikt Beijing med en temperatur som idag gått upp till +8-strecken. Äntligen som Fylking skulle sagt!

AC och jag hann också med lite vårshopping inklusive ett Jedi lasersvärd till Hugo som skall på Starwars-kalas på söndag. Äntligen sa Hugo med Fylkings stämma!

Dagen avslutades med att T följde med hem och körde lite XBOX med Hugo - han tycker att det går mycket bättre att spela med bar överkropp. Vi hann också med en stunds utelek innan Ts pappa kom på nyinskaffad moppe med släpvagn och körde hem sonen.

Jag vill också vara med på kort! OK då, gör nåt roligt

Ytterligare ett bevis på att XBOX är en fysisk sport

Man räknar mycket bättre stående     

Imorgon kör SWEA en Första-Hjälpen-kurs och det har jag aldrig gått någon så även där hänger jag på. Sedan MÅSTE jag plugga - inlämning på sista uppgiften är 26/3, sedan är kursen slut. Hittills har det gått bra, peppar peppar, så jag får försöka avsluta i stil också, även om det kommer att bli svårt om och när vårsolen börjar skina.

Det har snöat här igen och eftersom jag numera saknar ord för allt som gäller väder, kan känslan bäst illustreras  med en bild:

"Bu hao" som vi säger på kinesiska

Efter jordbävningar på olika ställen av klotet, värmeböljor i vissa delar och snökaos i andra och hagel tennisbollsstorlek i Australien är det väl bara att konstatera att Fimbulvintern pågår just nu  (http://sv.wikipedia.org/wiki/Fimbulvinter) och Carola har rätt i sin kommentar ang. jordbävningen på Haiti; It's the end of the world as we know it.

Och inget är väl bättre än lite socker och fett för att dämpa domedagsdepressionen varför jag idag har bjudit in några av barnens kompisar med medhängande mammor att ha semmelfrossa hemma hos oss efter skolan.

Semmelbagaren själv, innan frossan började

"Feichang hao chi" som vi säger på kinesiska.

Behöver jag säga att semlorna var jääääääättegoda! Och det är ayi Li som har gjort dem. Pappa, du skulle ha satt fem av fem semmelhattar som betyg är jag övertygad om. Nu känns livet lite skojigare igen.

I lördags förmiddag, när Roger och Hugo spelade innebandy som vanligt, bestämde Norton och jag oss för att "nu var det vår". Solen tittade fram och det var inte minusgrader, vad mer kan man begära i dessa tider?

Så - vi rensade bort gamla vissna blommor och förberedde för de dagar som förhoppningsvis kommer snart med stadiga plusgrader. När vi kan plantera i krukorna och våga sätta ut dem. Vi var på blomstermarknaden härom dagen och den svämmade över av söta primulas i alla färger som verkligen skulle pigga upp i allt det brun-gråa som dominerar Beijing vintertid.

Vi tog också fram sparkcykeln och sedan, efter några förströdda sparkningar upp och nedför gatan, plockade vi fram Nortons nya cykel!

Stödhjulen var inte monterade än men vi tog en provtur ändå när jag höll i styret, för att testa tramptekniken. Och den var alldeles utmärkt efter ihärdigt trehjulingscyklande på dagis.

Ser jag snygg ut så här?

Så vi ringde på hemma hos vor lokala cykelhandlare, familjen S. mitt emot som även levererat själva cykeln, och efterfrågade de utlovade stödhjulen. Tillsammans med en ordentlig skiftnyckel gav vi oss på projektet omgående. Första försöker var mindre lyckat, bakhjulet gick helt fritt från marken, så kallad luftcykling. Lättrampat men man kommer ju inte så långt. På andra försöket fick vi så fast dem och sedan susade Norton iväg. Helt själv och han strålade med hela ansiktet. Han har cyklingen i blodet helt enkelt.

Volvo, volvo, volvo (alltså jag rullar, jag rullar, jag rullar)

Tala om att storebror och pappa var förvånade när de på håll såg en liten kille som kom cyklande, och så var det Norton!

Vår våriver visade sig smitta och snart trillade det ut barn på gatan, systrarna T och lilla M på rollerblades, våra australiensiska grannar till höger som kastade rugbyboll, våra nya grannar till vänster som cyklade och körde kickbike och till sist också våra färskaste, norska grannar som flyttade in för en vecka sedan. Varmt - nej! Trevligt - ja!

Hugo och kompisarna M och E avslutade sedan utomhusleken med en klassisk plumsning i den isiga bäcken som rinner genom området. Vilket fick dem att inse att våren inte riktigt är här än och att t shirt och crocs inte är aktuell klädsen ännu. Hugo och M fick komma in och värma sig och sedan ägnade de kvällen åt Kenny Starfighter och översovning.

