Nya ställen att besöka och utforska så här på sluttampen i Beijing.

På torsdagen var det dags för den sk Glasögonmarknaden. Marknad i det här fallet innebär, som så vanligt är i Beijing, en ansamling av butiker i samma bransch. En jätteanläggning med miljontals glasögonbågar och optiker - tur att svenskkollektivet har sin favoritbutik så man inte behöver bli överväldigad och handlingsförlamad av utbudet.

Vi var fem personer med lite olika syften; tre som var ute efter glasögon, en efter solglasögon primärt och den femte för en synundersökning. Snabbt och rappt betades synundersökningarna av i ett speciellt bås i butiken, sen var det dags för det roliga - att välja bågar.

Vet inte vad jag utstrålade men den första bågen som tjejen som hjälpte mig plockade fram var lila med mängder av glitterstenar på skalmarna. Förklarade snällt att det inte riktigt var min grej och att jag ville undvika "bling". Sedan började jag gräva i hyllorna och prova vilt, alltmedan hon desperat försökte föreslå båge efter båge - ibland lyckat ibland mindre bra.

Tacksamt med 4 svenska smakråd - till slut bestämde jag mig för en jättesnygg metallbåge och de utlovade att glasögonen skulle vara klara 2 timmar senare. Helt otroligt.

Vi åt en god lunch på kinesisk restaurang med sichuan-inriktning - starkt och gott som vanligt. Sedan hann vi en snabb sväng in på den sk antikmarknaden som ligger precis i närheten, men det blev som sagt en väldigt kort titt så dit tänker jag åka tillbaka med Roger någon gång de närmaste veckorna.

Tillbaka till glasögonbutiken där våra nya fina glasögon väntade - toppenfina till toppenpris (vi talar tusenlappar mindre än i Sverige). Jag smällde till med 2 par solglasögon också - tidigare har jag köpt superbilliga designerkopior på annan marknad men dessa var av bättre kvalitet och polariserande så det kändes säkert och bra (det är bra att hitta anledningar till ytterligare shopping). Övriga fick också kanonsnygga brillor med sig hem. AC fick dock nöja sig med att konstatera att hon fortfarande ser alltför bra för att behöva glasögon, så hon fick trösta sig med solglasögon också :-).

U som shoppat glasögon í butiken tidigare bistod med prutning för vårt massinköp och vi fick till det bra så att alla var nöjda. Tro mig, i vissa fall är det så otroligt prisvärt att man tjänar in flygbiljetten till Beijing...

Kvällen tillbringades iförd mina nya brickor och jag kan konstatera att de är alldeles utmärkta - styrkan var lägre än på mina gamla glasögon och det verkar vara helt rätt. Ju äldre man blir desto bättre ser man (eller just nu i alla fall, sen vänder det väl åt andra hållet).

Ännu ett ställe avbetat - kul, annorlunda och nyttigt. Återigen en upplevelse man inte velat missa!

Inget gör en så glad som lite shopping - och att få sälja...!  

I onsdags bjöd SWEA, under ledning av K, på konstrunda i Beijings Greenwich Village, Art zone 798.

Vår guide för dagen på Timezone 8 café där rundan startade  

Området har fungerat som konstcentrum sedan tidigt 2000-tal efter att ha varit samlingsområde för olika elektronikindustrier i ett 40-tal år. Namnet, 798, har det fått från en av de fabriker som var verksamt på området.

Från börjar var det Beijings växande konstnärskollektiv som bosatte sig och verkade i området. Numera är det gallerier och utställningsverksamhet som tagit över och området piffades till rejält inför OS då det var ett populärt område att vistas i för besökarna.

Miljön präglas av större industrilokaler men också mindre hus och små innergårdar, även om de hutong-kvarter som fanns i området tidigare till största delen rivits och ersatts av nyare arkitektur.

Vi fick en intressant och kul runda bland olika typer av konst som visas just nu i 798:

En installation som lät oss uppleva rummet på ett nytt sätt, tack vare ljus och rök. En häftig upplevelse.

Anar ni U i det diffusa ljuset?

Realistiska,inträngande oljemålningar:

Naket var länge tabu i kinesisk konst - nu har det släppt som synes

Det finns också många duktiga fotografer i Kina:

Familj framför sitt rivna hutonghus - inklusive allt de äger

SWEA Beijing von oben

Industrilokaler fungerar perfekt som utställningsområde

En videoinstallation med fokus på ögon och munnar hann vi också med:

Ögon i nacken?

