Idag var det dags för Beijings SWEOR att knäcka kinesiska muren (changcheng). En vandring mellan Jinshanling och Simatai stod på schemat och vi var ett tiotal som åkte iväg från mötesplatsen vid Swedish School runt 9-snåret.

Efter knappt 1,5 timmar i bil var vi framme och kunde konstatera att vädret var strålande med solsken och blå himmel men ganska blåsigt. Alla körde lager på lager principen och började vandringen hyfsat påpälsade men flitigt vandrande och solsken gjorde att vi kunde skala av oss den tyngsta utrustningen ganska snabbt.

Vilda rykten hade gått i svenskkollektivet om just denna murvandring som "en mardröm för höjdrädda", "jättejobbigt", "man får krypa fram bitvis". Inför vår vandring gjordes försök av veteraner att dämpa dessa skräckhistorier men vi undrade nog lite vad vi gett oss in på.

Man kan konstatera att vandringen blev mer utmanande än den man gör på Badaling- eller Mutianyu-delarna av muren, som ju är fullständigt renoverade och tillrättalagda för att passa alla typer av turister, från knattar som nyss lärt sig gå till gummor i 90-årsåldern med krumma ben och knotig käpp.  Vissa delar av muren mellan Jinshanling och Simatai är renoverad men de största delarna är i "originalskick", dvs bevarad i befintligt skick. Det innebär stora, ojämna stenar, gruspartier, smala bitar med inga eller mycket smala mursidor.

Man känner sig ju väldigt duktig och hurtig när man kämpar på över kullriga stenblock och uppför lodräta trappor.... men när man ser alla gamla gubbar och tanter som jobbar på muren och som släpat upp kylväskor med öl, cola, vatten m m samt sopsäckar med tshirts, vykort och almanackor som för att kränga till oss hobbyvandrare, inser man att vår prestation slås med hästlängder av deras dagliga tokslit.

Totalt gick vi 11 km på ca 3 timmar (beräknat 4 timmar så vi trampade på bra) och på slutet fick vi passera en damm via en hängbro som var rätt skön. Man kunde också svinga sig ned i sele via en stålvajer tvärs över ravinen över dammen igen - vilket vi var 4 st som gav oss på! Kul grej, har inget fotobevis på mig själv men vår chaufför Mr Gao kan intyga för de som tvekar.

Sammanfattningsvis - en fantastisk dag med trevligt sällskap och en spännande och kul vandring i unik miljö. Ju mer man ser av Kina desto mer vill man se - tur att vi får ett år till på oss!

Changcheng Jinshanling - fortfarande i renoverat skick

Delar av SWEA Beijing precis i början av vandringen - toppenfräscha. Självklart var alla lika nyponrosfräscha även efteråt.  

Muren sträcker sig vindlande framåt, längs med hela bergskammen - syns det?

Befintligt skick var det ja.

Kort benvilarpaus efter brant trappa uppför - det blåser visst på AC!

Det här underlaget i kombination med kraftig lutning gör underverk för vader och rumpa!

Smalt, vaddå? Det här är väl inget för en svensk viking!

Vår vandringsledare Susie - en superwoman som driver  på på  ett pedagogiskt sätt; "det blir ännu värre längre fram, bara så ni vet".

Hoppas det inte rasar just när vi går förbi.

Som sagt, ibland var det lite brant! Var det den här trappan som skapade ryktet om att "man måste krypa"?

Sista biten, vi klev av vid det ljusblåa huset på mitten men muren fortsätter naturligtvis.

En härligt, svajig hängbro innan vi klättrar uppåt igen för att strax kasta oss ut för stupet, hängande i en stålvajer...

Slutet på glidturen - de skickade iväg oss två och två för att vi var "så lätta" (det tackar vi för) och nedfärden skulle gå för långsamt annars. Starten låg ungefär i mitten av berget på bakrunden. Jiiiiihaaaaaa!   

 

Morfar Tord

29 april 2010 10:09

Där skulle jag vilja vara med. Den vandringen vi gjorde vid vårt besök var bra men detta skulle verkligen vara en utmaning som jag inte skulle säga nej till.
Att se bilderna från muren ger en härlig feedback eftersom jag varit där, eller som det står på min inköpta tröja,"I climbed the great wall".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion. Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag...

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut e...

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över ...

Helgen börjar gå mot sitt slut och en summering kan väl vara på plats av en händelserik sådan. Två trötta golfare kom hem efter mörkrets inbrott, varsin QP Cheese tjockare och däckade i soffan framför TVn. På lördagsmorgonen tog vi oss i kragen ...

Första skolveckan har flutit på med lite avbrott för hösthostan som drabbat båda sönerna. Typiskt terminsstart och i fredagens veckobrev varnas för det sedvanliga lössutbrottet på skolan. Är det någon som kan tala om för mig var dessa löss kommer ifr...