Var 3:e vecka ungefär tar jag bilen till Auchan stormarknad, typ som ICA Maxi eller Coop Forum, och "storhandlar".

Storhandla i Kina är inte samma sak som i Sverige och det vet ju ni som följt bloggen ett tag. Jag har i tidigare inlägg från juli-augusti skrivit om hur det är omöjligt att köpa allt på ett enda ställe, åtminstone om man skall få hyfsad kvalitet och pris i alla fall.

I vilket fall så finns det vissa saker man kan köpa upp sig på, på regelbunden basis, som blöjor, köttfärs och kycklingfiléer för infrysning, vin, färska nudlar etc. Dessutom har Auchan väldigt mycket annat förutom mat och dryck som man kan behöva och de senaste gångerna har CD-spelare, riskokare, hårfön, brödrost och syskrin med tillbehör inköpts.

På något sätt blir det ett litet äventyr varje gång jag handlar där, något händer alltid som är uppseendeväckande för en västerlänning, och idag fick jag vara med om Promotion på Auchan.

Under vintern blir många grönsaker mycket dyrare i Kina, helt naturligt eftersom säsongen är över. Så just nu köper man gärna upp sig på grönsaker som skall räcka fram till våren, och en av favoriterna är Kinakål. Den senaste veckan har kineserna köpt Kinakål i abnorma mängder - och det visade sig vara denna grönsak som säkert 300 pensionärer stod och köade för inne på Auchan när jag var där.

Kön gick genom hela butiken och den är som sagt lika stor som ett Stort Coop Forum. Först fattade jag inte vad det var alla väntade på, kön försvann in på butikens varulager och ut kom folk med jättekartonger. Jag smög runt kön för att försöka reda ut vad det var alla ville ha men förstod inte förrän jag kom ut ur affären att det var Kinakålen med stort K - varuvagnar, bilar, cykelpakethållare, flakmopeder ja alla typer av fordon fullkomligt svämmade över av billig kål.

När jag kom hem frågade jag ayi om detta och hon skrattade gott och sa att javisst, folk köper på sig hur många kilo som helst just nu och lagrar hemma för tillagning pö om pö. Samma sak varje år och speciellt här i Beijing. Tydligen är Kinakål (eller Da Bai Cai) särskilt lämpligt för långvarig lagring, även utan kylskåp och liknande moderniteter.

När jag googlade på Da Bai Cai hittade jag en rolig artikel från China Daily som skrevs 2003. Enligt den var Kinakålen Mao-regimens favoritgrönsak och det betraktades som patriotiskt att äta just den. 2001 konsumerade genomsnitts-beijingbon 34 kilo per år!!! 

Under årens lopp har dock fäblessen för Da Bai Cai minskat och enligt China Daily så är det numera (alltså 2003) slut på fenomenet med Kinakålsköande Beijing-bor i november. Tror de hade lite fel där, även om det var klar dominans av gamlingar i den kön jag såg så med tiden så försvinner kanske vanan helt?

I vilket fall som helst så är det gott, och jag pressar nu ayi på tillagningssätt som jag kan dela med mig. Hemligheten verkar ligga i mycket kort uppvärmningstid och sedan givetvis den rätta kryddningen. Lovar att återkomma.

PS För specialintresserade kan jag nämna att det blir vaccinering av Hugo på fredag, dock inte av Norton eftersom vaccinet inte är godkänt ännu för barn under 3 år. Tack till er som bidragit med beslutsunderlag!

Så har då barnen blivit erbjudna vaccination enligt kinesiska myndigheters önskemål om att alla skolbarn skall vaccineras snarast möjligt, speciellt i Beijing. Vaccination sker på fredag, och svar måste lämnas imorgon onsdag.

Och plötsligt måste vi ta ett slutgiltigt beslut. I vanliga fall är jag inte tveksam till vaccination och barnen har genomgått allt som rekommenderas + lite till. Men i det här fallet har diskussionerna gått fram och tillbaka vilket kan få den mest hårdhudade att vela. Och då har vi ju bara fått en vindpust av den debatt som ni måste ha genomgått med AB och Expressen i sitt esse med skrämselpropaganda som får Motorsågsmassakern att kännas som en godnattsaga.

