På väg till och från skolan, cyklandes, förföljs vi sedan tre veckor tillbaka av en liten envis rackare som tutar ut sitt budskap med ett intensivt, genomträngande 4-tonsläte.

Första gången trodde man kanske att det var en förvirrad kines som tyckte mamman var en toppensnäcka men ihärdigheten och mammans morgonrufsiga uppenbarelse gjorde att vi snart förstod att ursprunget kom från en av våra bevingade vänner.

Idag fick jag så veta av väninnan H. att det rör sig om en "Indisk gök" eller "Fyr-note-gök" som den kallas i Kina och det stämmer väl med det enerverande lätet som beskrivs i Wikipedia som "Bo-ko-ta-ko". Enligt samma källa beskrivs den som en "ensam och blyg fågel" och då får man ju genast lite dåligt samvete när man tycker att den är tjatig.

Annars tog vi idag återigen en tur till konstdistriktet 798 som jag tidigare berättat om. Vi promenerade runt, åt en god lunch och såg en utställning med en kinesisk konstnär som heter Zhang Huan på ett amerikanskt galleri.

Utställningen hette "Free tigers run to the mountain" och bestod till största delen av jättelika tavlor med olika tigermotiv, skapade av aska. Askan samlas in i ett buddhistiskt tempel och resultatet är fascinerande, olikt något som jag har sett förut. Andra delen av utställningen bestod av kohudar med inpräglade buddhahuvuden i relief - annorlunda men inte lika tilltalande som askmålningarna.

Nu andas vi ut efter ännu en aktiv skoldag som avslutades för mig och Norton med föräldrafika på dagis. De barn som slutar fick en fin bild på sig själva tillsammans med fröknarna och en personlig hälsning att ta med sig hem till Sverige. Gulligt!

Och vi beundrar vårt fina, röda kinesiska skåp som snickaren levererat idag. Få se om vi kan få ut en bild av det på bloggen kanske.