Idag cykeltur till stor affär som säljer utemöbler. Vår landlord har inte fixat några än och vi har inte riktigt samma smak har det visat sig på de förslag han kommit med, så nu tar vi saken i egna händer och plockar ut några alternativ som vi kan föreslå för inköp. Inte för att vi direkt saknat att sitta ute än, det är för varmt på dagarna och mycket moskitos på kvällarna men ju mer vi vänjer oss är man ju sugen på att softa lite i trädgården och kanske grilla lite.
Vi lyckades trots våra bristande språkkunskaper hitta några alternativ och få prisuppgifter på dem. En av försäljarna var också noga med att via gester påpeka att vi måste pruta på priset också, han verkade besviken när vi bara noterade vad han sa till en början.
Vägen dit är rätt trafikerad och som vanligt tutar alla som galningar på allt som rör sig, inte bara på 3 vingliga cyklister, utan på mötande bilar, omkörande bilar, framförvarande bilar, parkerade bilar, flakmopeder, åsnekärror, handdragna kärror...ja, kort sagt allt som man stöter på i trafiken här. Tutar man så finns man, helt enkelt.
Lunch med kinesiskt tema idag. Vi misslyckades lite kan man säga; soft bone chicken är verkligen ben med kyckling. Dvs små broskbitar med en aning skinn på, marinerade och tillagade i sås. För Roger och mig som är fett och broskfobiker alltså en totalflopp. Visst är det ekonomiskt och bra att ta vara på alla delar av kycklingen men är det verkligen gott? I måndags när jag beställde kyckling och nudelsoppa lyckades jag också få små bitar av kyckling inklusive benet. Tänk er en hel kyckling som man skär upp i små tärningar (2x2 cm) inklusive ben och skinnet, och sedan lägger i soppan. Varför - det lilla som går att äta på varje bit är tillräckligt om man följer flygvärdinnedieten, inte annars. Ett mysterium.

På vägen till restaurangen kände Hugo ett tvingande behov av att cykla rätt igenom en dypöl. Resultatet blev en ordentlig vurpa och en cykel och 7-åring som såg ut som de just gått i mål på Novemberkåsan. 17 våtservetter senare var han hyfsat presentabel igen men det krävde några servetter till för att hyfsa till soffan på restaurangen efter lunchen....
Imorgon förmodligen utflykt med AC + barn.

Hugo vaknade som vanligt först, dundrade in för att se om vi var vakna, konstaterade att vi sov och dundrade ut igen för att klä på sig och kolla in Cartoon Network.

Solen strålade från en blå himmel (juni hade rekordmånga smogfria dagar och det ser bra ut för juli också) och badbehovet kändes akut så vi enades om att vänta med sightseeing och satsa på mer banala nöjen.

Så, City Seaview here we come. Vår vänfamilj var mer ambitiös och drog till Beihaiparken med chauffören, så vi satsade på taxi vilket gick bra. Vi lyckades få tag på någon på första försöket som ville köra oss och som verkade veta vart vi skulle - hurra!

City Seaview visade sig vara en liten del av en jättestor anläggning, Crab Island, med grönsaksmarknader, äggplockning, lotustäckta sjöar, temaparker och hotell. Och kineser, kineser och ännu mera kineser. Har fortfarande inte riktigt vant mig vid att det är så extremt mycket folk överallt oavsett vart man går.

Vi badade i Kinas största konstgjorda sjö, med artificiella vågor och sandstrand och det var kanonskönt! Vattenpistoler och en stor gul hyrd badring var perfekta tillbehör och barnen älskade det. Norton fick en liten kompis som vattnade hans rygg med vattenkanna och en liten kille simmade in i Roger vilket fick honom och hans kompis att bryta ihop i fnissattacker.

Kitschfaktorn var hög med delfinkulisser, falska kokosnötspalmer och salsamusik i högtalarna. Vattenrustschkanor, lekplats i vattnet, svindyra karuseller och strandrestauranger med kinesisk snabbmat.

