....räknas det som självförsvar då?

Vaknade lite stel och med känsla av träningsvärk i vissa delar av kroppen, efter massageomgången igår. Kände mig rätt tveksam till att utsätta mig för ytterligare en holmgång men har man tillräckligt ont så är det en tillräcklig motivator.

Norton inledde dagen med ett nytt sovrekord till 8.35 - vi hoppas det bådar gott för jullovet men å andra sidan vet man ju inte vad lite jetlag kan ställa till med. Tur att det är lättare att åka västerut än österut, det bör göra övergången lite smidigare.

Hugo hade sin sista skoldag idag, de myste och åt pepparkakor som de bakade tillsammans i tisdags - sedan var dagen slut redan kl. 12. Tala om att han har räknat ned den senaste veckan.

Själv låg jag även idag på en massagebrits och plågades svårt i 1,5 timme - och idag var det ännu värre eftersom sviterna från gårdagen satt kvar i kroppen.  Smärtan ville inte riktigt ge med sig och vi hittade nya "teng" lite överallt, så min "doktor" beslöt sig för att ta till det tunga artilleriet inom TCM (traditional chinese medicine). Kolla på bilden nedan och gissa vad detta är?

Ja, jag menar inte överhänget utan de runda märken på ryggen...

Och det tunga artilleriet när det gäller olika smärttillstånd är så kallad koppning. En riktigt gammal metod som förekommit ända sedan 3000 år före Kristus över hela världen, och som lever i högsta välmåga i Kina fortfarande.  Den moderna medicinen hävdar att man inte har några bevis för dess effektivitet att bota några tillstånd men här är det väldigt populärt. När jag berättade för vår chaufför Mr Gao att jag hade ont i ryggen började han direkt beskriva koppning och att det var det enda rätta för mitt tillstånd.

Glaskoppar sätts fast på kroppen via ett vakuum som skapas på olika sätt, i mitt fall via en luftpump, och sannolikt befrämjar det blod-och lymfcirkulationen och minskar spänningar i muskulaturen.

Om jag säger så här, det gör ont att sätta på dem! Efter ett tag går smärtan över, de skall sitta i ca 20 minuter, men det är oerhört skönt att ta bort dem.  Jag tror att smärta i sig är en förutsättning för bot i Kina - no pain, no gain är helt klart ledordet här. Svenska siter som jag gogglat om koppning hävdar att det inte skall göra ont, men jag tror att det är en del av poängen för kineserna.

Fungerar det då - vet inte, men jag ÄR helt klart bättre i ryggen och är oerhört nöjd med att ha fått provat något så genuint kinesiskt som koppning.(vad gör man inte för att skapa inlägg på bloggen...). Vår ayi skrattade gott när jag berättade och visade och sa "typical chinese" och Mr Gao var oerhört nöjd över att jag lytt hans råd.

Blä mamma, har du brottats med en bläckfisk eller?

Tur att vi inte skall på badsemester - ayi Li säger att det tar minst en vecka att får bort "sugmärkena"....

Det är några nya snubbar som har flyttat in hos oss...

Igår skulle jag lyfta ut Norton ur bilen och lyckades då vrida till ryggen så smärtorna, som nästan var borta, kom tillbaka med råge! Aj, aj, aj...inte kul.

Inte blev det bättre av att jag cyklade hem från tjejmiddagen igår kväll, med en handbroms som hängt sig och i isande minusgrader. Så imorse var det svårt att bara komma ur sängen. Med småbarn i familjen så finns det inga alternativ, man måste vara mobil och i topptrim så det var bara att akut uppsöka massör.

Grannen J har tidigare varit på en klinik som ligger precis i närheten av Svenska Skolan. Hon hade blivit "gravt misshandlad" av den kinesiska, terapeutiska massagen men kände sig mycket bättre efteråt ändå, så jag beslutade mig för att testa samma ställe med tanken att ont skall med ont fördrivas.

Jag hade tur och fick komma in för behandling hos "doktorn" direkt. Receptionisten talade engelska så jag kunde förklara att det var ryggen som gjorde ont och att jag behövde akut hjälp med den. "Doktorn" visade sig dock enbart tala kinesiska, men jag kunde säga yao teng, vilket betyder ryggvärk, grimasera för att visa exakt hur ont det gjorde och peka på den vänstra sidan som det gällde. Han verkade förstå precis, gav mig ett glas varmt vatten att dricka (det är bra mot allt enligt kineserna) och visade in mig i behandlingsrummet.

