Idag har det äntligen hänt - gudarna ler mot oss och Asian Tigers har äntligen levererat våra kartonger från Sverige som varit på väg i en månad till Beijing.

Det har inte tagit tid för att Asian Tigers var långsamma, tvärtom har de varit ett under av effektivitetk under kartongernas hela väg. Nej, det är tullen som varit kinkiga och inte velat leverera något innan våra permanenta uppehållstillstånd varit klara.

Kundserviceansvarige "James" som ledsagade bärarna var otroligt trevlig och korrekt och flytande på engelska. Medan vi väntade på att kortbetalningen för leveransen skulle gå igenom till banken, passade han på att leka med barnen, krama och skoja med dem, tipsa mig om bra restauranger och vilken del av The Great Wall som är bäst att besöka. Kan man hyra honom på heltid som personlig ledsagare?  

Innehållet i kartongerna är sammanfattningsvis kläder, skor, böcker, hockeyprylar "en masse" (man skulle kunna tro att vi flyttat till Canada och inte Kina men Roger har hittat nån' expatliga att spela med och det finns gott om åkbara isar här vintertid) och LEKSAKER!

Barnen har varit saliga hela dagen, vi har inte kommit utanför huset för de har varit tvungna att leka med bilar, lego och star warsgubbar. En lekstund för Hugo med grannens son M och en glass på affären så att jag fick handla var det enda som kunde locka ut dem - någon badstund hade de inte tid med nu på eftermiddagen. Jag lever i salighet, läser några sidor i en bok och njuter av lugnet medan det varar.

Känns också skönt att ha lite mer skor och kläder att välja på - har känt mig som en trashank med enbart två par skor (sneakers och sandaler) och samma shorts och kjol på evig repetition i 4 veckor. Enda fördelen är att det inte varit särskilt svårt att bestämma sig för vad man skall ha på sig idag då?

Vår ayi är annars flitig med att tvätta, hon kör maskiner varje dag och miljövännerna rasar. Om något klädesplagg är använt 1 gång och faktiskt möjligt att återanvända måste man nästan gömma det. Ibland drabbas vi också av klädkris när allt omgående hamnar i tvättmaskinen bara vi släppt det på en stol - förra veckan när vi skulle till Zoo hade Hugo varken byxor eller shorts. Allt var på tvätt och jag fick slita ut ett par fuktiga shorts ur torktumlaren 3 minuter innan vi skulle åka - tur att det är varmt ute när man måste gå med våta kläder :-).

Snart dags för middag - det blir inte kött. Floppade igen med köttinköp på Carrefour igår - smakade gummislang och gammal ladugård som Hugo påpekade. Sätter mitt hopp till den tyske slaktaren jag fått tips om - lite schweinebraten und bratwurst kanske men kom ihåg - don't mention the war.

Ja, det är mycket krig i familjen dessa dagar...

Inte så att vi krigar med varandra men Hugo har gått in i en krigisk fas i sin utveckling. Från lasersvärdsviftande som i Star Wars till stridsflyg, missiler, bomber, vapen etc etc.

Vi har krigslego (eller kinesiska legokopior snarare - passformen är inte helt suverän), krigande Bionicles-figurer, Ben 10 på TV och som dataspel, teckningar av stridsflyg, dynamit och tanks, fighter med vattenpistoler.

Och nu har Hugo dragit med sina tidigare fredliga kompisar V och J ned i krigsträsket också. Deras föräldrar är lätt chockade men försöker övertyga sig om att det är en fas som alla killar måste gå igenom.

Norton har också brutaliserats efter att ha tillbringat den senaste månaden med 3 äldre killar och inga jämnåriga och att konstant ha befunnit sig mitt i stridslinjen. "Stopp i lagens namn" är hans favorittillrop just nu.

Vad är det för fel på Barbie och My little pony - skall man köpa det och tro att det hjälper? Eller gedigna, praktiska träleksaker eller göra sina egna strumpdockor och leka Lill-strumpa och Syster Yster?

Nej, vi härdar väl ut och hoppas att det går över. Vi har i alla fall inte en chaufför som köper vapenleksaker till våra söner, som den australiensiska familj jag pratade med idag.

För övrigt ser det ut som Hugo har en ny kompis på g, M som nyligen flyttat hit med 2 systrar och föräldrar och bor tvärs över gatan. Verkar lovande, skulle vara kul med en kompis man bara kan glida över till när andan faller och inte behöva planera "play dates".