Och en sväng över 798s torg som ständigt varierar i skepnad beroende på vilja verk som ställs ut:

Jag blir hellre jagad av vargar...

... eller kanske föredrar man röda kineser med stora magar?

Området är extremt populärt för fashion fotograferingar - två timmar efter att denna bilden togs höll de på fortfarande.

I'm too sexy for my hat...

Och lite gatukonst fanns det också:

Joxa med trasan

Drake heter "long" på kinesiska

Och till sist en variant på terrakottaarmén - i form av kinesiska arbetare i screentryck på kakelplattor:

I sammanfattning toppbetyg för denna dag och denna runda - hinner vi åker vi nog tillbaka för en uställning som startar 20 maj och som vi fick tips om, och för att bara "hänga" i den här sköna miljön.                   

Efterverkningarna av chaufförhistorien i tidigare inlägg blev i alla fall positiv.

Väninnan M berättade att hon igår talat med sin gamle chaufför som i sin tur berättade för henne att jag ju aldrig behövde chaufför (nähä sa hon och spelade med). Han förstod inte riktigt varför men tyckte i alla fall att det var mycket bra gjort att jag ändå betalade för första timmen!

Så - jag har inte gjort bort varken mig eller väninnan M i chaufförskollektivet och straffat ut oss från vidare bokningar.  Dock svävar jag fortfarande i ovisshet om varför mina meddelanden aldrig kom fram eller om de helt missuppfattades ; bäst att inte grubbla för mycket.

Saker vi kommer att sakna från Kina:

Att få hjälp

Kina har många människor som behöver jobb. Många som behöver en försörjning och många som kan bidra till samhället. Följdaktligen finns det jobb här som inte finns någonannanstans - antingen har de försvunnit eller så är de helt unika.

Det är lätt att raljera över damerna som står innanför dörren och ger dig en plastpåse att lägga ditt blöta paraply i, hissföraren som bara har en våning att välja på, alla vakter som vaktar något odefinierat på alla möjliga och omöjliga ställen eller mannen i butiksdörren vars enda uppgift det är att säga hej och välkommen;  Fy för ett meningslöst jobb, tänk vad tråkigt det måste vara... Frågan är vad som är mest meningslöst - att faktiskt bidra med något konkret om det så bara är att hjälpa andra och få betalt för det, eller att bara gå och dra hemma och vänta på bättre tider och toppjobbet som snart ramlar in?

Jag kommer att sakna detta från Kina:

- Någon som hjälper till på parkeringen så man hittar en p-ruta och inte kör in i en annan parkerad bil när det är trångt

- Någon som ger dig en plastpåse när ditt paraply dryper av regnvatten och du inte vet var du skall göra av det

- Någon som packar din påse när du storhandlat i affären och hjälper dig att få ut dem till bilen eller cykeln

- Någon som hjälper dig tanka bilen, om du vill

- Någon som plockar fram det du behöver från butiken, även om det är självbetjäningsplock

- Någon som kör hem dina matvaror/blommor/möbler/kläder eller vad du nu köpt, raka vägen till dörren

Exemplen är otaliga. Och det intressanta är väl att man skulle kunna ta den här listan och pricka av vilken hjälp man kunde få i Sverige för säg 30-40 år sedan. Tror att man kan pricka för det mesta.

Frågor man ställer sig är - är Sveriges utveckling positiv eller negativ? Kommer Kina att gå samma väg? Vad är det för fel på att få hjälp och inte behöva göra allt själv hela tiden? Och vad är det för fel med ett jobb där huvudsyftet är att hjälpa andra?

Språkförbistringen kan skapa de mest absurda situationer. Följande utspelade sig i fredags och lördags...

FREDAG

Roger skall på lördagen delta i ishockeyslutspel i sin expat-liga. Han är bensäker på att de vinner första matchen.

Sedan är planen att jag och barnen kommer till match 2 och 3 för att heja fram laget till en bra slutplacering.

Vår chaufför kan inte köra oss varför jag får hjälp av kompisen M att boka upp hennes före detta chaufför - hämtning 13.00 på Yosemite till överenskommet timpris. Klappat och klart, frid och fröjd, planen som i en liten ask.

LÖRDAG

Roger tar taxi till hockeyeventet vid 9. Hugo går på sin klättring och Norton och jag tar det helglugnt.

Kl. 11 ringer Roger och konstaterar att de förlorade!!! första matchen vilket innebär att det är slutspelat för hans del. Så.... chauffören måste avbokas och det är nu den här historien verkligen tar fart, eftersom chauffören enbart talar kinesiska.

