Storstadsäventyret fortsätter och vi gav oss idag av till fots mot Menara KL Tower,  Kuala Lumpurs näst högsta torn, som kompensation för det missade besöket upp i Twin Towers. Som små duracellkaniner pinnade vi på och tog oss dit rätt snabbt i värmen; dock kunde vi tacksamt konstatera att en minibuss körde upp oss till toppen av kullen som tornet ligger på.

Nästan framme - man ser tornet spegla sig i fasaden. Notera dromedaren som tillönskar alla ett Gott Nytt Kinesiskt Nyår (och myrorna längst ned i bild som påminner om två av familjen Abrahamssons medlemmar).

Borde inte en så stor och bastant kvinna kunna motstå en sån liten "sjatte" till  väskryckare?

Lagom mycket folk och en hypersnabb hissresa upp i tv-och telekommunikationstornet visade sig resultera i en strålande utsikt över hela KL och vi kunde känna igen flera ställen som vi besökt under gårdagen, inklusive vårt eget hotell. Souvenirinköp blev det också - Hugo var lovad en Twin Towers statyett sedan tidigare och efter noggrannt övervägande hittade han en i form av en brevpress som tilltalade honom. Hans snälla föräldrar köpte också ett Menara KL Tower till honom, som Norton snabbt blev förälskad i. Hans destruktiva 3-åringsnatur gjorde dock att han fick en något mer bastant nyckelringsmodell att glänsa med och nöjd var han med det.

Menara KL Tower ligger på en höjd och vilket gör att man faktiskt kan "titta ned" på Twin Towers som egentligen är högre.

I biljetten till tornet "tvångsinkluderades" också en åsneritt  (den hoppade vi över) och ett Formula 1-bil simulatorlopp som dock Hugo och Roger utnyttjade till bådas ömsesidiga glädje.

Hugo Schumacher i djup koncentration  

Sedan blev det taxi ned för kullen till de äldre delarna av KL och Central Market som är en jättestor inomhusmarknad med genuint hantverk, vanliga kopiorna och diverse tingel tangel. Fin miljö och två voodoodockor till barnen och en tshirt till mig samt lunch blev resultatet av besöket där.

Kontrasterna var stora mot det hypermoderna city med skyskrapor där vi hittills befunnit oss och det kändes som ett kul äventyr att leta sig fram bland gatorna. Vi har aldrig varit i Indien men det kändes mycket som vi skulle föreställa oss att det ser ut där. Vi tog oss också till Chinatown och lunkade igenom en jättestor utomhuskopiemarknad och även där in mellan gamla hus och trånga gator, till tunnelbana och monorail som tog oss tillbaka till hotellet igen.

Notera den svart polisjeepen i bakgrunden - kanske har han miniatyrväskryckare på flaket?

Del av Kuala Lumpurs Chinatown

Utanför Central Market

Inga skyskrapor i sikte  

Nu pustar vi, äter lördagsgodis och vilar trötta ben inför kvällens avskedsmiddag. Imorgon kl. 9 lyfter planet från KUL (flygplatsen) tillbaka till vårvintern i Beijing.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Lär dig mer om Malaysia av Fakta-Lotta:

Ca 27 miljoner invånare varav ca 3 miljoner i Kuala Lumpur som är huvudstad.

Malaysia domineras av malajerna som är den största folkgruppen, men det finns också stora kinesiska (30%) och indiska (10%) minoriteter.

Officiell religion är Islam.

Ytmässigt ingår Malackahalvön och norra Borneo i förbundsstaten Malaysia. Närmaste grannar är Thailand, Singapore, Indonesien och Brunei.

Premiärministern heter Abdullah Ahmad Badawi. Statsöverhuvudet är kungen och den posten delas mellan 7 sultaner som vardera innehar posten i 5 år.

Valutan heter Ringit (MYR) och just nu är 10 svenska kronor värda ungefär 5 Ringit här.

Ja, efter nästan två veckor på en liten ö i Andamanska havet så blir man lite snurrig i storstan' till en början. Mycket höga hus, mycket trafik (och de kör på vänster sida!!!) och mycket folk.

Okay - hur tar vi oss över här, och Norton har ont i bänen så klart 

Vi gav oss ut på shopping i värsta lyxgallerian som första anhalt på dagens Kuala Lumpur-besök, och fortsatte sedan till lite mer åtkomlig shopping med mer lokalkänsla i annan galleria (födelsedagspresenter till M och T som just fyllt år, en Starwarsgubbe till Hugo och en Tom&Jerry t-shirt till Norton). Det var varmt, varmt, varmt och en tur med monorailen som går på spår högt över marken fick bli vårt transportsätt till Petronas Twin Towers som var dagens huvudmål.