Sen var det dags att åka hem vilket visade sig bli den största utmaningen för dagen. Vår vänfamilj hade precis satt sig i vår chaufförs bil så vi beslutade testa taxi hem också. Flopp! Roger försökte med 5 eller 6 st och ingen av dem ville köra oss, tror de tyckte det var för besvärligt när vi började vifta med karta (som ändå hade alla namn på kinesiska). Så vi fick helt enkelt vänta tills vår chaufför kunde komma och hämta oss. Vi stod och väntade i skuggan utanför ett hotell och förvandlades plötsligt till en sevärdhet! En busslast med kinesiska pensionärer passerade och flockades plötsligt runt oss. 6 tanter stod i ring runt vår lilla familj, kommenterade barnen, ojade sig över Nortons skrubbsår på fötterna och försökte förmodligen få mig att förstå hur jag skulle ta hand om dem på bästa sätt. Till slut blev de till och med handgripliga och började pussa Norton på kinden innan vi hann hindra dem. Under fotografering och glada tillrop lämnade de oss sedan så vi kunde åka hem.

Väl hemma visade det sig att våra grannar äntligen börjar komma tillbaka från sina semestrar. Mitt emot oss har vi en engelsk/singaporiansk familj där mannen jobbar för ett japanskt läkemedelsföretag och bland annat har en 7-årig dotter. I huset brevid dem en norsk oljemagnat med dansk fru som vi på stående fot blev inbjudna till på barbecue nästa vecka. De hävdade bestämt att vi bor på bästa gatan med trevligast grannar - och det verkar lovande. Kul!

Tredje dagen i rad med skyfall och kraftigt åskväder men vi hann ut en tur för att luncha på Piazza Café, populär restaurang i området. Vad sägs om följende utbud; kinesiskt/italienskt/vietmanesiskt? Låter skumt men maten är god och personalen trevlig och som vanligt tas barnen om hand väldigt väl.

Annars är det väl en rätt händelselös dag på grund av den sena kvällen/natten igår men i helgen skall vi försöka få till lite sightseeing igen. Är också sugen på att testa City Seaview (www.cityseaview.net) - känns som ett underbart kitschigt ställe och det har ju inte blivit så mycket sandstrand för oss i år.

Dagens iakttagelse - kinesiska kvinnor gör vad de kan för att täcka sig så mycket som möjligt med kläder (läs inlägget om kvinnor med jackan bak och fram - det verkar som om det är ett sätt att undvika solbränna). Kinesiska män har dock ett charmigt och totalt oblygt sätt att svalka sig i hettan - de rullar helt enkelt upp skjortan eller pikétröjan över magen upp till bröstkorgen och blottar på så sätt sin mer eller mindre (oftast mindre) atletiska mage till omvärldens glädje. Mycket ymnigt förekommande dessa varma dagar, ögonen fröjdas.

Nu dags för fredagmiddag och sedan nya friska tag imorgon.

PS. Till Rogers och mina vänner på Facebook - siten stängdes från Kina så sent som i juni (så även Twitter och YouTube) vilket gör att jag inte får kontakt med vissa av er då jag inte har era mailadresser (Katja, Malin, Lena M). Om ni lägger in er mailadress som en kommentar så kan jag läsa och skriva ned den, sedan godkänner jag inte kommentaren för publicering och då syns inte era mailadresser för allmänheten. Tack snälla på förhand.

Idag är det AC och Ts tur att åka till Shanghai och vi som skall administrera 4 killar i åldersspannet 2 till 7 år.

Ivern river i kroppen på alla killarna redan från början ("Ivern" med Anders&Putte - strålande sång vars tema alla småbarnsföräldrar känner igen, kan tyvärr inte lägga in en länk till YouTube för det är stängt från Kina, men sök gärna själva) och efter soft uppstart med Cartoon Network på TV och Tom&Jerry, blev det stentuff fotbollsmatch i trädgården. Flygande målvakt, domare, lagledare och passiva spelare - hela spektrat fanns representerat.

Sedan lekpark med klättervägg. Som vanligt var det inte lekprylarna på platsen som var roligast utan att gräva vägar och bygga slott med händerna i sanden, barnen är inte helt passiviserade dataspelsdårar än i alla fall.

Lunch på pannkaka, vilda bad i badhuset och sedan var planen middag utanför huset. Men, kraftiga skyfall och vilt åskväder gjorde att vi inte ville sticka näsan utanför dörren och fick improvisera fram middag till hela gänget som var kanonhungriga som vanligt.