Här finns egentligen ingen officiell debatt om vaccinering eller ej - kinesiska myndigheter jobbar på med att få fram så många doser som de bara kan till sin jättebefolkning på 1,3 miljardet och det är ju en gigantisk utmaning. Med andra ord är man mycket priviligierad om man erbjuds en dos i detta hyfsat tidiga skede.

Så vi grubblar och grubblar - är ett kinesiskt vaccin lika bra som det svenska eller finns risker? Å andra sidan vet man ju inget om de långsiktiga effekterna av något vaccin, oavsett nationalitet.

Beslut tas senast imorgon - återkommer med vad det blir.

För övrigt kom det över 1 dm snö här inatt, efter ett kraftigt åskväder sent igår kväll. Den kinesiska snösvängen (som inte existerar) jobbade hårt i morse med trasiga plastspadar och hemsnickrade skovlar (bestående av en brädlapp sammanspikad med en träpåle). De internationella skolorna i närheten stände pga snökaos (visst känns det väldigt amerikanskt?) men kämparna på Svenska Skolan hade inga sådana funderningar överhuvudtaget.

Kändes faktiskt rätt skönt när grannen AC och jag promenerade hem till Yosemite efter en trevlig föräldrafrukost på dagis - äntligen kändes det som vi hade övertaget över alla kineser i gympadojor och klackskor som skyfflade snö med sopskyfflar och ledde sina cyklar i snömodden. En svensk är i toppform med 1 dm snö, moddsträngar på gatan och äntligen en klarblå himmel och riktigt bra luftkvalitet!

Hugo och kompisen M ägnade 2 timmar åt att bygga snöborg i trädgården och leka Starwars iskrig efter skolan - spelade ingen roll att det blev kolmörkt, fick dra in dem till slut.

Inspirerad av våra grannar frågade jag ayi Li förra veckan om hon kunde visa mig hur man gör dumplings, eller jiaozi på kinesiska - en av mina favoriter i det asiatiska köket.

Jag kommer ihåg onsdagarna när det koreanska haket på Surbrunnsgatan, nära jobbet, gjorde den koreanska varianten, gyoza, och hur jag och kollegan Anne i princip var stammisar där just den veckodagen. Himmelskt gott!

Och här kan man ju få hur mycket som helst, när som helst och till ett otroligt lågt pris - dumplings räknas som basföda på samma nivå som ris och nudlar och är väl inte det mest exklusiva att beställa in, men hu vad gott. Särskilt den stekta varianten som jag föredrar.

Så idag shoppade Li de ingredienser som hon behövde och listan ser ut så här för de som är intresserade (dock utan mått då hon gick på känsla):

Dumplingsdegen består enbart av mjöl och vatten. Mjölet var ett särskilt dumplingsmjöl men jag vet inte riktigt vad det innebär, kanske kan man använda samma typ av mjöl som till pasta? Konsistensen skall vara smidig.

Fyllningen kan man göra i princip hur man vill, med eller utan kött eller skaldjur, med eller utan de grönsaker man gillar bäst. Den blandningen som Li rörde ihop bestod av:

Fläskfärs

Hackad ingefära

Fint skuren purjolök

Soja

Lite sesamolja

Salt

Grovt riven zucchini

Hon blandade degen och knådade den, lät den sedan vila en stund i bunken, i rumstemperatur under en handduk.

Färsen blandade hon också, med grönsakerna i sist.

Sedan gjorde hon små bollar av degen som hon kavlade ut till små platta "pannkakor", ca 1 dm i diameter. Fyllningen la hon på mitten av "pannkakan" som hon hade i handflatan (Li använde pinnar för detta, jag använde sked).

