Helgen har varit VARM och planerad utflykt in till stan fick ställas in för mer jordnära sysselsättningar.

Mycket vattenkrig har det blivit för Hugo med kompisar och mycket väldigt våta kläder torkar på olika ställen i huset. Ett bra sätt att hålla sig sval på får man väl ändå säga - men ibland är det ju lite svårt att acceptera att andra sprutar tillbaka.

På lördag em mötte vi upp familjen F på puben Pomegranate i närheten där det var familje/charity-barbecue med levande musik. Festligt och folkligt men efter att blodvite uppstått i lekrummet och stämningen på puben blivit lite för brötig och connybenny-artad för vår del, drog vi hem till familjen F och avslutade den varma sommarkvällen där istället - toppentrevligt! Vi (och de) väntar otåligt på familjen Fs femte medlem som skall anlända på onsdag enligt planen. Kul att vi hinner träffa den lille innan vi åker till Sverige.

Idag har det också varit varmt men trots det ställde jag in mig på en tripp in till stan' på eftermiddagen. Insåg dock att det vore att plåga barnen som tittade på oss med stora ögon och jublade vid tanken på poolbad, så så fick det bli istället. Poolen höll runt 24-25 grader vilket ju är jättebra men det känns lite kyligt först i början när lufttemperaturen i solen ligger på 35. Norton hade inte glömt hur man badar och simmade glatt runt med simringen runt magen och hojtade "kan felv"! Hugo börjar simma lite snyggare också och bentagen ser bättre och bättre ut, men ibland är det lätt att glömma tekniken när ivern sätter in.

"Jag är en stekare"

"Kan felv"

Det var lite soligt kan man säga

Just det - klassiskt solkisande

Vi sprang på några ankungar utanför djuraffären - blivande Pekinganka eller gosedjur, det är frågan?     

Nu relalalaxar vi, Hugo har gjort läsläxan och Roger dragit ut på en rollerblades-runda i den ljumma kvällen. Det är bara 3 veckor kvar i skolan och nästa vecka blir det sommarfest för alla barn och familjer som vi ser fram emot!

På begäran - mina nya brillor. Oklart vem personen i bakgrunden är, han dyker upp då och då när vi minst anar det...