Efterverkningarna av chaufförhistorien i tidigare inlägg blev i alla fall positiv.

Väninnan M berättade att hon igår talat med sin gamle chaufför som i sin tur berättade för henne att jag ju aldrig behövde chaufför (nähä sa hon och spelade med). Han förstod inte riktigt varför men tyckte i alla fall att det var mycket bra gjort att jag ändå betalade för första timmen!

Så - jag har inte gjort bort varken mig eller väninnan M i chaufförskollektivet och straffat ut oss från vidare bokningar.  Dock svävar jag fortfarande i ovisshet om varför mina meddelanden aldrig kom fram eller om de helt missuppfattades ; bäst att inte grubbla för mycket.

Saker vi kommer att sakna från Kina:

Att få hjälp

Kina har många människor som behöver jobb. Många som behöver en försörjning och många som kan bidra till samhället. Följdaktligen finns det jobb här som inte finns någonannanstans - antingen har de försvunnit eller så är de helt unika.

Det är lätt att raljera över damerna som står innanför dörren och ger dig en plastpåse att lägga ditt blöta paraply i, hissföraren som bara har en våning att välja på, alla vakter som vaktar något odefinierat på alla möjliga och omöjliga ställen eller mannen i butiksdörren vars enda uppgift det är att säga hej och välkommen;  Fy för ett meningslöst jobb, tänk vad tråkigt det måste vara... Frågan är vad som är mest meningslöst - att faktiskt bidra med något konkret om det så bara är att hjälpa andra och få betalt för det, eller att bara gå och dra hemma och vänta på bättre tider och toppjobbet som snart ramlar in?

Jag kommer att sakna detta från Kina:

- Någon som hjälper till på parkeringen så man hittar en p-ruta och inte kör in i en annan parkerad bil när det är trångt

- Någon som ger dig en plastpåse när ditt paraply dryper av regnvatten och du inte vet var du skall göra av det

- Någon som packar din påse när du storhandlat i affären och hjälper dig att få ut dem till bilen eller cykeln

- Någon som hjälper dig tanka bilen, om du vill

- Någon som plockar fram det du behöver från butiken, även om det är självbetjäningsplock

- Någon som kör hem dina matvaror/blommor/möbler/kläder eller vad du nu köpt, raka vägen till dörren

Exemplen är otaliga. Och det intressanta är väl att man skulle kunna ta den här listan och pricka av vilken hjälp man kunde få i Sverige för säg 30-40 år sedan. Tror att man kan pricka för det mesta.

Frågor man ställer sig är - är Sveriges utveckling positiv eller negativ? Kommer Kina att gå samma väg? Vad är det för fel på att få hjälp och inte behöva göra allt själv hela tiden? Och vad är det för fel med ett jobb där huvudsyftet är att hjälpa andra?

Språkförbistringen kan skapa de mest absurda situationer. Följande utspelade sig i fredags och lördags...

FREDAG

Roger skall på lördagen delta i ishockeyslutspel i sin expat-liga. Han är bensäker på att de vinner första matchen.

Sedan är planen att jag och barnen kommer till match 2 och 3 för att heja fram laget till en bra slutplacering.

Vår chaufför kan inte köra oss varför jag får hjälp av kompisen M att boka upp hennes före detta chaufför - hämtning 13.00 på Yosemite till överenskommet timpris. Klappat och klart, frid och fröjd, planen som i en liten ask.

LÖRDAG

Roger tar taxi till hockeyeventet vid 9. Hugo går på sin klättring och Norton och jag tar det helglugnt.

Kl. 11 ringer Roger och konstaterar att de förlorade!!! första matchen vilket innebär att det är slutspelat för hans del. Så.... chauffören måste avbokas och det är nu den här historien verkligen tar fart, eftersom chauffören enbart talar kinesiska.

Jag klurar ihop ett SMS på kinesiska, skrivet i pinyin vilket innebär att man skriver med romerska bokstäver, och skickar iväg det. Inger svar.