Hon vek sedan ihop pannkakan på mitten och nöp till. Sedan vek hon ihop ändarna på ett intrikat sätt som jag inte kan förklara verbalt, och knappt kan hantera manuellt, men den sista dumplingen jag gjorde fick jag i alla fall godkänt på. Huvudsaken är att man  nyper ihop kanterna väl så att inte fyllningen kan smita ut när man tillagar dem.

Top Chef x 2 

Koka upp vatten, lägg i lagom många dumplings, på med locken. De är klara när de flyter upp till ytan och har svällt upp. Färdigt att äta, men man kan också steka på dem lite snabbt i olja för en lite knaprig yta i botten om man gillar det. Jag tycker att de blir godare så.

Doppas lämpligast i "dumplingsvinäger" som man kan köpa färdig här i Kina, finns säkert i Sverige numer också. Det är gott att hälla i lite sesamolja och hackad vitlök i vinägern också.

Snart skall vi laga till dem, återkommer med recension. Få se om vi får Hugo och Norton att smaka och äta. Hugo har tillverkat några själv (bild kommer) så han är nog peppad att åtminstone smaka.

En timme senare:

Lis dumplings var himmelska, åtminstone tyckte Hugo och jag det. Norton vägrade smaka men det var ju inte helt oväntat, han gillar mest säkra kort. Jag fick göra en ny omgång för vi åt så många var. Och det bästa av allt - vi har frysen full med fler så fort andan faller på.

Snögubbe x 2 

Idag slog Beijing till med den mest absurda vädertyp vi hittills stött på.

Det började med kraftig åska och massor av blixtar. Sedan började regnet falla vilket snabbt övergick till småkorningt hagel. Haglet förvandlades sedan till snö. Inte vet jag om jag har sovit de senaste 41 åren men åska och snö tror jag inte jag har varit med om tidigare.

Detta gjorde mig slutgiltigt övertygad om Kinas förmåga att manipurera vädret (som ni sett i tidigare inlägg har jag ju funderat på detta tidigare), konstigare än så här blir det nog inte.

Förutom konstigt väder har luftkvalitén varit förfärlig här de senaste 5 dagarna - API (air pollution index) har legat på över 250 vilket i övriga världen betecknas som Hazardous och den högsta nivån av förorening. Kina betecknar det som Heavily Polluted vilket låter lite mindre skräckinjagande...

I slutet av förra veckan fick barnen vara inne på skolan hela dagarna, inga raster ute. Istället fick de springa av sig i gympahallen för att få utlopp för något av den överskottsenergi som bubblar inom dem. Helgen fortsatte likadant, med en gulaktig, tugn dimma. Idag är det mulet men det känns ändå som luften är något bättre - kanske en positiv effekt av eventuell vädermanipulation det med? Men sen kommer man ihåg det här med "surt regn" som det var så mycket prat om på 80-talet...

Vi fortsätter att mysa inomhus och försöker hitta på aktiviteter - Norton är hemma idag och kurerar sig slutgiltigt så att han kan gå på dagis imorgon. Vi har också skippat cyklandet till skolan, dels på grund av kylan förra veckan, dels på grund av den urusla luften den här veckan.

Familjens julklapp i år blir nog en Luftreningsmaskin till huset (schhhh, säg inget tillbarnen!)

Gå ut och andas i skogen och njut om ni kan - jäklar vad vi skall hyperventilera när vi kommer till Sverige i jul!

Lördag 7 november och dags för lite kvalitetstid för den vuxna delen av familjen - på min önskelista till Roger stod endast en sak. Middag inne i stan' på tu man hand, gärna med internationell touch,  på ett ställe som skulle ge känslan av att befinna sig i en av världens största huvudstäder.

Efter lite forskning och rådfrågning bokade vi bord på restaurang Sureno, med medelhavstema, inne i Sanlitun, expat-tätt kvarter och därmed försett med alla nationella smakriktingar som man överhuvudtaget kan tänka sig. Sedan hade vi också en lista på tänkbara barer med oss för avslutande smaskiga drinkar i schysst miljö.