Sedan påbörjades en kinesisk massage som skulle visa sig pågå i över 1,5 timmar! Och som han masserade, klämde, tryckte, gnuggade, drog, bankade.... Det fanns inte en del på kroppen som inte togs under behandling. Allt från huvud- och hårbottensmassage, via nacken och vidare nedåt kroppen ända ned till fötterna - självklart med fokus på rygg, rumpa och axlar. Till och med öronen fick sig en omgång - han vek dem dubbla och knäppte på dem med fingrarna. Fascinerande upplevelse. En annan förvånande gest var när han blåste mig lite lätt i handflatorna efter att ha dragit i varje finger så att det knakade till.

Efter en stund kände jag mig som om jag blivit utklämd ur en kaviartub, utsatt för alla typer av tortyrmetoder man kan tänka sig och när han tog polisgreppet på mig och tryckte på bröstkorgen så att revbenen knakade, trodde jag att min sista stund var kommen. Men det blev ännu värre, han vände runt mig på rygg och fick mig att dra upp ena benet med knät mot hakan. Sedan la han sig med hela sin tyngd på mitt ben och tryckte. Då var det nästan att jag såg änglarna på andra sidan vinka åt mig.

Vår dialog var något torftig under tiden massagen pågick, men fullt tillräcklig för syfter. Jag kved till med jämna mellanrum, han frågade "Teng?" vilket betyder "Smärta" och jag stänade Uhu och nickade nedifrån massagebritsen.

Till slut var det över, jag fick lite mer varmt vatten och order om att komma tillbaka igen imorgon kl. 10. Ganska vimmelkantig, med den klassiska "massageringsmarkeringen" i ansiktet och håret på ända efter hårbottensmassagen, gick jag därifrån efter att ha betalat. 180 pix för mer än 90 minuters totalgenomgång - helt fantastiskt.

Blev jag bättre då? Ja, jag kunde böja mig ned och sätta på mig skorna själv och även vrida överkroppen i sidled hyfsat obehindrat, så visst hjälpte det. Förmodligen blir det ännu bättre efter morgondagens nya dust, om jag bara överlever. Nu vet jag ju vad jag har att förvänta mig....

Ja, vi puttrar på här i Kina med lite lagom aktivitetsnivå.

Norton har blivit förkyld igen så han pyser hemma med mig vilket innebär bokläsning, Meckar Micke eller Rorri på DVD, promenad och idag ett IKEA-besök, innan storebror stormar in med dagens pust från verkligheten.

Igår kväll bestämde vi oss för att snickra ihop pepparkakshuset, vilket givetvis köpts monteringsfärdigt från IKEA tidigare. Jag hade förarbetat lite tidigare på förmiddagen då det som vanligt visade sig att flera av delarna var trasiga - lyckades laga riktigt bra med smält socker. Hugos kompis M ville vara med och jag förvarnade killarna om att pepparkakshusbyggande med mig kan innebära en eller flera aggressionsattacker, men de vidhöll att de ville vara med.

För första gången i världshistorien blev kristyren helt rätt i konsistensen (aggressionsattack nr 1 avvärjd) och plastpåsen jag valt att använda istället för sprits fungerade också (nr 2 eliminerad). Jag spritsade kristyr så det stänkte och grabbarna fäste M&Ms och Skittles på de olika husdelarna - otroligt tjusigt. Och otroligt hur många M&Ms och Skittles som INTE hamnade på huset utan någon helt annanstans - lördag hela veckan eller?

Sedan förvisade jag samtliga barn från köket när det var dags att montera ihop eländet. Där brukar attack 3 vara obligatorisk och den visade sig omöjlig att unvika även i år. Varmt socker är helvetiskt varmt vilket två av mina fingertoppar fick känna av på nära håll. Och att lyckas hålla ihop alla husdelarna medan sockret stelnar, utan att de glipar, lutar eller spricker kräver egentligen en bläckfisks koordination.

Till slut fick jag ihop det dock och resultatet blev väl godkänt från barnen - men storgrabbarna tappade intresset efter att karamellerna var monterade om man säger så.... tur att man har en liten kille kvar att imponera på.

