Börjar med att nämna att jag precis suttit och skrivit dagens inlägg, och sedan bröts kontakten när jag skulle spara så nu får jag skriva om allt igen. Förmodligen kommer detta att innebära ett något mindre inspirerat (och kortare) inlägg än den första varianten (grrrrrr) men jag gör ett nytt försök...
Äntligen dags för besök till centrala Beijing, vi bor i Shunyi-distriktet som ligger ca 40 minuter med bil, nordöst från de centrala delarna och om man skall tro vissa taxichaufförer är det samma sak som Twilight Zone eller Korpilombolo och de varken kan, eller orkar, försöka hitta dig.

Vi hade bestämt oss för Beihai-parken, som ligger strax nordväst om Förbjudna Staden. Kändes som ett bra besöksmål i den tryckande värmen, med sol från en hyfsat blå himmel.

Beihai-parken sträcker ut sig runt en sjö och i mitten av sjön ligger en ö, Qionghuadao eller Jade Island. En del av sjön täcks helt av Lotusblommor som blommar nu i juni-juli - fantastiskt vackert. Man tar sig till ön via en 600 år gammal bro. Sedan tar man sig uppåt berget, via Yong'ansi (Temple of Eternal Peace) upp via branta trapport till den vita Dagoban som ligger högst upp på toppen. Det är ett 350 år gammalt heligt monument som uppfördes till den 5:e dalai lamas besök till Beijing på 1600-talet (se bild nedan). Miljöerna i templet är fascinerande och oerhört exotiska för oss som aldrig varit i Asien. Barnen tyckte det var spännande med stora gudabilder och statyer och klocktornet med den stora bronsklockan som man kunde ringa i.

Det visade sig också att vi själva var dagens höjdpunkt i templet. VÄLDIGT MÅNGA ville fotografera våra barn, fotografera sig själva med våra barn, smygfotografera våra barn och några få även försöka kommunicera med ett knackigt hello, nice to meet you. Förutom en familj vi tror var danskar och några ströamerikaner var vi extremt ensamma som skandinaver - barnen var lite blyga i början men accepterade snart sin roll som superstars (en servitris kallade Norton för det), vinkade lite avmätt och lät sig nådigt fotograferas.

Dags för nästa stora attraktion i parken - båttur på sjön. Man kunde välja mellan pedalbåt och batteridriven. Självklart valde vi pedaler som käcka svenskar men det ångrade vi. Pedalerna tog inte särskilt bra och Norton påtog sig rollen som styrman vilket gjorde att vi körde runt i cirkel och krockade med alla som råkade komma i närheten. Efter en kämpainsats på pedalerna från Hugo och Norton på distans från styrspaken tack vare lite milt våld, lyckades vi dock åka runt lite grand och fick lite luft i håret en stund.

Sedan tog energin helt slut och vi åt - jättegott som vanligt höll jag på att säga. Hittills håller maten hög kvalitet och bortser man från vissa restaurangmiljöer som man kanske inte skulle valt i vanliga fall, så äter vi hittills alltid gott och bra. Ett liknande ställe som vi åt på, mitt i en stor turistattraktion, skulle ha serverat usel mat till överpris i vilket europeiskt land som helst.

Med ny energi och en glass i handen, promenerade vi sedan längs med sjön. En jobbig uppgift i värmen och med alla triljarder andra parkbesökare kan man tro - men nej, faktiskt riktigt avslappnande tack vare vacker miljö och lugn skön musik i högtalare genom hela parken (tänk musik som spelas när man utövar Qi Gong eller är på Yasuragi) - perfekt!

Sedan avslutades en toppendag med taxi hem - efter 3-4 försök lyckades vi faktiskt hitta någon som förstod vart vi skulle och dessutom kände för att köra dit.

Allra först, slogs av en känsla av att jag gett intrycket av att klaga på bloggen, hoppas det inte stämmer. Även om mycket strular så här i början så har vi kul och man blir nöjd när man tar sig igenom svårigheter - hoppas verkligen det skiner igenom?