Efter mer Tom&Jerry hade pojkarna uppfyllt sin kompiskvot och behövde varva ned separat, så jag tog med V och J hem till dem vid 7-tiden för nattning och väntan på deras föräldrars återkomst. Den visade sig dock dröja - Ordentligt! På grund av väderläget i Beijing blev också deras flyg försenat, men inte bara med en dryg timme som vårt utan med nästan 5 timmar, och hela den tiden fick de sitta kvar i flygplanet. Stackarna. Själv plöjde jag en guidebok, lärde mig hur katedralen i Chartres byggdes på National Geographic Channel och småsov en stund. Först vid 2-tiden stapplade AC och T in genom dörren - allt detta för 5 minuters intervju.

Imorgon relalalaxar vi!

Onsdag morgon klev vi upp tidigt, laddade för resa till Shanghai och den viktiga intervjun som var slutfasen i processen för att få uppehållstillstånd. Barnen levererades till vår vänfamilj i ottan och vi drog till flygplatsen med mr Gao.

Knappt två timmars flygresa med biffsmörgås som litet snack, sedan möttes vi i Shanghai av Eneas lokala Miss Fix it, Vivian. Inte heller den här gången blev det tid för sightseeing men en timmas taxiresa till andra sidan stan' gav i alla fall några snabba blickar över centrala Shanghai och de spektakulära skyskraporna - lite svårt att se i hällregn men ändå... Vi var i god tid och Vivian föreslog lunch först, hon mindes väl hur AC och jag tjatade om mat förra gången vi var i Shanghai och ville förebygga trötta, gnälliga svenskar inför intervjun.

Klockan 2 var det dags, vi klev in i den officiella byggnaden där små damer stod innanför dörrarna och delade ut plastpåsar som man kunde lägga sitt våta paraply i (ok tjejer, vad gör vi idag? det regnar, då delar vi ut plastpåsar för paraplyer. ok - let's go!). Två representanter för agenturen som hjälper företaget genom den kinesiska byråkratidjungeln mötte upp oss och bad oss sitta ned. Vivian peppade och beordrade oss att inte säga något om att vi bor och jobbar i Beijing, det skulle kunna ställa till trubbel. Vi skulle låtsas som vi var baserade i Shanghai. OK, vi koncentrerade oss och jag bet mig i tungan för att inte drabbas av Tourrettes och skrika ut Beijing, Beijing, Beijing vid fel tillfälle.

Jag vet inte om jag tittat för mycket på amerikanska filmer där temat är Green Card och hur svårt det är att få det. Evighetslånga intervjuer med frågor på detaljnivå och inövade svar och fällor som kan kasta ut en omedelbart. Men om man säger så här....intervju var det ju synd att kalla det. Vi kallades fram till en disk bakom vilken en kinesisk statsanställd var placerad. Hon tog emot våra ansökningspapper och våra pass, bad oss sätta oss ned framför henne. Sedan knackade hon in våra uppgifter i datorn, riktade en web cam mot oss och skrev ut ett papper som hon knipsade fast ett foto på som vi fick som ersättning för våra pass som vi fick lämna ifrån oss - detta samtidigt som hon skvallrade och skrattade med kollegan vid disken brevid. That's it! Inte en fråga, knappt en blick på oss. Allt var klart på 5 minuter för oss två tillsammans. Och för detta flög vi 140 mil tur och retur, åkte taxi i sammanlagt 2 timmar. Jag som fantiserade om ett dunkelt rum med förhörslampa riktad i ögonen på mig....:-)

Flygresan hem tog tid - vi blev sittande i planet utan att kunna lyfta på grund av kraftiga åskväder i Beijing i över en timme så det blev en lång dag för våra barnvakter. Ganska mäktigt att se åskväder på nära håll uppe i luften när vi närmade oss Beijing men lite obehagligt också, dock gick det bra och vi kom ner på marken som vi skulle.

När vi kom hem väntade supernanny AC med våra barn som sov som stockar. Imorgon är det vi som ansvarar för hela barnligan när AC och T gör om samma process som vi, vi har hotat med skumma förhörsrum och skarpa lampor i ögonen...