Inser att chauffören kanske inte kan läsa pinyin, alla kineser kan inte det. Skickar ett SMS till kompisen M och frågar om hon vet om han förstår pinyin. Hon vet inte och råder mig att ringa honom för säkerhets skull.

Jag vill ju helst inte ringa eftersom min kinesiska inte är tillräckligt bra. Så jag får snilleblixten att gå in till grannen Js ayi och be henne ringa. Jag stammar fram mitt ärende på knackig kinesiska till henne (hon talar inte heller engelska), jag tror att hon förstår vad jag menar och hon ringer upp.

Personen hon talar med hävdar bestämt att han inte har någon körning från Yosemite 2188 kl. 13! Jag förstår ingenting men tänker att det måste ha blivit något missförstånd när han bokades. Och då är ju allt frid och fröjd nu, eftersom jag inte behöver honom. Jag går in till mig och slappnar av.

12.40 stannar en blå Buick utanför vårt hus...

Jag går ut och försöker återigen förklara på knackig kinesiska att jag inte behöver någon chaufför, att jag skickat ett SMS och dessutom ringt tidigare. Chauffören nickar och säker ok, ok och verkar uppfatta vad jag menar. Jag går in till mig.

Chauffören står kvar utanför vårt hus och väntar...

Jag går ut igen och försöker återigen förklara läget. Han ser konfunderad ut. Jag ringer på hos grannen igen och ber ayi hjälpa mig. Hon förklarar läget. Han ser förvirrad ut. Slutligen inser ayi och jag att han inte är min kompis Ms före detta chaufför utan en kompis till denne. Den vi har messat och ringt har i sin tur inte brytt sig om att berätta för honom att han inte behövs!

Under tiden diskussionen pågår ringer kompisen M ett par gånger  och undrar hur det går för mig....

Chauffören ser fortfarande förvirrad ut och vill inte riktigt inse att jag inte behöver honom. Jag vill säga att jag kan betala honom för den första timmen, som kompensation, men har ingen aning hur jag skall säga det på kinesiska. Varken han eller ayi fattar vad jag menar. Jag rusar in och hämta plånboken, trycker en femtiolapp i handen på honom och upprepar för 23:e gången att jag inte behöver honom.

Han inser äntligen läget, tar motvilligt emot pengarna och åker äntligen därifrån!

Vad lär man sig av detta?  Ta inte en seger för given, ändra aldrig dina planer, prata ur skägget, skippa mellanhänderna.....?

Eller bara skratta åt en kul historia och dela med sig av den.

Ja plötsligt blev ju tiden knapp innan hemfärd och plötsligt måste vi hinna med allt det där som vi trott att vi hade gott om tid för:

Sy upp kläder

Köpa möbler, buddhor, tavlor etc

Köpa glasögon

Se och uppleva saker, folk och byggnader

I onsdags blev det ytterligare en manikyr, pedikyr och "överkroppsmassage" samt rekognosering hos skräddare.  I torsdags besök på den s k "möbelgatan".

A och AC på spaning efter möbler, möbler, möbler  

Minimalism är inte en kinesisk dygd. Det här möbelpalatset ståtade med 10 meter långa bord, gigantiska uppstoppade havssköldpaddor och  4 meter höga träportaler till salu!  

I Beijing har alla affärsidkare som sysslar med samma typ av business en tendens att slå sig samman, på ett och samma område. Alla som säljer glasögon och linser på ett ställe, de som säljer tyger och sytillbehör på ett annat, alla bilreparatörer tillsammans - ja, ni förstår. Både bra och dåligt för dem antar jag, praktiskt för oss men lite överväldigande ibland kanske.