Tänkte skriva lite om hur det är att ha en "ayi" eller "liten moster" som det betyder på svenska ungefär. Vi har fått lite skämtsamma kommentarer om det och det är ju lite ovant för oss präktiga svenskar som skall klara av allt själva. Städhjälp kan vi möjligtvis tänka oss, men därutöver vågar vi inte riktigt be om hjälp. 

Vi hade nog inte tänkt ha en ayi innan vi åkte hit, men andra dagen vi var här fick vi starka rekommendationer om att vi behövde det och trötta som vi var köpte vi argumenten och gick med på att prova. Och jag måste säga att jag hittills inte ångrar det. Även om vår ayi inte pratar engelska så är det en trygghet att ha henne i huset, hon hjälper till att prata med alla "workers" som springer här med jämna mellanrum, felanmäler sådant som inte fungerar, gullar med barnen som hon verkar tycka mycket om.

Ayi är en klippa på att städa och tvätta och med ett stort hus och två barn som behöver mycket uppmärksamhet så känns det skönt. Även inför framtiden - jag vill kunna utnyttja tiden här att lära mig och uppleva saker, inte främst torka golv och putsa köket. Ayi är också det perfekta "offret" att träna kinesiska på, och jag har redan plågat henne med mitt urusla uttal :-), men hon är tålmodig (och van).

Idag satt vi ned för första gången och pratade igenom vad som behöver göras och när, med hjälp av en hjälpsam tolk från bostadsområdets Customer Service, och det känns som vi är på samma våglängd. Generellt är svenska familjer populära att arbeta hos verkar det som - och vi är väl ödmjuka och ber artigt om vad vi vill ha hjälp med, samt betalar rätt bra - militär ordergivning är väl inte vårt stil direkt, även om jag har märkt att när det gäller "workers" så är det det som funkar bäst, helt klart. Jag får väl öva helt enkelt (det blir ju kul för mina kära kollegor när jag kommer tillbaka till jobbet).

För övrigt har det regnat hela dagen idag och på förmiddagen roade vi oss med Trazan och Banarne via SVT Play - fungerar kanon och det är ju tryggt att veta när man får lite småtråkigt och längtar hem.

På eftermiddagen hälsade vi på en annan svensk familj som bor i ett annat område och som är lite mer veteraner, de kom hit i april. De hade ett fantastiskt fint hus som de hade fått betydligt mer personligt än vårt och det är det vi får jobba på nu, att få huset att kännas som hemma och inte som en hotellägenhet.

Norton hittade en liten kompis, Axel, som förmodligen kommer att gå i samma dagisgrupp som han (skiljer 4 månader emellan dem) och de lekte bra ihop med alla hans fina bilar.

Ikväll blir det skaldjur - pilgrimsmusslor och jätteräkor, som man kan unna sig att frossa i här.

Nu förstår jag vad bloggångest är - kan inte komma på något varken spännande, udda, lustigt eller tragiskt som hänt idag att skriva om. Vi har varit småbuttra alla tre men dysterheten lättades upp med bad vid 16-snåret.

Snart är det da gs att börja se något av Beijing också, i helgen blir det definitivt en tripp in till stan för hela familjen. Men var början man i en enorm stad med tusentals sevärdheter? Sannolikt börjar vi med en park som inkluderar sevärdheter, i Beihanparken skall man kunna ta en liten båttur också och det låter som en bra idé när temperaturen går över 30 grader vilket den gör hela tiden just nu.

Generellt har vi väldigt lite kläder och saker fortfarande, vi har ju packat ganska mycket i kartonger som skickas separat med flygfrakt men tyvärr får vi inte dessa kartonger genom tullen förrän våra uppehållstillstånd är klara. Och de blir klara tidigast 23/7 då vi måste åka till Shanghai igen för intervju (parvis). Bland annat har vi inga böcker vilket är kris... lyckades dock äntligen få tag på lite barnböcker på engelska när jag var i Shanghai i tisdags, så nu simultantolkar vi från engelska när vi läser för barnen på kvällen, nyttigt och kul på samma gång.