Taxi infångades och vi verkade ha värsta flytet, chauffören fattade direkt vart vi skulle och gasade på. Men vägvalet visade sig konstigt då han valde en väg vi hittills inte testat alls, täckt av torkande majs, och som slutligen visade sig leda ut på samma väg vi startade på. Taxistrulet fortsatte - han valde den packade Jin Shun Lu in mot stan och det gick mycket långsamt framåt, ryck-och-knyck körstil och härliga avgasintag. När trafiken sedan äntligen släppte började han vifta och fråga något på kinesiska och vi fattade givetvis ingenting. Först när det var för sent insåg vi att han frågat om vi ville att han skulle köra motorvägen, som kostar extra pga biltull, eller om han skulle fortsätta samma väg som vi redan låg på. Följden blev att han inte valde motorvägen vilket innebar ännu en halvtimme seg som sirap.

Äntligen framme tittar jag ut genom bilfönstret och ser direkt folk jag känner, E och E från Norge vars dotter går i Nortons dagisklass. Vi bor i en stad med 11,7 miljoner invånare (exkl. några miljoner gästarbetare) och ändå stöter vi på norrmän från förorten så fort vi förflyttar oss downtown! Det skandinaviska temat fortsätter när vi åker hissen ned till restaurangen - 4 svenska män klämmer sig in i samma hiss och disktuerar sina senaste prutfynd. Voj, voj vad man känner sig vild och galen och ute på äventyr...not.

Sureno visade sig ha en modern, skön västerländsk atmosfär med spansk musik i högtalarna och superbra service. Vi avnjöt, i lugn och ro och samtalandes utan att bli avbrutna en enda gång, svärdfisk cevice och tonfisk bruschetta till förrätt och och en fantastisk sirloin med parmesanost, olivolja, citron och rucola + smörstekt färsk spenat och rostade medelhavsgrönsaker till varmrätt. Mmmmm!

Vår vana trogen ägnar vi oss också åt att studera gästerna vid borden närmast oss och spekulerar vilt om vilka de är, i vilken relation till varandra, nationalitet och hur och varför de äter som de gör. Paret närmast oss anländer strax efter oss, han vältalig amerikan och hon mer tystlåten. De är otroligt snabba på att beställa, eller snarare han, och in kommer varsin pizza och varsitt glas rött vin med en rasande fart. Vi håller samtidigt på att fortfarande bestämma oss för vilket vin vi skall dricka. Han formligen sveper in både pizza och vin medan hon petar i några rucolablad. När hon har klarat av en knapp tredjedel av pizzan beställer han in notan. Sedan svischar de iväg medan vi fortfarande tuggar svärdfisk. Behöver jag tillägga att han hade "rondör" med pondus och hon var smal som en vidja?

Två bord bort slår sig familjen "show me the money" upp - damerna försedda med bling blind upp till tänderna och mannen i familjen i sidenscarf. Damerna (mor och dotter?) beställer in champagne och mannen, som är liten och tunn som ett streck, beställer in rött vin som dekanteras och luftas enligt konstens alla regler. Och, världens största biff, som han häller Tabasco på! Vi är båda övertygade om att han aldrig kommer att fixa det, men han tuggar och tuggar och skär och skär och till slut är allt borta och man anar nästan en anakondabula på hans tidigare närmast konkava mage.

Efter middagen drog vi så vidare på drinkjakt med karta i handen, otroligt osofistikerat men praktiskt. Q Bar har Roger hört skall vara ok och efter lite trampande fram och tillbaka, hit och dit, inser vi att den måste finnas högst upp i ett totalt ohippt lägenhetshotell. En stor skylt talar om att vi är rätt när vi kommer ut ur hissen men början är rätt ocharmig. Jag börjar med ett toalettbesök och barens gadget där är ett inspelat rapljud som högt och tydligt hörs med jämna mellanrum - Dum&Dummare skojigt, eller hur? Dock visade det sig finnas gott om goda drinkar och hipp r&b DJ på stället så vi var nöjda. Några Caipirinhas och Apple Martinis senare kändes kvällen komplett och vi drog hem till ayi som passat våra gullepluttar.

