Dagens huvudaktivitet för lyxhustrun var jullunch med SWEA Beijing hemma hos en av medlemmarna. Knytis var anbefallt och sillsallad föll på min lott - dock lyckades jag inte hitta någon sill som kändes fräsch så den förvandlades till rödbetssallad istället. Svängde ihop en jättesats - 30 personer hade tackat ja till lunchen - som tyvärr blev lite svagare rosa än normalt, men smaken var det inget fel på. Ayi Li tittade fascinerat på och konstaterade att A) det alltid är mycket fett och grädde i svensk mat (creme fraice i detta fallet), B) rödbetor var en ny bekantskap för henne och hon var inte sugen på att prova C) svenska kvinnor måste äta väldigt mycket.

Grannen J skulle också med och langade in ett stort fat revbensspjäll i bilen och sedan drog vi iväg till ett annat expat villaområde närmare flygplatsen. Värdinnans hus var jättefint och stort vilket gjorde att 30 personer kunde äta en sittande julbuffé i ett och samma rum - häftigt och supertrevligt!

Julbordet var enormt och jag kan inte komma på något som saknades. Uppfinningsrikedomen är fantastisk och alltid är det någon som lyckas hitta det som behövs eller kompensera med något liknande vilket gjorde att allt smakade strålande.

På Svenska Skolan var det pampiga festligheter idag - Nobeldagen firas traditionsenligt även här i Beijing och alla barn var uppklädda till tänderna när de kom till skolan. Alla tågade in i Aulan till Drottningholmsmusiken av Romann där det stora Kamratpriset delades ut. Efteråt var det musikunderhållning och dans. Sedan följde Nobellunch i matsalen vid vackert dukade bord med vita dukar och vikta servetter - till efterrätt självklart glass. I foajén kunde man avnjuta en utställning om framtidens boende som barnen från F-klass upp till 6:orna jobbat fram den senaste veckan. Sveriges Ambassadör i Beijing skulle normalt ha deltagit i festligheterna också men han blev brådskande kallad till överläggningar om klimatfrågor och skickade därför sin andreman som representant - stort!

Så nu är vi alldeles utfestade här hemma och funderar på hur vi skall orka med terminens sista kinesiskalektion ikväll.

En vanlig morgon i familjen Abrahamssons tillvaro just nu:

Rogers mobil ringer kl. 7. 2 alternativa skeenden finns att välja mellan. Antingen är vi redan vakna för att Norton agerat väckarklocka och blivit inhämtad i stora föräldrasängen. Eller så orkar vi inte lyfta på huvudet utan väntar på snooze-signalen...

... som kommer ett par minuter senare, i form av ett mail som påminner Roger om att hans "Mail box is over size limit". Då är det dags att kravla sig upp.

För det mesta är båda barnen redo att skutta upp men då och då smygbörjar de dagen med att Norton kryper upp i Hugos säng och de slappar där en stund innan de kommer utrusande i badrummet för toalettbesök (ja, Hugo då - Norton vägrar prova överhuvudtaget). Mor och far befinner sig på samma plats, med grus i ögonen i kö till duschen. Den som inte börjar duscha stapplar ned för trappan för frukostfix.

Norton är alltid väldigt sugen på frukost, ända tills yoghurtskålen är fylld och flingorna uppätna. Ibland fortsätter han faktiskt äta och då suckar föräldrarna av lättnad, men ofta stoppar det där och det gäller att hitta alternativ; banan brukar funka och just nu hårdsmörgås med kaviar. Hugo vill helst slänga sig i soffan under ett täcke och titta på TV men hans tjatiga pestföräldrar tvingar ned honom vid frukostbordet och har mage att kräva att han skall peta i sig en skål yoghurt med flingor. Om mamma är riktigt mild och tidsschemat gynnsamt kan det hända att han får mannagrynsgröt (dock inte Norton som aldrig smakat och vägrar att göra det också).

Ofta försvinner Hugos mat rätt snabbt ned i den smala kroppen men vissa mornar vill det sig inte. Då skall innehållet i frukostskålen förvandlas till ett starwarslandskap och en strid äga rum innan en hopjoxad röra som ser extremt oaptitlig ut tjatas ned av herr och fru Gnatlund.

Samtidigt drar Norton ut i köket och börjar bygga torn av plastburkar, som han kvickt sparkar omkull efter att ha hojtat ett entusiastiskt "tolla mamma" (kolla mamma). Detta fortgår en liten stund, sedan flyttar plötsligt alla plastburkarna och locken ut i vardagsrummet och båda sönerna tycker att detta är en riktigt toppenaktivitet ungefär 10 minuter innan vår chaufför dyker upp.