Jag klurar ihop ett SMS på kinesiska, skrivet i pinyin vilket innebär att man skriver med romerska bokstäver, och skickar iväg det. Inger svar.

Inser att chauffören kanske inte kan läsa pinyin, alla kineser kan inte det. Skickar ett SMS till kompisen M och frågar om hon vet om han förstår pinyin. Hon vet inte och råder mig att ringa honom för säkerhets skull.

Jag vill ju helst inte ringa eftersom min kinesiska inte är tillräckligt bra. Så jag får snilleblixten att gå in till grannen Js ayi och be henne ringa. Jag stammar fram mitt ärende på knackig kinesiska till henne (hon talar inte heller engelska), jag tror att hon förstår vad jag menar och hon ringer upp.

Personen hon talar med hävdar bestämt att han inte har någon körning från Yosemite 2188 kl. 13! Jag förstår ingenting men tänker att det måste ha blivit något missförstånd när han bokades. Och då är ju allt frid och fröjd nu, eftersom jag inte behöver honom. Jag går in till mig och slappnar av.

12.40 stannar en blå Buick utanför vårt hus...

Jag går ut och försöker återigen förklara på knackig kinesiska att jag inte behöver någon chaufför, att jag skickat ett SMS och dessutom ringt tidigare. Chauffören nickar och säker ok, ok och verkar uppfatta vad jag menar. Jag går in till mig.

Chauffören står kvar utanför vårt hus och väntar...

Jag går ut igen och försöker återigen förklara läget. Han ser konfunderad ut. Jag ringer på hos grannen igen och ber ayi hjälpa mig. Hon förklarar läget. Han ser förvirrad ut. Slutligen inser ayi och jag att han inte är min kompis Ms före detta chaufför utan en kompis till denne. Den vi har messat och ringt har i sin tur inte brytt sig om att berätta för honom att han inte behövs!

Under tiden diskussionen pågår ringer kompisen M ett par gånger  och undrar hur det går för mig....

Chauffören ser fortfarande förvirrad ut och vill inte riktigt inse att jag inte behöver honom. Jag vill säga att jag kan betala honom för den första timmen, som kompensation, men har ingen aning hur jag skall säga det på kinesiska. Varken han eller ayi fattar vad jag menar. Jag rusar in och hämta plånboken, trycker en femtiolapp i handen på honom och upprepar för 23:e gången att jag inte behöver honom.

Han inser äntligen läget, tar motvilligt emot pengarna och åker äntligen därifrån!

Vad lär man sig av detta?  Ta inte en seger för given, ändra aldrig dina planer, prata ur skägget, skippa mellanhänderna.....?

Eller bara skratta åt en kul historia och dela med sig av den.

Ja plötsligt blev ju tiden knapp innan hemfärd och plötsligt måste vi hinna med allt det där som vi trott att vi hade gott om tid för:

Sy upp kläder

Köpa möbler, buddhor, tavlor etc

Köpa glasögon

Se och uppleva saker, folk och byggnader

I onsdags blev det ytterligare en manikyr, pedikyr och "överkroppsmassage" samt rekognosering hos skräddare.  I torsdags besök på den s k "möbelgatan".

A och AC på spaning efter möbler, möbler, möbler  

Minimalism är inte en kinesisk dygd. Det här möbelpalatset ståtade med 10 meter långa bord, gigantiska uppstoppade havssköldpaddor och  4 meter höga träportaler till salu!  

I Beijing har alla affärsidkare som sysslar med samma typ av business en tendens att slå sig samman, på ett och samma område. Alla som säljer glasögon och linser på ett ställe, de som säljer tyger och sytillbehör på ett annat, alla bilreparatörer tillsammans - ja, ni förstår. Både bra och dåligt för dem antar jag, praktiskt för oss men lite överväldigande ibland kanske.

Torsdagens utflykt gick alltså till en gata med mängder av butiker med kinesiska möbler, lampor, prydnadsföremål etc. Vi började på Lily's Antiques (ja en del är antikt men det mesta inte) och där hade vi att göra kan man säga. Två våningar med mängder möbler och accessoirer stilfullt och inspirerande uppställt. Vi gick och gick och tittade och tittade och det tog liksom aldrig slut. Möbelinköp blev det inte men ett par prydnader och mycket inspiration till fortsatt letande efter den optimala möbeln.  Det vore kul att ha med sig något kinesiskt som minne av vår tid här.

