Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut efter mina mammaledigheter men var tröskeln verkligen så här hög? Nu är det ju ett HELT nytt jobb med nya kollegor, okända informella beslutsvägar, nya produkter etc så en mindre kris i tisdags kväll kan nog förklara det. Fredag kväll kändes det däremot mycket bra - det här kommer att bli kul - jobbigt men roligt, det känner jag på mig.

Hugo kämpar på i skolan och hade simning i badhuset i onsdags inklusive simprov. De skulle visa att de kunde simma 10 m på djupt vatten, att de var allmänt vattenvana och kunna hoppa i från kanten - piece of cake med andra ord för vår poolälskande simgroda.  Fröken är tillbaka efter en veckas sjukdom och nu är första läxan utdelad med inlämning på onsdag - känns bra att komma igång ordentligt igen. 

Norton stortrivs på dagis med bästa kompisarna A och F och sina toppensnälla fröknar som är verkliga klippor att lita på. Känns skönt för en harig mamma som har lite ångest över att vara borta så mycket från sina pöjkar efter ett år i halvsymbios.

En till två gånger i veckan kommer vi att samarbeta med familjen L om hämtning av sönerna som går i samma klass respektive dagisgrupp. Det känns underbart att man kan hjälpas åt och det minskar den eviga "hämtstressen" som jagar alla småbarnsföräldrar. Dessutom är det ju kul för barnen med garanterad kompislek ett par eftermiddagar i veckan. Norton vill helst inte gå hem från kompisen L i torsdags och Hugo och I kämpade hårt vid minipingisbordet som installerats på övervåningen.

Helgen har bjudit på småtråkigt väder och praktiska göromål samt fotbollscup idag på förmiddagen. Hugos lag Falkarna torskade i en match men spelade oavgjort i de övriga två, vilket var en framgång jämfört med förra cupen. Kul hade de i vilket fall som helst och klarade sig från spöregn gjorde de också.

Norton har haft feber i helgen och hela lördagen sov han i princip med korta avbrott för lite slött TV-tittande och vattendrickande. Framåt kvällen piggade han på sig tack vare lite febernedsättande och han somnade i bättre form än han vaknade. Hela söndagen har han varit i god form och inga övriga symptom har dykt upp så vi tror att han är tillbaka i topptrim imorgon.

Vännen K dök upp en stund på eftermiddagen och vi hann prata lite över en kopp te - välgörande att äntligen ses efter Kinavistelsen.

Ikväll spelar vi in valduellen och kollar in efter läggning - nu skall även jag in i valspurten på annat sätt än bara genom att skratta rått åt de olika valreklamfilmerna i pauserna av Idol.

Oj, jag höll ju på att glömma helgens stora sensation! Norton har plötsligt börjat säga till själv när han behöver göra nr 1 och han har kört kalsonger i två dagar utan olyckor. Jiiiihaaaa!  Håll alla tummar ni har för att det fortsätter så här (och att han även kan lära sig att säga till när han behöver göra nr 2.....)