 Just nu - Will Ferrell och Bear Grills i Man vs. Wild på Discovery Channel. De tillbringar 48 timmar i svenska fjällvärlden och -20 grader. Exotiskt.

Så här i slutet av dagen känns det tydligt vilken priviligierad tillvaro vi har just nu. Vi har haft en toppenskön dag, flutit runt i tillvaron och bara softat men ändå upplevt saker.

Förmiddagsfika på expat-gettot Pinnacle Plaza med Ice Latte på Starbucks.

Barnen investerade i varsin ny leksak (förhoppningsvis får vi våra kartonger från Sverige nästa vecka med mer av deras prylar) och njöt av att leka med dem.

Lättlunch hemma och sedan bad i poolen på klubben tills vi var helt skrynkliga och uppblötta.

Leverans av vår nya grill äntligen så snart kan vi använda trädgården lite mer, när utemöblerna kommer vilket kanske blir i veckan.

Cykeltur till grannområdet Dragon Bay för middag på malaysisk restaurang. Kanongott om dock lite i starkaste laget för Norton, men vaddå - ris finns ju i oändliga mängder. Samtidigt pågick en musikfestival i området så vi hade livemusik från ett kinesiskt band under tiden vi åt och värmen sakta lade sig till behaglig nivå.

Cykeltur tillbaka då vi mötte kinesiska arbetare som till skillnad från oss avslutade sitt arbetspass - ett gäng på typ 15 killar åkte flakmoppe (ja, en och samma flakmoppe) hem. Ett annat gäng köpte mat från den lilla tanten på hörnan som kört dit sin vagn med nudlar och grönsaker. Skönt att vi inte är helt isolerade från verkligheten här ute.

Avslutning för familjen TV med "The secret of the baby mammoth" på Discovery Channel - det ideala programmet för Hugo.

Imorgon cyklar jag tillbaka till restaurangen och löser ut oss, kortet funkade inte och pengarna tog slut....:-)

Dags att upptäcka mer av Beijing och vi gav oss av in till centrala staden med vår chaufför så fort vi kunde på förmiddagen. Jag hade hittat ett promenadförslag i min bibel, Insider's guide to Beijing som jag nämnt tidigare, som skulle ta oss genom genuina hutongs. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hutong

Och visst var det som att kliva in i en parallell värld, från de stora breda, vältrafikerade gatorna där vi hittills rört oss. Smala gränder med de typiska husen med portar som leder in till gårdar omringade av hus. Bostäder, butiker, frisörer, restauranger med totalt två bord - sopor i högar, vackra portar med träsniderier och målningar, bebisar och gamla gubbar, fågelburar, gröna träd, doft av mat och lukt av mindre trevliga substanser. Otroligt speciellt och ett annat sätt att leva. Tänker på Sällskapsresan 1 där gruppen guidas genom en liten bergsby och fru Storch från Norrköping som, väldigt aningslöst, utbrister "Men Gud, stackars människor, att leva så här". Det är slitet, trångt, smutsigt och säkert rätt tufft att leva i åtminstone vissa hutonger. Samtidigt är det nog otroligt socialt, man lever mycket utanför huset, på gatan med folk runt omkring sig hela tiden och det är säkert en hel livsstil i sig. Många hutonger har försvunnit och fler är på väg, till förmån för mer klassiska, västerländska bostadsområden med fräscha lägenheter med egen toalett (!). Bra det men det man hoppas är ju att valfriheten ändå får finnas kvar, så att man själv får välja vilken miljö man vill leva i.

Sedan kastade vi oss in i västvärlden igen. Vi fick muta barnen med lunch på McDonald's - de uppskattade inte riktigt det pittoreska i hutongerna tyvärr. Och efter det tog vi klivet in i det hypermoderna Beijing - vi tog tunnelbanan till Xidan Shopping Malls. MYCKET FOLK - och ett krampaktigt grepp om barnen för att inte tappa bort varandra, för övrigt fräscht, smidigt och billigt att åka tunnelbana i Beijing. Även i shopping galleriorna var det proppat med folk och jag kunde konstatera att nästa gång kör vi barnfritt och har en hel dag på oss. Fick lite shoppat och Norton och Hugo fick närstudera Volkswagen Polo Sporty som demades vilket var deras höjdpunkt under dagen.