Mamman brottar istället ned den yngste sonen och tvingar på honom dagens outfit under milda protester. Samtidigt försöker hon övertala den äldste att klä på sig själv, vilket vissa dagar går på 2 sekunder utan minsta knot, andra dagar tar eoner av tid under mycket klagande om olika diffusa smärtor i kroppen och hur tröööööött han är - charmen är att man aldrig riktigt vet vilken variant som skall infrias just idag!

Sedan dagens stora favoritaktivitet - tandborstning. Norton måste övertalas, smickras, krusas, ja allt som finns på kartan och ändå slutar det ofta med tvångsborstning. Hugo håller på att smälla av av tristess - det är så trååååkigt att borsta tänderna, och behöver oftast assistans för att det skall bli riktigt och rätt. Tänker varje dag att nu kör vi snart en tandborstningskurs så att han får göra det själv, men det är ju så joooooobbbigt att borsta själv.

Eventuellt uppstår nu 5 minuter av lugn och frid framför Cartoon Network, sedan rullar vår chaufför in framför porten och nu återstår ytterkläder och ryggsäckar samt diverse leksaker som absolut måste med för att säkerställa barnens överlevnad under den långa skoldagen. Norton dissar fett sin overall och kör just nu jacka och överdragsbrallor istället, Hugo fladdrar ut med dunjackan på svaj, mössan neddragen över ögonen och skorna oknäppta, det är ju så jooooobbbigt att stänga kardborrspännena.

Grabbarna tumlar ut genom dörrarna och in i Mr Gaos bil för vidarebefordring till familjen R-L för upplock och vidare transport till skolan - Hugo går ju faktiskt i skolan nu och då måste tiden passas och det håller inte att trilla in lite hur som helst som på dagis. Lugnet lägrar sig över huset och lyxhustrun uppsöker badrummet för att bli människa i lugn och ro - himmelriket!

Tack och lov för helgerna när ingen tid måste passas - då såsar vi istället runt i evigheter i pyjamas om inga specifika planer finns och frukosten intas i flera omgångar i någon typ av brunchanda.

Sånt här roar vi oss med i Kina, måste dela med mig av detta guldkorn som just nu cirkulerar på kinesiska Youtube - Youku:

http://v.youku.com/v_show/id_XMTM1OTYzODEy.html

Har just läst ett inlägg på en av mina favoritbloggar, Alex Schulmans "Att vara Charlie Schulmans pappa". Om ni inte har upptäckt den så kolla in den omedelbart, den är oerhört bra.

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/12/barn-nej-tack

Inlägget ifråga (länk ovan) handlar om att Alex blivit nekad att komma in på ett flertal caféer i Stockholm tillsammans med sin lilla dotter Charlie med motivationen att de inte tillåter barnvagnar eller helt enkelt inte tar emot barn överhuvudtaget.

Visst känner man igen det här från sin tid som mammaledig bland annat och även när barnen blir större är det oerhört besvärligt för vissa ställen att ta emot en familj, det märker man redan i dörren.

Tala om att det är skillnad i Kina! Sällan har jag känt mig så välkommen som barnfamilj som  man är här. Oavsett om det är en lite "finare" restaurang eller ett enkelt "hål-i-väggen"ställe blir man oerhört väl mottagen, till och med nästan ännu bättre om man har barn i sällskapet än om man är utan.

Man får omedelbart hjälp att ta sig in och hitta ett lämpligt bord som rymmer alla. Vagnen är en självklarhet att man tar med sig in, jag har ett flertal gånger erbjudit mig att lämna vagnen utanför eller innanför entrén men personalen insisterar på att den skall med.

På många av de stora restaurangerna och kedjorna finns det specifika barnrum med böcker, leksaker, dataspel och filmer där mätta småttingar kan roa sig.

Och på alla ställen, oavsett standard, tar personalen hand om barnen. Pratar med dem, leker med dem, ger små presenter, hjälper dem med bestick, servetter och glas, plockar upp om de tappar något, visar runt dem på restaurangen om barnen vill det och pysslar om i största allmänhet. Helt fantastiska.

Och ingen fryner på näsan om någon råkar spilla eller blir ledsen. Istället är personalen snabbt framme för att se om de kan assistera på något vis.