Lily's Antiques - vi höll på att sätta bo där  

Efter lite fler butiker och mer eller mindre lyckat prutande åt vi en delikat lunch; friterade potatisstrimlor med chili, heta sichuanbönor, skogsöronsvamp, annan svamp och grönsaksgryta, biff med grönsaker och fermenterade nudlar. Allt otroligt gott, som vanligt! Och löjligt billigt. Hur skall vi klara oss utan all denna goda kinamat? Det ryktas om att det finns några kinakrogar i storstäderna där man kan be om den "riktiga" menyn och då få det som är äkta kinesisk mat. Fyra små rätter och friterade bananer i all ära, men nu är man ju bortskämd med "the real stuff".

Mmmmmmm - kommentarer överflödiga. Som av en händelse är det Sichuanbönorna som går åt först. Hela svenskkollektivet har utvecklat ett beroende av dessa!  

En trevlig och kul dag som avslutades hemma i vår trädgård tillsammans med U och Nortons kompis N, fortfarande i härlig sommarvärme som nu verkar vara här permanent.  

N har hittat Nortons kycklingoutfit - vill man inte bara pussa honom?  

Möbelletandet fortsatte idag fredag då U och jag gick igenom alla möbelbutiker i närområdet. Resultatet blev några heta objekt som vi sannolikt kommer att låta specialtillverka hos Vicky's Furnitures. De förstod precis vad vi var ute efter och anpassar tillverkningen efter det. Fortsättning följer på söndag när Roger följer med och kollar och vi kan ta beslut tillsammans. Annars blev dagens inköp ett "antikt" djupt fat med lock i kinarött - jättefint och enligt försäljaren "gammalt". Ingen vet väl egentligen men det pryder verkligen sin plats och jag känner mig väldigt nöjd.

Måndag 3/5 och ledigt från skola och jobb - eftersom 1:a maj inföll en lördag kompenseras vi kineser med en extra ledig dag på måndagen, och då var det dags för utflykt för vår del.

Longqing Xia (eller Longqing Gorges på engelska) var målet för dagen - vackra, sockertoppsberg liknande dem som finns i södra Kina, ca 1,5 timmes bilväg nordväst om Beijing.

Vi packade picknick och gav oss av med vår chaufför vid 9-snåret. Förmodligen valde vi samma avgångstidpunkt som några andra tiotusentals kineser som också var lediga. Vägen till Longqing går förbi den del av kinesiska muren som är allra mest frekventerad, Badaling, och det var några stycken som var på väg just dit kan man säga. Tidvis stod trafiken helt stilla och de delar av muren som syntes från vägen var helt svarta av folk. Efter Badaling släppte det dock och vi susade obehindrat fram sista biten.

Som på många större turistattraktioner i Kina möts man först av en "by" med turistprylar och mat till försäljning, innan man kommer fram till själva huvudmålet. Tidigare har dessa områden bestått av rätt ruffiga små hus och sjul men nu håller man på att styra upp ruffigheten och bygger istället helt nya hus i gammal stil, för att inrymma kommersen. Snyggt men ganska själlöst och ofta lite halvöde då man överdimensionerat ganska kraftigt.

Kinesisk kvalitetsshopping  

Longqing ligger i de höga bergen som omger Beijing och det första man gör efter att ha tagit sig igenom försäljningsbyn är att ta en lång, lång rulltrappa upp i bergen. Låter trist, men trappan är inkorporerad i en jättestor drake som ser ut att slingra sig upp för själva berget vilket gör färden rolig och spännande för barnen.

Bröderna Abrahamssons med drakrulltrappan i bakgrunden  

Väl uppe slussas man smidigt vidare till båthamnen där själva huvudattraktionen, båtturen in mellan de sockertoppsformade bergen, väntar. Snabbt och smidigt hoppar man ombord och ger sig ut på vattnet tillsammans med ett 40-tal andra kineser och en guide som enbart guidar på kinesiska. Det man vill se är vackert och kan uppskattas utan information som man förstår och vi låtsades som ingenting och vände på huvudet åt samma håll som kinerserna och sa "oooohhh" när de gjorde det. Vackert och mäktigt!

Typisk kinesisk turistgrupp med likfärgade huvudbonader. Observera att de har sommarvarianten som är solskärm, resten av året är det vanliga kepsar som gäller i diverse klatschiga färger.  

En del av våra medpassagerare blev lite distraherade av våra vackra söner och de erbjöd dem entusiastiskt att ta plats brevid dem när vi klev ombord. Det är också så härligt att se kineser på utflykt. Alla klär upp sig i sina finaste kläder innan de åker iväg, oberoende av vad de skall göra eller vilken temperatur det är, vilket resulterat i högklackade skor, paljettoppar, svarta kostymer t ex. Man förstår att en familjeutflykt är en höjdpunkt i tillvaron och något att fira.