Idag har vi pyntat vidare på huset, både inför Jul och mer permanent. Hugo har haft "pyssel" som Efter-Skolan-Aktivitet de senaste veckorna, och mycket av resultatet kom hem igår. En toppenfin grön/röd julgirlang som åkte upp genast. Dessutom har han gjort en fin målning av ett höstträd och ordet "höst" skrivet med kinesiska tecken - den ramade jag in direkt och den pryder nu sin plats i huset.

Överraskade också Hugo med en inramad Star Wars The Clone Wars-affisch - var ju som ett skott på öppet mål egentligen, men det var i alla fall kul att se hur glad han blev.

Ikväll tjejmiddag med svenskkollektivet...

Jag vet att ni är trötta på höstens eviga regnande i Sverige men betänk föjande:

Enligt SMHI har Stockholm idag en luftfuktighet på 76%.

Enligt motsvarande kinesiska institut har Beijing idag en luftfuktighet på 15%.

Det är torrt här!

Vi går omkring och ser ut som rynkiga, nariga rumpnissar hela familjen. Torrhosta, spruckna läppar, självsprickor, torrhets"pluppar" över hela kroppen och torrhetsrynkor invaderar oss allihop - charmigt eller hur? Och håret - ja det spretar av statisk elektricitet och sebumkörtlarna överproducerar om jag säger så...

Handcremer, bodylotions, balsam och läppcerat är våra nya bästa vänner - ju fetare desto bättre.

Så....det är torrt och kallt här, kanske behöver vi lite gratis champagne som fukttillförsel?

Ingen rast och ingen ro för svenska skolans barn. Igår hade ett av företagen som har barn på skolan frågat om det var möjligt att få ta del av ett Luciatåg vilket skolan gick med på. Det var dock ett något reducerat tåg, minus dagis och förskoleklass av organisatoriska skäl, som drog iväg i full utstyrsel.

Mörkt skulle det vara när de uppträdde, det skall det ju av tradition så att det blir lite stämning. Visade sig dock att det som vanligt i Kina inte finns några nyanser när det gäller belysning. Antingen är det kolmörkt eller så är det fullt strålkastarsken.  Så barnen inledde i totalt mörker. Eftersom ingen såg något så tändes belysningen och alla fick en ljuschock. Dessutom såg då barnen hela publiken som bestod av (här citerar jag Hugo) "minst 100 kineser".

Lite pinigt tyckte Hugo, men de tog sig igenom hela programmet och applåderna dundrade. Extra högt klappade man när barnen la till en vers på kinesiska i ett par av sångerna. Generellt var uppträdandet mycket uppskattat även om Hugo påstod att "de fattade inte vad det rörde sig om". Alla ville klappa om barnen efteråt och Hugo sa "jag tror att de tyckte jag var söt, de drog i mig hela tiden". Ni förstår, ett 25-tal barn i röda och vita kläder som sjunger med änglaröster - kan man bli annat än förälskad?

För övrigt kör vi på med sista skolveckan nu, på fredag är det halvdag och sedan ledigt ända till 12 januari - läxfri vecka är utlovad.

Hugo har varit hos skolsköterskan idag och för specialintresserade kan jag rapportera följande:

Längd 137 cm!!!

Vikt 30 kg

(vikt och längd helt i balans)

Syntest; med beröm godkänt (pust, hoppas han får sin fars syn)

Norton hängde med på ett hörn och kan rapportera följande:

Längd 94 cm

Vikt 16,8 kg

(Fortfarande lite tyngre än lång, men han börjar bli mer balanserad)

Som vanligt när man skall upp tidigt snarkar barnen hårdare än någonsin - och i natt låg vi i samma rum alla 3. Fixade inte att få i Nortons madrass som M lånat pga ryggont så det enklaste var att lägga honom i min säng inatt också. Och sedan helt plötsligt mitt i natten kommer Hugo inspringande, utan ett ord, och kastar sig i sängen mitt emellan Norton och mig. Det var helt omöjligt att få honom därifrån så jag fick dra in madrassen från hans rum och rulla ned honom på den. Vem behöver 3 sovrum...

Barnen dressades till tomtar vilket gick förvånansvärt smidigt och sedan drog vi iväg före 8. Väl på plats på skolan förberedde Luciagruppen fika och "garage sale" innan själva tåget.

