Påskdagen inleddes med plånbokspanik. Efter vilt sökande på hotellrummet efter Rogers plånbok insåg vi till slut att den var borta. Oklart egentligen hur, den var med så långt som till middagen, sedan är dess öde okänt. Borttappad, stulen; endast Gud eller den lilla flickan som samlade tomflaskor från vårt bord vet vad som egentligen hände. Roger och Hugo tillbringade därför förmiddagen hos kedjerökande poliser tillsammans med vår guide som bistod på bästa sätt. Korten spärrades snabbt och vi kunde konstatera att ingen brytt sig om att handla på dem, kontanterna och körkortet är dock borta för evigt.

Efter den tråkiga inledningen på dagen åt vi klassisk kinesisk lunch på McDonald's.... sedan bar det av till Xi'ans berömda stadsmur som står intakt, med hjälp av viss restaurering, runt hela inre delen av staden. Man kan promenera, springa och till och med cykla på muren som är ordentligt bred, vi valde dock det förstnämnda och det räckte med en liten tur i den 25-gradigt härliga värmen.

Stadsmuren vid den östra porten - bred som en aveny

Östra porten, helt i original

Bärare! Bärare! Kom igen nu, vi vill framåt!

Efter stadsmuren var det dags för semesterns sista resmål, Hanyang grav och mausoleum utanför Xi'an. Kejsare Qin, som lät skapa terrakottaarmén åt sig, var en grym och impopulär kejsare. Efter hans död gjorde det folk han förtryckt uppror och ledaren blev sedermera den nye kejsaren, vilket inledde en ny era - Han-eran. Den förste Han-kejsaren var en betydligt vänligare natur som strävade efter fred och sammanhållning i det stora riket. Hans målsättning var, till skillnad från Qin, att pressa ut så LITE pengar som möjligt från folket och därför blev hans grav och mausoleum betydligt mindre påkostat än kejsare Qin.

Han har också begravt sig tillsammans med en terrakottaarmé, men betydligt mer modest. Soldaterna är enklare utformade och enbart en halvmeter höga ungefär. 

Kejsare Hans terrakottasoldater. Inga armar eftersom de var gjorda av trä som med tiden förstörts. Nakna eftersom kläderna var gjorda av sidentyg som också blivit förstört.  Men många fler än kejsare Qins terrakottasoldater -      100 000 st tror man. 

Kejsare Hans gravkulle - ännu ej utgrävd. Två svettiga svenskar i förgrunden.

Efter en spännande rundtur i museet som ligger under jord (därav den bristfälliga fotograferingen) och en kul film som berättade hela historien, var vår semester i Xi'an över. Vi tog farväl av vår chaufför och vår guide Summer efter 3 trevliga dagar tillsammans när de släppte av oss på flygplatsen. Resan hem tog 1,40 och vi landade i ett 20-gradigt Beijing strax före 20.00 Trötta men mycket nöjda med vår resa!

Bye, bye!   "Nu ser vi inte Summer igen levande" som Hugo sa. Han var dock inte så makaber som han lät, han menade att nu får vi bara kolla på bilder av henne. Men alla gravbesök gör en ju lite lätt morbid.      

Påskaftons morgon kl 9 hämtades vi upp av vår guide och chaufför efter en ordentlig frukost. Matsalen invaderades av svenskar på gruppresa så det var en strykande åtgång på kaffet. Hugo diggade mest äggkocken som à la minute-stekte ägg åt honom i alla olika varianter och vi var tacksamma över det västerländska utbudet. Mer kinesiska hotell erbjuder i regel bara rissoppa, nudlar och te och det är inte riktigt vår pryl.

Dagens första anhalt var Shaanxi Historical Museum där en stor utställning pågick om Qin-, Han- och Tang-dynastin. Det visade sig vara ett populärt mål för helglediga kineser - gratis inträde innebar en kö som sträckte sig runt kvarteret och vi var beredda att ge upp direkt. Dock visade det sig att det helt enkelt gick att köpa sig förbi kön; 20 kuai senare drog vi förbi hela kön. Slutar aldrig fascineras över denna underbara kombination av kommunism och kapitalism som hela tiden balanseras i Kina.

Sonen och jag under blommande träd - foto av okänd, vänlig kines

Lejon är populärt i Kina - så också blonda 8-åringar. "Very handsome - Hen shuai!" är det generella omdömet.

Konstigt nog fick man inte paddla i fontänen framför museet - och vi som hade kanoten på släp. 