Men, What goes up, must come down eller You're flying high in April, shot down in May, som de sjunger. Vilt nyvakna vid 3-snåret konstaterar vi att Norton "vomerat" (nog med äckligheter på ett tag på den här bloggen så jag uttrycker mig verserat) så det är bara att dra igång tvättmaskinen och sanera och vi tumlar sedan ned alla 3 i föräldrasängen och sover en orolig sömn.

Så söndagen då vi inplanerat museibesök och födelsedags- respektive Fars Dagsmiddag på stan hela familjen har istället tillbringats inomhus, i soffan, under täcket, framför TVn och med Take out mat från stamhaket.

Livet är aldrig enahanda!

Vi har vid ett flertal tillfällen stött på kineser av båda könen, oftast medelålders, som går omkring i hutongerna mitt inne i stan iklädda pyjamas. Inte tidigt på morgonen eller sent på kvällen, utan mitt på dagen, gärna med matkassar i handen och handväska på axeln. För det mesta är de av modellen rustik, dvs långbenta och långärmade flanellpyjamasar. Mönstren varierar men mönstrade är de alltid - männen med ett försiktigt rutmönster, men kvinnor gärna med pastellfärgade krambjörnar.

Det är en fascinerande vana som vi hittills inte hittat någon direkt förklaring på och i ärlighetens namn är den ju rätt harmlös, om man jämför med att spotta och urinera på gatan.

Själv älskar jag att gå runt i pyjamas hemma och jag vet att det finns fler i bekantskapskretsen som gillar det , men jag har hittills aldrig gått iväg till Vivo eller Sollentuna Centrum iklädd detta plagg. Har svårt bara att gå ned till brevlådan i pyjamas - får för mig att det ger ett intryck av att jag rymt från någon instutition eller liknande.

Så idag stötte jag på en artikel om just detta fenomen i Kinas enda engelskspråkiga dagstidning, China Daily. Enligt artikelförfattaren Raymond Zhou är detta pyjamasfenomen extra vanligt i Shanghai (men jag har som sagt sett det ett flertal gånger i Beijing) och de kinesiska myndigheterna jobbar nu på att få bort denna vana / ovana att bära pyjamas offentligt på gatan inför den stora världsutställningen som äger rum nästa år i Shanghai.

Zhou har flera olika teorier hur detta "mode" uppstått i Kina;

- komfort; något man gärna bär när man är ledig från jobbet och vill slappa

- gränsen mellan privatbostaden och offentligt område är hårfin i kinesiska, trånga hutongkvarter och många betraktar de närmaste affärerna och gatorna som "hemma" helt enkelt

- status; går man omkring i de centrala delarna av Shanghai i pyjamas visar man att man bor där, vilket har högre status än att bo i förorten och Shanghaibon är väldigt noga med "status" (lite "Torekov-varning" på den teorin, va?)

- mode; när pyjamasen först kom till Shanghai från väst, sågs den som något nytt och trendigt och användningsområdet var inte helt uppenbart för de isolerade kineserna. Denna uppfattning har levt kvar hos de 50+ som oftast syns iklädda dessa plagg.

Man skulle kunna tro att detta enbart är ett vår- och sommarfenomen men faktum är att det fortgår året runt. Dock byltar man på sig varmt under pyjamasen nu när vintern kommer. Klokt.

Zhous slutsats, som jag tillfullo håller med honom om, är att man bör låta sådana typer av avvikelser i modet som pyjamasbärandet vara i fred och se det som en charmerande kulturell skillnad i denna likriktningens tidevarv. Tids nog kommer det, och andra klädfenomen som män med t-shirten upprullad över magen upp till bröstet, att försvinna och då blir världen lite tråkigare att leva i.

Ja, kvällens middag blev god så vi fortsätter väl på matspåret och publicerar det recept på Gong Bao chicken som jag hittat.