Torsdagens utflykt gick alltså till en gata med mängder av butiker med kinesiska möbler, lampor, prydnadsföremål etc. Vi började på Lily's Antiques (ja en del är antikt men det mesta inte) och där hade vi att göra kan man säga. Två våningar med mängder möbler och accessoirer stilfullt och inspirerande uppställt. Vi gick och gick och tittade och tittade och det tog liksom aldrig slut. Möbelinköp blev det inte men ett par prydnader och mycket inspiration till fortsatt letande efter den optimala möbeln.  Det vore kul att ha med sig något kinesiskt som minne av vår tid här.

Lily's Antiques - vi höll på att sätta bo där  

Efter lite fler butiker och mer eller mindre lyckat prutande åt vi en delikat lunch; friterade potatisstrimlor med chili, heta sichuanbönor, skogsöronsvamp, annan svamp och grönsaksgryta, biff med grönsaker och fermenterade nudlar. Allt otroligt gott, som vanligt! Och löjligt billigt. Hur skall vi klara oss utan all denna goda kinamat? Det ryktas om att det finns några kinakrogar i storstäderna där man kan be om den "riktiga" menyn och då få det som är äkta kinesisk mat. Fyra små rätter och friterade bananer i all ära, men nu är man ju bortskämd med "the real stuff".

Mmmmmmm - kommentarer överflödiga. Som av en händelse är det Sichuanbönorna som går åt först. Hela svenskkollektivet har utvecklat ett beroende av dessa!  

En trevlig och kul dag som avslutades hemma i vår trädgård tillsammans med U och Nortons kompis N, fortfarande i härlig sommarvärme som nu verkar vara här permanent.  

N har hittat Nortons kycklingoutfit - vill man inte bara pussa honom?  

Möbelletandet fortsatte idag fredag då U och jag gick igenom alla möbelbutiker i närområdet. Resultatet blev några heta objekt som vi sannolikt kommer att låta specialtillverka hos Vicky's Furnitures. De förstod precis vad vi var ute efter och anpassar tillverkningen efter det. Fortsättning följer på söndag när Roger följer med och kollar och vi kan ta beslut tillsammans. Annars blev dagens inköp ett "antikt" djupt fat med lock i kinarött - jättefint och enligt försäljaren "gammalt". Ingen vet väl egentligen men det pryder verkligen sin plats och jag känner mig väldigt nöjd.

Måndag 3/5 och ledigt från skola och jobb - eftersom 1:a maj inföll en lördag kompenseras vi kineser med en extra ledig dag på måndagen, och då var det dags för utflykt för vår del.

Longqing Xia (eller Longqing Gorges på engelska) var målet för dagen - vackra, sockertoppsberg liknande dem som finns i södra Kina, ca 1,5 timmes bilväg nordväst om Beijing.

Vi packade picknick och gav oss av med vår chaufför vid 9-snåret. Förmodligen valde vi samma avgångstidpunkt som några andra tiotusentals kineser som också var lediga. Vägen till Longqing går förbi den del av kinesiska muren som är allra mest frekventerad, Badaling, och det var några stycken som var på väg just dit kan man säga. Tidvis stod trafiken helt stilla och de delar av muren som syntes från vägen var helt svarta av folk. Efter Badaling släppte det dock och vi susade obehindrat fram sista biten.

Som på många större turistattraktioner i Kina möts man först av en "by" med turistprylar och mat till försäljning, innan man kommer fram till själva huvudmålet. Tidigare har dessa områden bestått av rätt ruffiga små hus och sjul men nu håller man på att styra upp ruffigheten och bygger istället helt nya hus i gammal stil, för att inrymma kommersen. Snyggt men ganska själlöst och ofta lite halvöde då man överdimensionerat ganska kraftigt.

Kinesisk kvalitetsshopping  

Longqing ligger i de höga bergen som omger Beijing och det första man gör efter att ha tagit sig igenom försäljningsbyn är att ta en lång, lång rulltrappa upp i bergen. Låter trist, men trappan är inkorporerad i en jättestor drake som ser ut att slingra sig upp för själva berget vilket gör färden rolig och spännande för barnen.

