Har just läst ett inlägg på en av mina favoritbloggar, Alex Schulmans "Att vara Charlie Schulmans pappa". Om ni inte har upptäckt den så kolla in den omedelbart, den är oerhört bra.

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/12/barn-nej-tack

Inlägget ifråga (länk ovan) handlar om att Alex blivit nekad att komma in på ett flertal caféer i Stockholm tillsammans med sin lilla dotter Charlie med motivationen att de inte tillåter barnvagnar eller helt enkelt inte tar emot barn överhuvudtaget.

Visst känner man igen det här från sin tid som mammaledig bland annat och även när barnen blir större är det oerhört besvärligt för vissa ställen att ta emot en familj, det märker man redan i dörren.

Tala om att det är skillnad i Kina! Sällan har jag känt mig så välkommen som barnfamilj som  man är här. Oavsett om det är en lite "finare" restaurang eller ett enkelt "hål-i-väggen"ställe blir man oerhört väl mottagen, till och med nästan ännu bättre om man har barn i sällskapet än om man är utan.

Man får omedelbart hjälp att ta sig in och hitta ett lämpligt bord som rymmer alla. Vagnen är en självklarhet att man tar med sig in, jag har ett flertal gånger erbjudit mig att lämna vagnen utanför eller innanför entrén men personalen insisterar på att den skall med.

På många av de stora restaurangerna och kedjorna finns det specifika barnrum med böcker, leksaker, dataspel och filmer där mätta småttingar kan roa sig.

Och på alla ställen, oavsett standard, tar personalen hand om barnen. Pratar med dem, leker med dem, ger små presenter, hjälper dem med bestick, servetter och glas, plockar upp om de tappar något, visar runt dem på restaurangen om barnen vill det och pysslar om i största allmänhet. Helt fantastiska.

Och ingen fryner på näsan om någon råkar spilla eller blir ledsen. Istället är personalen snabbt framme för att se om de kan assistera på något vis.

Även övriga gäster är mycket milt inställda till barn och jag har aldrig hittills känt mig besvärad tillsammans med barnen för att någon vid borden intill ser ut misstycka. Tvärtom känns det som om de ibland tycker att vi är för hårda mot barnen när vi ber dem sitta still, dämpa höga röster och inte leka med maten.

Barn är kungar i Kina  - och det kan ju givetvis vara både på gott och ont. Ibland kan det ju gå till överdrift och man blir för medgörlig och icke-auktoritär bara för att man vill dem så oerhört väl. Men grundinställningen är oerhört positiv och man får lätt intrycket av att alla i Kina älskar barn. 

Mer sånt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu en intensiv vecka till ända och dags för summering och reflektion. Vädermässigt är jag nu fullt övertygad om höstens ankomst, den här veckan har varit en berg och dalbana mellan strålande sol och vräkande hellregn (när jag korrläste såg jag...

Så är första jobbveckan avklarad och överlevd för min del. Måndagen gick utmärkt men tisdag kväll kokade hjärnan över. Inte kom jag ihåg att det var så här jobbigt att jobba:-). Jag har ju bara varit bort ett drygt år och det har jag ju varit förut e...

Nåja, det var väl en onödigt dramatisk rubrik på det här inlägget men det är helt klart en ny fas som vi går in i nu när jag går tillbaka till jobbandet. Ser fram emot att återta "karriären, det helt klart, men känner mig också lite melankolisk över ...

Helgen börjar gå mot sitt slut och en summering kan väl vara på plats av en händelserik sådan. Två trötta golfare kom hem efter mörkrets inbrott, varsin QP Cheese tjockare och däckade i soffan framför TVn. På lördagsmorgonen tog vi oss i kragen ...

Första skolveckan har flutit på med lite avbrott för hösthostan som drabbat båda sönerna. Typiskt terminsstart och i fredagens veckobrev varnas för det sedvanliga lössutbrottet på skolan. Är det någon som kan tala om för mig var dessa löss kommer ifr...