Rätten kommer från Sichuan-provinsen och har hämtat sitt namn från en ämbetsman vid Qing-ättens hov som blev guvernör över Sichuan. Hans officiella titel var Gong Bao och namnet kommer följdaktligen därifrån.

GONG BAO JI DING (3-4 personer)

3-4 skinnfria kycklingbröst (ev fler eller färre beroende på storleken)

1 äggvita

1 msk corn starch (i översättning blir det väl majsstärkelse, förmodar att det blir Maizena i Sverige?)

Vitpeppar

1 tsk soja (jag föredrar ljus soja)

Ca 8 röda, mellanstora chilifrukter

Sichuan-pepparkorn enligt smak

1 medelstor purjolök, skuren lagom tjocka skivor

1-2 msk hackad ingefära

1-2 msk hackad vitlök

Sås:

4 msk soja

2 msk torr sherry (duger bra med matlagningssherry)

2 msk risvinäger

2 msk socker

2 tsk sesamolja

2-3 msk hoisinsås

2-3 msk oystersås

1 msk jordnötsolja

Osaltade jordnötter efter smak

- Skär kycklingen i lagom stora munsbitar

- Blanda äggvita, Maizena, peppar och soja i en skål

- Lägg i kycklingen och blanda runt väl så alla bitar är täckta

- Täck över och ställ i kylen i 30 minuter

- Förbered purjolöken, chilin, ingefäran och vitlöken

- Blanda alla ingredienserna till såsen

- Stir fry chili, sichuanpeppar, ingefära och vitlök i olja

- Lägg i kycklingen och fortsätt stir frying tills den är nästan genomstekt

- Lägg i purjolöken och fortsätt stir fry

- Häll på såsen

- Lägg i jordnötterna

Servera med ris.

Originalversionen innehåller som ni ser både chili och Sichuanpeppar och blir med andra ord riktigt stark om man följer receptet. Vill man göra den mer barnvänlig så skippar man chili och peppar - det blir inte en äkta Gong Bao chicken men man kan ju lösa det genom att laga till i 2 separata pannor. Eller så minskar man ned mängden peppar helt enkelt.

Smaken blir också ganska intensiv, även utan chili och peppar. Om man tycker att det smakar för mycket (smaka av på slutet före servering är ett hett tips) så kan man eventuellt späda med lite kycklingbuljong. Men då måste man också tänka på att lägga till lite mer Maizena för att få den rätta, simmiga konsistensen.

Jättegott som Tina skulle ha sagt! Recensioner är välkomna.

Får positiva kommentarer varje gång jag skriver om mat, åtminstone av en läsare  så här kommer ett superenkelt recept på god kinesisk gurka. Fungerar toppen som liten aptitretare eller som tillbehörsrätt till i princip vad som helst.

Snabb Kinesisk Gurka (3 personer)

2 gurkor (av medelstorlek förmodar jag)

4 vitlöksklyftor (jag brukar minska ned till 2 med tanke på barnen)

8 msk sojasås (jag brukar använda ljus soja som jag tycker är mindre brutal i både smak och färg)

4 msk risvinäger

2 msk socker

2-3 msk eller tsk sesamolja (det står tablespoons i originalreceptet men jag tycker det blir för mycket och bestämde mig för att köra på teaspoons istället vilket gör sesamoljan mer till en extra smakgivare än en oljebas, du avgör själv)

Skölj gurkan noga. Dela och ta bort kärnorna. Skär sedan i lagom stora kuber.

Rör ihop såsen och blanda ned gurkan.

Låt stå en liten stund och dra (den går att äta direkt men får lite mer smak om den får stå en timme eller så)

Ikväll skall jag testa ett recept på Gong Bao chicken - håll tummarna för att det blir gott. Lägger ut receptet om det blir lyckat.

Nu drar jag på vernissagen till grannen Kata som har fotoutställning hemma i villan - man lever ett liv i sus och dus...