Bröderna Abrahamssons med drakrulltrappan i bakgrunden  

Väl uppe slussas man smidigt vidare till båthamnen där själva huvudattraktionen, båtturen in mellan de sockertoppsformade bergen, väntar. Snabbt och smidigt hoppar man ombord och ger sig ut på vattnet tillsammans med ett 40-tal andra kineser och en guide som enbart guidar på kinesiska. Det man vill se är vackert och kan uppskattas utan information som man förstår och vi låtsades som ingenting och vände på huvudet åt samma håll som kinerserna och sa "oooohhh" när de gjorde det. Vackert och mäktigt!

Typisk kinesisk turistgrupp med likfärgade huvudbonader. Observera att de har sommarvarianten som är solskärm, resten av året är det vanliga kepsar som gäller i diverse klatschiga färger.  

En del av våra medpassagerare blev lite distraherade av våra vackra söner och de erbjöd dem entusiastiskt att ta plats brevid dem när vi klev ombord. Det är också så härligt att se kineser på utflykt. Alla klär upp sig i sina finaste kläder innan de åker iväg, oberoende av vad de skall göra eller vilken temperatur det är, vilket resulterat i högklackade skor, paljettoppar, svarta kostymer t ex. Man förstår att en familjeutflykt är en höjdpunkt i tillvaron och något att fira.

Snygging nr 1

Snygging nr 2

Kinesisk utflykts outfit. Just den här tjejen tillbringade mer tid poserande framför kompisens kamera än hon ägnade åt att titta på åkturens attraktioner - det gäller ju att passa på när man fått på sig sina nyaste kläder.  

Båtturen landar vid en picknickplatå där man också erbjuder bungy jump eller en glidtur i sele på stålvajer, liknande den jag gjorde vid Muren. Det skippade vi denna gång men vi åsåg glatt tre käcka ryssar som oförskräckt kastade sig ut mellan bergstopparna. Starkt jobbat!

Efter en liten promenad tog vi båten tillbaka till ursprungshamnen. Där slussades man återigen vidare mot en linbana, modell Kolmården 1975, som gick brant uppför berget. Vi hoppade på och gled i sakta mak mot toppen. En häftig tur - biljetten inkluderade någon typ av försäkring värd 2 RMB men villkoren var enbart noterade på kinesiska så det var lite oklart vad som gällde :-). Oavsett kom vi levande både upp och ned.

På väg upp i linbanan...

... och på väg ned.

Väl uppe hade vi en strålande utsikt över de omkringliggande byarna och hela Longqing. En smal promenadstig ledde oss längs med berget mot "Övernaturlighetens tempel", där vi tog en mikropaus och smaskade på kokta majskolvar. Jag är inte nervös av mig när det gäller höjder och brukar ha is i magen, men staketet som skiljde gångstigen från stupet hade väldigt långt mellan spjälorna så det gällde att hålla koll på familjens minsting. Lite svettigt faktiskt men väldigt vackert med de blommande fruktträden på bergssluttningarna.

Nedför berget med linbanan igen och sedan promenad genom en konstgjord grottgång tillbaka till försäljningsbyn och parkeringen - och utflykten var avslutad. Fyra trötta hikers somnade gott i bilen och avslutade sedan dagen med att glufsa i sig varsin delikat pizza från Hungry Horse (ja inte lillebror förstås, han nöjde sig med färsk ananas).

Männen i mitt liv - toppkillen till vänster är vår chaufför mr Gao  

Lillebror var bjuden på kalas till en av de bästa kompisarna, A, som fyllde 4 år!

Eventet ägde rum på en restaurang en bit bort som heter New Veranda och som specialiserat sig på lunch- och middagssällskap som inkluderar barn. Ordentligt stort lekrum med gungor, bollhav och klätterställning, fullfjädrat kalaskoncept och förstående personal gör stället till en hot spot för födelsedagskalas i expat-kollektivet och ca 13 barn fick ett par roliga timmar ihop.