Även övriga gäster är mycket milt inställda till barn och jag har aldrig hittills känt mig besvärad tillsammans med barnen för att någon vid borden intill ser ut misstycka. Tvärtom känns det som om de ibland tycker att vi är för hårda mot barnen när vi ber dem sitta still, dämpa höga röster och inte leka med maten.

Barn är kungar i Kina  - och det kan ju givetvis vara både på gott och ont. Ibland kan det ju gå till överdrift och man blir för medgörlig och icke-auktoritär bara för att man vill dem så oerhört väl. Men grundinställningen är oerhört positiv och man får lätt intrycket av att alla i Kina älskar barn. 

Mer sånt!

Så var det måndag igen och riktigt kallt, -4 grader på morgonen när det var dags att dra till skolan. Ruggigt värre.

Barnen och Roger tog bil som vanligt men jag cyklade lite senare för att närvara vid Föräldrarådsmötet som var inbokat. På vägen dit hade jag bestämt mig för att "tanka" mera gas på vårt Management Office - det är gasen som driver hela vår uppvärmning så konsumtionen är ganska mycket större nu än i somras. Jag hade också ett viktigt uppdrag från barnen - 6 av våra TV-kanaler har plötsligt försvunnit och tyvärr är det flera av dem som är de mest relevanta i vårt mycket stora kanalutbud, dvs de engelskspråkiga kanalerna. Och viktigast av allt - Cartoon Network och Nickelodeon som våra TV-knarkande barn inte kan leva utan.  Så jag hade i uppdrag att undersöka vad som hänt. Visade sig vara ett generellt fel som höll på att fixas. Nu när jag skriver det här har Cartoon Network precis kommit tillbaka vilket dämpar Tom & Jerry-abstinensen något. Vi får se hur det går med resten.

På väg till skolan hoppade sedan cykelkedjan av och handbromsen till bakhjulet låste sig. Inte lätt att cykla då.... men jag lyckades "mullemecka" till det så jag hann till mötet med andan i halsen och oljiga fingrar.

Efter mötet var det inflyttningsfrukost hos familjen W som flyttat till nytt hus i Euro Village. Riktigt fint hus och trevligt sällskap - min dag blev betydligt mer balanserad efter det.

Avslutningsvis - i Kina har bränslekostnaderna stigit under hösten vilket gjort att man centralt lagt på en extra avgift på alla taxiresor. Man får betala 1 yuan extra på varje resa, oavsett om man åker några kilometer eller flera mil - får inte riktigt ihop den ekvationen.

Avgiften läggs på i efterhand på taxametersumman och man får ett fint, specialutformat kvitto som tryckts upp särskilt för detta ändamål. Undrar hur många skogar som går åt för det materialet i ett land där folk åker taxi mycket frektvent.

Lägg märke till de röda stämplarna också - man älskar röda stämplar i Kina. Det är det ultimata beviset på att något är OK och i sin ordning. Alla institutioner och företag har sin egen röda stämpel och man stämplar alla typer av dokument, papper, kvitton och certifikat. Ju mer stämplar desto bättre - men de måste vara röda.

2:a advent inleddes med att sönerna muddrade den fantastiska adventskalendern som jag själv pysslat ihop. Hos familjen Abrahamsson ligger fokuset på Advent och följdaktligen innehar kalendern bara 4 luckor (eller snarare 3 eftersom vi kom igång en vecka för sent). Lättare så än att hitta på 24x2 pryttlar..... I dagens lucka låg varsin liten legobil som grabbarna snabbt pysslade ihop i mammas och pappas säng.

Annars ägnade vi förmiddagen åt fotografering - det har inte gjorts någon skolfotografering under hösten som brukligt i Sverige så nu skall vi försöka få ihop något till mor- och farföräldrar etc ändå. Barnen dressades i matchande kläder och peppades till max men Norton vägrade benhårt, han hade absolut inte för avsikt att placera sig framför kameran. Lock och pock med godis och löfte om att han fick sitta i storebrors knä fungerade dock och resultatet blev nog bra. Närmast berörda får se i jul, övriga får se på bloggen i Januari.

Men några smakprov kan ni få i alla fall där Roger och jag är inkluderade (har särskilt inhämtat tillstånd av Roger som håller hårt på sin vetorätt vad gäller bilder som föreställer honom själv). Men jag är ingen fegis däremot och lägger ut en bild på mig själv helt utan makeup - det är mooooodigt när man passerat 40.