Få se om det händer nåt mer skoj ikväll - annars bye bye och ursäkta det tråkiga inlägget.

Soligt, smogfritt och VARMT, minst 35 grader. Grabbarna och jag kände suget att dra ut och cykla trots det - det är väl anti-moskitomedlet som på elektrisk väg pumpas ut i våra rum som satt sig på våra hjärnor.

När vi äntligen kommit fram dit vi var på väg och satt och njöt av glass och iskaffe fick vi besked om att det var dags att dra hem, då våra nya möbler äntligen var på väg att levereras - så upp på cykeln och hem igen.

Självklart kom de inte när de sagt utan 1,5 timme senare...och då började infernot.

4 kinesiska montörer började lämpa in grejer i en rasande fart och samtidigt krävde de att få veta vad som skulle vart. Ingen pratade givetvis engelska så jag försökte läsa på kartongerna och peka och springa och visa. Enligt besked vi fått var det också meningen att montörerna skulle hjälpa oss att flytta på befintliga möbler för att få dit de nya, men när jag försökte gestikulera det åt dem tittade de på mig som om jag var galen och bara skakade på huvudet. Så vår landlords representant som också var här, gav sig ut för att ragga upp några "workers" som kunde hjälpa till istället. De anlände, bar och slet samtidigt som montörerna monterade och krävde att jag skulle tycka till och förklara hur jag ville ha det. En av dem hade, som man säger, vaknat på fel sida, och tyckte förmodligen att jag var den största idiot han stött på vilket han nog också sa högt, eftersom han fattade att jag inte förstod honom.

Som vanligt med IKEA saknades delar så i ett hörn står två lampor och en stol som skall kompletteras "the day after tomorrow" - vi får väl se. Hälften av befinliga möbler som skulle flyttas står kvar där de är för det krävs professionella flyttare tydligen.... så Nortons och Hugos nya möbler fyller upp hela Nortons rum.

Kort sagt, det var kaos, svetten rann och jag skulle lätt kunnat slå ihjäl en montör på fläcken - nu har lugnet lagt sig, nytt matbord och stolar på plats, ny soffa och nya hyllor står på plats och strax häller jag upp ett glas kallt rosé.

Avslutningsvis något helt annat - någon som vet varför kinesiska kvinnor har jackan på sig bak och fram när de cyklar eller åker moped? Fenomenet förekommer frekvent. Bäst förklaring får en offentlig hyllning på bloggen. Skål.

Idag var det pappadag (och premiärbloggning för Pappan). Mamma och A-C lämnade Peking för Shanghai tidigt på morgonen för den ”Medical Examination” som behöver genomgås som en del i processen för att få det permanenta uppehållstillståndet. Naturligtvis vaknande barnen ovanligt tidigt och det var bara att ta sig ner ett plan och försöka sova vidare i soffan framför barn-TV. 

Vi fick snart i oss frukost och efter ytterligare en stund i TV-soffan medans ”Ayi” städade så tog vårt dåliga samvete oss ut på en liten promenad. I dag har vi haft en klar himmel och runt 35 grader så promenaden blev ganska kort och svettig och avslutades som sig bör med en glass i skuggan. Vi bestämde oss för att ett bad var nog precis vad vi behövde i eftermiddag och efter ytterligare lite slappande så var det dags för lunch. Medan jag slängde ihop lunchen gav jag Hugo order om att packa väskan. Efter lite protester så hade han ändå lyckats få ihop våra badkläder.

Efter en snabbt avklarad lunch så packade jag resten och vi mötte upp med den manliga delen av familjen i hus 2106 för en kort cykeltur mot klubbhuset och den hägrande svalkan i poolen. Tyvärr visade sig att vår gemensamma packning saknade viss kvalitetskontroll; Norton fick bada i mammas badmössa (alla måste ha badmössa, denna blogg kommer dock inte att innehålla några bilder på vuxna män i badmössa) och pappa fick bada i de kalsonger som Hugo så snällt packat ner i tron att det var badbyxor (vilket förhoppningsvis alla andra också trodde). 