Hypermodernt och fräscht - vägg i vägg med gammalt och ruttet

Vi tog monorailen - 10 meter över den vanliga, struliga trafiken. Smidigt! 

När vi äntligen kämpat oss dit och skulle köpa biljett till "sky bridgen" som går mellan tornen och som är ett måste om man skall besöka dem, visade det sig att inga biljetter mer fanns att köpa den dagen (kl var ca 13.00) - så inga mer besökare släpptes upp med andra ord. Disappointed!!!!!!! är en underdrift och med djupa suckar insåg vi att skall vi upp där måste vi vara mycket tidigt ute på morgonen.

Ja, ditupp skulle vi men tji fick vi. Snyggt utifrån också dock.  

Lite mer shopping i en hypermodern galleria fortsatte vi med och sedan en god lunch inomhus med luftkonditionering. Delikat på det hela taget tyckte Norton om de 6 prinskorvar (obs, gjorda av kyckling, fläsk är bannlyst i detta muslimska land) som han fick i sig, till vår stora lycka.

Nämen tänk om man skulle satsa lite på hedgefonder så här i finansiella city?  

Gud, så mycket shopping då. Mer än Plushuset i Avesta tror jag bestämt. 

Mer promenad genom storstan' tillbaka till hotellet och sedan - jiiiihaaaa - äntligen ett dopp i hotellpoolen!

Dopp i böljan den blå - på våning 10 av totalt 26 på hotellet  

Sen eftermiddag drog det ihop sig, som vi säger i familjen Åkerberg, och regnet låg på avstånd och hängde i luften och det åskade lite grand. Det blev dock ingen nederbörd här inne i city och nu ser det ut som det ljusnar (precis när jag skriver det hör jag åskan mullra igen....). Blir nog en middag på hotellet ikväll, det finns 6 restauranger att välja på och vi är väääääldigt trötta i benen allihop.

Imorgon skippar vi nog Twin Towers eftersom vi inte har någon lust att gå upp kl. 7 och köa med helglediga malaysier. Vi tar ett annat koolt torn istället och skall försöka se lite delar av gamla Kuala Lumpur istället.

PS. Nu har vi sett så många skyltar om förbud att inför Durian-frukter på hotellen så nu måste vi kolla upp detta. Det visar sig att Durianfrukter smakar väldigt speciellt (gudomligt gott eller vedervärdigt äckligt beroende på smaklökarna), men framför allt luktar de otroligt udda. Enligt olika källor kan man likna "andedräkten på någon som ätit durianfrukt med någon som just tungkysst sin döda mormor" eller lukten av frukten som "grisbajs, terpentin och lök, garnerat med gammal gymnastikstrumpa". Därför är den bannlyst på många hotell och på kollektivtrafiken i många länder i sydostasien. Så det så.

Fy bläddan som vi säger i Skåne

(Läs mer om Durian http://sv.wikipedia.org/wiki/Durian)  

Ja, så har vi då lämnat Langkawi efter 12 toppendagar och landat på fastlandet i storstaden Kuala Lumpur.

Vi har badat och badat och ätit och ätit och kollat på Mr Bean (herr Böna) på DisneyChannel samt fajtats med kackerlackor och haft det helt underbart!

Mantis shrimps med chili och vitlök - Roger föreslog att vi skulle ha 3 st per person. Det visade sig att det blev 1 kg räkor var...

Hugo fick äntligen sin "kockonöta" med läskande gott innehåll som han pratat om varje dag - tyvärr var det jätteäckligt tyckte han och inte heller vi andra lyckades slurpa i oss innehållet (lägg märke till mannen i bakgrunden, så härligt relalalaxad blir man på Langkawi).   

I tisdags tog vi en badpaus och gjorde ytterligare en utflykt, till Langkawi Cable Car som gå brant uppför bergen i en hisnande fart. Vi hade egentligen inga förväntningar alls innan vi åkte det, hade bara hört att det var en rekommenderad utflykt. Så vi hyrde en taxi i 4 timmar och drog iväg på förmiddagen, en halvtimmes bilväg upp i bergen.