Och Luciatåget sedan - som vanligt höll jag på att säga var det det bästa någonsin som barnen varit med i. 1 Lucia, massor av tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar, från 2 år till 12 år gamla. De sjöng fanstastiskt bra, flera solonummer men också tomtarna och pepparkaksgubbarna fick framföra egna låtar. Uppträdandet höll på i 45 minuter och ingen flippade ur, svimmade, började gråta eller fick blackout - otroligt! Mixen av sångar var mycket bra, både de klassiska "måstena" och nyare inslag som t ex Leonard Cohens "Hallelujah" med svensk text - jättefint!

Hugo sjöng och Norton behöll tomteluvan på så man får väl ge familjen Abrahamsson godkänt också - de var så pluttesöta som ni kan se på bilden.

Efteråt pepparkaksfika i skolans matsal - lite lätt hysteriskt när mängder av människor forsar ned för trapporna och alla vill ha kaffe samtidigt men till slut gick det bra. Jag investerade i ett par tjejhockeyrör för 75 RMB så nu överger jag svärmors gamla Sonja-skridskor! Hugo var het på ett "fussball"-spel i bordsmodell men det var det fler som var så det gick oss ur händerna. Men det kommer ju en hel del högtidsdagar framöver så man vet ju aldrig...

På eftermiddagen våldgästade vi familjen W lite längre än vad vi hade tänkt med Hugo lekte med T och Norton med N. De slog till med ett lussekattsbak också som båda sönerna glatt deltog i och vi fick också äran att smaka på resultatet - tack för det!

Nu väntar vi på att pappsen skall komma hem från Xian med en överaskning till Hugo som han utlovat, vi får se om två trötta tomtar kan hålla sig vakna tills dess. Spungebob Squarepants gör sitt bästa för att hjälpa till.

Imorgon lussar Hugo igen på ett svenskt företag i närheten - det är hårt att vara stjärna!

PS För bilder från gårdagen -se föregående inlägg.

Tomtefnatt

Hugos och kompisen Axels framtidshus, från Nobelutställningen

Lussekattsbak med familjen W

Hej alla - idag är det Norton som gästbloggar. Mamma har fått härja fritt i flera månader så nu är det dags för mig att göra en insats också.

Inatt sov Hugos kompis M över och generös som jag är lånade jag givetvis ut min madrass till honom. Var väl inte direkt nödbedd eftersom det innebar att jag fick ligga i pappas säng istället. Han skulle upp supertidigt i morse så han blev förvisad till gästrummet. Snacka om att jag hade gott om plats att mysa på, men man vill ju ändå ligga så nära mamma som möjligt.

Klockan 6.30 vaknade jag av att det kurrade ordentligt i magen - det gör ofta det nu för tiden när jag går på diet, som ni kanske känner till. För att få mamma att fatta hur hungrig jag var så var det första ordet jag yppade; Hårdsmögås! Med kaviar!  Slö som hon är orkade mamma naturligtvis inte gå ner och kirra riktig frukost utan hon släpade sig ner för trappan och gjorde en macka som hon kom upp med till sängen istället (säg inget till pappa, han blir galen av brödsmulor i sängen).

Brorsan och M vaknade en stund senare men dem hade man inte mycket glädje av, de drog ned i källaren och fortsatte kolla på Starwars. Tråkisar! Mamma och jag fick tjata upp dem och tvinga i dem lite frukost med gemensamma ansträngningar.

Efter lunch hade mamma och AC bestämt att vi två familjer skulle göra en utflykt tillsammans. Självklart fick inte jag vara med och bestämma vart vi skulle åka, är man minst och snackar lite otydligt så är det ofta så. Mammorna debatterade och funderade och till slut blev det Tågmuseet som skulle vara kul hade de hört!

Ja, inte vet jag vad de menar med kul men det var ju värsta skräckstället ju! Överallt stod det jättestora svarta lok som bara ville köra över mig. Lok, lok, lok och tåg och räls i hela museet och till råga på allt försökte mamma fotografera mig nära ett sådant där åbäke. Lägg av säger jag bara - hur ska ni ha det egentligen? Skall man akta sig för tåg och bilar eller inte? Brorsan och de andra killarna var helt galna och ville klättra upp i loken, förstår verkligen inte varför, men det visade sig att man fick inte det. Tala om att de var besvikna - nä, tågmuseet sög fett! Och dessutom var det svinkallt därinne och mamma glömde naturligtvis mina vantar i bilen.