Födelsedagsbarnet var i extas, hamburgarna och tårtan delikata och lekstunden uppskattad så här en långhelg runt 1 maj.

Vilket röj!

Under stor koncentration intas hamburgare. Födelsedagsbarnet i rödrutig skjorta och hans storebror i glamourhatt

Mamma partycrashade kalaset - och jag som ville att det skulle vara FF!

Wooooowww! Undrar vad som döljer sig i paketen?

Så här nöjd var födelsedagsbarnet med kalaset. V-tecken som en äkta kines!

Roger och Hugo passade samtidigt på att besöka bilmässan här i närheten som gick in på sin sista dag.

Auto China 2010 äger rum vartannat år och är en av världens största bilmässor. I år såg det ruttet ut för deltagarna men bara 1 dag före invigningen öppnades europeiskt luftrum igen och höjdarna kunde till slut ta sig till Kina. Mässan drar VÄLDIGT MÅNGA BESÖKARE och för oss som bor i närheten av mässanläggningen innebär den drygt veckolånga mässan lite prövningar. Bilkaos, överfulla restauranger och parkerade bilar nästan uppe i träden. Parkering glömde man nämligen att bygga.... I år blev det dock inte lika trångt som för två år sedan. Veteraner som bodde här då tipsade om att lägga upp en veckas matförråd och i princip inte lämna huset under mässveckan. I år krävdes dock specialtillstånd i bilframrutan för att få ta sig i närheten av våra bostadsområden och shuttlebussar från parkeringar längre bort anordnades. Det tackar vi för!

Hugo och Roger överlevde trängseln, fick se en hel del finingar, bland annat nya Kina-Saaben, och var i det stora hela nöjda med besöket som avslutades på ett knökfullt McDonald's.

Ibland svänger det snabbt. Omständigheterna ville så sent som i onsdags att vi skulle stanna ytterligare ett år i Kina. Sen bestämde sig samma omständigheter igår för att istället skicka hem oss till Sverige i månadsskiftet juni/juli.

Lite snopet, men det är bara att tänka om. Do, Undo, Redo som man säger så käckt på l'Oréal...

Så nu blir det hektiskt värre. Iställer för att planera en sommarsemester så blir det att planera hemfärd om bara två månader. Mycket som måste fixas i Sverige, hyresgäster som skall sägas upp, möbler och massa annat som skall köpas och tas med hem, fixa en container för att skeppa hem det, umgås med vännerna vi fått här, se så mycket som vi hinner av Kina.... ja, pust det blir nog två intensiva månader.

Som alltid är det människorna som känns mest betydelsefullt - det som känns mest tråkigt med att flytta hem är alla de vänner vi fått som vi nu måste lämna. Vi måste göra allvar av "hemvändarklubben" som vi talat om så att vi kan ses i alla fall en gång om året och älta Kina-minnen ihop. Å andra sidan får vi ju träffa familj och andra vänner igen när vi kommer tillbaka.

För övrigt hade vi igår en trevlig Valborgsmässoafton med familjen W och familjen S som kom hit på middag. Sommarvärmen kom äntligen och vi kunde sitta ute en lång stund på kvällen, vilket är första gången i år.

Idag har sommarvärmen stannat kvar och det har nog legat på mellan 25-30 grader. Härligt!  Hugo var iväg på sin klättring på förmiddagen och sen cyklade vi till skräddaren och gjorde en beställning på skjortor och blusar som vi skall sy upp. Ett test - blir det bra skall jag försöka fixa några klänningar också och Roger ev. kostym.  På eftermiddagen njöt vi sedan i trädgården som är lagom skuggig och därför perfekt tempererad. Syrenerna blommar för fullt och doften ligger över hela området - känns nästan som i Sverige.

Imorgon skall Norton på 4-årskalas för sin kompis A och Hugo och Roger skall ev. försöka komma in på bilmässan som pågår i kongressanläggningen i närheten. Det ryktas om brutala köer så vi får väl se om de pallar - kineserna har ju långhelg till och med måndag och imorgon är det sista dagen på mässan.