Först landade vi i en nybyggd hyperkommersiell liten by som nyligen byggts vid foten av linbanan som gick vidare upp i bergen. Vi tog oss snabbt igenom en halvdeppig minidjurpark och susade med rasande fart rakt upp för berget - till och med jag som inte är höjdrädd kände riktigt hur det killade i magen och vi tyckte alla det var jättespännande.

Vi stannade vi den högsta stationen som låg på 705 meters höjd över havet och utsikten var superb. Vi blickade ut från mjukt böljande höga berg över regnskogen och över Langkawis kust med kritvita stränder och ett azurblått hav med mängder av båtar.

Ju högre upp desto bättre

Tre våghalsar på hängbron - notera den runda plattformen på toppen bakom oss och linbanestationen till vänster om den. Där uppe landade vi med vår linbanevagn!

Men vad sitter bron fast i egentligen?

705 meter - så högt har jag alrig varit förut!!!

Tripp, Trapp, Trull och Stortrullet  

Vid den övre stationen kunde man också gå över en imponerande hängbro mellan två av bergstopparna, vilket vi naturligtvis var tvungna att prova. Pirrigt men väl värt promenaden.

På vägen tillbaka till hotellet berättade vår taxichaufför en hel del fakta om Langkawi - han kom själv från trakten runt flygplatsen och hans fru från en by nära vårt hotell så han var en riktig lokalbo. Vägarna vi åkte på fanns inte för 10 år sedan när han var tonåring och han berättade om att enda sättet att ta sig till fina stränder och bra fiskevatten då var via båt, vilket han hade gjort med sin familj och sina kompisar.

Sedan blev det mer bad i 1,5 dagar till. Typiskt nog hittade Hugo två jättebra svenska kompisar på slutet, Joel och Elliott, som han hade jättekul med vid poolen. Synd att de inte hittade varandra tidigare men kul medan det varade.

Middag på Trip Advisors topprankade restaurang på Langkawi - och där hamnade vi av en slump!

Norton har "ont i bäna" - ett vanligt förekommande fenomen som bidrar till att bygga pappans muskler på semestern

Två bröder som bara gosar, aldrig bråkar och aldrig slåss - bara pussas. Visst är de charmiga!

Vamos a la playa!

Dä ä kuuuuuul i poolen

Nortons patentsmajl

Ibland måste man ta en PSP-paus

Lika varmt som i poolen = jättevarmt!  

Vår strand  

Thaimat på hotellresorten - åtminstone för Roger och mig. Barnen åt hamburgare (eller åtminstone Hugo medan lillebror föredrog ett halvt räkschips, 4 gurkskivor och ett glas apelsinjuice)

Idag tog vi så taxi till Langkawis flygplats vid 14-tiden för vidarebefordran med Malaysia Airlines till Kuala Lumpur. Resan gick smidigt och vi hade tur med trafiken in till stan' enligt vår taxichaufför så även den biten gick på normala 45 minuter.

Så nu sitter vi på 18:e våningen på vårt toppenfina Prince Hotel mitt i centrum, på gångavstånd till Petronas Twin Towers. Vi har just avslutat en fantastisk måltid bestående av en enorm (100 rätter enligt vår taxichaufför) traditionell malaysisk buffé. Dessutom bjöds vi på en otroligt häftig folkdansuppvisning som fick barnen helt stumma - succé!

Nu sover vi gott och imorgon gör vi stan - förhoppningsvis håller sig temperaturen på dagens 33 grader. Tidigare i veckan har det varit 36-37 varje dag.... Om vi kommer ut överhuvudtaget, vi har 3 TV-apparater i vårt hotellägenhet och Mr Böna på Disney Channel finns även här.

Idag har vi varit ute på en helt unik utflykt i den Langkawiska mangroveskogen med vår guide Ladi (tror vi att han hette) – världens bästa utflykt och vi har fortfarande svårt att förstå hur mycket spännande vi fått bara med om.

Kl. 9 blev vi upplockade på hotellet, tillsammans med 5 medresenärer. Vi körde ca en halvtimme över ön och fick då möjlighet att se både natur och bebyggelse, lite mer ”på riktigt” jämfört med det tillrättalagda resortlivet som vi hittills levt. Risfält, knotiga kossor, moskéer och mer eller mindre ruffiga hus.

När vi kom fram till utgångspunkten för utflykten möttes vi av vår guide som förvarnade om att han var både pratsam och oerhört engagerad i både natur och den ekologiska balansen. Bådade gott tycker vi, då delar av Langkawi är en ekoparkoch därför behöver skyddas och bevaras. Dock var vi lite tveksamma om hur båtturen skulle gå, då lågvattnet var extremt.