Idag söndag har vi köpt jeans till Roger och signat upp Hugo för nästa sportaktivitet. Innebandyn är slut om ett par veckor och den kommer att avlösas av - bergsklättring!  Svimma inte mormor och farmor, klättrandet kommer att ske på klättervägg inomhus med säkerhetslinor och erfarna instruktörer. Blir kanon, kanske innebär det lite mindre klättrande och klängande här hemma?

Hugo hemma idag också. Tack och lov mår han mycket bättre och får väl betraktas som i princip frisk med lite hostrossel kvar bara. Dock var natten lite tung med feber som pendlade upp och ner så han behöver ta det lite lugnt idag. Lillebror skeppades dock iväg till dagis då han var i toppform.

Efter att ha haft filmmaraton igår då Hugo inte orkade något annat än ligga på soffan (Monsters vs Aliens, Den otroliga resan och Kenny Begins i ett sträck) var det läge för lite mer aktivitet idag då feberdimman släppt. Hugo har länge velat åka till pysselparadiset Happyland som ligger här i närheten. De var och besökte Svenska Skolan före lovet och då pysslade han loss ordentligt, dock fick han inte behovet helt tillfredställt så vi ställde kosan dit idag.

På Happyland kan man dreja lera, pyssla med pärlor, väva, skapa med annan typ av lera, göra fönsterstickers etc etc. Ett stort rum fullt med material, bord och pallar och maaaasssor av personal som ivrigt väntar på att få assistera. Så ivrigt att man nästan blir lite nervös. Och de har en lite kluven inställning till konstnärlig frihet också - de jobbar gärna med färdiga mallar så att barnen verkligen skall göra rätt (använda rätt färgkombinationer, i rätt ordning etc). Otroligt snälla men lite överambitiösa.

50 RMB för en timmes pyssel - vi hann med 2 rymdskepp i lera och en kyckling (gissa vem som gjorde vad av oss), en fönstersticker i form av en tiger och en glitterteckning av en Transformer. Ganska bra jobbat och framför allt kul - dit går vi igen!

Så lunch på McDonald's och sedan Kenny Starfighter (TV-serien) på DVD. Ibland är det mysigt med en "sjukdag" på tu man hand när man egenligen är rätt frisk.

Så, tillbaka till Beijing efter värme och sol i två veckor. Flyresan från Kuala Lumpur gick bra förutom sista halvtimmen då bröderna Brothers fajtades hårt om ett armstöd som båda hävdade sin äganderätt till. Fascinerande hur en bagatell kan förvandlas till en livsavgörande konflikt som involverar de närmaste 20 stolsraderna i ett helt vanligt flygplan.

Kylan slog emot oss direkt när vi kom ut på parkeringen och lite chockade var vi nog även om vi försökt förbereda oss så gott det går. Men vi överlevde hela vägen hem tack vare mr Gao som förbarmade sig över oss en söndag och skjutsade hem oss.Chocken som drabbade oss en timme efter hemkomsten var dock svårare att överkomma. Det började snöa! Och grannen som mailat om tennisspelande i t-shirt och shorts helgen innan! Snö var det sista vi förväntade oss - huuuuuu!

Senare på kvällen kämpade Roger sig iväg för hockeymatch; han var aptrött som han själv uttryckte det men samtidigt ruskigt sugen på att spela så han övervann sig själv och drog iväg. Snopet nog kom han hem ett par timmar senare - strömmen gick i ishallen och ingen visste vem eller hur eller när det skulle gå att fixa. Hur sugen man än är på att spela så finns det ju gränser för vilka förhållanden man kan acceptera, så han kom hem igen med lite slokande öron.

Söndagkvällen var också sista dagen för det kinesiska nyårsfirandet - det var s k Lyktfestival. Förutom att man tänder tusentals röda lyktor så brassar man också på extra mycket med de smällare och fyrverkerier som man redan hållt på att smälla i två veckor. Och jäklar vad det smällde - ett vanligt fyrverkeri på nyårsafton i Sverige är en västanfläkt emot vad man smäller av här. Det låter som artillerield - smäller helt galet och man är övertygad om att Nord-Korea nu slutligen bestämt sig för att göra slag i saken och visa de militära musklerna. Det höll på i flera timmar och dagen efter såg omgivningarna ut som ett slagfält med rött krut och smällarrester i drivor. Galet tycker vi - toppenkul tycker kineser så det är bara att anpassa sig. Men det var skönt när det tog slut...

Veckan inleddes sedan med skola i två dagar, sedan blev familjen förkyld. Började med mig, efter följde Norton, Roger fick en släng till och igår däckade Hugo också. Så idag har jag båda barnen hemma - Norton pigg och busig och redo att gå på dagis igen, Hugo oerhört låg med feber. Härlig kombination, vi har det så mysigt tillsammans. Inte ens biff och bea och chokladpudding som Hugo önskat som mat idag har hittills piggat upp honom. Så - vi kämpar vidare och hoppas på en frisk helg så vi kan hitta på något kul!