Sammanfattningsvis en kul dag med mycket kontraster, och familjen Abrahamsson lite mer uppdaterade på Beijing.

Det var oklart om det skulle bli någon barbecue som vi hastigt och lustigt blev inbjudna till förra lördagen, ingen bekräftade under hela veckan och våra grannar höll sig undan så vi började laga fredagmiddag som vanligt. I samma sekund som maten skulle serveras ringde dock vår trevliga granne L på dörren och undrade var vi var. Opportunister som vi är skickade vi glatt in maten i kylen, putsade upp barnen och begav oss tvärs över gatan på norsk/dansk barbecue.

O och L visade sig ha ett fantastiskt vackert hus och två söta döttrar och de hade laddat upp med en riktig toppenmiddag. Hugo fick hoppa på studsmattan och Norton blev bästa kompis med familjens två border collies. Våra engelsk/singaporianska grannar från mitt emot dök också upp efter en stund och kvällen blev en riktig höjdare med roliga diskussioner om skillnaden mellan engelsmän/kineser/skandinaver, lite kosmetikprat (får alltid igång folk), gott om nyttiga tips för oss nykomlingar (tyske slaktaren och grönsaksdamen etc) och lite skvaller från området. Vår norske värd var initierad i golfens värld också så kanske kan Roger få hänga på där någon gång.

Kvällen slutade ganska sent och Hugo och Norton somnade i Ls soffa som två extremt väluppfostrade ljus, till allas beundran. Otroligt skönt med lite trevliga grannar efter dessa ganska ensamma juliveckor i ett nästan tomt område!

Efter en lång baddag på Playa del Beijing (igen!) var det dags för en kvällslektion i mandarin för Roger och mig.

Lektionen var bokad till 20.00 så det var absolut nödvändigt att få Norton i säng och sovandes till det klockslaget. Som vanligt när en specifik tidpunkt finns i ens huvud så kraschar det naturligtvis och Norton vred sig som en daggmask på kroken i över en timme innan han lyckades somna.

Lektionen var i full gång när jag stapplade ned, blind som en mullvad efter en timme i mörker, och jag kunde höra Roger kämpa med uttal.

Vår lärare Julia kämpade med oss i en timme, gick igenom uttal av vokaler och konsonanter (tänk att man skulle ha nytta av lektionerna i fonetik med Sune Stöök så här 18 år senare och hans klusiler och labialer!) och de olika tonlägena som avgör vad det faktiskt är man säger på mandarin.

Ett ord kan skrivas på exakt samma sätt men betyda 4 helt olika saker beroende på vilket tonläge man använder och det klassiska exemplet är ordet ma som kan betyda mamma, hampa, häst eller gräla.

Det är svårt!!! jag försökte få vår lärare att säga att jovisst, klart en kines förstår vad en utlänning som betonar fel egentligen försöker säga, baserat på sammanhanget men hon hävdar bestämt att så inte är fallet. Man måste få till det helt rätt annars fattar ingen!

Vi kämpade på i en timme och insåg att de 100 timmar språkundervisning för oss båda som Enea så snällt bidrar till verkligen kommer att behövas.

Man kan ju vara tacksam att pinyin existerar, vilket är det sätt man skriver kinesiska på med det romerska alfabetet.

För övrigt skall våra uppehållstillstånd vara klara nu så nästa vecka skall vi kunna få hit våra kartonger som varit på väg från Sverige i 4 veckor nu! Äntligen skor, lego och mer kläder - vi har snart slitit ut allt vi hade i resväskorna! Håll tummarna för att det flyter genom tullen på ett bananskal.

Plötsligt greps vi av den stora sommarlovsledan - vad göra som vi inte redan gjort i närområdet? Bada i badhuset, spela fotboll, leka på lekplatsen, spela dataspel....inget kändes riktigt kul.

Vi chattade med pappa på Skype ett tag, körde lekplats en stund med V och J, åt lunch - allt utan större entusiasm. Det enda som verkade kul för Hugo och Norton var att retas med  och puckla på varandra och efter maten fick jag ett spel och sa stopp.

Vi blev sams efter en stund och körde annan lekplats igen och jag tog mig i kragen och bokade lektioner i mandarin äntligen, på Mandarin Express School här i området. De var oerhört entusiastiska, trevlig och ivriga att ge oss lektioner - hoppas de motsvarar sitt namn. Roger och jag får en provlektion imorgon kväll hemma hos oss.