På eftermiddagen drog vi med hela familjen R och grannkompisen M till isrinken för lite skridskoåkning. Toppenkul som tyvärr tog snabbt slut för Norton och mig då Norton missade att den dryga metern höga förvaringslåda han stod på tog slut.... så han dök rakt ned i golvet med huvudet före. Aj, det gör ont i hjärat på mig bara jag tänker på det. En JÄTTEBULA blev resultatet och vi tog direkt en taxi hem för att undersöka läget. Han verkar ha klarat sig förvånansvärt bra för övrigt men han står under bevakning nu om några symptom på huvudsmällen skulle dyka upp. Just nu när jag skriver det här har han ätit pepparkakor, druckit juice, kollat på Meckar-Micke på DVD och nu leker han med lego med full entusiasm. TACK & LOV säger jag bara!

Avslutningsvis - i Kina behöver man inte frysa om händerna när man kör moppe på vintern. Alla, och då menar jag alla, använder "moppevantar" som på bilden under den kalla perioden. Hur smart är inte det!

Veckan har varit full av aktiviteter och inleddes med att Hugo äntligen var färdig med första matteboken! Han har jobbat stenhårt hela terminen och haft som mål att komma igång med bok 2 innan jul och nu lyckades det. Matte är hans absoluta favoritämne och han tillbringar emellanåt även den "egna tiden" när barnen själva får välja vad de vill göra, åt att räkna. Han kom stolt hem med och visade boken för alla, vår vän AC, vår chaufför, ayi... Hugo har också bestämt sig för att spara boken hela livet.... jag lovade honom att visa någon av mina gamla matteböcker från lågstadiet (om de finns kvar, mamma och pappa?).

Norton fick också äntligen gå hem till sin andra bästa dagiskompis A och leka efter skolan. Dagen innan hade A med sig dina Dora-klistermärken han fått på morgonen, som han gav Norton i present tillsammans med en stor kram. Barnen hade jättekul hemma hos A - Hugo agerade ansvarsfull storebror och lekte med småttingarna, ibland med ett avbrott för PSP-spel.  Vi blev bjudna på fantastiska hembakta tunnbröd - receptet är nu nedskrivet på kinesiska och vår ayi Li har lovat att baka en stor bunt. Smask!  Lekstunden avslutades med att Norton och J blev inlåsta i ett av barnrummen. Själva låsmekanismen var borttagen men dörren lyckades gå i baklås ändå. En "worker" från management office inkallades som relativt kvickt fick upp dörren. De inlåsta tog dock det hela med ro - de verkade mest nöjda med att ha fått leka i lugn och ro en stund med precis de prylar de ville ha. Den som var mest orolig var faktiskt Hugo - gullebror!

Sen fredag eftermiddag kunde vi också äntligen dra igång 3 luftrenare för full fart här i huset. Vår landlord levererade i onsdags enligt vårt önskemål och jag var glad och nöjd i 5 minuter tills jag demonterade dem, konstaterade att de var begagnade och att filterna i dem så ut som om de närmast kom från en av tullstationskurarna mitt på motorvägen...  Detta triggade ett ivrigt googlande från min sida vilket ledde till djupa, initierade kunskaper om olika typer av luftrenare, hur folk betygsätter dem, vilka typer av filter som finns och hur de rengörs - pust! Behöver ni veta något, så fråga mig eftersom jag nu betraktar mig som en auktoritet på området. Lyckades i alla fall till slut hitta leverantören och kunde med hjälp av ayi beställa filter - enbart 5 yuan extra för hemleverans (det är Kina-effektivitet det :-).

Till slut lite shoppingkuriosa från mitt favoritställe, stormarknaden Auchan (se tidigare inlägg). Idag bjuder vi på läckerheter från den "rökta avdelningen" som får det att vattnas i munnen -

Fågel - Fisk- Eller mitt emellan?  

och en annan typ av läckerheter från pyjamasavdelningen med härligt teddyluddiga mysbrallor för kvinnan som satsar på sitt utseende. Victoria's Secret är såååå 2008!

Vill poängtera att bilden är tagen på vuxenavdelningen - någon som vill ha ett par Nalle Puh-mönstrade när vi kommer till Sverige i Jul?

Något så banalt som en taxiresa in till stan' bjuder på ett Beijing i superkoncentrat:

Jag gläder mig något otroligt åt att kunna kommunicera ett "jag vill åka till...."på kinesiska och sedan rutinerat ge chauffören ett visitkort med adress på kinesiska och liten karta på baksidan. Och han förstår och gasar på åt rätt håll!