Men ok då, mammorna gjorde vad de kunde för att muntra upp oss. Vi fick varm choklad och goda kakor och vi fick köra radiostyrda bilar på en bana på Euro Plaza, sen kändes det lite bättre även om jag tyckte vi var där alldeles för kort tid.

På kvällen kom V, J och AC hem till oss för filmkväll. Vi tittade på Kalle och Chokladfabriken, åt popcorn och lördagsgodis och hinkade litervis med juice. Party, party som det heter. Filmen var toppenkul men sen blev jag lite mosig och mamma brottade ned mig i sängen. Typiskt, när man hade så kul!

Ja mamma förresten. Ni vet ju att hon börjar bli lite till åren - hon är ju snäll men lite skröplig faktiskt. Nu har hon fått så ont i ryggen att hon ser ut som ett krokigt gammalt träd och hon gör konstiga grimaser hela tiden och tycker att jag skall plocka upp grejer från golvet åt henne. Tur att henne kinesiskalärare lovat att komma hit imorgon och ge henne lite kinesisk massage så man kan ha någon nytta av henne igen.

Imorgon Lucia - jag tänker INTE sjunga och det vet i tusan om jag tänker sätta på mig den där löjliga tomteluvan som mamma försöker tvinga på mig. Men, man får väl bita ihop och stå ut - det blir ju fika efteråt.

Godnatt!

Såna tåg gör di inte nu för tien

Dagens ledord - buuuuu!  

Närmare än så här kom vi inte.....

Varför åkte vi inte till shoppinggallerian direkt?!

En riktig toppendag till här i Beijing. Jag startade upp på skolan där L och jag, som ingår i Luciagruppen, tog emot begagnade prylar som vi skall sälja i en liten "garage sale" i samband med Luciafirandet på söndag. Temat är "saker som är svåra att få tag på i kina och som jag inte behöver längre". Lite klassisk återvinning helt enkelt med avkastning till välgörande ändamål och möjlighet att få rena sina prylsinnen.

Sedan hade jag och 3 andra väninnor bestämt oss för en shoppingdag på stan. Gud vad ytligt det låter - och gud vad roligt vi har haft det! Ätit en lyxig fredagslunch tillsammans, pratat om högt och lågt, peppat varandra på alla områden och provat, prutat och skrattat.

Picture this - Yashow market, jeansstånd 139 efter god lunch med ett glas vin. Alla vill köpa jeans. Ståndet är ca 6 kvm stort. För provning spänns ett blommigt lakan upp diagonalt mellan väggarna, i axelhöjd, och det är bara att krypa bakom och dra av sig brallorna - 3 i taget medan den 4:e får vänta i korridoren. 3 huvuden ploppar upp och ned medan det kämpas med att gå i lite för  tajta jeans. Samtidigt kryper damen som jobbar i ståndet fram och tillbaka under lakanet med nya storlekar och modeller som skall provas. Det börjar lugnt med klassiska blåjeans och flippar sedan ur med röda, lila, bruna - ja alla varianter som finns. Resultatet mycket tillfredställande - alla går därifrån med "märkesjeans", 1 - 4 par beroende på person, till oerhört schyssta priser. Snacka om att jag är nöjd med att ha skippat HM-jeansen jag skrivit om tidigare.

Shoppingen var rolig men bäst var ändå en toppendag med fantastiska, roliga människor. Jag känner mig så priviligierad att få träffa så många nya vänner och väninnor här på andra sidan jordklotet.

Hugo har M här för översovning och de kollar just nu på avsnitt 87 av Starwars the Clone Wars - de är jättenöjda!

Norton har lekt hemma hos kompisen A och de hade också toppenkul. Det var bara As lillasyster A som blev lite besviken när Hugo inte var med, hon är nog lite förtjust i honom.

Och Far i familjen åker på teambuilding till Xian med jobbet imorgon över helgen. Jäklar också, han får se Terrakottakrigarna före Hugo och mig, men vi har redan bestämt att tvinga dit honom igen i vår tillsammans med oss.

Trötta men nöjda - nu är det bara 1,5 veckor tills vi kommer till Sverige. Vi längtar efter familj och vänner nu!