Höstens sport för Hugo blir Kung Fu om jag får som jag vill, de har lektioner för barn i klubbhuset. Känns som skräddarsytt för honom.

Nu blir det bak av rågbröd enligt Shake'n Bake-metoden - inköpt på IKEAS matavdelning. Fool proof?

Allra först - rapport har nått oss om att min moster Wickie är dålig och det gör oss ledsna. Vi skickar massor med positiv energi och alla våra önskningar om god bättring härifrån Beijing. Om Wickie inte har möjlighet att läsa detta själv så ber jag någon berörd att framföra det till henne.

Dagsutflykt låg i planen och Mr Gao, vår chaufför, var bokad till kl. 10. Några av attraktionerna som står på listan över saker-att-göra visade sig vara stängda på måndagar så det blev ett besök till Beijing Zoo, med fokus på jättepandorna och Akvariet.

Det var mulet men varmt och Mr Gao hade laddat med vattenflaskor i bakluckan som han försåg oss med när vi var framme. Det var vi och halva Kinas befolkning som bestämt sig för Zoo den här dagen (men så känns det ju alltid) och efter lite missförstånd i kassan om vad vi skulle betala för, fick vi rätt biljetter och gav oss in på området. Generellt för inträden gäller inga åldersgränser för barn, utan det är deras längd som avgör. Under 1,20 går i regel gratis, så man tjänar bra på att vara kort i rocken (Hugo åker dock dit på att betala hela tiden :-)

Efter demokratisk omröstning avgjordes det att vi skulle börja med Akvariet och avsluta med jättepandorna. Först behövde vi bara en kort näringskontroll med påfyllning av kex, vatten och äppelklyftor så vi satte oss ned i godan ro och började tugga. Det skulle vi inte ha gjort - plötsligt hade vi förvandlats till en av Zoos största attraktioner och folk flockades runt om oss (se bild längre ned). Vi, eller barnen naturligtvis, har fått mycket uppmärksamhet tidigare, som jag skrivit om, men det här var extremt. Och alla ville ta i barnen, klappa dem på kinden och ta dem på håret. Till slut övergick det från att vara lätt roande till riktigt jobbigt för barnen så vi lärde dem att säga bushi (nej) och så drog vi bestämt därifrån. Alla är verkligen snälla och vill väl, det känner man, men det blir påfrestande för barnen.

Akvariet var fint med regnskog + fisktankar och korallrev+fisktankar men tyvärr är det ju så att har man varit på Sea World i Florida så ligger ribban rätt högt och riktigt så bra var det inte. Det fanns också extremt mycket leksaks-, souvenir- och godisshoppar inne i själva akvariet som jag personligen tycker hade kunnat få lämna plats för mer vattenrelaterade attraktioner - våra hårt hållna stackars barn :-) fokuserade dock på fiskar och dylikt och plånboken överlevde pärsen. Vi hade också tur och lyckades matcha en delfinshow som var kul och uppskattad av barnen.

Sedan var det jättepandorna som gällde som Hugo väntat på hela dagen. Först en trött panda som låg och sov vilket inte bådade gott men sedan stötte vi på en gladare, hungrig kille som showade och smaskade bambu för fullt - fantastiskt fin och vi lyckades titta på den en bra stund efter att brultalt ha trängt oss fram och mosat lite folk på vägen.

Pandashopen gick dock inte att motstå och Hugo och Norton gick därifrån med varsin äkta kinesisk panda att gosa med.

Efter 5 timmar på zoo var det underbart att hoppa in i Mr Gaos luftkonditionerade bil och på vägen hem passerade vi OS-arenorna Bird's Nest och Vattenpalatset, fascinerande anläggningar. Dem måste vi titta närmare på vid senare tillfälle.

En bra dag med mycket intryck - och jag är ytterligare stärkt i min frustration att inte tala språket. Jag är så van att klara mig med engelska, franska, och fusk-spanska och italienska men nu är man i princip hela tiden helt körd. Massor med folk vill prata med en och frågar hela tiden saker men man står där som en tönt och bara ler - de måste ju tycka att man verkar helt debil. Jag pysslar vidare med min gloslista och letar bra mandarin-lärare. Bättring!