Framåt 18-tiden då det svalnat en del så tog vi en cykeltur till Pinnacle Plaza för lite middag (Norton tyckte att två körsbärstomater räckte) och handlande. Vi klockade oss på tiden 13,45 på hemvägen, det är nog den bästa så här långt. Nu väntar vi på att mamma skall komma hem vilken minut som helst och rapportera från sin snabbvisit till Shanghai.

Då tar Lotta över bloggandet igen - har alltså spenderat dagen i Shanghai där jag presterat i typ 30 minuter och övrig tid väntat, väntat, väntat.

Vill man ha uppehållstillstånd måste man göra en auktoriserad läkarundersökning som måste göras av kinesiska läkare i den stad där företaget man jobbar för är registrerat. Eneas kontor i Beijing är ännu inte helt färdigregistrerat (kinesisk byråkrati är omständlig och hyfsat långsam) så då får man helt enkelt åka 100 mil till Shanghai istället. Eneas trevliga Marketing Assistant Vivian tog hand om oss och såg till att vi hamnade på rätt ställe och sedan drog en fascinerande process igång:

Lucka 1 - lämna ifyllt formulär och bilder, gå till Lucka 2 där ytterligare bild tas för registrer med webkamera, gå till Lucka 3 för betalning av undersökningen, gå till Lucka 4 där någon tittar på ens formulär och frågar vad man egentligen menar med det man fyllt i, gå till rum 119 och ta av "upper underwear" (???) och sätt på liten rock, gå till rum 120 och gör bröströntgen, gå till rum 107 och gör synundersökning, gå till rum 111 och gör EKG, gå till rum 109 och gör ultraljud på inre organen (får man förmoda), gå till rum 115 o tag blodtyck samt förklara att blindtarmsärret och kejsarsnitt faktiskt sitter på samma ställe, gå till rum 110 och ta blodprov sedan I MÅL!  Men först gå till lucka 5 och betala för att få resultatet skickat. Ungefär 20 personer av olika nationaliteter springer om varandra och byts av i de olika rummen, vänligt men bestämt påfösta av rosaklädda sköterskor.

Ännu en unik dag i vårt nya land. Godnatt.

Hur bor vi då?  Jo, i ett stort parhus i 4 våningsplan - större än vårt hus hemma i Sollentuna. Vi har en lagom stor trädgård med gräsmatta för bra bollspel och en stenlagd uteplats (dit vi hoppas få utemöbler snart). Mycket träd och buskar också, bland annat ett som vi tror är ett granatäppelträd. Vi får väl testa när äpplena ser mogna ut, om vi vågar. Personalen som sköter trädgårdarna är rätt heta på att spruta oidentifierade substanser för att motverka alla sorters skadedjur (Anders K. du skulle känna dig hemma :-). Gräsklippning fick vi också hjälp med härom dagen - en liten tunn kvinna som drog en jättestor elgräsklippare under övervakning av en man som pekade vart hon skulle klippa (känns symboliskt på nåt vis).

Barnen har varsitt rum men Norton bor än så länge inne hos oss eftersom han inte fått någon säng än (vår land lord har inte varit så kvick med möbleringen, nu visar det sig att det bästa är att vi köper möblerna själva så får han ersätta oss i efterhand = själv är bäste dräng). Vi har massor med badrum, typ 5 stycken, och minst två rum tillgängliga för gäster som vill komma och hälsa på - se det som en uppmaning!

Stort vardags- och matrum i öppen planlösning och ett rätt litet kök med gasspis som funkar ok men det är ju en lite annan tillagningsmetodik än med el.

Vi har en vattenreservoir med dricksvatten som funkar lite udda. Istället för ljummet respektive kallt vatten som det brukar vara, producerar vår ljummet och kokhett vatten, så jag som är fixerad vid kallt vatten har ständigt flaskor på kylning.

I diskbänken finns två kranar, en för "fulvatten" och en för "finvatten" som skall kunna drickas, det filtreras först genom en sinnrik apparat under diskbänken.