Utställningen var intressant och fascinerande och en bra bakgrund till allt annat vi såg men det var MYCKET folk och blev i längden lite torrt för barnen så vi sållade vilt och koncentrerade oss på godbitarna innan vi drog vidare mot nästa mål.

Som var Big Wild Goose Pagoda, byggd till en känd kinesiskt munks ära, som reste över hela Asien för att lära sig mer om buddhismens alla inriktningar och förde med sig kunskapen tillbaka till Kina. En vild gås räddade honom från svältdöden under en av hans vandringar i ödemarken. Pagoden används fortfarande aktivt och har egna munkar. Frågade vår guide om hur många kineser som räknar sig som buddhister men hon kunde inte svara på det. Hon menade att många inte räknar sig som religiösa egentligen men ändå ber, tänder rökelse och lägger frukt i templet ibland. Tempelträdgården var oerhört vacker, som för det mesta i Kina, och förhållandevis lugn och rofylld trots mycket folk och det är härligt med allt frodigt grönt gräs och vackert blommande träd efter en brun vinter i Beijing.

Här ligger en munk begravd. Jo faktiskt, de små tornen reses till hans minne när chefsmunken för templet avlider.

Ännu ett lejon - kanske något att samla på?

Big Wild Goose Pagoda + lite kineser

Från buddhism till islam rörde vi oss sedan. Biltransport till de muslimska kvarteren bakom Drum Tower där vi åt lunch på en muslimsk restaurang med mellanösterninspirerad mat. Passade Roger och mig bra och Hugo kom igång på slutet med friterade köttknyten och minikebaber. Jag drabbades dock av akut "Kina-bryt" som ett sinnestillstånd så käckt benämns i svenskkolonin, då man tröttnar akut på sitt nya tillfälliga hemland och bara vill hem till Svedala. Brytet inträffade dels när Norton och jag skulle besöka toaletten - tänker inte ge några detaljer då de var alltför motbjudande. Sedan var personalen på restaurangen mer än lovligt påfrestande, stod i princip lutade över oss medan vi åt, ryckte ätpinnarna ur handen på Norton och bannade honom när detta fick honom att tappa skeden på golvet och till slut kom fram och sa att det var dags att betala. 

Verkar inte som Hugo och Roger blev riktigt mätta - de hann väl inte innan vi blev "utkastade"  

Brytet gick dock över rätt snabbt när vi vandrade vidare genom en souk-liknande marknad mot the Great Mosque. En moské mitt i Xi'an med mycket gamla anor och väldigt kinesisk layout. Vi kom mitt i kl. 14-bönen och hörde böneutroparen samt mötte de bedjande efteråt när de kom ut från stora bönesalen.

Genom souken på väg till moskén - förhållandevis harmlösa försäljare   

Vackert blommande magnolia - speciellt för er hobbybotaniker därhemma

Det var fler som fotade; lite proffsigare än min lilla digitalare kanske?

Hand i hand - två bröder på helig mark

Vid den här tidpunkten hade temperaturen krupit upp mot 25 grader och vi var rejält trötta och varma. Roger och Norton valde att gå tillbaka till hotellet medan Hugo och jag kämpade vidare med vår guide Summer till Bell Tower för att gå upp i det och inte bara titta från utsidan. En musikföreställning pågick men vi skippade den, vi hade behövt hänga armkrok i taket för att se något så vi gick ut och kollade på utsikten åt alla 4 vädersträcken istället.

Hugo samlar kraft inför bestigningen av Bell Tower genom att sitta som en äkta kines ; bakom honom pågår ett musikuppträdande

Den stora bronsklockan - kan väcka de döda med sin djupa, dova klang

Efter välförtjänt vila och dusch på hotellrummet åt vi middag på en kinesisk food court i närheten. Vi valde ståndet med spett av alla de slag; kyckling, lamm, biff, fläsk, fisk, räkor, musslor, bläckfisk, bok choi, blomkål, broccoli, lök, fish sticks, ostronskivling med dou fu etc etc etc. Svårt att välja, jättegott och glada matlagerskor.Vi avslutade sedan kvällen med lite kvällshäng utomhus och slocknade sedan som små ljus. Hårt arbete att vara på semester.

Spettdamerna hälsar till alla er i Ruidien

Många fint på samma bild; förutom toppenkillarna även hotellet, Bell Tower i förgrunden och Drum Tower i bakgrunden samt kineser, kineser, kineser