Har skaffat en ny Beijing-guide, börjar bli några stycken men alla kompletterar varandra och den här senaste skall vara särskilt inriktad på folk som skall bo kortare eller längre tid i Beijing, alltså inte främst turista i bara några dagar.

Mycket läsvärt, både konkreta tips och små essäer av utlänningar som bott eller bor i Beijing. "Insider's guide to Beijing" (Immersion Guides) om alla typer av teman.

Läste idag tvådelad essä där temat var vilken typ av boende som är "bäst" för en expat - lägenhet i centrala Beijing eller villa i gated community i förorten.

Båda författarna som följdaktligen representerade varsitt boendesätt var övertygade om att just deras val var det bästa sättet att tillbringa sin tid i Kina.

Själva valde vi villa i suburbia, men lägenhet i city var också uppe på tapeten. När man skall till en storstad så är ju en del av poängen möjligheten att få känna av "storstadspulsen" som det heter. Den biten missar man ju helt klart här ute. I stan' är ju också sannolikheten för närkontakt med lokalbefolkningen högre än i ett gated community där befolkningen består av många andra nationaliteter och de flesta kineser man träffar jobbar bara där.

Men med hyfsat små barn kändes valet ändå rätt självklart - närheten till svenska skolan, kompisar och till grönområden kändes viktig. Gott om utrymme och en egen uteplats (lyx i Beijing). Och också närheten till många andra barn med familjer från alla möjliga länder som bor på samma gata och i samma område känns också spännande och kul för barnen. Här i området kan vi släppa ut dem själva (åtminstone Hugo) för att leka och cykla. I stan' hade det varit omöjligt med en 7-åring.

Eftersom Roger inte heller jobbar inne i centrala Beijing utan mellan 5:e och 4:e ringvägen, så var inte heller hans pendlingstid en anledning till att välja city. Han är på jobbet på 30 minuter och slipper de jobbiga köerna.

Och med en chaufför som vi delar med en annan familj tar vi oss lätt och smidigt in till stan, med hjälp av någon som hittar och det känns inte som ett jobbigt projekt att ta sig dit. Tvärtom tror jag man planerar och ser fram emot saker mer om de är lite mer omständliga att utföra än om det bara är att "gå utanför porten" (hur ofta utnyttjar ni som bor i Stockholm stadens alla möjligheter?)

Så - båda valen är lika rätt skulle jag vilja säga och precis som allting beror det på personlighet, livssituation och målsättning vad man väljer.

Imorgon Shanghai för Roger och mig och "intervju" för våra uppehållstillstånd. Får se vad det innebär, återkommer med rapport.

Vår chaufför mr Gau hämtade upp oss på förmiddagen för en mamma+barn utflykt till Ritan-parken den här gången (han hittade dit också, halleluja).

Förhandsinformationen i våra Beijingguider sa om parken "skön promenadmiljö, bra caféer och matställen, kanon på kvällen med livemusik".  Färden gick via business distriktet och vi passerade bland annat det läckra CCTV-huset (kinesiska statstelevisionen) http://en.wikipedia.org/wiki/China_Central_Television_Headquarters_building)

 Vädret var VARMT som vanligt men vi travade glatt in i parken, fulla av energi och leklust. Visade sig självklart att den omtalade lekplatsen var ett halvdeppigt nöjesfält, utan några andra barn där varje attraktion kostade skjortan. Och de såg inte ens kul ut, utan lite halvtrasiga  och slitna. Disappointed!

Men vi tog barnen i hand och travade tappert vidare och hittade då ett utomhusgym mitt i parken! Avancerade träningsmaskiner à la World Class, gratis för användning av alla - vilken grej! Atletiska yngre män, barn och små kinesiska tanter turades om att deffa och bygga. Vilken räddning när läget började bli desperat.

