Alla inlägg den 28 juni 2010

Av Lotta - 28 juni 2010 11:37

Regn, regn…. Vi var beredda på det efter att ha följt prognosen på vår favoritsite www.yr.no men ändå. Någonstans när man ju alltid ett hopp om uppehåll men vi vaknade till det härligt strilande ljudet av monsunregn. Behagligt sent dock och inte förrän efter 9 rullade vi ned till frukostmatsalen för varsin delikat frukost. Yoghurt med frukt och musli, juice, bröd och kaffe för 3 av oss  (ja inte kaffe till Norton men det fattar ni väl) och så Scrambled eggs, hash brown och bacon till Hugo som delar mormors preferenser.


Regnet upphörde och vi tog ett snack med tjejen i receptionen om dagens utflykt. Jag föreslog cykeltur på landsbygden men hon såg skeptisk ut och hänvisade till väderprognosen. Jag som ställt in mig på konstant spöregn under hela vistelsen tyckte väl det var detsamma om det regnade men vi enades till slut om att ägna dagen åt det absoluta ”måstet” när man befinner sig i dessa trakter, dvs en tur på Li-floden för att titta på sockertoppsbergen och resten av den fantastiska naturen.


Sagt och gjort. En bil tog oss in till Yangshou där en ”bambubåt” väntade på oss. Bambuflottar är de traditionella fordonen för fiskarna i trakten – det var väl inte direkt det vi åkte men en av bambuflottar inspirerad båt med drakhuvud och sittplats för oss fyra blev vår farkost.


Turen vi tog, mellan de röda stjärnorna (fotograf Hugo)


  

Vår båt (fotograf Hugo)  


Det började regna när vi gav oss av men tak över huvudet gjorde att vi var skyddade från det värsta och ändå kunde njuta av en unik och hänförande natur. Mjuka bergstoppar bevuxna med grön skog och bambusnår längs med flodstranden, fiskare på bambuflottar, bönder som vallar sina vattenbufflar på flodstranden, döda grisar som flyter omkring – hur idylliskt kan det bli? Hajade ni till där? Oklart det där med de 8 grislik som vi passerade – en slump i form av grisar som velat ta sig ett bad och överrumplats av översvämning eller fisk-/skaldjursbete? Ja vi vet inte riktigt men udda var det.


Badare/fiskare - oklart vad de håller på med egentligen


  


  

Trött bonde med sin vattenbuffel


  


 


  

Det var fler än vi som trotsade regnskurarna - så där såg nog vi ut på håll också


  


  

På väg ut från hamnen i Yangshou - oklart om jag känner personerna på bilden eller ej


  

Laddad för flodfärd


    

Flodfiske i ösregn - tantregnkappa och paraply fungerar utmärkt 


Båtturen tog oss under konstant regnande till byn Liu Gong – gammal och relativt oförstörd. Vi var helt ensamma som turister när vi kom dit och vi guidades runt i byn av en av invånarna som behärskade lite lagom med engelska. Oerhört pittoreskt med mycket gamla hus – en del bebodda, andra förfallna – djurstallar, ett tempel som såg ut att användas frekvent och en hyfsat stor grotta. Unik arkitektur och en annorlunda stämning, olik något annat vi sett tidigare. Och mitt under promenaden genom byn upphörde regnet och våra plastsandalssteg blev lite lättare.


Närkontakt med vattenbuffel


  

Familjen Käckskalle


  

På helig mark


  

Many people say that this looks just like a face


  

Pittoreskt var bara förnamnet


  

Byns äldsta hus, mer än 200 år


  

Mannen som talar med höns - Nortons nya karriär  


Vår guide visade sig också inneha byns enda restaurang där vi slog oss ned för lunch. Hennes dotter i 1-årsåldern var där tillsammans med sin mormor – de blev lite kompisar med Norton och charmade oss andra. Vi åt bl a wokade bambuskott (bambu är STORT här) och en sydkinesisk variant av Gong Bao Chicken, som inte liknar den man äter i Beijing (två olika restauranger, samma stuk – ingen söt sås, men dock gurka och morot). Smaskigt värre tyckte vi allihop, inklusive Norton (jiiiihaaa).


Här åt vi lunch - observera att cykelparkeringen var gratis. Generöst!


 

Lite sydkinesisk Gong Bao chicken gick i även lillebror


  

Nortons nya polare  


Sedan tillbaka samma väg med båt till Yangshou, men den här gången i uppehåll vilket kändes som ett härligt framsteg.


I got my eyes on you

  

Livet leker - det har slutat regna!  


Sen eftermiddag på hotellrummet med kortspel och ”starwarsgubbelek” för barnen. Hugo lyckades hitta en lite yngre polare och körde på en timme eller så ihop med honom och sedan var det dags för middag efter en dag som gått hisnande fort trots ymnigt regnande.


Hotellets WiFi ligger just nu nere (söndag kväll) så vi får se när jag kan lägga in detta, skriver ned det i Word just nu för att komma ihåg allt. Storgrabbarna kollar på fotboll i hotellbaren och lilleman sover sött i sin extrasäng.


Imorgon måndag – ja det regnar väl men vi får väl se om vi får till en cykeltur ändå. Bättre att gå i lera och ha det glatt än att vara ute på hal is och sörja.



PS Titeln på inlägget syftar på en rolig fransk film - se den om ni kan få tag på den!