Bältet i baksätet är obrukbart eftersom överdragsklädseln täcker fästet, så det är bara att luta sig tillbaka och hoppas på det bästa. Radion dundrar på - nu som oftast faktiskt med något som låter som högläsning ur en spännande bok. Ibland snappar jag upp ett ord jag tror att jag förstår och blir nöjd med mig själv.

På vägen till motorvägspåfarten kör vi förbi berg av majs på torkning längs med vägkanten och tre mulåsnor med vagnar spända efter sig, som står och väntar på någon typ av last; sly och risrester, frigolitblock, metallstänger ja i princip vad som helst som kan staplas på höjden och hjälpligt spännas fast med rep.  Vi kör om mopeder som är överbyggda med en liten hytt, som används för att köra passagerare - släktingar och vänner eller främlingar mot betalning.

Stammarna på träden som står längs med vägen är målade i vitt ungefär 1,5 meter upp - tidigare förfrågning har gett att det görs för att skydda träden mot insekter på något sätt. Kan också tänka mig att det bidrar till att lysa upp i mörkret, då gatubelysning i princip är ett okänt begrepp utanför centrala citykärnan.

På morgonen är många på väg till jobbet och många passar också på att äta ordentlig frukost på vägen dit. Små hål i väggen finns överallt och ofta ryker det flitigt inifrån och bord med bambukorgar som används för ångkokning av dumplings (jiaozi) och bullar med fyllning (baozi) står i dörröppningen. Frukosthaken erbjuder varm temperatur och varm mat till folk som ofta bor i hem med bristfällig uppvärmning och som behöver tina upp sig innan dagens knog sätter igång.

Så ut på motorvägen via vägtullen som tar 5 yuan (=sek) för en resa in till stan) - personlig bemanning i tjusigt kinastylade tullstationer ger oss rätt att ta oss den snabba vägen in till stan. Vi passerar varningsskyltar som säger åt oss att inte somna framför ratten, att inte kasta skräp genom bilrutan, att inte köra för höga bilar där de inte får plats etc etc. Många budskap på framförda på ett charmigt sätt.

Så av stora vägen och in i stan och där börjar det riktiga köräventyrer. På vägen till vår destination krockar vi "nästan" 10 gånger och håller på att "mosa" ungefär 13 personer, vad jag hinner uppfatta, men ingen händer de facto. Trafiken är minst sagt vild och filkörning är bara till för fegisar som inte vill framåt i livet - filkryssande och omkörning i vägrenen på högersidan är vardagsmat och att ligga i vänsterfil vid trafikljuset för att man tänker svänga vänster är väl bara onödigt, om det är tomt i högerfilen? Men på något sätt fungerar det ändå, och kinesiska trafikanter måste ha en reaktions- och uppfattningsförmåda utöver det vanliga som de förmodligen börjar träna upp redan som spädbarn.

Bor man trångt inne i stan får man utnyttja det offentliga rummet istället och kläder och täcken hänger på tork i parker, på lekplatser, på elledningar mellan husen och på staket. Vi kryssar oss förbi slitna hutonområden, stora lägenhetskomplex och flashiga kontors- och hotellskyskrapor - nytt och gammalt, fult och fint, kitschigt och genuint i en salig blandning och överallt är det folk, folk, folk.

Många har munskydd, sannolikt främst för att skydda sig mot den dåliga luften. Några nöjer sig med den tråkiga, medicinska pappersvarianten, eller kartonvarianten målare brukar använda men andra har investerat i tygmunskydd med fina blommönster och de som fryser riktigt ordentligt kör givetvis med fleece.

Ofta ser man också vid morgontid hur personal på olika typer av inrättningar samlats i grupp utanför sin arbetsplats. Där kör chefen sin dagliga genomgång och pepptalk, ser till att alla är på bana och i toppform inför dagen så att allt skall flyta på på bästa sätt. Det kan vara restaurangpersonal med diskare och servitörer, flygplatspersonal med truckförare, väskbärare, incheckningspersonal och personalen i en butik som startar upp på det här sättet - snabbt och effektivt.

Så äntligen framme, dags att kliva ur taxin och betala det mycket humana priset - en resa in till centrala Beijing har hittills aldrig gått på mer än max 80 yuan. Men bäst att vara på sin vakt, ibland får man betala andra resenärers biltull eller någon annan okänd pålaga.

Redo för äventyr - fortsättning följer.