Vi drog i alla fall iväg med en liten båt till vårt första stopp som var en fladdermusgrotta. Där såg vi hundratals fladdermöss som sov i grottaket ovanför oss – barnen för sig med sina ”dagisfröknar”och de vuxna för sig. Häftigt och inte så läskigt även om det var ganska lågt i tak på sina ställen. Vi såg också 50-60 000 år gamla stalaktiter och många fossiler.

And where is the Batman?  

På väg ut stötte vi på ett gäng apor som snodde popcorn från turisterna – vi var dock strängt tillsagda att inte ta med oss något annat än våra kameror, det är inte bra att mata de vilda djuren, var vår guides filosofi. Vi såg också en typ av växt som fanns redan på dinosauriernas tid och som vara växer 2 cm på 7 år – den vi såg var med andra ord VÄÄÄLDIGT gammal! Turen tog en stund och vår guide såg till att den tog lite längre än vanligt så att vattnet skulle hinna stiga lite mer i floden, vilket det gjorde.

Herr Nilsson sväljer snabbt dagens första snack  

Så var det dags att åka djupare in i mangroveskogen på floden och vi såg massor av djur; amfibiefiskar och krabbor, uttrar, varaner, huggorm, dingo, king fisher fågel och massor av örnar på slutet. Mycket fler än vi någonsin hade vågat tro att vi skulle lyckas pricka in.

Vi fick lära oss mycket om hur mangroveskogen fungerar och om dess unika plats i ekosystemet. På slutet fick vi också plantera varsitt eget träd som ett bidrag i bevarandet av skogen. Häftigt!

Ladi plockar skotten som vi senare planterade

Efter en lång tur på floden drog vi ut på öppet vatten på Andamanska sjön och körde sedan in till en pytteliten, isolerad sandstrand där vi fick möjlighet till ett uppfriskande dopp. Sköööönt och lyxigt.

Mangroveskogen närmast vattnet och regnskogen ovanför 

The Beach

Sedan kurrade det ordentligt i magen och vi åkte vidare till en flytande restaurang och fiskfarm, Hole in the Wall, där vi åt stark och god fisksoppa, friterade jätteräkor med fried rice och färsk frukt efteråt (barnen fick motsvarande med kyckling och lite svagare). Norton proppade dessutom i sig 5 minibananer så han var nöjd efteråt. Efter maten fick vi en fiskshow som jag först ställde mig lite frågande till men det visade sig att vi fick se, och mata, barracudor, barramundi, stingrockor och korallrevsfisk bl a. Både Norton, Hugo och jag gjorde en matningsinsats och det var en kul grej att uppleva.

Turen var så över och vi kördes tillbaka till hotellet i en varm minibuss. Sedan var det skönt att kasta sig i poolen och simma bort till baren och svepa lite svala drycker, tyckte vi allihop.

En toppendag som vi aldrig kommer att glömma. Barnen var riktiga hjältar – oerhört engagerade och Hugo lyssnade uppmärksamt på guiden som pratade engelska och förstod jättemycket av vad han sa. De fick så mycket beröm efteråt för att de var såna toppenkillar – vilka klippor!

Jag har aldrig hävdat att jag är någon expert på sport, även om det här hänt att jag fällt en och annan självsäker kommentar i olika sammanhang.

Men jag måste bara få påpeka att jag igår eftermiddag, malaysisk tid, yttrade följande uttalande som kan intygas av Roger: "Kan inte Björn Ferry se till att skrälla lite?" efter att ha läst om Charlotte Kallas vinst.

Och nu läste vi om bragden på Aftonbladet och fick till och med se lite på TV - tack ESPN för det!!! Och Björndalen blev bara 7:a!

Må våra segervrål höras ända till Sverige. Och till Norge - där fick ni äntligen så ni teg (åtminstone lite grand)!   

Godnatt!

Numera tror man ju att gratis trådlöst internet är standard överallt att det bara är att surfa på som en galning. Fel, fel, fel som Brasse skulle sagt. Här sitter jag nu med kabeluppkoppling på rummet och betalar 100 SEK för ett dygn - ocker men vad gör man inte för kontakt med omvärlden.