Snygging nr 1

Snygging nr 2

Kinesisk utflykts outfit. Just den här tjejen tillbringade mer tid poserande framför kompisens kamera än hon ägnade åt att titta på åkturens attraktioner - det gäller ju att passa på när man fått på sig sina nyaste kläder.  

Båtturen landar vid en picknickplatå där man också erbjuder bungy jump eller en glidtur i sele på stålvajer, liknande den jag gjorde vid Muren. Det skippade vi denna gång men vi åsåg glatt tre käcka ryssar som oförskräckt kastade sig ut mellan bergstopparna. Starkt jobbat!

Efter en liten promenad tog vi båten tillbaka till ursprungshamnen. Där slussades man återigen vidare mot en linbana, modell Kolmården 1975, som gick brant uppför berget. Vi hoppade på och gled i sakta mak mot toppen. En häftig tur - biljetten inkluderade någon typ av försäkring värd 2 RMB men villkoren var enbart noterade på kinesiska så det var lite oklart vad som gällde :-). Oavsett kom vi levande både upp och ned.

På väg upp i linbanan...

... och på väg ned.

Väl uppe hade vi en strålande utsikt över de omkringliggande byarna och hela Longqing. En smal promenadstig ledde oss längs med berget mot "Övernaturlighetens tempel", där vi tog en mikropaus och smaskade på kokta majskolvar. Jag är inte nervös av mig när det gäller höjder och brukar ha is i magen, men staketet som skiljde gångstigen från stupet hade väldigt långt mellan spjälorna så det gällde att hålla koll på familjens minsting. Lite svettigt faktiskt men väldigt vackert med de blommande fruktträden på bergssluttningarna.

Nedför berget med linbanan igen och sedan promenad genom en konstgjord grottgång tillbaka till försäljningsbyn och parkeringen - och utflykten var avslutad. Fyra trötta hikers somnade gott i bilen och avslutade sedan dagen med att glufsa i sig varsin delikat pizza från Hungry Horse (ja inte lillebror förstås, han nöjde sig med färsk ananas).

Männen i mitt liv - toppkillen till vänster är vår chaufför mr Gao  

Lillebror var bjuden på kalas till en av de bästa kompisarna, A, som fyllde 4 år!

Eventet ägde rum på en restaurang en bit bort som heter New Veranda och som specialiserat sig på lunch- och middagssällskap som inkluderar barn. Ordentligt stort lekrum med gungor, bollhav och klätterställning, fullfjädrat kalaskoncept och förstående personal gör stället till en hot spot för födelsedagskalas i expat-kollektivet och ca 13 barn fick ett par roliga timmar ihop.

Födelsedagsbarnet var i extas, hamburgarna och tårtan delikata och lekstunden uppskattad så här en långhelg runt 1 maj.

Vilket röj!

Under stor koncentration intas hamburgare. Födelsedagsbarnet i rödrutig skjorta och hans storebror i glamourhatt

Mamma partycrashade kalaset - och jag som ville att det skulle vara FF!

Wooooowww! Undrar vad som döljer sig i paketen?

Så här nöjd var födelsedagsbarnet med kalaset. V-tecken som en äkta kines!

Roger och Hugo passade samtidigt på att besöka bilmässan här i närheten som gick in på sin sista dag.

Auto China 2010 äger rum vartannat år och är en av världens största bilmässor. I år såg det ruttet ut för deltagarna men bara 1 dag före invigningen öppnades europeiskt luftrum igen och höjdarna kunde till slut ta sig till Kina. Mässan drar VÄLDIGT MÅNGA BESÖKARE och för oss som bor i närheten av mässanläggningen innebär den drygt veckolånga mässan lite prövningar. Bilkaos, överfulla restauranger och parkerade bilar nästan uppe i träden. Parkering glömde man nämligen att bygga.... I år blev det dock inte lika trångt som för två år sedan. Veteraner som bodde här då tipsade om att lägga upp en veckas matförråd och i princip inte lämna huset under mässveckan. I år krävdes dock specialtillstånd i bilframrutan för att få ta sig i närheten av våra bostadsområden och shuttlebussar från parkeringar längre bort anordnades. Det tackar vi för!

Hugo och Roger överlevde trängseln, fick se en hel del finingar, bland annat nya Kina-Saaben, och var i det stora hela nöjda med besöket som avslutades på ett knökfullt McDonald's.