Efter hårdträning med push ups och pull ups och allt vad det heter samt avancerad street dance från alla 4 grabbarna behövde vi näring och tog oss till första bästa restaurang - som visade sig vara fin i kanten, med enbart kinesisktalande personal och alla menyerna på enbart kinesiska. De första rätterna såg ok ut, sedan hamnade jag på sidorna med rätter för 200-600 yuan och då  började jag känna mig svettig. Efter mycket om och men lyckades vi beställa några rätter som vi trodde alla kunde acceptera. Det visade sig bli en av våra dyraste luncher hittills med mycket kokta grönsaker´, konstiga nudlar och mycket små kycklingdelar med en massa ben kvar. Alla hittade något att äta dock även om Norton nöjde sig med drick-yoghurten som barnen fick istället för den färska mjölk jag försökte beställa med hjälp av min mandarin-parlör (måste blivit nåt fel på betoningen :-). Personalen hade strålande tålamod med våra trötta barn och gullade glatt med dem, lyfte upp deras servetter från golvet typ 503 gånger och serverade och pysslade - jag tror vi hade 4-5 servitriser till vårt förfogande.

Tack och lov fanns det sedan massa spännande berg, gångar och paviljoner samt en stenbåt att upptäcka efteråt vilket gjorde att summan av dagen blev på plussidan efter att ha startat med ett fett minus.

Luftkonditionerad chaufförstransport tillbaka hem (och sedan pasta med tomatsås i stora lass).

Vi byter chaufför nu! Droppen blev när den vi haft från början krävde mer betalt för kortare arbetstid än vad vi avtalat från början, och det trots att vi utnyttjat honom extremt lite.

Plus det faktum att han inte hittar i omgivningarna....vilket känns som en förutsättning för att man skall betala honom för att köra en. Eller är jag petig nu? Anne Charlotte och jag åkte ju till Shanghai förra tisdagen och det var vår chaufför som skulle köra oss till flygplatsen. Vi hade gott om tid på oss vilket visade sig vara tur då han inte hade en aning om hur han skulle hitta dit - och då ligger flygplatsen väldigt nära, normalt tar det ca 15 minuter att köra dit. Den här gången tog det minst 45 minuter och det var bara att springa ut för boarding direkt. Överdriver inte om jag säger att han frågade om vägen 6 gånger; taxichaufförer, vakter, gubbar på trottoaren.

Nu har vi hittat mr Gao som vi testade idag - vi gav honom utmaningen IKEA för att testa om 1)han hittar 2)bilens kapacitet 3)allmän attityd och han kom ut ur testet med Beröm Godkänt! Förutom att han hittar och gör ett trevligt intryck, pratar han lite engelska, kan kommunicera via telefon på ett normalt sätt och verkar service minded. Anne Charlotte och jag tvingade honom att köra till kinesiska ICA, Jinkalong, efteråt. Inte bara det att det räckte med att vi sa namnet på affären och vi inte behövde visa några kartor eller lappar med beskrivning på kinesiska, han kom in när vi packat kassarna och hjälpte oss att bära ut dem också. Låter nästan för bra för att vara sant men imorgon måndag sätter vi honom på nytt prov sannolikt - utflykt med alla 4 barnen!

För första gången handlade vi i en helkinesisk mataffär, inte Carrefour eller Jenny Lou's (som är alla expats favoritaffär med tysk musli, skandinaviskt rågbröd och italiensk pesto + överpriser). AC och jag gled omkring inne på Jinkalong en lång stund och botaniserade bland alla konstiga produkter med text enbart på kinesiska och försökte hitta både sånt som var garanterat ätbart och även lite mer spännande, udda saker. Det är en utmaning och man går på nitar med jämna mellanrum (t ex korv som såg ut som salsiccia men visade sig vara sötad med typ honung - buäää) men det är också en utmaning. Mitt främsta mål var som vanligt att hitta osötad yoghurt som inte kostar 16 Yuan för 1/2 liter (det har blivit en besatthet mer eller mindre) - tuffade till mig och frågade personelen genom att på kinesiska fråga "inget socker? Fick indikation på vilken jag skulle välja och plockade glatt ut 1,5 liters förpackningar, extremt nöjd. Visade sig vara en bluff! Antingen frågade jag fel och borde frågat efter yoghurt som inte "var söt" istället (sötningsmedel verkar vara stort här, man kan köpa i stora påsar) eller så ville hon bara sälja och insåg att jag inte skulle förstå något förrän efteråt när det var för sent. Jakten går vidare.