Resan hit gick smärtfritt även om Hugo påbörjade resan med att utropa ett förfärat "Men herregud, de har ju inga DVD-skärmar" när han klev ombord på Malaysia Airlines plan från Beijing i lördags morse. Tur då att hans PSP var med vilket fick resan att gå fort för hans del. Norton läste bok och tidning, sov en timme och tuggade tuggummi (Norton, du får inte svälja! Norton, var har du tuggummit? Det gömmer sig i magen, mamma) för att få de 6 timmarna till Kuala Lumpur att förflyta. Vi vuxna tvingades genomlida en fransk/kinesisk samproduktion med Johnny Hallyday i huvudrollen på fåtaliga takfilmskärmar, vilket dock kompenserades med god chicken curry till brunch.

Beijing-Kuala Lumpur 6 timmars harmonisk resa  

Efter ett par timmars väntan i Kuala Lumpur tog sista biten till Langkawi bara 55 minuter - vi hann bara svälja ett glas mangojuice och några jordnötter (trodde de var bannlysta på flyget?) innan vi var framme. Väl där möttes vi av en representant från vårt hotell Pelangi Beach som körde oss ända fram till receptionen. Framåt 10-tiden somnade familjen gott efter en lång dag och ett konstaterande från Hugo att TV-utbudet stank.

Äntligen framme - välkomstdrink i lobbyn  

Söndag-Onsdag har tillbringats vid ett av hotellets två poolområden, Cascade Pool, som innehåller flera vattenfall som namnet skvallrar om. Där finns också barnpool med vattenrutschbana, poolbar där man kan sitta och hänga i vattnet om man vill och gott om plats för solglada vuxna och barn. Dock är det samma kamp som vanligt om "rätt" solstolar och framförallt om parasollen som är alltför fåtaliga. Det är utplacering i ottan som gäller och markering med personliga tillhörigheter som markerar revir. Detta fungerade de första tre dagarna tills idag, då ett gäng kinesiska familjer anlänt vilka glatt slängde bort alla handdukar och badringar som markerade paxade stolar och annekterade dem för eget behov. Jag utnyttjar tillfället att studera interkulturella utmaningar och noterar i smyg alla kulturkrascher som sker....

Blött barhäng

Får vi bada snart?  

Även havet har provats på - det tar 1 minut eller så att gå dit från vårt rum och det är superlyxigt att ha utsikt över böljan blå efter att  ha tillbringat många månader utan närkontakt med havet i Kina. Dock är det VARMT på stranden och i sanden och vi fixar inte några längre vistelser utan eftermiddagsdopp får nog bli vår melodi. Krabbor, eremitkräftor och sjöborrar samt snäckor verkar det finnas gott om och vi badar med badskor. Dock inga maneter siktade även om Hugo rusade skrikande upp ur vattnet och hävdade att det sveeeeeeed överallt! Det gick dock över efter ett par minuter så jag tror snarare att det var det salta vattnet på hans torra hud som spelade oss ett spratt. Skall försöka få honom att göra ett nytt försök snart - vi andra njöt dock i fulla drag.

Mamma, jag stannar här! Finns det maneter?

Tusan också - spaden redan trasig!

Den obligatoriska "utsikten från hotellrummet!  

Många olika nationaliteter finns på hotellet; finnar, holländare, amerikaner, australiensare, några få svenskar och mycket kineser på nyårssemester. Barnen bondar lite lagom med andra - Norton försökte ragga upp en liten tjej med fraser på engelska som "what the heck" och "no signal" vilket funkade sådär. (No signal står det på TVn när DVDn eller XBOXen inte är inkopplat....).

Nortons flört som dock inte föll till föga utan föredrog storebror  

Varmt och skönt - runt 30 grader dygnet runt så vi brassar på med litervis av solskydd och ändå bränner vi axlarna i badet. Killarna klarar sig dock bättre med sina soltröjor som de använder både i och ur badet.

God mat - fisk- och skaldjursbarbecue på stranden i söndags kväll, thai i måndags, grillad fisk och green curry i solnedgången vid havet igår och ikväll blir det nog pizza lutar det åt. Och mycket till frukost från frukostbuffén - vet inte hur många vatten- och honungsmelonger och papayas vi har klämt i oss sedan vi kom, för att inte tala om våfflor med nutella som Hugo smaskar i sig varje morgon. Mums!

Alla Hjärtas Dagsmiddag på beachen

Gårdagskvällens middagsutsikt

Det var allt för nu - allt väl med andra ord och så hoppas vi det skall fortsätta. Imorgon blir det båtutflykt in i djungeln, med grottbesök, örnskådning och lunch på flytande restaurang. Spännande för alla 4. Rapport kommer senare.