Idag var det dags för Beijings SWEOR att knäcka kinesiska muren (changcheng). En vandring mellan Jinshanling och Simatai stod på schemat och vi var ett tiotal som åkte iväg från mötesplatsen vid Swedish School runt 9-snåret.

Efter knappt 1,5 timmar i bil var vi framme och kunde konstatera att vädret var strålande med solsken och blå himmel men ganska blåsigt. Alla körde lager på lager principen och började vandringen hyfsat påpälsade men flitigt vandrande och solsken gjorde att vi kunde skala av oss den tyngsta utrustningen ganska snabbt.

Vilda rykten hade gått i svenskkollektivet om just denna murvandring som "en mardröm för höjdrädda", "jättejobbigt", "man får krypa fram bitvis". Inför vår vandring gjordes försök av veteraner att dämpa dessa skräckhistorier men vi undrade nog lite vad vi gett oss in på.

Man kan konstatera att vandringen blev mer utmanande än den man gör på Badaling- eller Mutianyu-delarna av muren, som ju är fullständigt renoverade och tillrättalagda för att passa alla typer av turister, från knattar som nyss lärt sig gå till gummor i 90-årsåldern med krumma ben och knotig käpp.  Vissa delar av muren mellan Jinshanling och Simatai är renoverad men de största delarna är i "originalskick", dvs bevarad i befintligt skick. Det innebär stora, ojämna stenar, gruspartier, smala bitar med inga eller mycket smala mursidor.

Man känner sig ju väldigt duktig och hurtig när man kämpar på över kullriga stenblock och uppför lodräta trappor.... men när man ser alla gamla gubbar och tanter som jobbar på muren och som släpat upp kylväskor med öl, cola, vatten m m samt sopsäckar med tshirts, vykort och almanackor som för att kränga till oss hobbyvandrare, inser man att vår prestation slås med hästlängder av deras dagliga tokslit.

Totalt gick vi 11 km på ca 3 timmar (beräknat 4 timmar så vi trampade på bra) och på slutet fick vi passera en damm via en hängbro som var rätt skön. Man kunde också svinga sig ned i sele via en stålvajer tvärs över ravinen över dammen igen - vilket vi var 4 st som gav oss på! Kul grej, har inget fotobevis på mig själv men vår chaufför Mr Gao kan intyga för de som tvekar.

Sammanfattningsvis - en fantastisk dag med trevligt sällskap och en spännande och kul vandring i unik miljö. Ju mer man ser av Kina desto mer vill man se - tur att vi får ett år till på oss!

Changcheng Jinshanling - fortfarande i renoverat skick

Delar av SWEA Beijing precis i början av vandringen - toppenfräscha. Självklart var alla lika nyponrosfräscha även efteråt.  

Muren sträcker sig vindlande framåt, längs med hela bergskammen - syns det?

Befintligt skick var det ja.

Kort benvilarpaus efter brant trappa uppför - det blåser visst på AC!

Det här underlaget i kombination med kraftig lutning gör underverk för vader och rumpa!

Smalt, vaddå? Det här är väl inget för en svensk viking!

Vår vandringsledare Susie - en superwoman som driver  på på  ett pedagogiskt sätt; "det blir ännu värre längre fram, bara så ni vet".

Hoppas det inte rasar just när vi går förbi.

Som sagt, ibland var det lite brant! Var det den här trappan som skapade ryktet om att "man måste krypa"?

Sista biten, vi klev av vid det ljusblåa huset på mitten men muren fortsätter naturligtvis.

En härligt, svajig hängbro innan vi klättrar uppåt igen för att strax kasta oss ut för stupet, hängande i en stålvajer...

Slutet på glidturen - de skickade iväg oss två och två för att vi var "så lätta" (det tackar vi för) och nedfärden skulle gå för långsamt annars. Starten låg ungefär i mitten av berget på bakrunden. Jiiiiihaaaaaa!