Sist en källarvåning med garage/tvättstuga (och spännande kryp med många ben - uäää).

Dagens projekt - cykelutflykt till västerlänningarnas paradis i området, Pinnacle Plaza, med Starbucks och Subs mm. Ca 5 km i vardera riktning med en 7-, en 6-, en 4- och en 2-åring + 2 mammor. Låter som ett skakigt upplägg men gick alldeles utmärkt (bilder på G). Lunch på kinesisk restaurang på "kinavis", dvs flera rätter som vi alla delade på, utefter vad man var sugen på. Perfekt för mig som har svårt att bestämma mig och nästan alltid blir sugen på vad andra i sällskapet beställt.

Kakbakning på eftermiddagen (låter husligt men... tack till Betty Crocker för de som vet vad det innebär).

Imorgon Shanghai tur och retur för läkarundersökning, rapport följer.

Med skissad beskrivning och muntlig uppmuntran gav vi oss ut på cykelköparutflykt. Trots all hjälp var vi ändå tvungna att ringa på support - mitt ibland stenhuggare och möbelloppmarknad hade vi svårt att tro att vi hittat rätt. Men självklart visade det sig att vi stannat med taxin ca 50 m från cykelaffären.

Butiken visade sig vara ett veritabelt mecka för cykelentusiaster och vänlig och entusiastisk personal sålde mer än gärna ;-) på oss 2 vuxencyklar + 1 barncykel + 1 barnsadel + hjälmar + lås+ cykelkorg = en bra deal för dem helt enkelt.

Vi tog oss helskinnade därifrån, cyklande i den kinesiska trafiken med Hugo som var stadig som en klippa på sin sportiga bike (jag har minst sportig cykel och han mest sportig hävdar han). På många mellanstora vägar och gator finns det markerade ganska breda cykelbanor, så man märker verkligen att det är ett cykelbaserat land.

Lunchen blev italiensk och på tillbakavägen cyklade vi förbi Hugos och Nortons skola, Svenska Skolan, som såg bra ut. Vi timade cykelvägen hemifrån till 10 minuter - perfekt!

Bad på eftermiddagen tillsammans med kompisarna och sen skypade vi mormor/morfar och farmor/farfar på kvällen.

Åska, blixtar och kvällsregn.

Lördag och Roger ledig - dags för lite kvalitetstid med familjen. Självklart fick vi fel yoghurt i alla fall, MED socker, men barnen är ju glada i alla fall. Ovant med en morgon utan aiji som fixat disken och plockat undan, man vänjer sig snabbt....

Anne Charlotte och barnen ringde och frågade om vi ville hänga på och bada och det krävdes ingen betänketid, Hugo var på direkt och även Norton har ju förvandlats till badfisk. Roger tog storpojkarna i herrarnas omklädningsrum - förhoppningsvis fixar det det nu själva nästa gång. Vi hann bada i cirka en halvtimme innan receptionisten kom och sa att Cindy ringt och sagt att vi måste gå hem och ta emot vår nya tvättmaskin - så jag drog hem snabbt som tusan, fick intrycket av att de stod och väntade. Det tog en timme innan de kom och under tiden passar jag på att skriva det här - hoppas den funkar nu!!!!!

Kvällens projekt är att hitta en schysst restaurang, vi får se var vi hamnar. Just nu regnar och åskar det - juli och augusti är de varmaste men också de regnigaste månaderna på hela året - men det verkar inte bli något skyfall av det.

Imorgon försöker vi hitta cykelaffären, känns rätt brådskande att få tag på cyklar så att vi kan röra oss lite mera fritt och framför allt spontant. Tyvärr är det ju inte bara att sätta sig i en bil och säga "kör till cykelaffären", vi måste ha en vägbeskrivning som skall vara nedskriven på kinesiska som vi kan ge till chauffören först, annars är det kört.

Restaurang - det blev japanskt i Kina. Vi hade en toppenbra kväll med god mat och matlagningsshow i eget chambre separée och med egen kock. Bäst är vi alla eniga om var den "brinnande löken" (vill man veta mer får man fråga Hugo).