Mest upprörande djurmöte; 3 gigantissimus cucarachas i badrummet kväll 2. Slogs brutalt ihjäl av rådig Roger. Sedan dess stänger vi igen alla avlopp och har ljuset på konstant i badrummet - hittills verkar det funka.... eller så håller de bara på att gadda ihop sig och planerar en samlad attack när vi minst anar det. Återkommer i frågan.

Observera att jag inte är med på någon bild - har vissa bikinikomplex som jag skyller bl a på själva bikinin. "Den här jäkla bikinin har ju inga konturer ju!" Har ni tur (eller otur) blir det även illustrationer av mig men det censureras noga.

Just nu är det -1 grad här men det känns som betydligt lägre. Brrrrr, det skall bli så skönt att dra iväg till värmen i Malaysia imorgon bitti.

Vi kommer fram lagom till Nyårsaftonsfirandet drar igång, även i Malaysia firas kinesiskt nyår. Lite möra kommer vi nog vara efter en hel dags resande så vi får väl hoppas att vi kan rulla ned på hotellet och fira loss där.

Idag har vi också firat in nyåret på Svenska skolan, med dans-, sång och trumuppträdande av samtliga skolbarn och även av barnhemsbarnen på Sun Village som skolan samarbetar med. Dessutom traditionell lejondans och Kong chu-akrobater. Jätteroligt - mindre roligt var att jag glömde att ta med mig kameran men snälla AC fotade som besatt åt oss också så jag hoppas på att återkomma med bilder lite senare.

Skall försöka blogga från Malaysia också men kanske inte riktigt varje dag, vet inte riktigt om vi har uppkoppling på rummet eller om man måste sitta i lobbyn. Jag gör dock mitt bästa så håll utkik!

Aloha (eller vad de säger i Malaysia, har inte hunnit plugga in det än :-)

Olle, Norton Abrahamsson - äntligen lite större än förut - 3 år!

Så var det då äntligen dags för en stor kille att bli ännu större och födelsedagen inleddes ganska tidigt, vid 6.30-snåret när storebror vaknade och genast satte igång att färdigställa din specialpresent, en egen bok, till födelsedagsbarnet.

Och här sitter jag och försöker vara hemlig....

3-åringen väcktes med sång, levande ljus och lyxmuffins och var rätt vimmelkantig till en början, inget rävsovande där inte. Han slaggade stenhårt när våra ljuva röster tvingade upp honom till medvetande. Morgonens presentskörd bestod,förutom av storebrors specialdesignade bok med monsterfight, av en polisbil som även den skänktes av storebror, och ett kubpussel som Li ayi bidragit med.

Pappas bil pojvo.... blev det inte. De hade inga polisbilar av Volvo XC90-modell som egentligen var det enda Norton önskade sig.

Hjälpsam storebror och trött pappa (bilden är nog oauktoriserad från hans sida egentligen, shhhh säg inget)  

Efter sedvanliga morgonbestyr bar det sedan av till skolan. På dagis bjöd Norton kompisarna på muffins med tuttifruttiströssel - populärt minsann. Vi hoppas på lite bilder därifrån som vi kan förmedla er.

Väl hemkomna igen fortsatte firandet med presenter från mormor och morfar (bilgarage) och farmor och farfar (byggmojänger och pussel).

Ära vare gud i höjden - detta armband har jag gjort i slöjden! (eller i alla fall på dagis). Födelsedagsgaraget i bakgrunden.

Och det bästa av allt....man kan bygga pangare av byggmojängerna!

Morgonens presentskörd i repris - storebror vill gärna vara med på bild också, han får väl betraktas som en present också?

Lagom till mellanmålet kom familjen S med M, T och M samt mamma J och hjälpte oss att fira lite mer. De känner Norton bra vid det här laget och hade satsat på ett flygplan som låter - ny favoritpryl helt klart!

Byggmojängerna kom till användning direkt    

Till sist, när pappa kom hem var det dags att söka sig ned till garaget och där upptäcka en cykel till Norton! Gissa vem som kommer att bränna fram i toppfart här på gatan efter semestern med de andra stora barnen. Vilken dröm!

Tour de France nästa!

En toppendag på det hela taget säger Norton och hälsar till alla och tackar för fina födelsedagspresenter.       

PS Norton tipsar också om att ni skall scrolla ned och upptäcka lite nyinlagda bilder.