Av Lotta - 28 juni 2010 11:28

Klockan 5 tvingade vi upp de stackars sönerna. Mosiga och vimmelkantiga fick de på sig kläderna och tog sig ut i taxin som lämnade Yosemite vid 5.30 – starkt jobbat av 4 midsommartrötta svenskar.


Air China tog oss till Guilin i södra Kina på ca 3 timmar. Varmt och mycket fuktigt väder var vad vi hade att vänta oss. Vi möttes av en chaufför som direkt tog oss till de berömda risfälten i Longsheng. 1,5 timmar först på motorväg men sedan på smala slingrande vägar där de senaste veckornas ymniga regnande syntes tydligt i form av jordskred och högt vattenstånd. Vi fick också se en hel del av den kinesiska landsbygden med vattenbufflar på vägen, kvinnor och män i halmhattar med ok på axlarna och olika typer av last och en helt annan typ av arkitektur än i Bejing-trakten med mycket bambuträ i fokus.


Vägen var så ”krokig så en orm skulle bryta ryggen” som morfar skulle ha uttryckt det och det gick uppför, uppför hela tiden. Vår chaufför hade en intressant körteknik – så fort det började gå uppför stängde han av ACn och rullade ner rutorna istället. Ryktet säger att bilförarna i Kina stänger av luftkonditioneringen för att spara bensin….


Till slut var vi framme i byn Ping’an som lever av turism och risodling. Vi travade uppför en promenadväg, genom byn på vindlande trappor och genom smala gränder innan vi nådde toppen och utsikten över risterrasserna som på kinesiskt sätt så poetiskt benämndes ”Seven stars with the moon”.



Ping'an "von oben"


  

De där killarna känner jag väl


  

Hugo tycker att något luktar ruttet


  

Den mer kommersiella och mindre genuina delen av Ping'an


  

Mor och son på väg uppåt  


Terrassodlingarna är fascinerande och det är spännande att få se hur risodling går till i verkligheten, med fälten så tätt inpå sig att man kan se fotspåren från risbönderna i leran. Utsikten är hänförande och olikt allt annat vi tidigare har upplevt – en helt ny värld. Vägen upp var också spännande. Barnen var glada över djur av olika slag; gäss, grisar, kor, bufflar, skalbaggar i olika storlek och färg, en liten mus, grodor, en tupp och höns. Vi mötte många trevliga bybor (kvinnorna är kända för sitt extremt långa hår som de bär i konstfulla knutar på huvudet), självklart en del försäljare och även tålmodiga bärare som kånkade upp slöa turister till toppen via bärstolar.



 

Risfält i närbild


 

De berömda terrassodlingarna

 

Man kunde bli buren upp om man hade en sadistisk ådra - vi gick självklart!


  

Ris byggde denna vackra kropp

  


  

Det byggs nytt i Ping'an  


På vägen ned unnade vi oss lunch på ett byhak. Vi var oerhört fega och skippade specialiteterna som var groda och sniglar (restaurangen skyltade med levande sniglar i en vattenfylld plastbytta utanför ingången) och satsade på säkra kort. Lustigt nog hade vi tagit med oss begränsat med kontanter – resten lämnade vi i bilen med chauffören. Efter inköp av inträdesbiljetterna och av majskolvar till barnen på vägen upp, visade det sig att vi inte hade tillräckligt för att betala det vi hade beställt. Vi skippade det mesta av drycken men maten var redan på tillagning så vi lyckades pruta 5 yuan på lunchen – ja, man skall ju pruta i Kina men lite pinsamt var det.


Norton tycker att det är helt OK att pruta på lunchen  


Nästan ända upp vid de röda flaggorna var vi - ser ni dem?  


På 3 timmar tog vi oss sedan med bil till vår slutdestination – Li River Retreat strax utanför staden Yangshou. Resan gick bra – vi har ju vant oss vid kinesisk körteknik numera. Som tur var är bilar mindre frekventa här än i Beijing - majoriteten av fordonen man möter är på två hjul i form av mopeder och motorcyklar, så tredubbla simultana omkörningar fungerar.... På slutet kom regnet som vi klarat oss ifrån hela dagen och vid 19-snåret rullade vi in framför hotellet. Slutspurten på vägen var dock extra intressant eftersom strandpromenaden som leder fram till hotellet håller på att renoveras vilket innebär att man får köra på en mycket smal vägstump mellan byggställningar och tegelhögar. Sista leriga backen upp fick chauffören backa!


Den obligatoriska utsikten från hotellrummet. Ja, vi har faktiskt 2 perspektivfönster ut mot denna vy  


Vi möttes av ett helt gäng fnittriga, snälla och entusiastiska tjejer i personalen som genast tog barnen till sitt hjärta och hjälpe oss att installera oss på bästa sätt. Rummet var stort och rymligt i ”lagom” kinesisk stil med fina breda sängar till oss alla och effektiv luftikonditionering i den fuktiga hettan. Efter middag i hotellrestaurangen slocknade hela familjen – barnen behövde bara vältas omkull i sängarna så sov de som stockar, trots att de hade ”slaggat loss” i bilen i 2,5 timmar. Det tar hårt, det här med frisk luft och miljöombyte (och hårda uppförsvandringar så klart).

Ovido - Quiz & Flashcards